Dagens pestråtta

Ja, vi hade kunnat ta det över telefon. Men vi tyckte båda att det var både enklare och trevligare att sitta mittemot varandra och få alla papper klara. Sådär mano a mano*. Så jag åker över halva stan kånkandes på den bärbara. Jag tror först att du är ledsen. Lite lätt rödögd sådär. Så jag frågar inte. Tills du plockar fram en ihopknycklad pappersnäsduk och återanvänder den. För femte gången.

Och sen har du mage att sitta och klaga på hur jädra förkyld du är. Hur du varit sjuk sedan förra veckan och dina barn med och bla bla bla. Jamen, vad fint att du delar med dig av bacillerna sådär. Du kunde inte ha ringt och talat om att du var urförkyld så hade vi kunnat ta det över telefon och mejl istället. Eller kanske rentav tvättat händerna innan du tog i hand.

För är det nån gång jag inte får bli sjuk så är det just nu. Med tusen och en sak att göra och noll tid att vila. Så tack för omtanken. Verkligen. Och nu ska jag gå och ilskeäta lite huvudvärkstabletter. Fan.


* Inte den blekaste vad femininumformen kan heta. Men ni fattar.