Matvaruaffär. Står någon mellan mig och frukten. Nån som är ännu kortare än mig, tätt åtföljd av en argsint blond man av svensk normalstorlek. Han ungefär 55, skitiga hantverkarkläder, rufsigt hår, skäggstubb, gubbmage och en allmänt bakis uppsyn. Hon kanske 20-25 år yngre, thailändskt utseende och inte hälften av hans matchvikt. Han muttrar dovt och sammanbitet, hela tiden ett steg efter henne. Hon plockar nervöst med några exotiska frukter. Han muttrar argt igen.
Hennes svar ungefär det samma hela tiden. "-I'm sorry, I'm sorry. Please..." Jag får den där känslan. Känner hur nackhåren reser sig. Ryser. Försöker hindra mina automatiska tankar. Kanske är det inte så illa som det ser ut. Kanske har han bara en dålig dag. Kanske är det fråga om äkta kärlek mer än kontrollbehov. Åtminstone nån jävla gång.
skip to main |
skip to sidebar
Singel efter långt förhållande med kontrollfreak. Träffar H (gift man). Jobbar som säljare i väntan på att bli mogen och vuxen, veta vad jag vill med mitt liv. Läs gärna min blogg med glimten i ögat.
Followers
About Me
- Ninde
- Att skapa är att leva, att leva är att skapa.
Gillar du min blogg?
Blog Archive
-
▼
2009
(234)
-
▼
January
(29)
- Dagens Bortskänkes
- Jo, han hade varit där..
- Lejonets horoskop
- Dessutom
- Den här veckan..
- I söndags
- Dilemma
- I helgen
- Den berömda väggen
- Men det är fredag!
- Dagens medelåldersnaivitet
- Appropå det där med läkare
- Dagens mejldikt
- All for a little black dot
- Mr President
- Funderingar
- Fredagshumor: "Den levande rustningen"
- Grunnande
- Dagens citat
- Dagens Bloggutmärkelse
- "Kaffe ökar risken för hallucinationer"
- Tjugondedag Knut-då dansas julen ut..
- Thai
- Hån
- Nyårsafton 2008
- Hemstadsdagar II
- Hemstadsdagar I
- Grå Kattens Gästblogg
- I'm back
-
▼
January
(29)
10 comments:
Hon sa inte I'm solly?
Och ja, lite opassande till det här inlägget...
det går fint att referera till mig som fördom AB men jag rös lite när jag läste det du skrev. Ett aggressivt beteende och hon som ber om ursäkt och säger snälla...ryyyhyys.
Och nej så stora är inte kulturskillnaderna, jag har bott i Thailand.
Det värsta med fördomar är att de så ofta stämmer.
Sorken
Alla dessa gubbstruttar.
De borde få smaka på livremmen.
A: Förvånande nog inte. Skulle dessutom tippa att hennes engelska låg snäppet över hans..
ms.n00b: ..och jag har betett mig ungefär som hon för att blidka ett argt (om än sjukt mycket yngre och snyggare) ex. Jag däremot var inte i främmande land och beroende av honom för mitt uppehållstillstånd.
Sorken: Visst kan de ofta stämma då de bygger på generella antaganden. Kruxet är att vara medveten om att det just är antaganden :)
Kim: "I believe in Karma, what you give is what you get returned.." ;)
Tänkte på det du skrev, att du själv gjort så. Jag har ju också gjort det, krälat för ett ex som inte behandlade mig väl. Varför gör man det? Vad var man så rädd för? jag fattar inte själv varför jag gjorde så istället för att bara fräsa tillbaka, för vad skulle han ha gjort då? Slagit ihjäl mig? Jag är så ARG på mig själv för det där.
ms.n00b: Ja, det där skulle man kunna skriva en halv roman om, eller hur? Men just att man reagerar med det beteendet tror jag beror på två saker. Dels att det är klassiskt aggressionshämmande för att inte saker och ting ska eskalera om man kan undvika det.
Dels en ren överlevnadsstrategi man måste ta till för att orka, tror jag. Ska man ta alla fajter under de omständigheterna går man under. Istället väljer man väldigt noga sina strider, de tillfällen då man måste orka säga ifrån och stå på sig för att inte förlora all respekt. För gör man det blir det farligt om man lever med någon som är klart större och starkare. Så gjorde jag iaf. Men det är fan inte lätt alla gånger..
Kanske är det typiskt "kvinnorollen" att avvärja manliga aggressioner. Vara smidig. Varför skulle man annars envisas med att placera skötsamma tjejer brevid stökiga killar för att få lugn i skolklasser?
Få blir väl egentligen ihjälslagna. Men det finns ju annat man kan råka ut för..:/ *fåfängaperspektivet här*
Nej jag vet, och om det ens andades kritik så ber jag jättemycket om ursäkt, jag förstår beteendet till fullo, det är överlevnad 1.0.1 jag böjde som ett grässtrå för vinden de gånger jag "taktiskt" avstod från att ta en fight.
Egentligen så processar jag nog på sätt och vis fortfarande, inte relationen men mitt eget beteende och så kom det ut på fel sätt i ditt kommentarsfält.
Ibland funderar jag på att skriva den där romanen och sen tänker jag på hur nöjd han hade varit över att lämna spår i mig så då låter jag bli.
ms.n00b: Ingen fara alls. Förstår vad du menar. Ska du skriva så se till att det ger dig någonting, att det är en hjälp att gå vidare.
Låt det ta sin tid att processa. Du har min mejl i bloggen om du vill.
Tack sweetie och detsamma, anytime.
Post a Comment