Träffade MJ igår, ett krossat hjärta som han försöker dölja, skuldkänslor från min sida. Vi försöker vara vänner, jag är orolig för honom han begraver sig i träning och börjar bli läskigt stor. Precis så brukade exet göra och det skrämmer mig lite. Önskar att han skulle gå ut och parta järnet, glömma mig istället. Jag kan inte trösta honom, vågar inte ens föreslå en bio av rädsla för att han ska börja hoppas. Sagt att vi kanske inte ska ses på ett tag.
Datakillen har hört av sig, han är jättetrevlig men jag försöker ligga lite lågt där.
H har jobbkris, just när man behöver honom som bäst, så är det alltid för oss.
Känns som om jag gör alla ledsna just nu, som om allt jag rör vid blir till elände.
Ska smita ner och köpa en dubbelesspresso på cafemojen bredvid och ge mig på ett gäng av jobbets gamla surdegar, känns som läge för det idag.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment