Walkabout

Pratar med dejtkillen i tfn. Han undrar om jag skulle ha lust att gå en promenad innan middagen, titta lite på Storstadens vackrare delar. Klart jag har, Ninde gillar att röra på sig. Men vänta nu...inte i klackarna som gud glömde. Gaah, där missade du något mannen klackhöjden sjönk just till hälften.
Annars är outfiten spikad, nu ska jag bara fokusera på att inte äta nåt tills i morgon så är vi "home free".

Om jag ska vara ärlig så är jag lite nervös, rädd att han ska vara
för bra, rädd att falla för någon igen.
Har fortfarande inte lyckats limma fast alla delar från senaste gången hjärtat slog i asfalten. Tänkte jag borde göra det först. Bara ha kul nu. Har jag riktig tur kanske vi har en kul kväll, garvar och går vidare som vänner.

Blev medtjatad ut av två tjejkompisar igår, aspartam-cola och sallad och senaste nytt. Har inte berättat att jag ska träffa dejtkillen denna helg dock. Han är ingen av de där stereotyperna man vill analysera sönder, vill ha honom för mig själv ett tag.
Trodde jag skulle buas ut som tråkig när jag ville bryta upp, men just då säger min kompis det där jag inte trodde jag skulle få höra av någon jämnårig.

-" Nä, om man skulle ta och tänka på refrängen, det är en dag i morgon med.
WTF? "det är en dag i morgon med?!"
Det är ju min mammas replik när man var 5år och inte ville gå och lägga sig.
Herregud hur ska det då bli när hon blir 30-nånting? Hem till aktuellt 21.00?