Säger Systersonen kaxigt vi spänner fast oss för att åka flygande mattan.
För att "folk" tycker det är läskigt kanske säger jag?
Men vi ska inte skrika bara skratta, visst då Ninde?
Ehrm...svarar jag samanbitet.
En många många åkturer senare kan följande konstateras:
* Nej, jag skrek inte, jag garvade...utom i berg o dalbanan där jag skratt-skrek hysteriskt när jag inte var tyst av fasa. Systersonen är kallaste killen i stan o garvade sig igeom allt utom spökhuset.
* Jag är inte längre 11år och således lätt mörbultad efter att ha åkt mer och skakigare saker än jag tänkt mig. Alla inre organ är omplacerade ner på molekylnivå.
*Jag får svindel när Pariserhjulet stannar där uppe, är dum nog att höja blicken och skärskåda bultarna i taket som korgen sitter fast med, nojja över sprickor.
* Jag vill aldrig nånsin mer åka berg-å-dalbanan. Däremot gärna mesiga saker som kättingkungan (o kärlekstunneln med annat sällskap).
*Det är kul att "flyga jaktplan" i spelhuset, mindre kul att navigera syrran med bil från innerstaden.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Hmm... Känner igen det där. Var med brorsan och familj på grönan. Hur fan har man kunnat åka allt som snurrar? Mådde illa resten av dagen...
Men berg&dalbana är kul...
Post a Comment