Sen brunch med M och S. De har nybakt bröd och extra pålägg med sig. M travar in lätt blek om nosen. Inleder med att dricka ur en halv cola med desperat min. "-Fråga inte" suckar hon när hon ser min min. Så det gör jag inte. Får veta allt om sista timmarna ändå. Efter det att jag hällt i dem lite kaffe. Bland annat:
M avslöjar att S bjudit en kille på en drink i baren. "Ja, jag försökte stoppa henne" säger M och skakar sorgset på huvudet. Jag och M trackar S en stund för att hon inte fattat att det är tvärsom det ska gå till. S försvarar sig med att han var jättesöt. Att hon hade tråkigt. Jag och M replikerar att om hon ska gå runt o bjuda okända killar på drinkar när vi går ut vill vi fasen inte höra mer gnäll om hur lite pengar hon har. Ever.
Sen pratar vi killar. Jobb. Och livet i allmänhet. Eller bristen på sådant liv när det är för mycket jobb.
De tycker jag jobbar för mycket. Lite gulligt oroliga. Och så har det med en liten fint inslagen present till mig. Bafatt liksom. Lyxig lotion och massage olja. Samt en hel del gliringar om vem jag borde sätta i arbete med det där sista. M och S. Jag älskar fasen mina kompisar. I really do.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
Bafattpresenter är de bästaste som finns, då lyser omtanken igenom extra mycket!!
Jag tycker S gjorde rätt! Tog initativet, då har man övertaget liksom!!
=)
Bra vänner är oersättliga. Tur att de finns ! :)
Appropå ungar i stängsel som får ströva fritt i storstan: Det finns inga så bra föräldrar som de som inte har några barn ;)
Tycker du skall satsa på dig själv över påsken
Felicitas: Precis! De mest oväntade är de mest välkomna!:)
emster: Nja..;)
Anonym: Amen to that! :)
Visst, såklart det är lätt att klanka ner på andras barnuppfostran. Men även de som inte har barn kan tycka att vissa bekanta är bättre på att uppfostra barn än andra. Se för och nackdelar i olika sätt.
Fördelen med den här mammans avslappade stil är att hon är väldigt kärleksfull och aldrig skriker och bråkar med sina ungar. Hon behöver ju inte, hon behöver ta så få konflikter eftersom hon sätter så få gränser.
Nackdelen är taskigt risktänkande plus att folk blir allmänt irriterade och tycker deras ungar är jobbiga. När det egentligen är föräldrarnas fel mer än ungarnas. Det tycker jag är oschysst mot dem.
Som kontrast kan jag tycka att en annan bekant är lite f ö r sträng och petig med småsaker gentemot sin son. Å andra sidan är sonen jättelätt att ha att göra med just för att han fått viss hyfs med sig hemifrån...
Kärlek är nyckeln tror jag...Jag själv är nog lite hönsig och vågar inte släppa dom, mycket regler och förmaningar trots egna löften om att låta bli. För man är trots allt som lyckligast när dom vågar och lyckas själv. Svårt att balansera på den spindeltråden.
Anonyme Royal.
Royal: Kärlek är superviktigt. Men tycker inte det är speciellt kärleksfullt att inte lära sina barn nån form av sociala koder. Det kommer bara drabba dem när de blir äldre o inte vet hur man förväntas bete sig eller varför folk blir irriterade på dem..
..då är det nog lättare för dem som har en lite hönsig pappa istället..:)
Post a Comment