Elda gärna. Men kolla först så att inga igelkottar ligger och sover i riset.
Wednesday, April 30, 2008
Festen hos kompis i helgen
Man kommer, kramar värdinnar. Blir kramad av värden. Får sitt vita glas vin och assiett med tilltugg. Ger sig ut och minglar.
Blandat med folk. Verkligen. Som:
* Hjärngänget. Bokstavligen. Ett gäng utländska kursare/utbytes akademiker någonting. Tjejer från länder som ligger väldigt långt borta och där folk är väldigt små. Inte någon var längre än mig. Ingen vägde över 40 kilo. Värdinnan föser ihop mig med en av dem. För att jag är "ju van att prata engelska i jobbet". Visst. Den ena ville diskutera importtullar och vad jag ansåg om vad hon framhöll som EU's protektionalistiska hållning i frågan.
Den andra hade just fått lägenhet och ville att jag i detalj skulle förklara det svenska lagstiftningen/systemet med "the Bostadsrättsförening." Helst i jämförelse med USA. Där hon bott i ungefär tre veckor.
Den tredje hade en teori om varför folk från hennes Mangarika Hemland var så små. För att de satt på knä på sina små kuddar vid sina små små bord. Hon demonstrerade genom att knyckla in benen under sig, där hon satt på stolen. Hennes teori var att benen slutade växa om man satt så med starkt böjda knän mycket. Jag anförde att jag trodde att den traditionella dieten hade ett visst finger med i spelet. Att den västerlänska dieten däremot fått folk att expandera på alla ledder på senare år. Men hon höll fast vid sin stolteori. För i Korea, förklarade hon, hade folk suttit högre i alla tider. Därför var de också längre. Minsann.
Där kände jag att det behövdes mera vin och passade på att smita. Hamnade i Barbieland istället..
* Ett gäng blonda små barbiesar inbjudna därför att deras kompis var någons flickvän.
Hälften spenderade sin tid med att på Komvux plugga in den matte de valt bort i gymnasiet. Här åtnjöt man status som matematiskt bildad om man klarat matte C. Sedan dissar vi de nya stringjeansen och det faktum att man blir väldigt snurrig på väldigt lite om ens middag som nu består av fyra gurkbitar, tre morotsbitar och lite dipp.
* Sedan dyker karriärskompis upp. Hon med skvaller om "stjärnan" som inte kan skillnad på äkta och fejk. Och om den nyskiljda manliga chefen i femtioårsåldern. Han som tar igen åren som gift med att träna som en galning och dejta fem olika kvinnor. Samtidigt. Han trasslar in sig när han inte kan hålla isär vad han sagt till var och en av damerna som givetvis inte vet om varandra. Än. Företagets kvinnliga personal får allt svårare att hålla masken och inte skratta ihjäl sig åt honom. Givetvis är en av damerna sjuksköterska, en flygvärdinna osv. Vad annars..
* Tjej som gjort mer än dansat med Mr Player. Tvingar mig att visa alla kort jag har på honom i mobilen. Samt vill att vi andra ska granska dem kritiskt i jakt på eventuella nytillkomna 30+ defekter.
* "Åh, vem fan har bjudit Donatella Versace?" Utbrister M. Jag följer hennes blick och kan inte låta bli att stirra misstroget. En människa med väldigt mycket nedbantning och smink. Barbiestilen. Fast på någon som är alldelles för gammal för att passa i den. Får dåligt samvete för mitt fånstirrande och tvingar mig att byta två ord med människan och säga något snällt om hennes iögonfallande smycken. Jo, det kanske märks att jag gillar bling-bling säger hon. No shit. Det klirrar när hon går iväg.
* Kompis pojkvän. Han som är jordens stiffaste kostymnisse i nyktert vardagsskick. Nog den enda person jag träffat som blir klart trevligare ju mer han dricker. Han vill diskutera 1700-tals kostymer med mig. Jag ger honom numret till den yngre generationen. Såna som lajvar sig.
Blandat med folk. Verkligen. Som:
* Hjärngänget. Bokstavligen. Ett gäng utländska kursare/utbytes akademiker någonting. Tjejer från länder som ligger väldigt långt borta och där folk är väldigt små. Inte någon var längre än mig. Ingen vägde över 40 kilo. Värdinnan föser ihop mig med en av dem. För att jag är "ju van att prata engelska i jobbet". Visst. Den ena ville diskutera importtullar och vad jag ansåg om vad hon framhöll som EU's protektionalistiska hållning i frågan.
Den andra hade just fått lägenhet och ville att jag i detalj skulle förklara det svenska lagstiftningen/systemet med "the Bostadsrättsförening." Helst i jämförelse med USA. Där hon bott i ungefär tre veckor.
Den tredje hade en teori om varför folk från hennes Mangarika Hemland var så små. För att de satt på knä på sina små kuddar vid sina små små bord. Hon demonstrerade genom att knyckla in benen under sig, där hon satt på stolen. Hennes teori var att benen slutade växa om man satt så med starkt böjda knän mycket. Jag anförde att jag trodde att den traditionella dieten hade ett visst finger med i spelet. Att den västerlänska dieten däremot fått folk att expandera på alla ledder på senare år. Men hon höll fast vid sin stolteori. För i Korea, förklarade hon, hade folk suttit högre i alla tider. Därför var de också längre. Minsann.
Där kände jag att det behövdes mera vin och passade på att smita. Hamnade i Barbieland istället..
* Ett gäng blonda små barbiesar inbjudna därför att deras kompis var någons flickvän.
Hälften spenderade sin tid med att på Komvux plugga in den matte de valt bort i gymnasiet. Här åtnjöt man status som matematiskt bildad om man klarat matte C. Sedan dissar vi de nya stringjeansen och det faktum att man blir väldigt snurrig på väldigt lite om ens middag som nu består av fyra gurkbitar, tre morotsbitar och lite dipp.
* Sedan dyker karriärskompis upp. Hon med skvaller om "stjärnan" som inte kan skillnad på äkta och fejk. Och om den nyskiljda manliga chefen i femtioårsåldern. Han som tar igen åren som gift med att träna som en galning och dejta fem olika kvinnor. Samtidigt. Han trasslar in sig när han inte kan hålla isär vad han sagt till var och en av damerna som givetvis inte vet om varandra. Än. Företagets kvinnliga personal får allt svårare att hålla masken och inte skratta ihjäl sig åt honom. Givetvis är en av damerna sjuksköterska, en flygvärdinna osv. Vad annars..
* Tjej som gjort mer än dansat med Mr Player. Tvingar mig att visa alla kort jag har på honom i mobilen. Samt vill att vi andra ska granska dem kritiskt i jakt på eventuella nytillkomna 30+ defekter.
* "Åh, vem fan har bjudit Donatella Versace?" Utbrister M. Jag följer hennes blick och kan inte låta bli att stirra misstroget. En människa med väldigt mycket nedbantning och smink. Barbiestilen. Fast på någon som är alldelles för gammal för att passa i den. Får dåligt samvete för mitt fånstirrande och tvingar mig att byta två ord med människan och säga något snällt om hennes iögonfallande smycken. Jo, det kanske märks att jag gillar bling-bling säger hon. No shit. Det klirrar när hon går iväg.
* Kompis pojkvän. Han som är jordens stiffaste kostymnisse i nyktert vardagsskick. Nog den enda person jag träffat som blir klart trevligare ju mer han dricker. Han vill diskutera 1700-tals kostymer med mig. Jag ger honom numret till den yngre generationen. Såna som lajvar sig.
Tisdagskväll
Ett sms. Från Norrlänningens kusin.
"Hej. Sitter du bänkad framför tv:n nu? Uggly Betty börjar strax."
Från den sista jag trodde skulle känna till det programet. Jag som höll på med annat och inte hade en tanke på tv. Hade missat det helt. Det är fan så man blir rörd.
"Hej. Sitter du bänkad framför tv:n nu? Uggly Betty börjar strax."
Från den sista jag trodde skulle känna till det programet. Jag som höll på med annat och inte hade en tanke på tv. Hade missat det helt. Det är fan så man blir rörd.
Tuesday, April 29, 2008
Monday, April 28, 2008
Utmanad av Kim
Jo jag vet, du ville ha bilder. Men du får nöja dig med text. Folk som känner mig skulle lista ut mig på två röda sekunder annars. Utmaningen löd:
"Se dig omkring där hemma. Finns det något speciellt du gillar/inte gillar hos dig just nu?"
Hm, förutom att jag inte sitter på hemma just nu. Men annars är det nog balkongen jag är både mest nöjd och missnöjd med. Hann bara börja vårstäda den i helgen. Står en massa tomma krukor och grejor och ser för taskigt ut just nu. Men vänta bara. Inom kort kommer där att blomma. Kapprustningen med grannarna har börjat. Annars gillar jag balkongen. Den är fin och vätter mot en mysig gård. Där kan man sitta i lugn och ro och läsa och lukta på blommorna man själv släpat dit. Iallafall så länge sportidioten till granne inte får för sig att sitta och lyssna på sportreferat på maxvolym.
"Utmaningen skickas sen vidare till tre nya."
Okej. Jag utmanar A, ängeln och Mr K.
"Se dig omkring där hemma. Finns det något speciellt du gillar/inte gillar hos dig just nu?"
Hm, förutom att jag inte sitter på hemma just nu. Men annars är det nog balkongen jag är både mest nöjd och missnöjd med. Hann bara börja vårstäda den i helgen. Står en massa tomma krukor och grejor och ser för taskigt ut just nu. Men vänta bara. Inom kort kommer där att blomma. Kapprustningen med grannarna har börjat. Annars gillar jag balkongen. Den är fin och vätter mot en mysig gård. Där kan man sitta i lugn och ro och läsa och lukta på blommorna man själv släpat dit. Iallafall så länge sportidioten till granne inte får för sig att sitta och lyssna på sportreferat på maxvolym.
"Utmaningen skickas sen vidare till tre nya."
Okej. Jag utmanar A, ängeln och Mr K.
Hänt i helgen
Ut att idka lite femalebonding. Mat och underklädesparty hemma hos kompis. Helt okej sortiment faktiskt. Hehe. Det skojas en del. Mest med kompis S som har dejt samma kväll och blir rätt hårt ansatt med förslag på vad hon då borde ha på sig.
Man raffsar åt sig lite och går och provar i något ledigt utrymme. Med barndomskompis som smakråd. Och jag kan inte låta bli att undra hur den manliga motsvarigheten till det här skulle se ut. Kalsongparty?
Man raffsar åt sig lite och går och provar i något ledigt utrymme. Med barndomskompis som smakråd. Och jag kan inte låta bli att undra hur den manliga motsvarigheten till det här skulle se ut. Kalsongparty?
Friday, April 25, 2008
Dagens I-landsproblem
Utgång i morgon. Vi har outfiten. Kruxet är att den inte passar ihop med de perfekta utgångsskorna. Skorna stannar, något annat måste bort. Lutar åt att det blir andra byxor. Eller möjligen kjol. Veltime. Here we go again. A closet full of clothes and nothing to wear.
Fest hos kompis först. Sedan var ursprungsplanen att sedan fortsätta ut och ta ett glas vin för att fira att sommaren var här. Nu har det på något sätt eskalerat till något betydligt mer ambitiöst. Den sista ordern var att infinna sig fullt partykvällsklar. För, som kompis förklarade, därifrån är det inte långt* att gå ner till det där innestället, och jag vill inte att någon backar ur för att de inte är festsminkade.
Men det blir nog bra. En gnutta brun utan sol ikväll bara. Så att det inte syns hur likblek man är...
* "Inte långt" kan i hennes tolkning iofs, vara allt från 500meter till vad som helst mellan tullarna. I högklackat.
Fest hos kompis först. Sedan var ursprungsplanen att sedan fortsätta ut och ta ett glas vin för att fira att sommaren var här. Nu har det på något sätt eskalerat till något betydligt mer ambitiöst. Den sista ordern var att infinna sig fullt partykvällsklar. För, som kompis förklarade, därifrån är det inte långt* att gå ner till det där innestället, och jag vill inte att någon backar ur för att de inte är festsminkade.
Men det blir nog bra. En gnutta brun utan sol ikväll bara. Så att det inte syns hur likblek man är...
* "Inte långt" kan i hennes tolkning iofs, vara allt från 500meter till vad som helst mellan tullarna. I högklackat.
Storstadsdejting
Torsdagskväll. Tjejkompis ringer mig från mobilen.
Jag: Hej, är inte du på dejt ikväll?
Hon: Jo, men det är okej. Han är på toaletten just nu.
Jag: Aha, första dejten sa du. Nå?
Hon: Nä. Alltså han är jättetrevlig och så men nä..(sänker rösten så att de vid borden brevid inte ska höra när hon berättar att hon inte kommer att ödsla mer tid på killen.)
Jag: Säker redan efter halvtid?
Hon: Japp. Ups. Nu kommer han hitåt. Ringer sen.
Man behöver inte vara ett geni för att räkna ut varför hon inte kommer att tycka att dejtkillen duger. Inte den här. Inte nästa. För det är alldelles för kort tid sedan hon bröt med Drömprinsen. Han som hon hon skulle leva lycklig i alla sina dagar med.
Nu letar hon egentligen fortfarande efter honom, eller en kille som är exakt som Drömprinsen minus just den egenskap som gjorde att det tog slut. Och det lär hon inte hitta. Inte i vänkretsen. Inte på krogen. Inte på nätet. Inte förrän hon förmår släppa bilden av honom och gå vidare. Och det känns lite sorgligt att se på utan att kunna göra så mycket.
Jag: Hej, är inte du på dejt ikväll?
Hon: Jo, men det är okej. Han är på toaletten just nu.
Jag: Aha, första dejten sa du. Nå?
Hon: Nä. Alltså han är jättetrevlig och så men nä..(sänker rösten så att de vid borden brevid inte ska höra när hon berättar att hon inte kommer att ödsla mer tid på killen.)
Jag: Säker redan efter halvtid?
Hon: Japp. Ups. Nu kommer han hitåt. Ringer sen.
Man behöver inte vara ett geni för att räkna ut varför hon inte kommer att tycka att dejtkillen duger. Inte den här. Inte nästa. För det är alldelles för kort tid sedan hon bröt med Drömprinsen. Han som hon hon skulle leva lycklig i alla sina dagar med.
Nu letar hon egentligen fortfarande efter honom, eller en kille som är exakt som Drömprinsen minus just den egenskap som gjorde att det tog slut. Och det lär hon inte hitta. Inte i vänkretsen. Inte på krogen. Inte på nätet. Inte förrän hon förmår släppa bilden av honom och gå vidare. Och det känns lite sorgligt att se på utan att kunna göra så mycket.
Thursday, April 24, 2008
Norrlänningens kusin på besök
Är en trevlig kille. Gladlynt. Pratsam. Lite som att ha en alaskan Malamute i lägenheten, en sån där med tät fin päls som trivs bäst utomhus. Man får dubbelkolla att elementet är avstängt. Öppna fönstret åt honom. I gengäld är han en tacksam och artig gäst. Blev lyckat.¤
Norrlänningen kom förbi en kort stund. Jag sa att han fick. Sedan han skämtsamt ringt och frågat "om vi två skulle ha en romantisk middag", eller om han fick komma förbi och säga hej. Vi pratar fjällvandring och extrem överlevnad. Såna saker där Norrlänningen kan hänga med i diskussionen. Men Norrläningens kusin och jag tenderar alltmer att glida över i andra diskussioner och det är väl lite där skon klämmer. För egentligen är Norrlänningen och hans kusin inte så mycket gemensamt att de skulle umgåtts så mycket om de inte vore släkt och hade vissa gemensamma kompisar.
Försökte såklart få med Norrlänningen i diskussionen men han är mer typen som tystnar när något inte intresserar honom och det finns gränser för hur mycket man orkar dalta. Han kände han sig försummad. Jag hade "glömt att erbjuda honom mjölk i kaffet, bara för att jag pratade med hans kusin. Det hade jag minsan aldrig glömt¤¤ förut. Hmpf." Definitionen av sårat manligt ego.
När kusinen och jag entusiastiskt bänkade oss framför kunskapskanalens dokumentär om kreationisternas angrepp på evolutionsteorin i form av Intelligent design fattade han vinken och drog. Kanske kommer dröja innan vi umgås alla tre igen. Men Norrlänningens Kusin då.. Tja, lite häftigt med någon som är allmänbildad för en gångs skull. Påläst. Som funderar på saker och tycker om att diskutera massor av olika saker.
Dessutom läser han böcker. Läser. Även sånt som inte bara innehåller våld och överlevnadskunskap. Skönlitteratur ni vet. Trots att han är en grabbig kille.
Dessutom har jag lärt mig..
Historiken bakom Icing-regeln i hockey samt dess praktiska tillämpning. Här hade Norrlänningen säkert kunnat nicka instämmande om han hade varit kvar då. Men till skillnad från honom kan kusinen själv hänvisa till en tid i hockeylaget¤¤¤. Massor av manlighetspoäng för farlig lagsport där. Vore jag inte så övertygad om att han inte skulle trivas i Storstaden skulle jag omgående presentera honom för en viss tjej i bekantskapskretsen med en faiblesse för hockeyspelare.
Igår var det lugnt. Tyst. Tomt. Och som av en händelse har kanal 5 dragit igång en ny serie. Frusna män söker kärlek. Ha ha ha.
¤ Smaksatte sås med sherry och lite konjak. You just can't go wrong with that.
¤¤ Jag har aldrig påstått att jag inte är tankspridd. Det finnst tillfällen då jag kan glömma att jag vill ha mjölk i kaffet. Eller glömma att alls dricka det kaffe jag har framför nosen.
¤¤¤ Jag har också spelat ishockeymatch. Typ en gång på någon friluftsdag. I konståkningsskridskor med taggar. Det ni.
Norrlänningen kom förbi en kort stund. Jag sa att han fick. Sedan han skämtsamt ringt och frågat "om vi två skulle ha en romantisk middag", eller om han fick komma förbi och säga hej. Vi pratar fjällvandring och extrem överlevnad. Såna saker där Norrlänningen kan hänga med i diskussionen. Men Norrläningens kusin och jag tenderar alltmer att glida över i andra diskussioner och det är väl lite där skon klämmer. För egentligen är Norrlänningen och hans kusin inte så mycket gemensamt att de skulle umgåtts så mycket om de inte vore släkt och hade vissa gemensamma kompisar.
Försökte såklart få med Norrlänningen i diskussionen men han är mer typen som tystnar när något inte intresserar honom och det finns gränser för hur mycket man orkar dalta. Han kände han sig försummad. Jag hade "glömt att erbjuda honom mjölk i kaffet, bara för att jag pratade med hans kusin. Det hade jag minsan aldrig glömt¤¤ förut. Hmpf." Definitionen av sårat manligt ego.
När kusinen och jag entusiastiskt bänkade oss framför kunskapskanalens dokumentär om kreationisternas angrepp på evolutionsteorin i form av Intelligent design fattade han vinken och drog. Kanske kommer dröja innan vi umgås alla tre igen. Men Norrlänningens Kusin då.. Tja, lite häftigt med någon som är allmänbildad för en gångs skull. Påläst. Som funderar på saker och tycker om att diskutera massor av olika saker.
Dessutom läser han böcker. Läser. Även sånt som inte bara innehåller våld och överlevnadskunskap. Skönlitteratur ni vet. Trots att han är en grabbig kille.
Dessutom har jag lärt mig..
Historiken bakom Icing-regeln i hockey samt dess praktiska tillämpning. Här hade Norrlänningen säkert kunnat nicka instämmande om han hade varit kvar då. Men till skillnad från honom kan kusinen själv hänvisa till en tid i hockeylaget¤¤¤. Massor av manlighetspoäng för farlig lagsport där. Vore jag inte så övertygad om att han inte skulle trivas i Storstaden skulle jag omgående presentera honom för en viss tjej i bekantskapskretsen med en faiblesse för hockeyspelare.
Igår var det lugnt. Tyst. Tomt. Och som av en händelse har kanal 5 dragit igång en ny serie. Frusna män söker kärlek. Ha ha ha.
¤ Smaksatte sås med sherry och lite konjak. You just can't go wrong with that.
¤¤ Jag har aldrig påstått att jag inte är tankspridd. Det finnst tillfällen då jag kan glömma att jag vill ha mjölk i kaffet. Eller glömma att alls dricka det kaffe jag har framför nosen.
¤¤¤ Jag har också spelat ishockeymatch. Typ en gång på någon friluftsdag. I konståkningsskridskor med taggar. Det ni.
Wednesday, April 23, 2008
Nu mätt och nöjd
På prat. På sällskap. Mat. Och glass. Kompade ut lite i morse. Gick in och jobbade en stund. Blev sedan upphämtad och bjuden på god lunch som tack för middagen. Dessutom ilurad ny glass. Som jag visserligen hade tänkt prova. Någongång i höst när badsäsongen för länge sedan var över. Men som Norrlänningens kusin helt sonika köpte och gav mig med orden; "nu är det bäst att du äter. För jag har köpt varsin. Och jag tänker inte äta två".
Vinkade av honom. Fick tack för senast sms någon timme senare. Nu mycket trött och fortfarande mätt sedan lunchen. Ska hem och rulla ihop mig i en liten hög. Ormsmälta allt lite.
Vinkade av honom. Fick tack för senast sms någon timme senare. Nu mycket trött och fortfarande mätt sedan lunchen. Ska hem och rulla ihop mig i en liten hög. Ormsmälta allt lite.
Tuesday, April 22, 2008
Åsnor och matlagningsprestige
Sprang på Killkusinen på väg hem igår. Tog honom till hjälp att bära upp några saker på vinden. Han tog rollen på stort allvar. Låtsades istadigt vägra gå in i hissen. Utstöttde "Iha iha.."samt fladdrade med imaginära åsneöron. Allt för att ingen skulle missa att han ansåg sig använd som packåsna. Jag spelade naturligtvis med, låtsades dra in honom i hissen med osynligt grimskaft samtidigt som jag sneglade oroligt mot grannarna och försökte att inte dö av skratt. Han är rätt kul ibland faktiskt.
Dessutom är flera dagars grubblande och grunnande över. Nu vet jag äntligen vad jag ska bjuda matintresserade middagsgästen på. Norrlänningens kusin. Allt är förberett därhemma för middagen. Kakan till kaffet efteråt är bakad med. Prestige är på spel här.
Wish me luck.
Dessutom är flera dagars grubblande och grunnande över. Nu vet jag äntligen vad jag ska bjuda matintresserade middagsgästen på. Norrlänningens kusin. Allt är förberett därhemma för middagen. Kakan till kaffet efteråt är bakad med. Prestige är på spel här.
Wish me luck.
Monday, April 21, 2008
Söndag
Springer på stan halva dan. Lunch bestående av fettfri youghurtglass och mineralvatten med päronsmak. Bafatt det är sol.
Handlar med lite prylar till Killkusinens mormor som varit krasslig ett tag. Hjälper henne att fylla i formulär hon ska ha med sig till doktorn. 9 A4 sidor skapligt integritetskränkande kryssfrågor, formulerade på krånglig läkarsvenska i liten text. Som något stolpskott till vårdmänniska tyckte det var en bra idé att sätta i händerna på någon över 80 år och tro att hon fixar själv..
Jag översätter till svenska så gott jag kan och Killkusinens mormor svarar lydigt. Det är onödigt krångliga frågor, sånt som är tänkt att underlätta och spara tid för vården men inte för patienterna. Sedan att integriteten får stryka på foten gör tydligen mindre. Jag blir mer och mer upprörd men försöker att inte visa det. När jag blir gammal vill jag inte vara beroende av mina anhöriga för att få hjälp att besvara vårdfrågor av väldigt personlig natur. Det känns fel. Mormor är så tacksam för hjälpen att jag blir alldelles rörd. Hon tillhör den gamla generationen. Den som är tacksam och ska göra rätt för sig jämt, som inte gnäller i första taget. För det var värre förut. Under kriget.
Antagligen blir det ändring på vårdrutinerna när 40-talisterna dundrar in som äldre-äldre. De kommer inte att foga sig lika lätt. Kommer hytta med sina små russinnävar och kräva en massa saker. Som frågeformulär de faktiskt klarar att fylla i själva.
Jag visar upp nya kappan jag har med mig för att höra vad hon tycker. Mormor blir stormförtjust över att bli frågad om råd. Riktigt uppiggad. Hon älskar mode, har jobbat med det. Tydligen har tanten själv varit och handlat vårjacka. Snygg sak. Sedan hämtar hon olika byxor för att jag ska hjälpa henne att kolla vilka som passar till...
Har med mig skaldjurslasagne som vi käkar. Mormor ska naturligtvis betala. Jag vägrar. Tillslut godtar jag en kompromiss, att hon ska betala i sockerkaka nästa gång vi ses. Hon piggnar till och är väldigt pratsam, blir längre än vad jag tänkt. Vid halvåtta tiden är det jag som trött måste slingra mig hemåt för att hinna med allt. Blir mycket denna vecka. Med nattgäst och allt.
S har hunnit ringa två gånger på mobilen. För att övertyga mig om att jag ska övertala henne om att gå med på en fest en kompis till oss ska ha. För hon vill gå. Men inte utan mig. Det är ungefär som när man gick i skolan.
Handlar med lite prylar till Killkusinens mormor som varit krasslig ett tag. Hjälper henne att fylla i formulär hon ska ha med sig till doktorn. 9 A4 sidor skapligt integritetskränkande kryssfrågor, formulerade på krånglig läkarsvenska i liten text. Som något stolpskott till vårdmänniska tyckte det var en bra idé att sätta i händerna på någon över 80 år och tro att hon fixar själv..
Jag översätter till svenska så gott jag kan och Killkusinens mormor svarar lydigt. Det är onödigt krångliga frågor, sånt som är tänkt att underlätta och spara tid för vården men inte för patienterna. Sedan att integriteten får stryka på foten gör tydligen mindre. Jag blir mer och mer upprörd men försöker att inte visa det. När jag blir gammal vill jag inte vara beroende av mina anhöriga för att få hjälp att besvara vårdfrågor av väldigt personlig natur. Det känns fel. Mormor är så tacksam för hjälpen att jag blir alldelles rörd. Hon tillhör den gamla generationen. Den som är tacksam och ska göra rätt för sig jämt, som inte gnäller i första taget. För det var värre förut. Under kriget.
Antagligen blir det ändring på vårdrutinerna när 40-talisterna dundrar in som äldre-äldre. De kommer inte att foga sig lika lätt. Kommer hytta med sina små russinnävar och kräva en massa saker. Som frågeformulär de faktiskt klarar att fylla i själva.
Jag visar upp nya kappan jag har med mig för att höra vad hon tycker. Mormor blir stormförtjust över att bli frågad om råd. Riktigt uppiggad. Hon älskar mode, har jobbat med det. Tydligen har tanten själv varit och handlat vårjacka. Snygg sak. Sedan hämtar hon olika byxor för att jag ska hjälpa henne att kolla vilka som passar till...
Har med mig skaldjurslasagne som vi käkar. Mormor ska naturligtvis betala. Jag vägrar. Tillslut godtar jag en kompromiss, att hon ska betala i sockerkaka nästa gång vi ses. Hon piggnar till och är väldigt pratsam, blir längre än vad jag tänkt. Vid halvåtta tiden är det jag som trött måste slingra mig hemåt för att hinna med allt. Blir mycket denna vecka. Med nattgäst och allt.
S har hunnit ringa två gånger på mobilen. För att övertyga mig om att jag ska övertala henne om att gå med på en fest en kompis till oss ska ha. För hon vill gå. Men inte utan mig. Det är ungefär som när man gick i skolan.
Helgen: Kappkval
Dessutom var jag tvungen att hasa motvilligt in till kontoret en snabb stund. Inte alls nöjd. Sedan tusen och en andra prylar att fixa. Kappjakt. I flera veckor har jag betraktat folk med kappscannern på. Jag till och med antastade en tjej med ovanligt snygg kappa häromveckan. Hon var pratade naturligtvis bara en svårtydbar danska men det framgick att hon och hade köpt den i NYC. Förra året.Typiskt.
Det fanns en tid då en beige jeansjacka eller annat enklare plagg kunde avlösa täckjackan under årets varmare månader, den tiden är nu förbi. Vårkappa. Känns vuxet. Således provade jag mig i igenom större delen av Storstadens kappkollektion.
Jag plöjde mig igenom en sorglig samling av lössittande knappar, läskiga konstmaterial och dåligt sydda plagg. Det är mer okej för billiga plagg att se billiga ut, men även femtusenkronorskappor på det fina varuhuset såg ut som skräp.
Nyper kritiskt i sömmarna på en kappa. Expediten ler. Snygg säger hon, och exklusiv. Begränsad upplaga, tillägger hon förtroligt. Precis så som en duktig säljare av vad som helst gör. Reinforce the customer.
Irrfärden slutar där jag haft på känn att den skulle. Filippa K, en kappa jag kolla in länge. Nu nöjd. Mycket nöjd och möjligen en aning överbeskyddande. My precious...
Det fanns en tid då en beige jeansjacka eller annat enklare plagg kunde avlösa täckjackan under årets varmare månader, den tiden är nu förbi. Vårkappa. Känns vuxet. Således provade jag mig i igenom större delen av Storstadens kappkollektion.
Jag plöjde mig igenom en sorglig samling av lössittande knappar, läskiga konstmaterial och dåligt sydda plagg. Det är mer okej för billiga plagg att se billiga ut, men även femtusenkronorskappor på det fina varuhuset såg ut som skräp.
Nyper kritiskt i sömmarna på en kappa. Expediten ler. Snygg säger hon, och exklusiv. Begränsad upplaga, tillägger hon förtroligt. Precis så som en duktig säljare av vad som helst gör. Reinforce the customer.
Irrfärden slutar där jag haft på känn att den skulle. Filippa K, en kappa jag kolla in länge. Nu nöjd. Mycket nöjd och möjligen en aning överbeskyddande. My precious...
Friday, April 18, 2008
Manliga relationer vi inte förstår ett jota av del 136
Norrlänningen har en kusin. En trevlig kusin som bla var med på numera legendarisk utlandsvistelse. Som jag också känner, men inte umgåtts med lika mycket som norrlänningen. Eftersom kusinen dels mestadels haft tjej framtill nu, dels envisas med att stadigvarande uppehålla sig på en ort väldans långt norrut. Nu skulle han iaf ner till Storstaden p.g.a jobbet. De närmsta hotellen var dock fullbelagda. Jag bor i närheten. Så när han ringde mig sa jag visst, jag har en bäddsoffa* om du vill sova här, mi casa-su casa . Han blev jätteglad. Förhoppningsvis glad som i "jippie-jag-slipper-åka-över-hela-stan-och-hinner-dessutom-träffa-en-tjej-kompis-glad." Så långt allt väl.
Men sen pratar jag med Norrlänningen som inte är lika glad. Som vet att kusinen ska komma. Som bor på fel sida stan och dessutom inte ens erbjudit honom att sova över.
Jag trodde jag gjorde något snällt. Nu är Norrlänningen inte den verbalaste av män när det kommer till känslotjafs. Hans exakta ord var:
"-Jasså? Han ska sova hos dig. Hmpf. "
Jag försöker fråga vad han menar. Han muttrar nåt om att kusinen gott kunde ha sovit på hotell. Var ju ändå jobbet som betalade..Hmpf.
Så. Exakt hur ska vi tolka det där hmpf:et? Hade det varit en annan kille vem som helst hade han inte brytt sig. Men det är någon konkurrens dem emellan som jag inte fattat. Alls.
* Och nej, glöm alla eventuella "glida runt i för lite kläder scenarior" är ni snälla. Han är en kompis. Bara.
Men sen pratar jag med Norrlänningen som inte är lika glad. Som vet att kusinen ska komma. Som bor på fel sida stan och dessutom inte ens erbjudit honom att sova över.
Jag trodde jag gjorde något snällt. Nu är Norrlänningen inte den verbalaste av män när det kommer till känslotjafs. Hans exakta ord var:
"-Jasså? Han ska sova hos dig. Hmpf. "
Jag försöker fråga vad han menar. Han muttrar nåt om att kusinen gott kunde ha sovit på hotell. Var ju ändå jobbet som betalade..Hmpf.
Så. Exakt hur ska vi tolka det där hmpf:et? Hade det varit en annan kille vem som helst hade han inte brytt sig. Men det är någon konkurrens dem emellan som jag inte fattat. Alls.
* Och nej, glöm alla eventuella "glida runt i för lite kläder scenarior" är ni snälla. Han är en kompis. Bara.
Utmanad av Simon
Tre namn du går under:
* Mitt förnamn i olika varianter. Varav en på franska.
* Lillasyster/syrran/är det du som har snott min..(av Storasyster)
* Älskling
Tre saker som skrämmer mig:
* Den växande bokhögen hemma. Med sånt som jag borde läst. Och i åtminstone ett par fall skrivit ihop något om. Typ igår. Och "gärna på franska."
* Fästingar. Det bitglada lilla rovdjuret som skamlöst attackerar folk och fä och hejdlöst breder ut sig. Usch och tvi.
*Displayen på den där fancy-smancy bilen jag lånat en del veckan som var. Den som jag trodde skulle nöja sig med att uttrycka kuriosa info i stil med temperatur och liknande. Som någon klåfingrig bilkonstruktör slängt in små skojiga överaskningsmeddelanden i för att höja spänningsnivån på bilkörningen lite¤.
Tre saker jag har på mig:
* Kläder. Oftast iaf. Idag bland annat en svart kjol jag snott av syrran. ( Fast jag frågade först. Snygg iaf. Kan bli långlån känner jag nu. Kan "glömmas" att ta med. Ehm. )
* Linser. Idag färgade bara för kul. Oftast ofärgade. Sällan glasögon.
* Lätt jobbsminkning. Idag Clarins tonade dagcrème, färgade fransar och läppglans.
Tre sanningar:
* Pengar ger inte automatiskt lycka. Men de gör olyckan lättare att bära.
* Världen är överbefolkad. Och underskogad.
* Du kanske inte kan styra vad livet väljer att göra emot dig, men oftast kan du styra hur du väljer att hantera det.
Tre saker jag verkligen vill ha:
* Pengar. Så pass mycket pengar att jag kan välja fritt hur och när jag vill jobba. Och med vem.
* Sommarstuga/fritidshus att kunna åka till och varva ner ibland.
* Sjukt hög ämnesomsättning vid behov
¤Man kommer körandes i godan ro när plötsligt ett meddelande poppar upp på skärmen i stil med: "No seatbelt on rear psgr" Eftersom man inte har någon rear passenger, men väl sett filmer som "liftaren" sneglar man oroligt bakåt. Tomt. Meddelandet försvinner. Man andas ut. En stund senare piper skärmen till igen och meddelar: "Tyre pressure not monitored". Däcktryck? Vänta nu, var det något jag glömt kolla? Eller hörde det till sånt bilen kunde slänga ur sig när den var pratsam? ( Lugn o fin nu. Den är bara en bil. Även om den "messar".)
Bestämmer mig för att det hörde till det senare och kör vidare. En aning darrigt sneglar jag på skärmen. Det skulle inte förvåna mig om Herr Bilkonstruktör någonstans programerat in ett skämtsamt "Warning! This car will selfdestruct in three seconds" samtidigt som han fnissar som Hemlige Arne och föreställer sig hur folk slänger sig ut i panik på E4:an..
I övrigt var den toppen. Bekväm. Bra. Nästan så man ville sätta upp fingret och köra om folk. Bafatt. He he.
* Mitt förnamn i olika varianter. Varav en på franska.
* Lillasyster/syrran/är det du som har snott min..(av Storasyster)
* Älskling
Tre saker som skrämmer mig:
* Den växande bokhögen hemma. Med sånt som jag borde läst. Och i åtminstone ett par fall skrivit ihop något om. Typ igår. Och "gärna på franska."
* Fästingar. Det bitglada lilla rovdjuret som skamlöst attackerar folk och fä och hejdlöst breder ut sig. Usch och tvi.
*Displayen på den där fancy-smancy bilen jag lånat en del veckan som var. Den som jag trodde skulle nöja sig med att uttrycka kuriosa info i stil med temperatur och liknande. Som någon klåfingrig bilkonstruktör slängt in små skojiga överaskningsmeddelanden i för att höja spänningsnivån på bilkörningen lite¤.
Tre saker jag har på mig:
* Kläder. Oftast iaf. Idag bland annat en svart kjol jag snott av syrran. ( Fast jag frågade först. Snygg iaf. Kan bli långlån känner jag nu. Kan "glömmas" att ta med. Ehm. )
* Linser. Idag färgade bara för kul. Oftast ofärgade. Sällan glasögon.
* Lätt jobbsminkning. Idag Clarins tonade dagcrème, färgade fransar och läppglans.
Tre sanningar:
* Pengar ger inte automatiskt lycka. Men de gör olyckan lättare att bära.
* Världen är överbefolkad. Och underskogad.
* Du kanske inte kan styra vad livet väljer att göra emot dig, men oftast kan du styra hur du väljer att hantera det.
Tre saker jag verkligen vill ha:
* Pengar. Så pass mycket pengar att jag kan välja fritt hur och när jag vill jobba. Och med vem.
* Sommarstuga/fritidshus att kunna åka till och varva ner ibland.
* Sjukt hög ämnesomsättning vid behov
¤Man kommer körandes i godan ro när plötsligt ett meddelande poppar upp på skärmen i stil med: "No seatbelt on rear psgr" Eftersom man inte har någon rear passenger, men väl sett filmer som "liftaren" sneglar man oroligt bakåt. Tomt. Meddelandet försvinner. Man andas ut. En stund senare piper skärmen till igen och meddelar: "Tyre pressure not monitored". Däcktryck? Vänta nu, var det något jag glömt kolla? Eller hörde det till sånt bilen kunde slänga ur sig när den var pratsam? ( Lugn o fin nu. Den är bara en bil. Även om den "messar".)
Bestämmer mig för att det hörde till det senare och kör vidare. En aning darrigt sneglar jag på skärmen. Det skulle inte förvåna mig om Herr Bilkonstruktör någonstans programerat in ett skämtsamt "Warning! This car will selfdestruct in three seconds" samtidigt som han fnissar som Hemlige Arne och föreställer sig hur folk slänger sig ut i panik på E4:an..
I övrigt var den toppen. Bekväm. Bra. Nästan så man ville sätta upp fingret och köra om folk. Bafatt. He he.
Thursday, April 17, 2008
Killkusinen får en insikt
Han har ju nytt jobb nu med fler kvinnliga kollegor. Som han tydligen smajlat in sig hos. Påstår att han lär sig nya saker varje dag. I fikarummet.
Killkusinen (förbluffad): "-Ni tjejer, ni tänker så himla mycket. Hela tiden."
(Jepp vi har en hjärna. Ibland t om använder vi den. Grattis, grattis till upptäckten. Nobelpris nästa..)
Jag:"-Eh, hur menar du?"
Killkusinen: "Jo, alltså..ni analyserar allting..Mejl. Sms."
( Sen följer lång utläggning om hur en tjej på hans jobb skaffat ny kille och nu spenderade en massa tid med att försöka tolka killens kommunikationsförsök och förstå vad han egentligen menar.)
Killkusinen (lätt skrämd): "-Jag hade ju ingen aning om att ni höll på så och vände och vred på allting. Vi bara skriver ju. Nu vågar man väl knappat spontan sms:a längre. Måste tänka på hur man skriver. Sätter man ett komma på fel ställe är man körd ju.."
Killkusinen (förbluffad): "-Ni tjejer, ni tänker så himla mycket. Hela tiden."
(Jepp vi har en hjärna. Ibland t om använder vi den. Grattis, grattis till upptäckten. Nobelpris nästa..)
Jag:"-Eh, hur menar du?"
Killkusinen: "Jo, alltså..ni analyserar allting..Mejl. Sms."
( Sen följer lång utläggning om hur en tjej på hans jobb skaffat ny kille och nu spenderade en massa tid med att försöka tolka killens kommunikationsförsök och förstå vad han egentligen menar.)
Killkusinen (lätt skrämd): "-Jag hade ju ingen aning om att ni höll på så och vände och vred på allting. Vi bara skriver ju. Nu vågar man väl knappat spontan sms:a längre. Måste tänka på hur man skriver. Sätter man ett komma på fel ställe är man körd ju.."
Tuesday, April 15, 2008
Ofrid och alfahonor
Jobbstrul och kompromisser. Ändrade förutsättningar och ett möte som jag inte riktigt är nöjd med. Mitt eget lilla privata grubbelmoln som jag för ovanlighetens skull tagit med mig hem. Fast jag vet att man inte ska. Jag sover dåligt. (Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Bättre?) Vaknar tidigt. Går upp och gör mig klar. Fördriver extratiden med att slötitta lite på ett program om en kvinna som föder upp vargar. Hon pratar flockhierarkier och flockens alfahona är en imponerade vit varghona.
Jag ler och tänker hur H, själv urtypen för alfamale, brukar hävda att jag minsan är rätt mycket alfafemale. Och jag funderar på det. I vissa sammanhang förmodligen. Kanske är det mer komplext hos oss. För att vi människor interagerar i så många sammanhang, i så många olika flockar. Att en och samma person kan vara både alfa och beta på samma dag.
Jag har behov av att ses som duktig av mig själv och av omgivningen. Att prestera. Att tävla. Men jag är inte beredd att kliva över lik för att själv klättra. Inte ligga i bakhåll för att oskadliggöra de ovan mig i hierarkin för att själv till varje pris få just den där platsen i solen. Som den vita varghonan i filmen. Hon som bara följer sina naturliga instinkter som säger åt henne att attackera alla som hindrar henne att klättra i rang i flocken. För ju högre upp i hierarkin hon befinner sig, dessto bättre chanser kommer hon och hennes avkomma ha att överleva. Lite som i människovärlden ibland.
Ikväll gym. Skingra tankarna lite.
Jag ler och tänker hur H, själv urtypen för alfamale, brukar hävda att jag minsan är rätt mycket alfafemale. Och jag funderar på det. I vissa sammanhang förmodligen. Kanske är det mer komplext hos oss. För att vi människor interagerar i så många sammanhang, i så många olika flockar. Att en och samma person kan vara både alfa och beta på samma dag.
Jag har behov av att ses som duktig av mig själv och av omgivningen. Att prestera. Att tävla. Men jag är inte beredd att kliva över lik för att själv klättra. Inte ligga i bakhåll för att oskadliggöra de ovan mig i hierarkin för att själv till varje pris få just den där platsen i solen. Som den vita varghonan i filmen. Hon som bara följer sina naturliga instinkter som säger åt henne att attackera alla som hindrar henne att klättra i rang i flocken. För ju högre upp i hierarkin hon befinner sig, dessto bättre chanser kommer hon och hennes avkomma ha att överleva. Lite som i människovärlden ibland.
Ikväll gym. Skingra tankarna lite.
Monday, April 14, 2008
Helgen
* Betalt "beskyddaravgift"¤ till grannarna. Det är jag säkert inte ensam om. Alltid undrat hur två nyblivna pensionärer kunde ha råd med den bilen och det fritidshuset vid havet. Nu har jag mina aningar... Inget är heller som falkblicken hos två pigga pensionärer. Lika bra att ha dem på sin sida.
Man hade brutit på en ytterdörr i kvarteret, de försöker hela tiden de där bovarna, upplyste de mig. Men så länge de var i stan skulle de allt hålla ett vakande öga på min dörr och tidning när jag inte var hemma..
* Killkusinen får en plötslig insikt i hur det kvinnliga psyket fungerar.
* Jag och kompis passar på att ta en tur i det långa joggingspåret när vi snubblar över en lägereld. En lägereld med med fortfarande flammande eldslågor. Inte en människa i sikte. Stadskompis irriterad. Jag fly förbannad. Förbipasserande joggar konsulteras. Någon har sett ligisteländen till småbarnsfamiljer smita iväg från det här hållet. Uttryck som "idioter som borde hålla sig på asfalt" och "de ska vara glada att vi inte fick tag på dem" används.
Låt mig bara säga en sak. Nej. Man lämnar aldrig en öppen eld. Aldrig. Man eldar överhuvudtaget inte alls i skogen om man är en lattepappa/mamma som inte har en aning om vad man sysslar med och inte har ett jota att lära sina barn om hur man beter sig i skogen. Mutter. Morr.
* Glasnudlar i grönsakswok är gott som omväxling. Men tapiokamjölet fäster bra i kastrullen man förkokar i.
* Någon jag känner har gjort en bra insats framför kameran. Med kläder. Såpass bra att teamasången "Moviestar" måst plockas fram och användas för att vedebörande inte ska bli föör kaxig.
* Allt som allt en nyttig och uppbyggelig helg.
Jag har städat. Tvättat. Tränat. Ringt en hel del "borde" samtal inklusive piggat upp Killkusinens mormor. Parenteserna chockade dock med trendbrott genom att ringa på en lördag istället för en söndag och väcka mig med den klämkäcka "du låter yrvaken?" på lördagsmorgonen. Vilket jag givetvis förnekade samtidigt som jag diskret antydde att söndageftermiddags ringandet var en väldigt fin tradition att värna om. Något som inte alls behövde brytas bara för att de varit utomlands ett par veckor.
Sedan passade jag på att avsluta duktighetsdagen med att ge mig på högen med "böcker jag lovat läsa". Började med franskspråkig. Tittade på bilden av författaren. Konkluderade att han såg ganska bra ut, åtminstone för några år sedan. Att jag visst kunde läsa och skriva något enkelt om hans bok. Åtminstone på engelska. Läste två sidor. Föll därpå i djup sömn¤¤. Vaknade av en sällskapsjuk syster som ringde för att prata lite. I ungefär två timmar.
¤ Iofs bestående av fint kort och choklad. Samt muntligt framfört tack för hjälpen med tidningarna än en gång. Meningen här är dels att de ska fungera som ett billigt larm. Dels att de ska tycka att jag är en så trevlig flicka att de bara sprider snällt skvaller om mig i grannskapet.
¤¤ This can't be good. Can it?
Man hade brutit på en ytterdörr i kvarteret, de försöker hela tiden de där bovarna, upplyste de mig. Men så länge de var i stan skulle de allt hålla ett vakande öga på min dörr och tidning när jag inte var hemma..
* Killkusinen får en plötslig insikt i hur det kvinnliga psyket fungerar.
* Jag och kompis passar på att ta en tur i det långa joggingspåret när vi snubblar över en lägereld. En lägereld med med fortfarande flammande eldslågor. Inte en människa i sikte. Stadskompis irriterad. Jag fly förbannad. Förbipasserande joggar konsulteras. Någon har sett ligisteländen till småbarnsfamiljer smita iväg från det här hållet. Uttryck som "idioter som borde hålla sig på asfalt" och "de ska vara glada att vi inte fick tag på dem" används.
Låt mig bara säga en sak. Nej. Man lämnar aldrig en öppen eld. Aldrig. Man eldar överhuvudtaget inte alls i skogen om man är en lattepappa/mamma som inte har en aning om vad man sysslar med och inte har ett jota att lära sina barn om hur man beter sig i skogen. Mutter. Morr.
* Glasnudlar i grönsakswok är gott som omväxling. Men tapiokamjölet fäster bra i kastrullen man förkokar i.
* Någon jag känner har gjort en bra insats framför kameran. Med kläder. Såpass bra att teamasången "Moviestar" måst plockas fram och användas för att vedebörande inte ska bli föör kaxig.
* Allt som allt en nyttig och uppbyggelig helg.
Jag har städat. Tvättat. Tränat. Ringt en hel del "borde" samtal inklusive piggat upp Killkusinens mormor. Parenteserna chockade dock med trendbrott genom att ringa på en lördag istället för en söndag och väcka mig med den klämkäcka "du låter yrvaken?" på lördagsmorgonen. Vilket jag givetvis förnekade samtidigt som jag diskret antydde att söndageftermiddags ringandet var en väldigt fin tradition att värna om. Något som inte alls behövde brytas bara för att de varit utomlands ett par veckor.
Sedan passade jag på att avsluta duktighetsdagen med att ge mig på högen med "böcker jag lovat läsa". Började med franskspråkig. Tittade på bilden av författaren. Konkluderade att han såg ganska bra ut, åtminstone för några år sedan. Att jag visst kunde läsa och skriva något enkelt om hans bok. Åtminstone på engelska. Läste två sidor. Föll därpå i djup sömn¤¤. Vaknade av en sällskapsjuk syster som ringde för att prata lite. I ungefär två timmar.
¤ Iofs bestående av fint kort och choklad. Samt muntligt framfört tack för hjälpen med tidningarna än en gång. Meningen här är dels att de ska fungera som ett billigt larm. Dels att de ska tycka att jag är en så trevlig flicka att de bara sprider snällt skvaller om mig i grannskapet.
¤¤ This can't be good. Can it?
Friday, April 11, 2008
Gårdagskvällen i Storstaden II
Kvällen fortsatte på något underligt vis med middag på uteställe.
Hade hällt i mig kaffe i pausen och när vi kom in på stället bröt jag mot elfte budet. Det där om att man icke skall gå på toa utan sina tre bästa tjejkompisar. Inte för att det var några andra tjejer där just då. Däremot två killar¤. En aning oroande upptäckt då Killkompis en gång sagt att det bara fanns två skäl till att två killar överhuvudtaget skulle gå på toa ihop:
1. För att göra en George Michel. Eller..
2. För att lättare kunna övermanna en tjej.
Okända killar är inte okej på tjejernas. Iaf inte vanliga killar. Såna som inte är av sorten som bär kort kjol, massor av smink och även lystrar till namnet Gunilla. Och på tjejsidan stänger man dörren. I can not stress this enough.
Jag hade lovat mig själv att bara ta e n drink och sedan gå över på alkoholfritt. Det gjorde jag också. En Long Island Ice Tea. Man vill ju ha ut mesta möjliga av den där enda drinken, kändes som om jag behövde den efter den där upplevelsen. Möjligen kanske inte det smartaste att hälla i sig på fastande mage. Även om alla killar i omgivningen genast blev snyggare..
Vidare kan jag meddela att:
* Elvis är inte alls död. Han åker limousine.
* Vad jag älskar med bra amerikanska ställen är att man kan be om grönsallad utan dressing istället för pommes till huvudrätten och få ett leende , inte en 'suck' av personalen. Dessutom har de den där skumma amerikanska senapen¤¤ som jag aldrig skulle köpa men som påminner mig om USA.
* Det finns saker som är okej att folk säger om sina kollegor. Som den bekant som brukar beskriva sin kollega som "Mannen som givit bokstavsdiagnoser ett ansikte."Det är okej. Däremot är det mindre okej att insinuera att kollegans förmåga att ständigt bli ihop med nya tjejer, underförstått trots att han är ett rikspucko, skulle bero på att han begåvats med en annan sak här i livet. Men bara det. För någon annan anledning till att han hade lätt med tjejer kunde ju inte finnas, lät manlig bekant förstå. Möjligen en aning bittert.
¤ Jo, det var tjejtoan de var på..
¤¤ Den där med noll kalorier eller så. Troligen därför att den mest består av gulfärg och tillsatsämnen.
Hade hällt i mig kaffe i pausen och när vi kom in på stället bröt jag mot elfte budet. Det där om att man icke skall gå på toa utan sina tre bästa tjejkompisar. Inte för att det var några andra tjejer där just då. Däremot två killar¤. En aning oroande upptäckt då Killkompis en gång sagt att det bara fanns två skäl till att två killar överhuvudtaget skulle gå på toa ihop:
1. För att göra en George Michel. Eller..
2. För att lättare kunna övermanna en tjej.
Okända killar är inte okej på tjejernas. Iaf inte vanliga killar. Såna som inte är av sorten som bär kort kjol, massor av smink och även lystrar till namnet Gunilla. Och på tjejsidan stänger man dörren. I can not stress this enough.
Jag hade lovat mig själv att bara ta e n drink och sedan gå över på alkoholfritt. Det gjorde jag också. En Long Island Ice Tea. Man vill ju ha ut mesta möjliga av den där enda drinken, kändes som om jag behövde den efter den där upplevelsen. Möjligen kanske inte det smartaste att hälla i sig på fastande mage. Även om alla killar i omgivningen genast blev snyggare..
Vidare kan jag meddela att:
* Elvis är inte alls död. Han åker limousine.
* Vad jag älskar med bra amerikanska ställen är att man kan be om grönsallad utan dressing istället för pommes till huvudrätten och få ett leende , inte en 'suck' av personalen. Dessutom har de den där skumma amerikanska senapen¤¤ som jag aldrig skulle köpa men som påminner mig om USA.
* Det finns saker som är okej att folk säger om sina kollegor. Som den bekant som brukar beskriva sin kollega som "Mannen som givit bokstavsdiagnoser ett ansikte."Det är okej. Däremot är det mindre okej att insinuera att kollegans förmåga att ständigt bli ihop med nya tjejer, underförstått trots att han är ett rikspucko, skulle bero på att han begåvats med en annan sak här i livet. Men bara det. För någon annan anledning till att han hade lätt med tjejer kunde ju inte finnas, lät manlig bekant förstå. Möjligen en aning bittert.
¤ Jo, det var tjejtoan de var på..
¤¤ Den där med noll kalorier eller så. Troligen därför att den mest består av gulfärg och tillsatsämnen.
Gårdagskvällen i Storstaden I
Direkt från kontoret till en föreläsning. Intressant ämne och en hel del nyheter. Tyvärr presenterat som ett gott exempel på hur man inte bör hålla en presentation. Eller, om man är en viss typ av akademiker bör göra det man är bäst på och låta någon annan tala...
Det hela började med att ett gäng uppenbarligen halvdöva kvinnliga akademiker klagade på volymen och tvingade arrangörerna att höja tills den otekniska arrangörskan fick rundgång i ljudet.
Ett skäggmiffo som trängt sig in olovandes och fick eskorteras ut.
En sympatisk* men ack så svamlande professor. Ord som positivt korrelerandeoch synergieffekten varvades med upprepningar och meningslösa utfyllnads ord av typen och, eh öh, harkel till jag nästan föll i retorisk gråt.
En i sällskapet som efteråt hävdade: "Nej, jag sov inte. Jag blundade lite bara.."
Somliga gör sig uppenbarligen bäst i tryck. Eller i ett labb.
* Jag pratade lite med honom senare. Han skrev ner några rader och ursäktade sin hemska handstil. Jag tröstade honom med att alla framstående professorer skriver som kråkor.
Det hela började med att ett gäng uppenbarligen halvdöva kvinnliga akademiker klagade på volymen och tvingade arrangörerna att höja tills den otekniska arrangörskan fick rundgång i ljudet.
Ett skäggmiffo som trängt sig in olovandes och fick eskorteras ut.
En sympatisk* men ack så svamlande professor. Ord som positivt korrelerandeoch synergieffekten varvades med upprepningar och meningslösa utfyllnads ord av typen och, eh öh, harkel till jag nästan föll i retorisk gråt.
En i sällskapet som efteråt hävdade: "Nej, jag sov inte. Jag blundade lite bara.."
Somliga gör sig uppenbarligen bäst i tryck. Eller i ett labb.
* Jag pratade lite med honom senare. Han skrev ner några rader och ursäktade sin hemska handstil. Jag tröstade honom med att alla framstående professorer skriver som kråkor.
Thursday, April 10, 2008
Handling i Hemstaden
Jo. Folk är trevligare i affärerna där. Tempot är lugnare. Det finns en slags godmodighet bland både kunder och personal* som man sällan ser i Storstaden. Jag känner hur jag medvetet taggar ner. Tvingar mig själva att lägga in en annan växel, en som inte ligger så nära "snäs och fräs läget" som ligger så nära under ytan i Storstaden. Jag brukar byta till Hemstadsdialekt, t om överdriva den. För att betona att jag är en av dem. Inte en snobbig Storstadsbo.
Gummistövlar kom jag på. Gummistövlar vore bra att ha, hållbara sådana. Egna för en gångs skull om jag nu skulle vara en vecka utanför asfaltsdjungeln. Passade på innan moderskapet reste iväg. Tänk affär lite utanför. Av typen som man köper foder och fritidskläder i. Och gummistövlar.
Moderskapet sliter mig från hästprylhyllorna och drar mig emot gummistövlarna. Jag tycker det är dyrt. För nåt som inte ens har klack. Men man gör väl som man brukar i skoaffärer. Man provar allt. Sen samma saker i en annan storlek. Den blonde manliga expediten skiner upp och kommer ilande. Förmodligen inte var dag någon utan LRF keps och fakturakonto tittar in.
Min mamma tycker att han är en "såå trevlig ung man**". Själv tvingar jag honom att hämta de barbierosa gummistövlarna i vuxenstorlek. Sen klagar jag på att de inte är fodrade***. Brukar anstränga mig att lägga om till Hemstadsdialekt i affärerna men nu har jag mamma med och tänkte inte på det. Så nu när han ändå ser mig som Storstadsfröken på utflykt passar jag på att spela lite på det. Lite roligt kan man få ha. Sen lutar jag mig tillbaka och inväntar den obligatoriska vitsen som Storstadsbor på besök brukar drabbas av. Jag blir inte besviken:
-Fodrade? Äh, du får väl göra som mig. Sluta raka benen. Naturlig isolering hä hä.. ( Det hela pedagogiskt illustrerat med att han viker upp byxbenet och visar sitt pälsklädda underben..)
Jo, jag hade en comeback på det där. Men eftersom jag: 1. Hade mamma med. 2. Var i Hemstaden och inte ville återberättas under rubriken "vet du vad hon sa?!" de närmaste 10 åren, så lät jag storsint honom fortsätta tro att han var fyndigast i stan.
* Nu utgår vi ifrån att jag fick parfymprov när jag handlade smink bara för att expediterna i Hemstaden är snälla nog att ge utan att man behöver tigga. Och inte att det berodde på att jag hade samma tröja som jag klappat katt och häst i.
**Sagt lågt till mig. Med menande tonfall.
** *Jo fodrade. Att ha på landet och gå i skogen med. Förberedelse för kommande regnvintrar.
Gummistövlar kom jag på. Gummistövlar vore bra att ha, hållbara sådana. Egna för en gångs skull om jag nu skulle vara en vecka utanför asfaltsdjungeln. Passade på innan moderskapet reste iväg. Tänk affär lite utanför. Av typen som man köper foder och fritidskläder i. Och gummistövlar.
Moderskapet sliter mig från hästprylhyllorna och drar mig emot gummistövlarna. Jag tycker det är dyrt. För nåt som inte ens har klack. Men man gör väl som man brukar i skoaffärer. Man provar allt. Sen samma saker i en annan storlek. Den blonde manliga expediten skiner upp och kommer ilande. Förmodligen inte var dag någon utan LRF keps och fakturakonto tittar in.
Min mamma tycker att han är en "såå trevlig ung man**". Själv tvingar jag honom att hämta de barbierosa gummistövlarna i vuxenstorlek. Sen klagar jag på att de inte är fodrade***. Brukar anstränga mig att lägga om till Hemstadsdialekt i affärerna men nu har jag mamma med och tänkte inte på det. Så nu när han ändå ser mig som Storstadsfröken på utflykt passar jag på att spela lite på det. Lite roligt kan man få ha. Sen lutar jag mig tillbaka och inväntar den obligatoriska vitsen som Storstadsbor på besök brukar drabbas av. Jag blir inte besviken:
-Fodrade? Äh, du får väl göra som mig. Sluta raka benen. Naturlig isolering hä hä.. ( Det hela pedagogiskt illustrerat med att han viker upp byxbenet och visar sitt pälsklädda underben..)
Jo, jag hade en comeback på det där. Men eftersom jag: 1. Hade mamma med. 2. Var i Hemstaden och inte ville återberättas under rubriken "vet du vad hon sa?!" de närmaste 10 åren, så lät jag storsint honom fortsätta tro att han var fyndigast i stan.
* Nu utgår vi ifrån att jag fick parfymprov när jag handlade smink bara för att expediterna i Hemstaden är snälla nog att ge utan att man behöver tigga. Och inte att det berodde på att jag hade samma tröja som jag klappat katt och häst i.
**Sagt lågt till mig. Med menande tonfall.
** *Jo fodrade. Att ha på landet och gå i skogen med. Förberedelse för kommande regnvintrar.
Tomt på morgonen här i Storstaden
Ingen rask morgon promenad för att hämta morgontidningen. Inget gulögt pälsdjur som spinnandes följer med. Sedan gå in för att koka oss varsitt frukostägg. Läsa tidningen i lugn o ro. Men här i Storstaden. Dusch. Kläder. Smink. Fil. I bästa fall tidning. Och ingen som spinner..
Tuesday, April 08, 2008
Åter i Staden igen
Tar ju ett litet tag att landa. Få lungor som levt på syrerik lantluft att ställa om sig på CO2 mättad stadsluft igen. Åsså det där med tidsomställningen ni vet. När jag kom hem gick klockorna i lägenheten en hel timme fel. Storstadstid.
Som grädde på det berömda moset var jag tvungen att masa mig hem från ledighet och solsken i förtid för att prestera något jobbrelaterat i helgen. Inte alls lockad. Snudd på knäckt efteråt. Jetlag. Det var åtminstone vad jag skyllde på när en tjej i samma bransch ville ha mig ut på ett glas vin*.
Jag gick hem istället. Noterade nöjt att blommorna överlevt ovattnade och att Killkusinen, vars uppgift var att ta morgontidningen utanför dörren** tydligen skött sitt jobb. Nöjd sjönk jag ner i tv soffan. Och somnade.
Dagen efter ringer det på dörren. Utanför står mina grannar. I famnen har de en veckas morgontidningar, olästa och prydligt ihopvikta. Som de oombedda tagit in då de märkt att jag inte var hemma. Jag tackar*** samtidigt som jag gör en mental notering om ett antal väl valda ord jag ska säga den lille smitaren till Killkusin efteråt. Det hinner jag förståss inte göra. Tre minuter senare ringer han och ber om ursäkt för att han glömt ta in tidningen. Hur fuskigt som helst. Förmodligen har hans nya tjej lärt honom att det blir mindre skäll från tjejer om man ber om ursäkt direkt när man klantat sig istället för att vänta tills de själva ringer..
* Henns exakta ord var: "Åka h e m ? nej, snälla. Nu går vi ut och tar ett glas vin och glömmer det här va..?"
** Nya tider nu. Naturligtvis glömde jag att avbeställa morgontidningen i tid. De ska ju ha löjligt lång tid på sig. Så jag tänkte Killkusinen kunde få den. Eller åtminstone orka släpa sig dit och ta och kasta den på väg till bussen nån dag.
*** Nej, jag bor inte granne med Herr och Fru Flanders. Även om man kan tro det ibland. Grannar. Svårt det där. Nära men inte för nära är idealet. Lite rörd blev jag iaf när de på stående fot erbjöd sig att ta in tidningen igen. När helst det behövdes. Har köpt ett kort och funderar just nu på vad som kan vara en lagom grannsämjefrämjande muta.
Som grädde på det berömda moset var jag tvungen att masa mig hem från ledighet och solsken i förtid för att prestera något jobbrelaterat i helgen. Inte alls lockad. Snudd på knäckt efteråt. Jetlag. Det var åtminstone vad jag skyllde på när en tjej i samma bransch ville ha mig ut på ett glas vin*.
Jag gick hem istället. Noterade nöjt att blommorna överlevt ovattnade och att Killkusinen, vars uppgift var att ta morgontidningen utanför dörren** tydligen skött sitt jobb. Nöjd sjönk jag ner i tv soffan. Och somnade.
Dagen efter ringer det på dörren. Utanför står mina grannar. I famnen har de en veckas morgontidningar, olästa och prydligt ihopvikta. Som de oombedda tagit in då de märkt att jag inte var hemma. Jag tackar*** samtidigt som jag gör en mental notering om ett antal väl valda ord jag ska säga den lille smitaren till Killkusin efteråt. Det hinner jag förståss inte göra. Tre minuter senare ringer han och ber om ursäkt för att han glömt ta in tidningen. Hur fuskigt som helst. Förmodligen har hans nya tjej lärt honom att det blir mindre skäll från tjejer om man ber om ursäkt direkt när man klantat sig istället för att vänta tills de själva ringer..
* Henns exakta ord var: "Åka h e m ? nej, snälla. Nu går vi ut och tar ett glas vin och glömmer det här va..?"
** Nya tider nu. Naturligtvis glömde jag att avbeställa morgontidningen i tid. De ska ju ha löjligt lång tid på sig. Så jag tänkte Killkusinen kunde få den. Eller åtminstone orka släpa sig dit och ta och kasta den på väg till bussen nån dag.
*** Nej, jag bor inte granne med Herr och Fru Flanders. Även om man kan tro det ibland. Grannar. Svårt det där. Nära men inte för nära är idealet. Lite rörd blev jag iaf när de på stående fot erbjöd sig att ta in tidningen igen. När helst det behövdes. Har köpt ett kort och funderar just nu på vad som kan vara en lagom grannsämjefrämjande muta.
Monday, April 07, 2008
Thursday, April 03, 2008
Dagens Hemstadschock
Glassfika med kompis på bästaste glasstället. Kille i 20 årsåldern och hans polare dräller in och hamnar vid bordet brevid. Jeans med snusdosebakficka och hopplöst passé passform. Kan fortfarande inte bestämma mig vilket som var värst.
Att vi ofrivilligt blev vittne till att han dagen till ära valt de gröntöntiga billighets kallingar som hans mamma säkert införskaffat på senaste trippen till Ullared, under de nedhasade jeansen. Eller att han överhuvudtaget trodde att byxor med den typen av häng fortfarande var på något sätt inne. Någonstans.
Att vi ofrivilligt blev vittne till att han dagen till ära valt de gröntöntiga billighets kallingar som hans mamma säkert införskaffat på senaste trippen till Ullared, under de nedhasade jeansen. Eller att han överhuvudtaget trodde att byxor med den typen av häng fortfarande var på något sätt inne. Någonstans.
Dagens opackad
Jag. Än så länge. För varje gång jag öppnar resväskan för att stoppa ner lite kläder är det ett litet hårfällande pälsdjur som genast parkerar sig mitt i väskan. Tittar förväntansfullt på mig och spinner jättehögt. Nästan som om han ville säga mig någonting..
Wednesday, April 02, 2008
Idag
När du får oväntat besök sker det naturligtvis samtidigt som du bestämt dig för att titta igenom den där högen av gamla kläder som skulle rensas ut. Där du full av nostalgi bestämt dig för att prova den där gamla kjolen från en länge sedan preskriberad ungdomstid i Hemstaden. Den som måste ha krymt en aning på alla håll, om man så säger. Då ringer det naturligtvis på dörren och du får kasta dig efter ett par gamla jeans att dra på dig.
Där ute stod en blond Hemstadskille. Han skulle betala arrende. Med sig hade han pengarna. I en skokartong under armen. Prydligt märkt "arrende pengar". Rätt uppenbart inte mig han skulle ha tag på. Han var lika glad ändå, och pratsam. Och nej, jag bjöd inte in honom. Jag lät honom bara stå kvar utanför dörren och prata älgstammens utbredning väldigt länge innan min telefon ringde och jag blev av med honom.
Där ute stod en blond Hemstadskille. Han skulle betala arrende. Med sig hade han pengarna. I en skokartong under armen. Prydligt märkt "arrende pengar". Rätt uppenbart inte mig han skulle ha tag på. Han var lika glad ändå, och pratsam. Och nej, jag bjöd inte in honom. Jag lät honom bara stå kvar utanför dörren och prata älgstammens utbredning väldigt länge innan min telefon ringde och jag blev av med honom.
Hemstadsmiddag
"-Det vore jättekul om du ville komma över på middag till oss, nån kväll som passar dig." Sa kompis som bor kvar i Hemstaden. Sen tillägger hon försynt:
"Om du har tid alltså. Du kanske har en massa andra planer nu när du är hemma..?" (O,igårkväll. Hm. Hade tänkt strosa runt här hemma i fleece tröja och Hello Kitty raggsockar och prata med katten. Kanske att jag kan klämma in er i min mycket upptagna tillvaro. Kanske. Vad är det med vissa Hemstadsmänniskor som får dem att ha så dåligt självförtroende?)
Sen ringer hon en gång till och kollar att jag äter fisk. För det tänkte hon våga sig på att laga. För det blir ju inte sådär ofta sen hon blev ihop med en typisk Hemstadskille. Av den helst bara köttätande sorten. Tackar såklart ja.
De drog iväg och gifte sig i all hemlighet för ett tag sedan. Utan att tala om det för någon. Säger att de ska ha fest för alla. Senare. Tvivlar på det. Han är inte typen som gillat stora fester. När jag ändå är inne och handlar* köper jag två röda rosor, ett rött sidenband, två glas och efter någon tvekan (kommer han att önska att det vore öl istället?) en liten flaska skumpa. Mest som en gest innan den riktiga presenten. Sånt jag vet att hon gillar men inte är bortskämd med i Hemstaden. Sen pratar jag hund halva kvällen med hennes snubbe. Så att han blir lite glad med. Nu när han lärt känna oss kompisar vågar han t om prata lite och visar sig rätt trevlig. Trots det nyskaffade slutspelsskägget.
* Den första person jag springer på när jag ska handla är naturligtvis Hemstadskompis E. Som jag inte talat om för att jag skulle till Hemstaden. Hur typiskt är inte det...
"Om du har tid alltså. Du kanske har en massa andra planer nu när du är hemma..?" (O,igårkväll. Hm. Hade tänkt strosa runt här hemma i fleece tröja och Hello Kitty raggsockar och prata med katten. Kanske att jag kan klämma in er i min mycket upptagna tillvaro. Kanske. Vad är det med vissa Hemstadsmänniskor som får dem att ha så dåligt självförtroende?)
Sen ringer hon en gång till och kollar att jag äter fisk. För det tänkte hon våga sig på att laga. För det blir ju inte sådär ofta sen hon blev ihop med en typisk Hemstadskille. Av den helst bara köttätande sorten. Tackar såklart ja.
De drog iväg och gifte sig i all hemlighet för ett tag sedan. Utan att tala om det för någon. Säger att de ska ha fest för alla. Senare. Tvivlar på det. Han är inte typen som gillat stora fester. När jag ändå är inne och handlar* köper jag två röda rosor, ett rött sidenband, två glas och efter någon tvekan (kommer han att önska att det vore öl istället?) en liten flaska skumpa. Mest som en gest innan den riktiga presenten. Sånt jag vet att hon gillar men inte är bortskämd med i Hemstaden. Sen pratar jag hund halva kvällen med hennes snubbe. Så att han blir lite glad med. Nu när han lärt känna oss kompisar vågar han t om prata lite och visar sig rätt trevlig. Trots det nyskaffade slutspelsskägget.
* Den första person jag springer på när jag ska handla är naturligtvis Hemstadskompis E. Som jag inte talat om för att jag skulle till Hemstaden. Hur typiskt är inte det...
Tuesday, April 01, 2008
Husvakt i Hemstaden
First got myself a new set of wheels. Efter att övertygat päronen om att det var mycket tryggare att jag tog hand om bilen än att den stod på flygplatsen så har jag nu uppgraderat bil. Sedan boende. Hus. En plötslig massa kvadratmeter för mig och Grå Katten att husera i. (Samt en A4 sida med plikter att utföra, som att vattna sju miljoner plant och blommor, men iaf.)
Kom sent på kvällen. Grå Katten var utvilad. Pigg. Gjorde sitt bästa för att aktivera matte modell yngre. Fick inleda med leken "låt oss klargöra vilka regler som gäller så länge jag är husvakt". Till saker man inte får göra hör : att hoppa upp på bänkar i köket, vässa klorna på möbler eller rent allmänt fara runt som en skållad iller mitt i natten och försöka få människa att leka. Inte heller bör man komma på idén att stolt släpa in byten för att visa upp. När vi väl klargjort det kommer vi rätt bra överens. Förutom att han helst inte äter kattmat. Så det blir GI för oss båda denna vecka. Minus grönsaker för hans del.
Hade precis klätt på mig i morse när det ringer på dörren. En glad elektriker nånting som meddelar att han måste stänga av strömmen en stund. Var helt säker på att det var ett aprilskämt tills jag såg att pannan stannat. Livet på landet. Och ikväll är jag visst bjuden på middag..
Kom sent på kvällen. Grå Katten var utvilad. Pigg. Gjorde sitt bästa för att aktivera matte modell yngre. Fick inleda med leken "låt oss klargöra vilka regler som gäller så länge jag är husvakt". Till saker man inte får göra hör : att hoppa upp på bänkar i köket, vässa klorna på möbler eller rent allmänt fara runt som en skållad iller mitt i natten och försöka få människa att leka. Inte heller bör man komma på idén att stolt släpa in byten för att visa upp. När vi väl klargjort det kommer vi rätt bra överens. Förutom att han helst inte äter kattmat. Så det blir GI för oss båda denna vecka. Minus grönsaker för hans del.
Hade precis klätt på mig i morse när det ringer på dörren. En glad elektriker nånting som meddelar att han måste stänga av strömmen en stund. Var helt säker på att det var ett aprilskämt tills jag såg att pannan stannat. Livet på landet. Och ikväll är jag visst bjuden på middag..
Subscribe to:
Posts (Atom)