Hans Wiklunds och andras kategoriska dissande av Sex and the City filmen. "– Brudar som gillar ”Sex and the city” bidrar till att kasta tillbaka jämlikhetssträvan hundra år tillbaka i tiden med de här löjliga Louis Vuitton prinsess-idealen. Och så tycker jag fan att om man är tjej och tycker det här är bra, då är man värd halva männens löner, inte en krona till," Istället tycker han att vi ska titta på Hulken. Jamen fint, denna litterära gigant. Eller kanske är det som en killkompis påstår. Att tjejer blivit mer krävande i sängen efter Sex and the City..måste kännas hårt om man inte kan leva upp till det...
Hurvida filmen i sig överträffar min lilla rosa dvd box med filmerna får jag återkomma till. Har inte hunnit med att se den än och inte helt hundra på att vi hinner dra ihop gänget och se den innan det är dags att dra från stan. Slipper iallafall fundera på vilken av karaktärerna jag ska klä mig som.
Att stasiregistrera bloggare enligt ett förslag från Marianne Mikko, en estnisk ledamot. "Om vi ser namn och bild på den som skriver så gynnar det yttrandefriheten. Om en bloggare förolämpar eller manipulerar så kommer vi att veta vem som står bakom bloggen, säger Marianne Mikko till Ekot."
Ja, vilken bra idé. Kommer ju verkligen gynna yttrandefriheten
om ingen vågar skriva om annat än sin balkongodling av rädsla för att arbetsgivaren,exet eller någon annan ska misstycka. Dessutom är det ju inte direkt svårt att sno någon annans identitet för de som verkligen är ute i skumma ärenden..
Låter verkligen som ett genomtänkt förslag från en äldre dam som saknar den gamla röda stadskontrollen..
Att jag inte automatiskt får ledigt halva dagen innan semestern.
Så att jag hinner sitta i solen och varva ner eller färga ögonfransarna och handla present till helgen i lugn och ro. Elakt. Istället måste jag ro i land det sista strulet. Suck. Hur lång tid kan det egentligen ta för en 50 årig man att färdigställa ett dokument. Jag. Vill. Gå. Hem. Nu.
Friday, June 27, 2008
Thursday, June 26, 2008
Midsommar i Kuststaden II
Ankomsten av samma singelkille som någon försökte para ihop mig med förra året, han som tittar en lite för djupt i ögonen och ser lite för glad ut, är signalen att bryta upp och dra till Fest nr2:
Den lite vildare varianten som hålls av Kuststadens bästaste partyfixar tjej. Kvällens:
* Söta fotbollsspelare: Samma som lånade mig sin stora tröja förra året. Var tvungen att avvika tidigt men försökte få med oss på efterfest hemma hos honom på morgonkvisten. Alltid alltid lika avslappat trevlig även om han har lite lätt playerförflutet.
* Desperata singelkille: Småländska singelkillen som var med på midsommar året innan. Som då i hårda ordalag häcklade killar "som åker utomlands och blir ihop med en tjej som bara ser dem som en inträdesbiljett i landet". Nu skulle han visst utomlands igen. För andra gången i år. P.g.a en tjej. Blev sur då någon påpekade att han gjorde bäst i att förvissa sig om att tjejen i fråga verkligen var en tjej. All the way så att säga, då även en del killar i det landet klär sig som tjejer..
* Märkesaggression:
Killkompis1::"-Meeh, kolla där på andra sidan gatan. Där står den där svarta Ferrarin som nästan prejade mig härom veckan. Den jag berättade om. Vafan..."
Killkompis2: "-Åfan. Tror du det är olagligt om vi målar om den lite?"
* Historien upprepar sig:
Kille som spöat alla sina flickvänner. Nu äntligen lämnat sitt senaste ex ifred. För att han har hittat en ny tjej..Samma historia varje gång. Samma lögner. Samma kretslopp under den fina ytan. Nästan så man undrar om det inte vore dags att utöka lagen om förbud mot att inneha djur till att gälla även mänskliga sådana. Iallafall tills han går med på att ta tag i sina problem..
* Trevligt att träffa igen:
Norrlänningens kusin. Han som kom och hälsade på förut. Trevlig och tydligen inte helt främmande för att emigrera söderut. Vi gaddade ihop oss mot Norrlänningen i våra planer att gifta bort honom rikt. Till någon som är snäll och har sjötomt i närheten av Storstaden. Så att vi har något att göra på helgerna.
* Inte så trevligt att träffa igen:
Det finns alltid en sådan på varje fest. En. Instinktivt hade jag undvikit honom eftersom han var lite för intresserad förra festen. Så sitter vi ett gäng och pratar det skämtas om vem som ska sova kvar var och att den mest snarkande singelkillen av värdinnan placerats i källaren. Brevid hundarna. Vi kommer in på tv-program och jag nämner för någon att mitt ex brukade kolla på just de där sena Discovery programmen värdinnans kille gillar med.
Så dyker han upp från ingenstans, killen jag undvikit. Riktad till Norrlänningen som han vet känner mitt ex utbrister han: "-Om jag var ihop med henne skulle jag knappast sitta och titta på Discovery..titta på henne¤¤", vilken liten docka.." Underförstått vad han skulle ha sysslat med om han varit ihop med mig. Stackars Norrlänningen nickar förvånat och skruvar generat på sig. Jag tycker inte det är ett dugg kul men vill inte ställa till med en scen. I den händelse den tjej som killen ifråga faktiskt är ihop med befinner sig inom hörhåll.
Men killen kan naturligtvis inte lägga av där. Han fortsätter med någon harang om mig och att han minsann inte skulle ha gjort ditten och datten om han hade varit i hans ställe, öh,ursäkta om jag är hård emot din kompis här men är han dum i huvudet som... Norrlänningen som vanligen undviker verbala fajter spänner ögonen i honom och replikerar surt att "han för egen del visserligen gillar sport men om han bodde ihop med en tjej skulle han inte sitta och glo på sport jämt som den här killen heller.." De glor argt på varandra och stämningen blir en aning spänd tills värdinnan dyker upp med vickningen...
Jag fattar absolut ingenting. Inte varför han gick på Norrlänningen som inte gjort ett jota förutom att vara kompis med mitt ex. Inte hur en kille som är sambo kan stå och prata i stil med "om jag vore ihop med henne skulle jag..." om en annan tjej. Måste kännas kul för hans tjej om hon får höra det. Verkligen.
* Imponerande:
Värdinnan. Som lyckades med konststycket att vara överallt hela tiden och se till att allt flöt. Som är en hejjare på att blanda goda drinkar att trycka i tassen på en så fort hon anser att man behöver det. Alltid fullt med folk som aldrig vill gå någongång på hennes fester. Vi brukar skämta om att hon skulle kunna ha en lysande karriär som festfixare i Storstaden om hon ville.
* Kärt återseende:
Tjejkompis som ska ha barn. Vilken sekund som helst. Som tyckte det kunde vara en kul utflykt att hälsa på mig i Storstaden denna vecka då hon ändå bara gick och väntade.. Lyckades övertyga henne om att hon gjorde bäst i att stanna där hon var och inte utsätta sig för risken att behöva föda på ett av våra underdimensionerade Storstadssjukhus i semestertider. Att jag hellre kom och hälsade på pyret när hon väl levererat det.
* Oväntade:
Att en massa människor som bodde nära trillade in på frukost dagen efter. Sjukt glad att jag smet in i duschen det första jag gjorde när jag vaknade med fraggelfrilla.
¤¤ Docka? Amen vafan. Det är ju alltid lika intressant att bli pratad om istället för till. Ungefär som min kompis gör när hon visar upp en nyköpt häst..
Den lite vildare varianten som hålls av Kuststadens bästaste partyfixar tjej. Kvällens:
* Söta fotbollsspelare: Samma som lånade mig sin stora tröja förra året. Var tvungen att avvika tidigt men försökte få med oss på efterfest hemma hos honom på morgonkvisten. Alltid alltid lika avslappat trevlig även om han har lite lätt playerförflutet.
* Desperata singelkille: Småländska singelkillen som var med på midsommar året innan. Som då i hårda ordalag häcklade killar "som åker utomlands och blir ihop med en tjej som bara ser dem som en inträdesbiljett i landet". Nu skulle han visst utomlands igen. För andra gången i år. P.g.a en tjej. Blev sur då någon påpekade att han gjorde bäst i att förvissa sig om att tjejen i fråga verkligen var en tjej. All the way så att säga, då även en del killar i det landet klär sig som tjejer..
* Märkesaggression:
Killkompis1::"-Meeh, kolla där på andra sidan gatan. Där står den där svarta Ferrarin som nästan prejade mig härom veckan. Den jag berättade om. Vafan..."
Killkompis2: "-Åfan. Tror du det är olagligt om vi målar om den lite?"
* Historien upprepar sig:
Kille som spöat alla sina flickvänner. Nu äntligen lämnat sitt senaste ex ifred. För att han har hittat en ny tjej..Samma historia varje gång. Samma lögner. Samma kretslopp under den fina ytan. Nästan så man undrar om det inte vore dags att utöka lagen om förbud mot att inneha djur till att gälla även mänskliga sådana. Iallafall tills han går med på att ta tag i sina problem..
* Trevligt att träffa igen:
Norrlänningens kusin. Han som kom och hälsade på förut. Trevlig och tydligen inte helt främmande för att emigrera söderut. Vi gaddade ihop oss mot Norrlänningen i våra planer att gifta bort honom rikt. Till någon som är snäll och har sjötomt i närheten av Storstaden. Så att vi har något att göra på helgerna.
* Inte så trevligt att träffa igen:
Det finns alltid en sådan på varje fest. En. Instinktivt hade jag undvikit honom eftersom han var lite för intresserad förra festen. Så sitter vi ett gäng och pratar det skämtas om vem som ska sova kvar var och att den mest snarkande singelkillen av värdinnan placerats i källaren. Brevid hundarna. Vi kommer in på tv-program och jag nämner för någon att mitt ex brukade kolla på just de där sena Discovery programmen värdinnans kille gillar med.
Så dyker han upp från ingenstans, killen jag undvikit. Riktad till Norrlänningen som han vet känner mitt ex utbrister han: "-Om jag var ihop med henne skulle jag knappast sitta och titta på Discovery..titta på henne¤¤", vilken liten docka.." Underförstått vad han skulle ha sysslat med om han varit ihop med mig. Stackars Norrlänningen nickar förvånat och skruvar generat på sig. Jag tycker inte det är ett dugg kul men vill inte ställa till med en scen. I den händelse den tjej som killen ifråga faktiskt är ihop med befinner sig inom hörhåll.
Men killen kan naturligtvis inte lägga av där. Han fortsätter med någon harang om mig och att han minsann inte skulle ha gjort ditten och datten om han hade varit i hans ställe, öh,ursäkta om jag är hård emot din kompis här men är han dum i huvudet som... Norrlänningen som vanligen undviker verbala fajter spänner ögonen i honom och replikerar surt att "han för egen del visserligen gillar sport men om han bodde ihop med en tjej skulle han inte sitta och glo på sport jämt som den här killen heller.." De glor argt på varandra och stämningen blir en aning spänd tills värdinnan dyker upp med vickningen...
Jag fattar absolut ingenting. Inte varför han gick på Norrlänningen som inte gjort ett jota förutom att vara kompis med mitt ex. Inte hur en kille som är sambo kan stå och prata i stil med "om jag vore ihop med henne skulle jag..." om en annan tjej. Måste kännas kul för hans tjej om hon får höra det. Verkligen.
* Imponerande:
Värdinnan. Som lyckades med konststycket att vara överallt hela tiden och se till att allt flöt. Som är en hejjare på att blanda goda drinkar att trycka i tassen på en så fort hon anser att man behöver det. Alltid fullt med folk som aldrig vill gå någongång på hennes fester. Vi brukar skämta om att hon skulle kunna ha en lysande karriär som festfixare i Storstaden om hon ville.
* Kärt återseende:
Tjejkompis som ska ha barn. Vilken sekund som helst. Som tyckte det kunde vara en kul utflykt att hälsa på mig i Storstaden denna vecka då hon ändå bara gick och väntade.. Lyckades övertyga henne om att hon gjorde bäst i att stanna där hon var och inte utsätta sig för risken att behöva föda på ett av våra underdimensionerade Storstadssjukhus i semestertider. Att jag hellre kom och hälsade på pyret när hon väl levererat det.
* Oväntade:
Att en massa människor som bodde nära trillade in på frukost dagen efter. Sjukt glad att jag smet in i duschen det första jag gjorde när jag vaknade med fraggelfrilla.
¤¤ Docka? Amen vafan. Det är ju alltid lika intressant att bli pratad om istället för till. Ungefär som min kompis gör när hon visar upp en nyköpt häst..
Pauskatt
Mycket att göra innan semestern så slänger in en pauskatt innan del två. Inspirerad av ängeln..
Tuesday, June 24, 2008
Midsommarafton i Kuststaden I
Lokalt midsommarfirande och Fest I:
Glad ihågen lämnade jag på torsdagen Storstaden bakom mig för att traditionsmässigt fira helgen i Kuststaden. Träffa syrran, systersonen och systersnubben med familj.
Sommarstugeområde. Det gamla gardet med anknytning på orten och de som kallas "badfolket". I takt med stigande strandtomtspriser har en ny folkgrupp börjat dyka upp. Stekarwannabees. Backslick¤, solbrillor och jacka med reklam för ett översponsrat båtrace på rivieran. Men suck.
* Dagens höjdpunkt:
När stekarlaget åkte på storstryk i dragkampen. Två gånger. Häh.
* Dagens internationella prägel..
Den stackars sydamerikan som skulle få uppleva svensk midsommar vid det lokala midsommarfirandet:
The svensk affärsman: "..and soon they are going to raise the..pole..eh midsommarstång"
The förvirrad utlänning: ?!
The svensk affärsman: "..look here's your chance to help them with their..."
The utlänning (förhoppningsfullt): "..their women?"
The svensk affärsman: " No, here's your chance to prove you're a man and help raise the midsommarstång (pekar). Considering you were such a p**sy with them snaps at lunch..."
The utlänning lommar iväg för att hjälpa till. Sedan tittar han storögt på mammor med barn som dansar "the small frogs.." Kanske anar han att han nog skulle behövt den där extra snapsen ändå..
* Dagens griniga gamla gubbar:
Några trettiåriga killar som vägrade hoppa säck och springa stafett med hänsyn till "skaderisken". Tänk om de gjorde illa sig. Vad skulle chefen då säga?
* Dagens traditionsbrott
Ingen schnaps till silllunchen. Däremot punsch till jordgubbarna. Som jag förmodligen mördade en altanblomma med när jag i smyg hällde ut. Vem sjutton dricker sånt frivilligt? Nästa år tänker jag ta med hallandsfläder som vanligt om det ska drickas något starkare överhuvudtaget. Mellanmålet bestående av champagne och jordgubbar på bryggan var däremot alldelles utsökt. Kanske har vi rentav sett en ny tradition födas..
* Dagens demografiska föryngring med musikduell
Alla små stugor ägda av äldre. Nu under helgen ockuperat av barn/barnbarn mellan 20-30 och alla deras ungefär sjuttio kompisar per stuga. Lugnet förbyttes till en musikduell mellan stugorna. Tyvärr vann grannarna i år igen. Dock ingen manlig striptease från deras sida i år. Allmän kvinnlig besvikelse på den punkten.
* Dagens arvtvistsuppflammande kommentar:
"-Vänta, är inte det där stolarna från farmor?"
Inte min släkt dock. Tack gode gud för det.
* Dagens minifanklubb:
Tre småttingar som kom fram till mig vid midsommarfirandet. Pekade på systersonen en bit bort och stolt deklarerade att de visste vem han var, att de minsann sett honom spela osv... Jag nästan dog av mosterstolthet.
* Dagens dubbelbokad:
Jag. Sen till fest nummer två var jag också. Skäms på mig.
¤ Backåtflottat hår, pappas pengar och en båt bestående av flytande plast med en nåntinghästars-motor. Me soo not impressed. Däremot föll jag i trans över en gammal fiskekutter med gammaldags fendrar när vi tog en promenad på bryggan.
Glad ihågen lämnade jag på torsdagen Storstaden bakom mig för att traditionsmässigt fira helgen i Kuststaden. Träffa syrran, systersonen och systersnubben med familj.
Sommarstugeområde. Det gamla gardet med anknytning på orten och de som kallas "badfolket". I takt med stigande strandtomtspriser har en ny folkgrupp börjat dyka upp. Stekarwannabees. Backslick¤, solbrillor och jacka med reklam för ett översponsrat båtrace på rivieran. Men suck.
* Dagens höjdpunkt:
När stekarlaget åkte på storstryk i dragkampen. Två gånger. Häh.
* Dagens internationella prägel..
Den stackars sydamerikan som skulle få uppleva svensk midsommar vid det lokala midsommarfirandet:
The svensk affärsman: "..and soon they are going to raise the..pole..eh midsommarstång"
The förvirrad utlänning: ?!
The svensk affärsman: "..look here's your chance to help them with their..."
The utlänning (förhoppningsfullt): "..their women?"
The svensk affärsman: " No, here's your chance to prove you're a man and help raise the midsommarstång (pekar). Considering you were such a p**sy with them snaps at lunch..."
The utlänning lommar iväg för att hjälpa till. Sedan tittar han storögt på mammor med barn som dansar "the small frogs.." Kanske anar han att han nog skulle behövt den där extra snapsen ändå..
* Dagens griniga gamla gubbar:
Några trettiåriga killar som vägrade hoppa säck och springa stafett med hänsyn till "skaderisken". Tänk om de gjorde illa sig. Vad skulle chefen då säga?
* Dagens traditionsbrott
Ingen schnaps till silllunchen. Däremot punsch till jordgubbarna. Som jag förmodligen mördade en altanblomma med när jag i smyg hällde ut. Vem sjutton dricker sånt frivilligt? Nästa år tänker jag ta med hallandsfläder som vanligt om det ska drickas något starkare överhuvudtaget. Mellanmålet bestående av champagne och jordgubbar på bryggan var däremot alldelles utsökt. Kanske har vi rentav sett en ny tradition födas..
* Dagens demografiska föryngring med musikduell
Alla små stugor ägda av äldre. Nu under helgen ockuperat av barn/barnbarn mellan 20-30 och alla deras ungefär sjuttio kompisar per stuga. Lugnet förbyttes till en musikduell mellan stugorna. Tyvärr vann grannarna i år igen. Dock ingen manlig striptease från deras sida i år. Allmän kvinnlig besvikelse på den punkten.
* Dagens arvtvistsuppflammande kommentar:
"-Vänta, är inte det där stolarna från farmor?"
Inte min släkt dock. Tack gode gud för det.
* Dagens minifanklubb:
Tre småttingar som kom fram till mig vid midsommarfirandet. Pekade på systersonen en bit bort och stolt deklarerade att de visste vem han var, att de minsann sett honom spela osv... Jag nästan dog av mosterstolthet.
* Dagens dubbelbokad:
Jag. Sen till fest nummer två var jag också. Skäms på mig.
¤ Backåtflottat hår, pappas pengar och en båt bestående av flytande plast med en nåntinghästars-motor. Me soo not impressed. Däremot föll jag i trans över en gammal fiskekutter med gammaldags fendrar när vi tog en promenad på bryggan.
Thursday, June 19, 2008
Midsommar!
Min vana trogen lämnar jag staden för att fira en traditionell midsommar vid kusten. Med sill, nubbe och dans kring midsommarstången. Blir det läge kommer blommor att plockas och läggas under kudden. Med lite tur kommer jag inte att drömma om inbrottstjuvar detta år. Glad Midsommar hur ni än firar den!
From Russia without love
Okej, det var synd att vi inte fick fortsätta fotbollsfesten. Att Ryssland var yngre, hungrigare och snabbare. Unga pojkar vs gubbar. Men nu slipper vi iallafall höra fler krystade intervjuer med en motvillig Zlatan. Nästa gång det blir aktuellt så snälla, låt honom slippa svara på era frågor med samma entusiasm som en trulig tonårskille. Klipp in lite bilder på några snygga mål han gjort istället..
Wednesday, June 18, 2008
Snart midsommarhelg
Min vana trogen har jag dubbelbokat mig på midsommarafton. Just in case liksom. Främst för att hinna spendera lite tid med systersonen och familjefirande innan det går över till vuxenfest. Brukar funka fin fint. Men just denna vecka har jag haft så mycket att göra att jag inte hunnit prata direkt med alla. Folk har fått tänka själva och det är ju som bekant aldrig bra. Missförstånd har uppstått. "Nej, jag har inte pratat med dem men jag ska vara där på festen X. De får komma dit om de vill" Har mystiskt förvandlats till "Jag kommer bara till festen X om de kommer dit..." . Suck.
Nytt för i år är också att Norrlänningens kusin beslutat att kasa sig ner från fjället och kommer fira med oss. Kan bli hur kul som helst. Iallafall om jag lyckas reda ut alla lösa trådar ikväll..
Och alla ni som googlar er hit på midsommar i Sandhamn, jag vet inte riktigt vad ni vill. Men ha så kul. Eller nåt..
Nytt för i år är också att Norrlänningens kusin beslutat att kasa sig ner från fjället och kommer fira med oss. Kan bli hur kul som helst. Iallafall om jag lyckas reda ut alla lösa trådar ikväll..
Och alla ni som googlar er hit på midsommar i Sandhamn, jag vet inte riktigt vad ni vill. Men ha så kul. Eller nåt..
FRA- Did you hear the people sing?
Det är glädjande när våra folkvalda lyssnar på folket som faktiskt har valt dem. Det hade varit ännu mer glädjande om förslaget till avlyssningslag hade röstats ner. Men man insåg iallfall att den här gamla soppan inte skulle sälja bättre i blå förpackning än vad den gjorde i röd. Vad göra?
Jo, man får ändra innehållet litegrann. I bästa fall ändrar man på hela grundreceptet och byter ut de skadligaste ingredienserna. I sämsta fall justerar man bara kryddningen lite. Kör samma gamla soppa i ny och snyggare förpackning. Under tiden detta tar hinner folk åka på semester och folkstormen blåsa över. Sedan presenteras "Den nya signalspaningssoppan" -nu med nytt förbättrat recept. Hurvida den nya soppvarianten får en lika fadd eftersmak återstår att se.
Sopplänk
Reaktioner
Jo, man får ändra innehållet litegrann. I bästa fall ändrar man på hela grundreceptet och byter ut de skadligaste ingredienserna. I sämsta fall justerar man bara kryddningen lite. Kör samma gamla soppa i ny och snyggare förpackning. Under tiden detta tar hinner folk åka på semester och folkstormen blåsa över. Sedan presenteras "Den nya signalspaningssoppan" -nu med nytt förbättrat recept. Hurvida den nya soppvarianten får en lika fadd eftersmak återstår att se.
Sopplänk
Reaktioner
Tuesday, June 17, 2008
Helgen som var
Efter en intensiv vecka vaknade jag upp på helgmorgonen utan minsta ambition i sinnet. Hade gärna nöjt mig med att rulla ihop mig och tycka synd om mig själv en stund. Innekattshumör. Stanna hemma. Möjligen hasa till tvättstugan men inte längre.
Kontemplerade möjligheterna att dra mig ur. Dock hade jag ju lovat. Friendship first. Tjejkompis i sviterna av Breaking up blues och i behov av moraliskt stöd.
Kompis träffat vad hon då kallade för den perfekta killen. Nu kallar hon honom något helt annat och vill helst att vi gör detsamma. "Bad break-up syndrome" med kommentarer som:
* Nä, killar kan bara inte prata känslor. (Jodå. Men knappast de killar du vill ha..)
* Han anpassade sig inte efter mig. Men krävde att jag skulle anpassa mig efter honom. (Jepp. Och du gjorde det frivilligt, eller hur?)
* Killar är fan knepiga. Man skulle ha varit ihop med tjejer istället. Tänk så mycket enklare det vore? (Inte enligt vad jag hört... Intriger och svartsjuka där med..) Men det vore enklare att bo ihop med med en tjej. (That I doubt. Har intrigerna i vårt tjejgäng fullständigt undgått dig? Speciellt de där två vars resa och bo ihop slutade i catfight och som än idag inte talar med varandra.)
* Varför blir det alltid så ojämnställt i ett förhållande.Alltid. (För att vi låter det ske?) Och så vidare. Yada,yada,yada. Går balansgången mellan att låta henne prata av sig och markera när jag inte tycker det hon säger är okej. Stoppar henne innan hon kommer in på hur allt egentligen är en ondsint sammansvärjning av patriarkatet. Konspirationsteorier är jag inte mycket för. Varken manliga eller kvinnliga sådana.
Kompis ser inte illa ut alls. Sådär långbent bambiaktig så att pojkar brukar le förtjust. Tills hon öppnar munnen arg på något. Har sett fullvuxna män backa undan med skräck i ögonen. Mycket praktiskt i krogköer. Men tröttsamt ibland. För under all yta är hon bara en ledsen tjej just nu. "Really just a girl standing infront of a boy asking him to love her" eller hur Julia säger det i Notting Hill. Som sökt bekräftelse på annat håll och dejtat sig igen ett gäng killar som spolats efter första dejten för att de inte duger. För de är inte han. Hennes ex. Den f.d perfekte killen.
Tröstshopping. Jomensnälla hit går vi in, säger hon och jag följer motvilligt med in i en sån butik med massa söta små klänningar. Provrum brevid varandra. Även om hon är brutalt ärlig med hur kläder sitter bjuder traditionen på att det ska klagas lite bara bafatt. Ligger lågt med "har jag inte gått upp?" kommentarerna då jag misstänker att det var hon som spred ryktet i tjejgänget att jag hade anorexia när jag var lite för smal förut¤.
Istället klagar jag på hennes tiometers runwayben i vill ha termer. Måste-sy-in-stövelskaften-vader. Även om det nog skulle se kul ut på någon typ en dm kortare. Hon replikerar att jag enbart ska vara tyst med min jävla midja hon vill ha. Ska ha. Efter ett framtida klinikbesök bara..osv Med artighetsfraserna sålunda avklarade hänger vi oss åt att prova.
Slutar med att vi provar halva butiken och hon inte köper något i slutänden men jag gör. Söt liten klänning att bäras på midsommarafton. Alltid ett säkert tecken på att det kommer att hagla och vara minusgrader då.
Sen vandrar vi nostalgiskt de gamla gränderna för en fika i Gamla Stan, innan den görs helt omöjlig av sommarens turisthorder. Och vid bordet brevid oss klämmer sig 40 årig svensk snubbe in med amerikanskt följe. Bara så ni vet, jag förstår allt ni säger tillägger han, och blinkar konspiratoriskt. Jepp. Jo, för även om vi hade missat din svenska accent i engelskan så har två tjejer inget annat att prata om än honom liksom. Verkligen.
¤ Anorexia hade jag inte. Jag hade en jobbig period med Exet just då. Kontroll och press. Extremt effektiv bantningsmetod. Men inget jag skulle rekommendera.
Kontemplerade möjligheterna att dra mig ur. Dock hade jag ju lovat. Friendship first. Tjejkompis i sviterna av Breaking up blues och i behov av moraliskt stöd.
Kompis träffat vad hon då kallade för den perfekta killen. Nu kallar hon honom något helt annat och vill helst att vi gör detsamma. "Bad break-up syndrome" med kommentarer som:
* Nä, killar kan bara inte prata känslor. (Jodå. Men knappast de killar du vill ha..)
* Han anpassade sig inte efter mig. Men krävde att jag skulle anpassa mig efter honom. (Jepp. Och du gjorde det frivilligt, eller hur?)
* Killar är fan knepiga. Man skulle ha varit ihop med tjejer istället. Tänk så mycket enklare det vore? (Inte enligt vad jag hört... Intriger och svartsjuka där med..) Men det vore enklare att bo ihop med med en tjej. (That I doubt. Har intrigerna i vårt tjejgäng fullständigt undgått dig? Speciellt de där två vars resa och bo ihop slutade i catfight och som än idag inte talar med varandra.)
* Varför blir det alltid så ojämnställt i ett förhållande.Alltid. (För att vi låter det ske?) Och så vidare. Yada,yada,yada. Går balansgången mellan att låta henne prata av sig och markera när jag inte tycker det hon säger är okej. Stoppar henne innan hon kommer in på hur allt egentligen är en ondsint sammansvärjning av patriarkatet. Konspirationsteorier är jag inte mycket för. Varken manliga eller kvinnliga sådana.
Kompis ser inte illa ut alls. Sådär långbent bambiaktig så att pojkar brukar le förtjust. Tills hon öppnar munnen arg på något. Har sett fullvuxna män backa undan med skräck i ögonen. Mycket praktiskt i krogköer. Men tröttsamt ibland. För under all yta är hon bara en ledsen tjej just nu. "Really just a girl standing infront of a boy asking him to love her" eller hur Julia säger det i Notting Hill. Som sökt bekräftelse på annat håll och dejtat sig igen ett gäng killar som spolats efter första dejten för att de inte duger. För de är inte han. Hennes ex. Den f.d perfekte killen.
Tröstshopping. Jomensnälla hit går vi in, säger hon och jag följer motvilligt med in i en sån butik med massa söta små klänningar. Provrum brevid varandra. Även om hon är brutalt ärlig med hur kläder sitter bjuder traditionen på att det ska klagas lite bara bafatt. Ligger lågt med "har jag inte gått upp?" kommentarerna då jag misstänker att det var hon som spred ryktet i tjejgänget att jag hade anorexia när jag var lite för smal förut¤.
Istället klagar jag på hennes tiometers runwayben i vill ha termer. Måste-sy-in-stövelskaften-vader. Även om det nog skulle se kul ut på någon typ en dm kortare. Hon replikerar att jag enbart ska vara tyst med min jävla midja hon vill ha. Ska ha. Efter ett framtida klinikbesök bara..osv Med artighetsfraserna sålunda avklarade hänger vi oss åt att prova.
Slutar med att vi provar halva butiken och hon inte köper något i slutänden men jag gör. Söt liten klänning att bäras på midsommarafton. Alltid ett säkert tecken på att det kommer att hagla och vara minusgrader då.
Sen vandrar vi nostalgiskt de gamla gränderna för en fika i Gamla Stan, innan den görs helt omöjlig av sommarens turisthorder. Och vid bordet brevid oss klämmer sig 40 årig svensk snubbe in med amerikanskt följe. Bara så ni vet, jag förstår allt ni säger tillägger han, och blinkar konspiratoriskt. Jepp. Jo, för även om vi hade missat din svenska accent i engelskan så har två tjejer inget annat att prata om än honom liksom. Verkligen.
¤ Anorexia hade jag inte. Jag hade en jobbig period med Exet just då. Kontroll och press. Extremt effektiv bantningsmetod. Men inget jag skulle rekommendera.
Monday, June 16, 2008
FRA omröstning snart och varför kommer jag att tänka på den här låten?
..och nej. Jag försitter aldrig ett tillfälle att associera ett ämne till min favoritmusikal..:)
Friday, June 13, 2008
Ordet är fritt?
Storebror i väst söker av och sparar. Kina sållar nätet. Diktatorer arresterar bloggare. Men vi svenskar har ordet fritt. Eller?
Mitt i värsta EM-semestertider ploppar FRA-lagen upp som gubben i lådan. Signalspaning. Sverige måste också haka på trenden och flexa de säkerhetsmässiga musklerna. Jag har egentligen inte heller tid och ork att sätta mig in i det hela. Det är knappast något omstörtande jag kommer att skicka över Sveriges gränser och är mina mejl av intresse har de helt klart för lite att göra. Men ändå. Det angår oss alla. Tyck precis vad du vill men tala om vad du tycker. Har du en blogg så skriv om det. Jag kan se några solklara skäl att vara emot:
* Det första är att ingen kan ge en 100%ig garanti för hur "spillinformation" kommer att hanteras. I den bästa av världar vore systemet vattentätt. Kunde man garantera att ingen tog del av eller spred känslig information som inte hörde till det just det man letade efter. Att alla seriöst gjorde sitt jobb. Men det kan man som bekant inte så länge man har med människor att göra. För i slutändan när alla komplexa söksystem gjort sitt jobb sitter det ändå en människa¤ och granskar. En människa ifrån det lilla landet Sverige. Det kan vara ditt svartsjuka ex eller någon av hans kompisar. Den där tjejen du bråkade med i skolan. Din nyfikna granne. Eller någon som är nyfiken på kändisars konversationer och är villig att testa meddelandeskyddet. Säkert är de allra flesta seriösa. Men det behövs bara en som inte är det. En. Det är rätt dåliga odds.
* Att det är ett rätt trubbigt vapen emot "The Bad Guys." Är fullständigt övertygad om att de snabbt som ögat anpassar konversationen. Värre är att helt oskyldiga kanske känner ett tryck att göra detsamma i och med att man känner sig övervakad. Att själva lagparagrafen i sig fått kritik för att vara slarvigt skriven bidrar inte heller direkt till trovärdigheten.
* Sedan inte minst själva principen, vitsen med att leva laglydigt är ju frihet. Frihet att leva ditt liv hur du vill och att ingen har med ditt privatliv att göra så länge du försörjer dig själv och inte är misstänkt för något specifikt brott. Nu blir det lite som att Storebror ständigt scannar av dina konversationer för att se hur du sköter dig. Tittar in som en förmanande förälder i förebyggande syfte för att kolla vad du pysslar med. För ditt eget bästa givetvis. Får vi bjuda på en kopp Kallocain kanske?
¤ FRA anställd försvunnen..
Uppdatering: fler länkar..
DN
DN om bloggdrev
Stoppafralagens hemsida
Mitt i värsta EM-semestertider ploppar FRA-lagen upp som gubben i lådan. Signalspaning. Sverige måste också haka på trenden och flexa de säkerhetsmässiga musklerna. Jag har egentligen inte heller tid och ork att sätta mig in i det hela. Det är knappast något omstörtande jag kommer att skicka över Sveriges gränser och är mina mejl av intresse har de helt klart för lite att göra. Men ändå. Det angår oss alla. Tyck precis vad du vill men tala om vad du tycker. Har du en blogg så skriv om det. Jag kan se några solklara skäl att vara emot:
* Det första är att ingen kan ge en 100%ig garanti för hur "spillinformation" kommer att hanteras. I den bästa av världar vore systemet vattentätt. Kunde man garantera att ingen tog del av eller spred känslig information som inte hörde till det just det man letade efter. Att alla seriöst gjorde sitt jobb. Men det kan man som bekant inte så länge man har med människor att göra. För i slutändan när alla komplexa söksystem gjort sitt jobb sitter det ändå en människa¤ och granskar. En människa ifrån det lilla landet Sverige. Det kan vara ditt svartsjuka ex eller någon av hans kompisar. Den där tjejen du bråkade med i skolan. Din nyfikna granne. Eller någon som är nyfiken på kändisars konversationer och är villig att testa meddelandeskyddet. Säkert är de allra flesta seriösa. Men det behövs bara en som inte är det. En. Det är rätt dåliga odds.
* Att det är ett rätt trubbigt vapen emot "The Bad Guys." Är fullständigt övertygad om att de snabbt som ögat anpassar konversationen. Värre är att helt oskyldiga kanske känner ett tryck att göra detsamma i och med att man känner sig övervakad. Att själva lagparagrafen i sig fått kritik för att vara slarvigt skriven bidrar inte heller direkt till trovärdigheten.
* Sedan inte minst själva principen, vitsen med att leva laglydigt är ju frihet. Frihet att leva ditt liv hur du vill och att ingen har med ditt privatliv att göra så länge du försörjer dig själv och inte är misstänkt för något specifikt brott. Nu blir det lite som att Storebror ständigt scannar av dina konversationer för att se hur du sköter dig. Tittar in som en förmanande förälder i förebyggande syfte för att kolla vad du pysslar med. För ditt eget bästa givetvis. Får vi bjuda på en kopp Kallocain kanske?
¤ FRA anställd försvunnen..
Uppdatering: fler länkar..
DN
DN om bloggdrev
Stoppafralagens hemsida
Fredagen den 13:e
Har jag i vanlig ordning ringt och påmint Norrlänningen om att ta en lott. Han ha lite småtur just den dagen. Sliten och trött är jag med. Osunt sent på jobbet igår. Mitt i en oreda av jobbstrul att reda ut innan semestern. Missade parkteatern och allt.
Dessutom hade jag ju lovat ringa någon innan jag gick ifrån kontoret. Vilket jag trodde skulle ske en timme tidigare. Någon som suttit kvar en hel timme på sitt jobb och väntat på mitt samtal. Nästan så att jag fick dåligt samvete där..Till och med en trögskalle som jag börjar misstänka att han är intresserad.
Dessutom hade jag ju lovat ringa någon innan jag gick ifrån kontoret. Vilket jag trodde skulle ske en timme tidigare. Någon som suttit kvar en hel timme på sitt jobb och väntat på mitt samtal. Nästan så att jag fick dåligt samvete där..Till och med en trögskalle som jag börjar misstänka att han är intresserad.
Thursday, June 12, 2008
Helgen som var
Jag brukar alltid göra en nationaldagsbakelse och bjuda killkusinens mormor på. Inte så denna helg. Istället packade jag ner bikinin och drog iväg till Hemstaden för att kombinera att hälsa på parenteserna och vänner med att slippa hettan i Staden. Bättra på brännan lite.
Landet. Man vaknar. Drar på sig slitna jeansshorts och ett linne över bikinin. Håret i två flätor. Bara kunna öppna dörren och strosa runt och smådona med saker. Ingen önskan alls att fira dagen inne i stan. Bara grilla grönsaker och lamm och sitta ute i trädgården på kvällen.
Hemstadshelg med:
Legenden. Naturligtvis kom en av Hemstadens snyggaste killar förbi när jag hade de fulaste jeansshortsen och var rufsig och osminkad. Det är smällar man får ta. Inte för att jag är intresserad. Vi är ju släkt på långt håll. Han var en av de snygga coola killarna när vi växte upp. Han är lite äldre än mig och syrran, men var alltid trevlig emot oss.
Ett tag var han lärarvikarie på min skola. Han hälsade alltid extra på mig och jag nästan dog av stolthet när tjejer i nian kom fram och imponerat frågade "känner du honom?" Jag brukade då antyda att vi praktiskt taget var kusiner och att jag kände honom jättejätteväl. Jag undrar om han hade någon aning om vilken legend har var. Idag är han en vanlig tvåbarnsfar. Men fortfarande trevlig. Och jag måste påminna mig själv om att sluta bli smickrad för att han, den coolaste, frågar mig om mitt liv i Storstaden. Old habits die hard.
Minihästar:
Åker med och handlar på vanliga affären, springer på en gammal bekant som övertalar mig om att åka iväg och titta på deras nya ursöta föl. Sedan måste vi ju sitta under äppelträdet och äta kaffe med glass. En stor blandrashund vid mina fötter och hennes jordens vackraste utsikt. Lantidyll. Sådana stunder som jag frågar mig själv om jag inte är på fel ställe i tillvaron ändå.
Minimänniska:
I stallet. En mycket liten tjej som sticker sin glasskladdiga hand i min och drar iväg mig för att visa sin nya barbierosa klänning. Och rosetterna och glittret ponnyn ska ha i manen, han den lilla fetknoppen längst bort i hagen. Hon gillar min klänning. Men den kunde gott ha varit rosa. Hade jag månne någon rosa klänning hemma? Jag nickar. Beskriver. Lovar ha den nästa gång. Jag tror jag fick godkännt. Liten söt hästtjej som gillar barbie. Varm klump i magen. Kan man beställa dem så? Eller hade hennes mamma bara tur? En konspiration är vad det är. Trodde det var någon sorts oskriven lag att barn ska vara så pass odrägliga så att man inte blir sugen på att skaffa egna.
Male nudity
Sådär som det är på landet blir det några ärenden på väg tillbaks till mor och far. Hämta upp Systersnubben vid tåget och stanna till en gård för att återbörda några sättningsmojänger till deras rättmätiga ägare. På gården bodde herr och fru som för tillfället inte var hemma, samt sonen. Sonen som min mor diplomatiskt beskrev som "ja du vet han är ungkarl". När vi svänger in på gården skämtar Systersnubben om att jag nog ska hålla mig tätt intill honom för säkerhets skull, så att jag inte blir bortrövad. För det var nog ett tag sen den killen hade tjejbesök.
Hemmasonen på 35+. Lantversionen av singelkille. Dagen till ära hade han slagit på stort och låtit klädseln stanna vid ett par sjukt illasittande jeans. Bara. Ska jag vara snäll kan vi nöja oss med att konstatera att det där ovan varken var speciellt solbrännt eller sixpackigt. Tvärtom. Glasögon. Lite lagom småmesig sådär. Jag får anstränga mig för att hålla masken när jag får syn på honom, för han är verkligen urtypen för Hemmason. Han nickar sådär kort-män-emellan åt Systersnubben. Sen får han syn på mig. I shorts och linne. Han blir hur tafatt som helst.
Jag försöker att låtsas som det regnar. Prata trav. Backa mot bilen. Men nädå. Vi ska såklart in och titta på nåt i huset. Där smiter han iväg och återkommer tre sekunder senare. I nya jeans och t-shirt. Systersnubben har svårt att hålla sig för skratt och trackar mig hela vägen hem i bilen. Om att jag skulle slagit till. Fått hästgård och allt.
Klimatkompensation:Ja,jag tog bilen. Går nämligen inga tvärbanor och ytterst få bussar i Hemstaden.
Däremot satte jag handgripligen några nya träd på plats. Det ni. Till och med killkusinen hjälpte till. I ungefär trettio sekunder. Sedan klagade han över att han blivit myggbiten och övergick till att busköra fyrhjuling.
Skabbräv:
Killkusinen som åkte hem till Storstaden med mig. Som alternerade mellan att frenetiskt klia myggbitna ben och gnälla om hur synd det var om honom. Tillslut fick jag nog..
Jag: "-Men kan du lägga av nångång?"
Killkusinen: "-Men det kliar ju.."
Jag: "-Jo,jag vet. Men du får väl ta det som en man eller nåt.."
Killkusinen: "-Som en man? Så du menar att jag ska hugga av mig benet?"
Landet. Man vaknar. Drar på sig slitna jeansshorts och ett linne över bikinin. Håret i två flätor. Bara kunna öppna dörren och strosa runt och smådona med saker. Ingen önskan alls att fira dagen inne i stan. Bara grilla grönsaker och lamm och sitta ute i trädgården på kvällen.
Hemstadshelg med:
Legenden. Naturligtvis kom en av Hemstadens snyggaste killar förbi när jag hade de fulaste jeansshortsen och var rufsig och osminkad. Det är smällar man får ta. Inte för att jag är intresserad. Vi är ju släkt på långt håll. Han var en av de snygga coola killarna när vi växte upp. Han är lite äldre än mig och syrran, men var alltid trevlig emot oss.
Ett tag var han lärarvikarie på min skola. Han hälsade alltid extra på mig och jag nästan dog av stolthet när tjejer i nian kom fram och imponerat frågade "känner du honom?" Jag brukade då antyda att vi praktiskt taget var kusiner och att jag kände honom jättejätteväl. Jag undrar om han hade någon aning om vilken legend har var. Idag är han en vanlig tvåbarnsfar. Men fortfarande trevlig. Och jag måste påminna mig själv om att sluta bli smickrad för att han, den coolaste, frågar mig om mitt liv i Storstaden. Old habits die hard.
Minihästar:
Åker med och handlar på vanliga affären, springer på en gammal bekant som övertalar mig om att åka iväg och titta på deras nya ursöta föl. Sedan måste vi ju sitta under äppelträdet och äta kaffe med glass. En stor blandrashund vid mina fötter och hennes jordens vackraste utsikt. Lantidyll. Sådana stunder som jag frågar mig själv om jag inte är på fel ställe i tillvaron ändå.
Minimänniska:
I stallet. En mycket liten tjej som sticker sin glasskladdiga hand i min och drar iväg mig för att visa sin nya barbierosa klänning. Och rosetterna och glittret ponnyn ska ha i manen, han den lilla fetknoppen längst bort i hagen. Hon gillar min klänning. Men den kunde gott ha varit rosa. Hade jag månne någon rosa klänning hemma? Jag nickar. Beskriver. Lovar ha den nästa gång. Jag tror jag fick godkännt. Liten söt hästtjej som gillar barbie. Varm klump i magen. Kan man beställa dem så? Eller hade hennes mamma bara tur? En konspiration är vad det är. Trodde det var någon sorts oskriven lag att barn ska vara så pass odrägliga så att man inte blir sugen på att skaffa egna.
Male nudity
Sådär som det är på landet blir det några ärenden på väg tillbaks till mor och far. Hämta upp Systersnubben vid tåget och stanna till en gård för att återbörda några sättningsmojänger till deras rättmätiga ägare. På gården bodde herr och fru som för tillfället inte var hemma, samt sonen. Sonen som min mor diplomatiskt beskrev som "ja du vet han är ungkarl". När vi svänger in på gården skämtar Systersnubben om att jag nog ska hålla mig tätt intill honom för säkerhets skull, så att jag inte blir bortrövad. För det var nog ett tag sen den killen hade tjejbesök.
Hemmasonen på 35+. Lantversionen av singelkille. Dagen till ära hade han slagit på stort och låtit klädseln stanna vid ett par sjukt illasittande jeans. Bara. Ska jag vara snäll kan vi nöja oss med att konstatera att det där ovan varken var speciellt solbrännt eller sixpackigt. Tvärtom. Glasögon. Lite lagom småmesig sådär. Jag får anstränga mig för att hålla masken när jag får syn på honom, för han är verkligen urtypen för Hemmason. Han nickar sådär kort-män-emellan åt Systersnubben. Sen får han syn på mig. I shorts och linne. Han blir hur tafatt som helst.
Jag försöker att låtsas som det regnar. Prata trav. Backa mot bilen. Men nädå. Vi ska såklart in och titta på nåt i huset. Där smiter han iväg och återkommer tre sekunder senare. I nya jeans och t-shirt. Systersnubben har svårt att hålla sig för skratt och trackar mig hela vägen hem i bilen. Om att jag skulle slagit till. Fått hästgård och allt.
Klimatkompensation:Ja,jag tog bilen. Går nämligen inga tvärbanor och ytterst få bussar i Hemstaden.
Däremot satte jag handgripligen några nya träd på plats. Det ni. Till och med killkusinen hjälpte till. I ungefär trettio sekunder. Sedan klagade han över att han blivit myggbiten och övergick till att busköra fyrhjuling.
Skabbräv:
Killkusinen som åkte hem till Storstaden med mig. Som alternerade mellan att frenetiskt klia myggbitna ben och gnälla om hur synd det var om honom. Tillslut fick jag nog..
Jag: "-Men kan du lägga av nångång?"
Killkusinen: "-Men det kliar ju.."
Jag: "-Jo,jag vet. Men du får väl ta det som en man eller nåt.."
Killkusinen: "-Som en man? Så du menar att jag ska hugga av mig benet?"
Wednesday, June 11, 2008
Dagens irri och gårdagens fotboll
Jag hade tänkt mig en lugn dag, lite småplock och förbereda för morgondagens tidiga möte. Istället har jag fått spendera den med att reda ut begreppen över telefon med folk jag helst kommunicerar skriftligt med. Eller ännu hellre inte alls. Oreda. Lösa trådar som måste knytas ihop innan sommaren. Me so not like. Mutter.
Dessutom undrar jag om jag håller på att loosa en massa girliegirl points. Såg ju gubevars fotboll igår tillsammans med M. Efter Gossip Girl visserligen. Men iaf.
Vi hade inte bara grönsaksdipp utan t om köpt chips. Men inte öl. Där gick faktiskt någon slags gräns. Endast smultronsaft var girlie enough bestämde vi. Vi förbannade det där med att Oksana*'s kille skadade sig. Vi diskuterade vem som var mest lik en klassisk slemmig strandraggare, den grekiska spelaren med hästsvans, eller vår finansminister. Det där med att byta svettiga matchtröjor med varandra. Vem kom på det? Kommer det att sprida sig till andra yrken? Lastarna på fabriken spontanstrippar och byter sina svettiga arbetskläder med varandra i glädje efter passets slut?
Vi hejjade. Vi började engagera oss och tycka att det var kul. Vid andra målet gav jag till ett spontant glädjetjut. Så att jag nästan skämdes och undrade vad jag plötsligt förvandlats till. Jag hoppas det inte är början på någon ny sorts fotbollsfeber.
* Ja,ja Chippen då om du envisas.
Dessutom undrar jag om jag håller på att loosa en massa girliegirl points. Såg ju gubevars fotboll igår tillsammans med M. Efter Gossip Girl visserligen. Men iaf.
Vi hade inte bara grönsaksdipp utan t om köpt chips. Men inte öl. Där gick faktiskt någon slags gräns. Endast smultronsaft var girlie enough bestämde vi. Vi förbannade det där med att Oksana*'s kille skadade sig. Vi diskuterade vem som var mest lik en klassisk slemmig strandraggare, den grekiska spelaren med hästsvans, eller vår finansminister. Det där med att byta svettiga matchtröjor med varandra. Vem kom på det? Kommer det att sprida sig till andra yrken? Lastarna på fabriken spontanstrippar och byter sina svettiga arbetskläder med varandra i glädje efter passets slut?
Vi hejjade. Vi började engagera oss och tycka att det var kul. Vid andra målet gav jag till ett spontant glädjetjut. Så att jag nästan skämdes och undrade vad jag plötsligt förvandlats till. Jag hoppas det inte är början på någon ny sorts fotbollsfeber.
* Ja,ja Chippen då om du envisas.
Tuesday, June 10, 2008
De där små skillnaderna
Har haft mycket att göra de senaste dagarna så det blir lite eftersläp på några inlägg.
Det där om skillnader mellan städers tunnelbanor. Tänkte på det när jag tog tunnelbanan här i Sverige. Helgen innan var jag i Barcelona. Hade ett ärende i lite i utkanten av stan och sedan ett par timmar på egen hand. Fnac. Av nostalgiska skäl från Frankriketiden. Sedan klädsvep. Och tametusan om jag inte hann ut till den där kyrkan med*. Den som Gaudi inte hann färdigställa innan han blev nedmejad av en spårvagn.
Det var jag och ungefär en miljon italienare. Som aldrig lärt sig stå i kö. Det kan de nu, tack vare mig (okej mest några arga holländare...men jag muttrade iaf instämmande.)
Efteråt lösgör jag mig från turistflockarna och traskar iväg en bit för att hitta något en aning mindre turistigt ställe att luncha på. Utsökt grönsaks och sardell tapas med vitt vin och nybakat bröd. Serverad av en trevlig tjej som sa att jag gärna fick prata franska.Bara hon fick svara på spanska. Det gick rätt bra. Även om jag tyckte att hon använde onödigt många ord ibland. Långa spanska sådana.
Stärkt av vinet och mina nyblivna framgångar att ta mig fram på egen hand beslöt jag att fortsätta i ungefär samma stil. Lite bråttom hade jag också. Jag hade färdats med taxi och turistbussar hitills. Nu skulle jag färdas som infödingarna. Alltså t-bana. Planen var att det där nere skulle sitta en glad människa i någon form av spärr som hade koll på hur zonsystemet och priserna fungerade vid stationsbyte. Istället stod där en automat. Bara. Glad i hågen tryckte jag på den lilla knappen som det stod Informaciòn på i tron att jag skulle kunna knappa in och få svar på snabbaste resrutt och pris lite snabbt på skärmen.
Istället vrålar det "Digame**" i andra änden. Eftersom jag sett för många franska Dolda Kameran program som utspelar sig just såhär sneglar jag mig misstänksamt omkring samtidigt som jag förskräckt stammar ur mig resruttsfrågan. På klingande franska. Det blir tvärtyst i maskinen. Så tyst att jag undrar om den gick sönder för att jag pratade fel språk eller om den körde den finska metoden. Att lägga på luren om någon pratar något annat jobbigt språk än ditt eget.
Så hör jag hur någon hojtar, vänder mig om och får se en liten människa som med bestämda steg är på väg raktemot mig. Hon är ungefär 150cm kort så jag blir inte speciellt rädd. Jag pekar på kartan, frågar om byte och hurvida biljetten kan köpas hela vägen. Hon rabblar tunnebanelinjernas nummer på spanska och nickar entusistiskt. Det var rätt enkelt när allt kom omkring. Gick hur smidigt som helst. Inte ens några skumma typer. Möjligen med undantag av den där tjejen med kort kamoflagefärgad kjol som underhöll oss andra med att vissla lönnmördarlåten från filmen Kill Bill***.
* Dit var det ingen som ville följa med. Vilket faktiskt var rätt skönt. Gillar att strosa lite på egen hand ibland, speciellt om jag umgåtts med kollegor ett tag.
** Här ung. hallå på spanska, hälsningsfras i telefon. Och ja, jag vet att det ska vara ett uppochnervänt spanskt utropstecken med där. Har inte lyckats uppbåda ork att klura ut hur man får fram det från ett svenskt tangentbord bara..
*** Twisted Nerve.
Det där om skillnader mellan städers tunnelbanor. Tänkte på det när jag tog tunnelbanan här i Sverige. Helgen innan var jag i Barcelona. Hade ett ärende i lite i utkanten av stan och sedan ett par timmar på egen hand. Fnac. Av nostalgiska skäl från Frankriketiden. Sedan klädsvep. Och tametusan om jag inte hann ut till den där kyrkan med*. Den som Gaudi inte hann färdigställa innan han blev nedmejad av en spårvagn.
Det var jag och ungefär en miljon italienare. Som aldrig lärt sig stå i kö. Det kan de nu, tack vare mig (okej mest några arga holländare...men jag muttrade iaf instämmande.)
Efteråt lösgör jag mig från turistflockarna och traskar iväg en bit för att hitta något en aning mindre turistigt ställe att luncha på. Utsökt grönsaks och sardell tapas med vitt vin och nybakat bröd. Serverad av en trevlig tjej som sa att jag gärna fick prata franska.Bara hon fick svara på spanska. Det gick rätt bra. Även om jag tyckte att hon använde onödigt många ord ibland. Långa spanska sådana.
Stärkt av vinet och mina nyblivna framgångar att ta mig fram på egen hand beslöt jag att fortsätta i ungefär samma stil. Lite bråttom hade jag också. Jag hade färdats med taxi och turistbussar hitills. Nu skulle jag färdas som infödingarna. Alltså t-bana. Planen var att det där nere skulle sitta en glad människa i någon form av spärr som hade koll på hur zonsystemet och priserna fungerade vid stationsbyte. Istället stod där en automat. Bara. Glad i hågen tryckte jag på den lilla knappen som det stod Informaciòn på i tron att jag skulle kunna knappa in och få svar på snabbaste resrutt och pris lite snabbt på skärmen.
Istället vrålar det "Digame**" i andra änden. Eftersom jag sett för många franska Dolda Kameran program som utspelar sig just såhär sneglar jag mig misstänksamt omkring samtidigt som jag förskräckt stammar ur mig resruttsfrågan. På klingande franska. Det blir tvärtyst i maskinen. Så tyst att jag undrar om den gick sönder för att jag pratade fel språk eller om den körde den finska metoden. Att lägga på luren om någon pratar något annat jobbigt språk än ditt eget.
Så hör jag hur någon hojtar, vänder mig om och får se en liten människa som med bestämda steg är på väg raktemot mig. Hon är ungefär 150cm kort så jag blir inte speciellt rädd. Jag pekar på kartan, frågar om byte och hurvida biljetten kan köpas hela vägen. Hon rabblar tunnebanelinjernas nummer på spanska och nickar entusistiskt. Det var rätt enkelt när allt kom omkring. Gick hur smidigt som helst. Inte ens några skumma typer. Möjligen med undantag av den där tjejen med kort kamoflagefärgad kjol som underhöll oss andra med att vissla lönnmördarlåten från filmen Kill Bill***.
* Dit var det ingen som ville följa med. Vilket faktiskt var rätt skönt. Gillar att strosa lite på egen hand ibland, speciellt om jag umgåtts med kollegor ett tag.
** Här ung. hallå på spanska, hälsningsfras i telefon. Och ja, jag vet att det ska vara ett uppochnervänt spanskt utropstecken med där. Har inte lyckats uppbåda ork att klura ut hur man får fram det från ett svenskt tangentbord bara..
*** Twisted Nerve.
Thursday, June 05, 2008
Helgen i Barcelona
Höjdrädd
Om man nu vet att både jag och kollega Z är det. Är det då snällt av Mellanchefen att inte bara tvinga upp oss i en linbana på ett berg, en ovanligt blåsig dag. Utan att dessutom klämma in sig i samma korg och där flinande anmärka på att det gnekade oroväckande och att man fick ju hoppades att linan skulle hålla. Allt medan jag och Z blev allt blekare om nosarna. Säkert höjdpunkten på hans resa.
Rånrisken
Var det enda alla ständigt och jämt varnade oss för. Vi klarade oss men sprang på ett engelskt möhippsgäng där den blivande bruden blivit rånad mitt på dagen innan. Nu var det sen barnatt och de uttryckte sitt djupaste missnöje med de inhemska männen som sett på men inte lyft ett finger för att ingripa. I deras Hemstad var rån en sällsynt sak, sa den lilla blondaste upprört, för kvällen utklädd till Baby Spice. "-But if that would have been in England, the lads around us wouldn't just have stood there. One would run to get your bag back, while the others would hold the guy until the police came". "-Or just beat the crap out of him.." fyllde hon som klätt ut sig till Marilyn i.
Sen frågar de mig om Sverige. Jag svarar att jag inte hört om speciellt många såna fall i Hemstaden, möjligen i Storstaden. Men att jag inte kunde föreställa mig att svenska män i så fall skulle vara sämre än de engelska. Inte på något sätt.
La musica:
Folk sjunger. Taxichaffören sjunger med i radiolåten. Tjejerna som serverar på det lilla tapas stället sjunger med när favoritlåten la Camisa Negra spelas. Vi går vidare ut på kvällen och på utestället sjunger ett helt gäng allsång till musiken. Även utlänningar. Och det där italienska grabbgänget som seglat dit.
Kind of nice actually.
Sista kvällen dansar vi hela natten. Eller nja, ordentliga flickor som jag och Z dråsar i säng redan halvfyra. För att sedan vakna till av allsång framförd av eftersläntrarna som i klungor går sin walk of shame* i kvarteret. Bra mycket trevligare att vakna till av än oartikulerade vrål. Det tycker jag vi inför i Sverige med. Måste du promt låta klockan sex på morgonen en helg så sjung**.
* Walk of shame-Den där vandringen på väg hem från krognatten. I gårdagens kläder och smink.
** Okej kanske helst om du kan ta en någotsånär ren ton.
Om man nu vet att både jag och kollega Z är det. Är det då snällt av Mellanchefen att inte bara tvinga upp oss i en linbana på ett berg, en ovanligt blåsig dag. Utan att dessutom klämma in sig i samma korg och där flinande anmärka på att det gnekade oroväckande och att man fick ju hoppades att linan skulle hålla. Allt medan jag och Z blev allt blekare om nosarna. Säkert höjdpunkten på hans resa.
Rånrisken
Var det enda alla ständigt och jämt varnade oss för. Vi klarade oss men sprang på ett engelskt möhippsgäng där den blivande bruden blivit rånad mitt på dagen innan. Nu var det sen barnatt och de uttryckte sitt djupaste missnöje med de inhemska männen som sett på men inte lyft ett finger för att ingripa. I deras Hemstad var rån en sällsynt sak, sa den lilla blondaste upprört, för kvällen utklädd till Baby Spice. "-But if that would have been in England, the lads around us wouldn't just have stood there. One would run to get your bag back, while the others would hold the guy until the police came". "-Or just beat the crap out of him.." fyllde hon som klätt ut sig till Marilyn i.
Sen frågar de mig om Sverige. Jag svarar att jag inte hört om speciellt många såna fall i Hemstaden, möjligen i Storstaden. Men att jag inte kunde föreställa mig att svenska män i så fall skulle vara sämre än de engelska. Inte på något sätt.
La musica:
Folk sjunger. Taxichaffören sjunger med i radiolåten. Tjejerna som serverar på det lilla tapas stället sjunger med när favoritlåten la Camisa Negra spelas. Vi går vidare ut på kvällen och på utestället sjunger ett helt gäng allsång till musiken. Även utlänningar. Och det där italienska grabbgänget som seglat dit.
Kind of nice actually.
Sista kvällen dansar vi hela natten. Eller nja, ordentliga flickor som jag och Z dråsar i säng redan halvfyra. För att sedan vakna till av allsång framförd av eftersläntrarna som i klungor går sin walk of shame* i kvarteret. Bra mycket trevligare att vakna till av än oartikulerade vrål. Det tycker jag vi inför i Sverige med. Måste du promt låta klockan sex på morgonen en helg så sjung**.
* Walk of shame-Den där vandringen på väg hem från krognatten. I gårdagens kläder och smink.
** Okej kanske helst om du kan ta en någotsånär ren ton.
Wednesday, June 04, 2008
Resan till Barcelona
Först flyget.
Tresäte. My least favourite seating. Sandwitchad emellan Trevliga kollegan och en svensk kille från ett annat företag. Jag och Trevliga kollegan höll oss till vårt jobbseriösa mineralvatten på flyget. Vi skulle ju orka med konferensen. Det skulle killen brevid och hans företag med. Vilket han anförtrodde mig under det att han beställde in en tredje omgång GT av flygvärdinnan. Sedan försökte han luska ut om vi skulle på samma kringaktiviteter och vilket hotell vi skulle bo på.
Språket.
No habla katalán. Och egentligen, egentligen pratar jag inte så värst med spanska heller, det ska vi ha klart för oss. Detta har jag utan framgång upprepat så fort någon frågat. Möjligen har jag, efter att ändå ha bott vid medelhavet pratandes franska, ett aningen bättre utgångsläge att på något sätt göra mig förstådd, än vad Bertil-straightoutta-Borås har.
Det börjar redan i taxin på väg in från flygplatsen. -Jamen sitt fram du som iaf kan prata lite.. Jo tjena...jag frågade något om taxipriset innan. Det var allt jag gjorde. En guidad tur fick vi på köpet. På spanska. Chauffören berättar om hur han blev fast jättelänge för att polisen plötsligt spärrade av trafiken på en populär gata. Precis den som alla taxichafförer behöver använda för att köra turister till de bästa sevärdheterna. De lokala separatisterna, EU-nånting och de andra. Alla ska promt demonstrera just där och skapar massor av problem i trafiken utan förvarning. Han understryker med upprörda livliga gester. Jag nickar med ett vale, och inskjuter att jag förstår, det är ungefär lo mismo en Estocolmo just nu. Trafikkaos och avstängningar pga möte.
Han babblar glatt på utan någon som helst hastighetsbegränsning mellan orden. Jag lyssnar och försöker ta stöd emot ord jag är helt säker på utan att hänga upp mig för länge och förlora sammanhanget. Lite som i den där inte-nudda-golv-leken. Spanskt språkbad. Ansträngande men kul och bra mycket vackrare än knagglig turistortsengelska som många pratar.
Försöker med spanska där jag kan, fyller på med franska och en massa gester så fort det blir komplicerat. Fortfarande förvånad och smått mallig över att det funkar så bra som det gör. Att folk faktiskt fattar vad jag säger och att allt inte måste tas på engelska. Snälla och hjälpsamma är de med. Ler. Kanske åt mitt spanska utal. Men ändå.
Tresäte. My least favourite seating. Sandwitchad emellan Trevliga kollegan och en svensk kille från ett annat företag. Jag och Trevliga kollegan höll oss till vårt jobbseriösa mineralvatten på flyget. Vi skulle ju orka med konferensen. Det skulle killen brevid och hans företag med. Vilket han anförtrodde mig under det att han beställde in en tredje omgång GT av flygvärdinnan. Sedan försökte han luska ut om vi skulle på samma kringaktiviteter och vilket hotell vi skulle bo på.
Språket.
No habla katalán. Och egentligen, egentligen pratar jag inte så värst med spanska heller, det ska vi ha klart för oss. Detta har jag utan framgång upprepat så fort någon frågat. Möjligen har jag, efter att ändå ha bott vid medelhavet pratandes franska, ett aningen bättre utgångsläge att på något sätt göra mig förstådd, än vad Bertil-straightoutta-Borås har.
Det börjar redan i taxin på väg in från flygplatsen. -Jamen sitt fram du som iaf kan prata lite.. Jo tjena...jag frågade något om taxipriset innan. Det var allt jag gjorde. En guidad tur fick vi på köpet. På spanska. Chauffören berättar om hur han blev fast jättelänge för att polisen plötsligt spärrade av trafiken på en populär gata. Precis den som alla taxichafförer behöver använda för att köra turister till de bästa sevärdheterna. De lokala separatisterna, EU-nånting och de andra. Alla ska promt demonstrera just där och skapar massor av problem i trafiken utan förvarning. Han understryker med upprörda livliga gester. Jag nickar med ett vale, och inskjuter att jag förstår, det är ungefär lo mismo en Estocolmo just nu. Trafikkaos och avstängningar pga möte.
Han babblar glatt på utan någon som helst hastighetsbegränsning mellan orden. Jag lyssnar och försöker ta stöd emot ord jag är helt säker på utan att hänga upp mig för länge och förlora sammanhanget. Lite som i den där inte-nudda-golv-leken. Spanskt språkbad. Ansträngande men kul och bra mycket vackrare än knagglig turistortsengelska som många pratar.
Försöker med spanska där jag kan, fyller på med franska och en massa gester så fort det blir komplicerat. Fortfarande förvånad och smått mallig över att det funkar så bra som det gör. Att folk faktiskt fattar vad jag säger och att allt inte måste tas på engelska. Snälla och hjälpsamma är de med. Ler. Kanske åt mitt spanska utal. Men ändå.
Ja, det var Barcelona
Har haft fullt upp med jobb bara. Beerbelly var först med att skriva rätt på min blogg. Men den lille cosmopoliten Kim hann egentligen snäppet före* och avgick med segern. Imponerad över mina kloka läsare kommer jag att höja svårighetsgraden nästa gång...
* Kims gissning som jag nästan missade
* Kims gissning som jag nästan missade
Tuesday, June 03, 2008
Monday, June 02, 2008
Outvilad, solblektrufsig och glad
Lyckligen landat på fädernesjorden igen. Vilken helg! Gjort precis allt utom att sova. Använt alla språk jag kan och ett jag egentligen inte kan. Nu som bäst sysselsatt med att plöja igenom under tiden anhopat jobb...
Subscribe to:
Posts (Atom)