Resan till Barcelona

Först flyget.

Tresäte. My least favourite seating. Sandwitchad emellan Trevliga kollegan och en svensk kille från ett annat företag. Jag och Trevliga kollegan höll oss till vårt jobbseriösa mineralvatten på flyget. Vi skulle ju orka med konferensen. Det skulle killen brevid och hans företag med. Vilket han anförtrodde mig under det att han beställde in en tredje omgång GT av flygvärdinnan. Sedan försökte han luska ut om vi skulle på samma kringaktiviteter och vilket hotell vi skulle bo på.


Språket.

No habla katalán. Och egentligen, egentligen pratar jag inte så värst med spanska heller, det ska vi ha klart för oss. Detta har jag utan framgång upprepat så fort någon frågat. Möjligen har jag, efter att ändå ha bott vid medelhavet pratandes franska, ett aningen bättre utgångsläge att på något sätt göra mig förstådd, än vad Bertil-straightoutta-Borås har.

Det börjar redan i taxin på väg in från flygplatsen. -Jamen sitt fram du som iaf kan prata lite.. Jo tjena...jag frågade något om taxipriset innan. Det var allt jag gjorde. En guidad tur fick vi på köpet. På spanska. Chauffören berättar om hur han blev fast jättelänge för att polisen plötsligt spärrade av trafiken på en populär gata. Precis den som alla taxichafförer behöver använda för att köra turister till de bästa sevärdheterna. De lokala separatisterna, EU-nånting och de andra. Alla ska promt demonstrera just där och skapar massor av problem i trafiken utan förvarning. Han understryker med upprörda livliga gester. Jag nickar med ett vale, och inskjuter att jag förstår, det är ungefär lo mismo en Estocolmo just nu. Trafikkaos och avstängningar pga möte.

Han babblar glatt på utan någon som helst hastighetsbegränsning mellan orden. Jag lyssnar och försöker ta stöd emot ord jag är helt säker på utan att hänga upp mig för länge och förlora sammanhanget. Lite som i den där inte-nudda-golv-leken. Spanskt språkbad. Ansträngande men kul och bra mycket vackrare än knagglig turistortsengelska som många pratar.

Försöker med spanska där jag kan, fyller på med franska och en massa gester så fort det blir komplicerat. Fortfarande förvånad och smått mallig över att det funkar så bra som det gör. Att folk faktiskt fattar vad jag säger och att allt inte måste tas på engelska. Snälla och hjälpsamma är de med. Ler. Kanske åt mitt spanska utal. Men ändå.