De där små skillnaderna

Har haft mycket att göra de senaste dagarna så det blir lite eftersläp på några inlägg.

Det där om skillnader mellan städers tunnelbanor. Tänkte på det när jag tog tunnelbanan här i Sverige. Helgen innan var jag i Barcelona. Hade ett ärende i lite i utkanten av stan och sedan ett par timmar på egen hand. Fnac. Av nostalgiska skäl från Frankriketiden. Sedan klädsvep. Och tametusan om jag inte hann ut till den där kyrkan med*. Den som Gaudi inte hann färdigställa innan han blev nedmejad av en spårvagn.

Det var jag och ungefär en miljon italienare. Som aldrig lärt sig stå i kö. Det kan de nu, tack vare mig (okej mest några arga holländare...men jag muttrade iaf instämmande.)

Efteråt lösgör jag mig från turistflockarna och traskar iväg en bit för att hitta något en aning mindre turistigt ställe att luncha på. Utsökt grönsaks och sardell tapas med vitt vin och nybakat bröd. Serverad av en trevlig tjej som sa att jag gärna fick prata franska.Bara hon fick svara på spanska. Det gick rätt bra. Även om jag tyckte att hon använde onödigt många ord ibland. Långa spanska sådana.

Stärkt av vinet och mina nyblivna framgångar att ta mig fram på egen hand beslöt jag att fortsätta i ungefär samma stil. Lite bråttom hade jag också. Jag hade färdats med taxi och turistbussar hitills. Nu skulle jag färdas som infödingarna. Alltså t-bana. Planen var att det där nere skulle sitta en glad människa i någon form av spärr som hade koll på hur zonsystemet och priserna fungerade vid stationsbyte. Istället stod där en automat. Bara. Glad i hågen tryckte jag på den lilla knappen som det stod Informaciòn på i tron att jag skulle kunna knappa in och få svar på snabbaste resrutt och pris lite snabbt på skärmen.

Istället vrålar det "Digame**" i andra änden. Eftersom jag sett för många franska Dolda Kameran program som utspelar sig just såhär sneglar jag mig misstänksamt omkring samtidigt som jag förskräckt stammar ur mig resruttsfrågan. På klingande franska. Det blir tvärtyst i maskinen. Så tyst att jag undrar om den gick sönder för att jag pratade fel språk eller om den körde den finska metoden. Att lägga på luren om någon pratar något annat jobbigt språk än ditt eget.

Så hör jag hur någon hojtar, vänder mig om och får se en liten människa som med bestämda steg är på väg raktemot mig. Hon är ungefär 150cm kort så jag blir inte speciellt rädd. Jag pekar på kartan, frågar om byte och hurvida biljetten kan köpas hela vägen. Hon rabblar tunnebanelinjernas nummer på spanska och nickar entusistiskt. Det var rätt enkelt när allt kom omkring. Gick hur smidigt som helst. Inte ens några skumma typer. Möjligen med undantag av den där tjejen med kort kamoflagefärgad kjol som underhöll oss andra med att vissla lönnmördarlåten från filmen Kill Bill***.


* Dit var det ingen som ville följa med. Vilket faktiskt var rätt skönt. Gillar att strosa lite på egen hand ibland, speciellt om jag umgåtts med kollegor ett tag.

** Här ung. hallå på spanska, hälsningsfras i telefon. Och ja, jag vet att det ska vara ett uppochnervänt spanskt utropstecken med där. Har inte lyckats uppbåda ork att klura ut hur man får fram det från ett svenskt tangentbord bara..

*** Twisted Nerve.