You Have Your PhD in Men

You understand men almost better than anyone. You accept that guys are very different, and you read signals well. Work what you know about men, and your relationships will be blissful.

How Well Do You Understand Men?

Jobb först, strand sen

Igår. Oflyt att jobba den här veckan. Verkligen. Man jobbar motvilligt, lägger listigt kundbesök i slutet av dagen, möter upp kompis och ilar iväg till lämplig strand. Lyckas hitta en fin sandplätt där solen ännu inte gått ner och det är lagom lite folk. Folk stojar lagom mycket. Det är i såna lägen fridstörare dyker upp. Igår var det den tyska familjen. Medförandes förtäring i form av sju sorters kakor och bullar. Vilka barnen glada kastar sig över sedan de högljutt anklagat der wasser för att vara zukalt för att bada i.

Sedan kommer de på en ny skojig lek. Ja, vi lockar fram fem miljoner andeländen som vi ger kakor.. Jätteskoj. Verkligen. Tills tyskarna tröttnar och mamman bestämmer sig för att handgripligen knuffa i barnen från bryggan en och en. För att få dem att bada. Jag och kompis suckar och vänder oss på mage och blundar. Friden sänker sig igen. Tills hon skriker till att vi är omringade. Jag öppnar ögonen och ser rakt in i ett gäng opportunistiska änder på jakt efter fler godsaker. En av dem är suspekt nära mina tår med näbben. Vi schasar. Påpekar det uppenbara i att de har en massa vatten fullt med andmat rakt framför näbben och att även om vi hade haft kakor med oss är det inte någon vidare andmat. Det sket anden vid min fot i. Bokstavligen. Även om han var hänsynsfull nog att vagga fram närmare tyskarnas handdukar innan han la en hög.

Då får vi nog och skuttar i vattnet och simmar ut för att kolla på den franska killen som paddlar liten båt fram och tillbaka utanför bryggan.

Det där med solbadspolicy i Storstaden

Plockar upp det där som Sandra sa i en kommentar, funderade på det nu i helgen faktiskt. Hur och var det känns okej att sola i Storstaden? Ett par grannar lägger sig varma dagar på en filt på gräsplätten nedanför huset. I bikini. Vissa människor slänger sig genast ner i badkläder, på närmsta lilla gröna fästinghärbererande tuva de kan hitta i stan om det så är precis utanför Stadshuset. Jag skulle känna mig urfånig*. Fel sammanhang liksom, tre cm från där folk går förbi. Jag har inga problem med att knata runt i bikini, men då ska det vara en strand i närheten. Eller i nödfall på balkongen**. Möjligen kan parksolande i cityshorts/kjol och linne duga på lunchen. Sitta på en kajkant och dingla med benen samtidigt som man äter medhavd lunch kan också vara okej. Men seriöst solande kräver för min del strand eller någons tomt/landsort för att kännas okej. Hur resonerar du?


* Inte ens på det där rätt så insynsskyddade stället i närheten av en park i Stan skulle duga. Det är platsen som är fel.
**Kanske inte den allra minsta bikinin om grannens Pater Familias sitter ute och häckar på sin balkong.

Saker som inte motiverar en inför ännu en jobbdag

Telefonsamtal från morgonpigg mamma som bara ska lämna ett telefonnummer:
"- ...och nu står jag och packar en korg. Vi ska till stranden och bada här idag.."
Stranden. Min favoritstrand i Hemstaden. Mig känna mig vara i fel stad just nu.

Lördag i solen

Tillbringa helgen i stan och sakta stekas mot asfalten? Skulle inte tro det. Åka ut till kompis överbefolkade sommarstugeområde och trängas med henne, hennes nya och hans barn? Njae. Men min kompis hade en plan. Planen att packa badkläderna och ta första bäst morgonbåt en bit ut i skärgården. Jag var ute i senaste laget och lyxade och tog en taxi sista biten. Med en chaufför som såg ut som klippt ur en gangsterfilm och som jobbat hela natten. Sen utspelar sig följande konversation:

Han: "-Så du ska åka med båt i skärgården? Härligt. Vilken ö ska du till? Bla bla..."
Jag: (ointresserat) "-Uhm. Jo. Uhm.."
Han: (Kollar in mina bara ben) "-Vad snyggt då kommer du bli riktigt solbränd då. Som mig kanske ? (håller upp sin arm mot min för jämförelse.)
Själv skulle vara ledig efter det här passet, men det skulle bli svårt att sova i den här solen, upplyste han mig.
Jag: (om möjligt ännu mer oengagerat) "-Uhm. Jasså."
Han: "-Men..alltså. Du ska väl inte åka ut i skärgården själv, va?"
Jag: (ler oskyldigt) "-Nejdå. Jag ska åka med min mamma*."
Då blev han med ens märkligt tyst.



Sammanträffar med kompis. Det här var en brilliant plan tyckte vi båda. Tills vi insåg att resten av stan inte alls var någonannanstans på semester utan också skulle med båten. Allihop.

Av ren tur lyckades vi komma med en extrainsatt båt. Fullpackat med folk längs hela vägen. Man anländer till ön. Travar runt . Badar, solar, äter och undrar vad i helafriden folk med egna båtar gör på den här fullpackade ön. Kanske är det jag som är kräsen efter den andra kusten och norrland, men såå otroligt fint var det faktiskt inte. Ordinära stränder och på varje nedsutten grästuva eller klippskreva en människa. Kö för att handla, gå på toa, byta om, för att inte tala om för att komma med båten hem. Som gick antingen två timmar efter det att man anlänt eller många timmar senare på kvällen.

Hela ön full med par. Par med eller utan barn. Tribaltatuerade småbarnspappor som inte fattar hur lite impade alla tjejer i närheten över 5 år blir av deras vattenkonster**. Man ligger i solen. Får färg. Käkar kyckling/quinoa sallad. Går runt några varv och kollar på sjöflygplanet och segelbåtar. Solar tills man får nog och det är dags att börja slåss om de får platserna i halvskugga.

Tycker att det börjar bli en smula enahanda och börjar diskutera hemgångstider med kompis. När kompis går upp för ett sista dopp tittar han upp. Killen i ett sällskap en bit bort. Lite åt Clark Kent hållet. Svaga KTH vibbar och en gullig europeisk accent. Han hade hört oss prata båttider ( ni märker en trend av att folk tydligen tjyvlyssnar på vad jag säger va?) Han ler förtjusande och halar upp en tidtabell. Eftersom han troligen läst ungefär tusen poäng statistik har han inga problem med att tyda den och läsa högt ur den för en blondin samt berätta allt han kan om båtarna. Nästan lite sött sådär.

Vi köar i över en timme för att sen äntligen komma med en färja hem. I stekande sol. Kanske borde jag som jag brukar*** ha något på huvudet. Börjar känna mig matt och när vi travar ombord på färjan känner jag mig helmysko. Lite lätt solsting. Jag har alltså besökt**** två öknar, bott vid medelhavet men lyckats med bedriften att få solsting strandad på en ö i svensk skärgård. Det är banne mig nästan en bedrift.


*Inte riktigt sant men standardsvaret till såna typer o dessutom skulle jag faktiskt träffa henne dagen efter då hon kom förbi stan.
** Typ kullerbytta i det grunda vattnet någons barn förmodligen just kissat i. Inför en audience av mig och några måttligt roade partjejer..
***Orkade inte släpa solhatt, har sällan keps. Måste hitta en ny snygg "hår scarf".
**** Ja, i öknen hade jag något på huvudet. Och var mer noga med att äta och dricka.

Freitag

Det blev inget Hemstaden i helgen. För det tackar vi snik-sj som tar dubbelt så mycket för en tågresa som det kostar att köra dit. Fick bli Storstadshelg. Årets hetaste sådan. Satt i bekantas trädgård och solade och fikade. Motvilligt lät jag mig övertalas att hasa in till stan för att som jag lovat se "Mamma Mia" med kompis.

Jodå den var bra. Får mig att minnas när jag gick hos en dagmamma som brukade låta oss hoppa sönder hennes gamla ABBA skivor samtidigt som vi sjöng på på svengelska rakt in i våra hopprep. Sockerdrickssöt story och fina greklandsbilder. Efteråt går vi ut på restaurang och äter ovant på uteservering med ljummen luft. Springer på Killkusinen och hans polare i vimlet. Alla tre lagom nyktra och med en cigg i näven. Var på god väg att utbrista "va i h-vete, röker du? Vet du hur farligt det är?Föressten är det nog lika bra att jag tar hand om de där cigaretterna åt dig. Hehe." Men jag kan stolt meddela att jag bet ihop. Var cool. Eller nja, jag hostade lätt och skyndade iväg sedan jag pratat klart Mamma Mia med hans kompis som också sett den och hans andra kompis som hävdade att sånt bara var tjejfilmstrams. Killkusinen själv var inte helt nykter. Vilket innebar att han passade på att lätta sitt hjärta och skamset fråga hur det stod till med blommorna han halvt om halvt vattnat. Om de hade överlevt.

Enuff

Nu kompar jag ut och drar ut i solen över helgen. Ha en bra helg allihopa!

Lagom till värmeböljan

Är man tillbaks här i stan på kontoret. Känns smidigt. Liksom välplanerat. Seg vecka med trötta kunder och andras problem. Och en längtan bort. Har saker planerade i helgen här i stan men fortsätter det här vädret är det frågan om jag inte kompar ut lite och drar ut till lantluften över helgen. Man ringer mamma. Hon berättar om det senaste..

"..jag bakade såna där kuvertbröd du vet som jag brukar baka när vi har gäster, tog ut det ur ugnen, la över en handduk som jag fäste ordentligt runt och gick upp och tittade på tv lite medans det svalnade..

Sen hörde jag hur det jamade. Jag ignorerade honom. Och vet du vad han har gjort nu den där katten? Han har försökt putta undan tyngden, misslyckats, istället g n a g t hål på handduken och ätit upp en halv nybakt brödbulle. Är det tacken för att jag skämmer bort* honom det va? "

Sen tillägger hon harmset; Och jag som sa att han var söt när han kom upp och med en nöjd min la sig i tv soffan.

* Grå katten är av åsikten att det mesta som människor äter är godare än hans egen mat.

Semesterbilder

Way up North II

*Surströmming och mandelpotatis (Ska till mer än så för att skrämma en Hemstadstjej på flykten. Även om mycket vuxendricka till underlättar.)


* Utgång utlovad med norrlänningens kusin och några till bekanta. I väntan på att resten ska dyka upp passar jag på att göra mig i ordning hos norrlänningens kusin. Han och norrlänningen sitter i rummet brevid och tittar på tv efter att först ha dukat upp förfestförtäring#. Jag kliver ur duschen och spetsar nyfiket öronen. Hör skratt. Kommentarer som "höhö, men spola tillbaks, den där scenen måste du kolla på" "Ja, he he undrar var de spelade in det där.." hörs från vardagsrummet.

Det brukar ju sägas att det iaf finns två saker som två sinsemellan olika killar kan bounda genom att kolla på. Och det låter inte som sport... Snabbt drar jag på mig kläder och gläntar försiktigt på dörren. Fylld av onda aningar lyfter jag blicken mot tv skärmen och stirrar misstroget. På Åsa- Nisse på rävjakt som någon råkat spela in..

* Besök i sport och fritidsaffär där jag beslutar att prova igenom damsortimentet. Det var ju trots allt den lokala varianten av klädaffär. Hittar ett par byxor som uppfyllde kriteriet för godkänd vildmarksklädsel, de satt skitsnyggt över häcken (okej sen verkade de rätt praktiska med. Många fickor. Även om de saknade herrmodellens knivficka. Antar att tjejer inte anses behöva slåss med kniv däruppe.)
Strosar in på fiskeavdelningen på jakt efter norrlänningen. Det tar ungefär tre sekunder innan en trevlig kille skuttar fram och förtjust erbjuder sin hjälp med orden: "Ursäkta, men jag hörde att du frågade (nickar mot norrlänningens kusin som står i andra änden av lokalen) förut om....jag kanske kan hjälpa dig?" Det fick han. Han råkade vara en ovanligt söt sportfiskare som inte på något sätt jobbade i butiken. Sen blev han alldelles generad när han kom på att han stått och pratat fiske en lång stund. Med en tjej.

* Den obligatoriska excursionen upp på ett berg. På något sätt lyckas jag alltid involvera mig i saker som utmanar min höjdrädsla. Men fint var det.

* Norrlänningens kusin. Som faktiskt både kan laga mat## och läsa böcker. Som specialgjorde en exotisk fruktsallad till det grillade för att han mindes att jag gillade sånt. Som är stor och trygg och beskyddande. En kille med egen boxningsboll att avreagera sig på om man har en dålig dag. Som samtidigt är världens snällaste, speciellt mot tjejer. En enkel, okomplicerad kille. Precis en sån man önskar att man föll för men inte gör. Fast hans mamma trycker på mig lokala jordgubbar, hembakt bröd och lite smått och gott när jag säger hejdå. Sen kramar hon mig och säger att jag är gärna får komma och hälsa på när jag vill och jag får nästan en klump i halsen. Nästan så att jag saknar att ha en svärmor. En gullig en.

* Tittar på den där utställningen vars inspelningsplats jag även besökt. Den där som jag felaktigt kallade för "Star Trek" tills min dåvarande hotade att svärda mig med ett lasersvärd om jag inte tittade på filmerna eller åtminstone sa rätt.. Jamen ni vet. Den där med Darth Vader och grabbarna. Misa tycka lite kul.

* Övernattning på ö på vägen ner, tillsammans med tjejkompis. Vi kör av färjan. Sedan får vi väja för öns övriga invånare som korsar vår väg. Först dundrar två älgar förbi. Sedan en grävling. Efter det hade jag inte höjt på ögonbrynet om så Center Maud hade skenat förbi med en västerbottenost i nypan. Det var vi och lite mygg där vi övernattade, kompis tittade på fornminnen och jag på den fina utsikten. Lugnt och skönt tills det kom folk med färjan morgonen därpå.

# Jepp. Han hade t om specialbeställt vin till mig. Finsprit non the less. Jag som trodde man fick nöja sig med dunk och tratt där uppe.
## Mat. Mat. Överallt mat. Hunger verkar inte vara stort i norrland. Dagen efter hemkomsten får jag ett sms. Där han brer på om hur kul det var och att han redan längtar tills nästa gång jag kommer och hälsar på. Jag som bara avgivit ett halvt löfte om att kanske åka upp och klättra lite med några andra nästa år..

Way up North I

Norrlandsväg. Kusten blir brantare, högre. Åkrarna mindre. Husen en aning annorlunda. Mindre av riktigt stora gamla bondgårdar. Som en påminnelse av att livsvilkoren var en aning tuffare här förut än söderut. Mer sten och skogsbruk än bördig odlingsmark.

Efter diverse stopp på vägen kommer man fram, inte riktigt vid vägs ände. Men bra nära. Middag har utlovats av Norrlänningens kusin. Han har klätt upp sig. Och bokat bord på sin favoritrestaurang i närheten*. Vi anländer utsvultna. Får norrländsk service. Vilket innebär att man får hämta menyn själv.

Igengäld kan man en stund senare stå och diskutera viltrecept med ägarinnan som om man vore en vän till familjen. Inget fjäsk för folk, mer en rak no-bullshit attityd som jag faktiskt saknar ibland i Storstaden. Menyn är vad man i Storstadens finare quartier skulle beskrivits som "rustique-chic". Gemytligt, träbalkar, eldstad, ett halvt zoo på väggarna.

Gillar menyn skarpt. Massor av lokala delikatesser att äta och så kommer man till dryckerna:

Folköl
Starköl

Husets Röda
Husets Vita

Inget fjoll om vin/öl sorter som gör att man måste leka expert**. Bara den viktigaste drycken är uppdelad i femtioelva olika märken-starkspriten. Får in viltgryta tillsammans med förvånande många fräscha grönsaker. Urgott. Fördelen med att gå på restaurang med en kille av typen rejäl hockeyspelare är att man kan äta sig jätteproppmätt och ändå känna sig som en späd liten älva som bara sitter och petar i maten.

Sen hoppar vi in i bilen igen och han tar han mig på en sightseeingtur runt stan. Vi börjar väl med det viktigaste, som min guide säger. Stadion. Sedan vår gemensamma favorithockeyspelares gamla jaktmarker. Han pekar området där han bodde,hans gamla skola, sedan hallen där han började spela. Där stannar vi till lite snabbt och tittar storögt. Jo, tänk hit har han nog cyklat många gånger, säger min guide. Nästan en smula högtidligt.


* "I närheten, bara ett par mil" på norrländska visade sig vara typ 5 mil enkel väg. Tjälskottig norrländsk sådan, men väl värt det.
** Blev ju inte så mycket dricka av just där och då. Goes without saying. Även om jag inte brukar vara så drastisk att jag fryser in folks bilnycklar på fester för att ingen ska få för sig att fyllköra, är jag rätt anti mot sånt.

Saker som bara finns i Hemstaden

Underfundiga kommentarer:

Från grannen som har travhästar, som minns mig som hästtjejen som alltid försökte låna hans hästtransport."-Jasså, du är hemma på semester nu. Och ingen häst har du med dig. Men hur har du ställt till det för dig?" Varpå han skakar bekymrat på huvudet och man inser ögonblickligen vilket fatalt misstag man har gjort. Man ser framför sig hur man kommer att försmäkta på landet i hästlöst skick, när man kunde ha ägnat dagarn åt långritter och galopper på långsträckta skogsvägar.


Mindervärdeskomplexalstrande mamma kommentarer:

Jag fick brev från XX och YY, deras yngsta dotter har precis doktorerat nu. Cancerforskning, yada yada yada. Och deras äldsta är gravid igen. Ska ha sitt tredje nu, de har precis köpt hus vid....

Plötsligt inser man hur man misslyckats som dotter. Man har levt i tron att man var lyckad om man inte tog droger och var någorlunda välartad i största allmänhet. När man i själva verket borde blivit cancerforskande trebarnsmor med hus för att bräcka den där duon. My bad.

Folk som vet precis allt om en. Utan att man själv pratat med dem.
Bilar som kör så sakta förbi på vägen att de nästan får motorstopp. En granne som nyfiket går förbi med hunden ungefär fem gånger om dagen. Ungefär 500 meter per promenad. Däremot hälsar han inte på sin närmsta granne sedan de för ungefär 4 år sedan blev osams om ett uthus.

Är lokaltidningen ungefär lika stor som en Metro. Där man kan köpa beganade foderautomater, kolla in hurvida gamla klasskompisar/bekanta ser fetare ut på bild i år. Såhär års är det också ofta en diger kalender över alla sommarjippon och kulturella aktiviteter man ordnar för att roa sommargästerna. Dessutom kan man hålla koll på den lokala kriminaliteten. Krogbråk och så en enspaltare om hur någon slangat en bil i grannbyn.

Där varje besök på en av de lokala matvaroaffärena kan innebära en rejäl risk att springa på folk man inte sett sedan ni gick ut nian ihop. Och de känner fortfarande igen dig. Självfallet skulle du aldrig erkänna det men ofta lägger du en naturlig lätt make-up och tar på dig kläder som de där slitna jeansen som du vet klär dig, tricket är att se så snygg ut man kan utan att det ser ut som om man ens har försökt. Som om man vaknade varje morgon med nytvättat hår.

Svartklubb i Hemstaden

Grannbyn. Gammal cool lokal som traktens organisatör slagit klorna i och fyllt med snygg inredning som gamla prylar och levande ljus. Bar. Livemusik. Ditlockad av en gammal klasskompis som kommer därifrån. Jag kommer, vi tar något att dricka, småpratar med några bekanta och så går bandet upp på scen. Och det visar sig vara hans band. Killen som jag gick i samma skola som, samma musikskola och åkte samma buss med.

En av de första jag dansade med när vi gick ut i Hemstaden. Han. Omstylad och med egen fanclub där hans frisyrbyten utblöser vilda debatter bland hans tjejfans*. Men med samma breda axlar och fortfarande en bra röst. Han drar ett antal egna låtar som jag kan utantill. För jag har hans skiva, för att den påminner mig om Hemstaden. Sedemera blir det paus och folks strömmar till serveringen när klasskompis drar med mig åt andra hållet. "-Kom, du måste gå och hälsa på honom." Jag protesterar. Hon insisterar och jag följer lite tveksamt med.

Lite skäms jag för hur jag betedde mig för några år sedan när vi träffades på en stor tillställning. När han just hade släppt en skiva och flera tjejer kastade sig om halsen på honom bara därför. Jag hatar sånt och satt ner och surade i gräset när han kom fram och hälsade. Jag pratade artigt men vägrade resa mig upp så att han kunde krama om mig. Precis hur barnsligt som helst.

Och nu skulle vi alltså mygla oss in bakom scenen som ett annat par fans. Hela bandet och några till sitter där. En kille jag via en f.d körtjej vet är en notorisk player tittar nyfiket på oss. Några tjejer granskar oss misstänksamt.Och så han. Håller mig i bakgrunden när kompis går fram och hälsar. Sen får han syn på mig, lyser upp och kommer fram och kramar om. Han är sig lik. Annan frisyr men samma breda axlar.

En vanlig vettig kille men med en retsam glimt i ögonen. Vi sitter ner och pratar en stund. Han är singel igen. Kan försörja sig på musik. Frågar om mig, jag svarar att jag trivs i Storstaden. Att jag inte har några planer på att flytta hem för gott, men att det är skönt att komma hem såhär ibland. Han har rest lite med bandet, jag har rest en del i jobbet. Men inte alls lika mycket nu. _"Det minns jag, säger han. Du ville då alltid ut och resa. Upptäcka världen. Men det är kul att se dig här igen.", säger han och ler sådär så att tjejerna börjar blänga misstänksamt på oss. Jag skyndar mig att byta ämne till lite skvaller om gemensamma bekanta från skoltiden (Sluta blänga nu brudar, jag tänker inte sno honom, we just go way back..)

Sen går han upp på scen och avslutar med att riva av en strålande cover på en av mina favoritlåtar. Precis så bra att jag får gåshud. Om han inte vore en sån retsticka fortfarande hade jag kanske övervägt att fråga chans på honom. Nu när jag inte kan fatta hur jag någonsin kunde tycka att han var på gränsen till tråkig.**

* Säger min mamma. Som känner hans släktingar.
** Han hade rutiga skjortor. Bondrutiga. Dessutom var han kompis med en lite halvnördig kille. Amen sånt gick ju bara bort.

Désenchantée

Eländes elände

Panik. Strul. Folk som sa en sak innan de gick på semester och en annan nu. Alla viktiga beslutsfattare på långledighet. Strul och dataknas. Har spenderat morgonen med att sitta i telefon och ömsom skällt och charmat mig tillräckligt högt upp i näringskedjan för att saker ska börja röra på sig åt rätt håll. Ett tag funderade jag skarpt på att lägga mig ner på golvet och sparka och gråta en stund. Bara vetskapen om att Mellanchefen hovrar i närheten fick mig att avstå. Och jag som hade sett fram emot ett par så lugna jobbveckor i juli. Nu har jag iaf fått över en duktig sekreterare på min sida så med lite tur kommer det ljusna framöver.

Man kom som sagt hem. Kollade blommorna. En hade dött, resten kom jag precis i tid för att rädda livet på. Man ringer Killkusinen som befinner sig på en partykryssning med mina extranycklar. Men visst har han vattnat. Hela två gånger. De gånger jag ringde och påminde. Suckar och ber honom ta en drink för mig, en stark en.

Som om inte det var nog har en av balkongblommorna drabbats av en skamlig sjukdom.
Bladlöss. Helt övertygad om att de haft något fuffens för sig med grannblommorna.
Som ni förstår får detta absolut inte komma ut. Skadedjuren måste bort. Frågan är vilket vapen man ska använda?

* Tejp (För många bladlöss för att det ska funka)

* Såpavatten Dito?
* Miljövidrigt bekämpningsmedel- Kemikaler på balkong, nja..
* Napalm - Kan bli svårt att få tag på. Dessutom icke svanen märkt och troligen en smula olagligt.
* Slänga min fina lavendel- Vill inte. Men kanske måste?

Precis landat i Storstaden

Lite lätt jetlaggad efter två veckor på olika sorters landsbygd. Mycket trött. Väldigt mätt och med bilen full av diverse lokala matvaror som släkt och vänner insisterat på att jag skulle ha med mig. Ganska nöjd. Massor att berätta, så fort jag hinner. Inte alls speciellt motiverad att kavla upp ärmarna och ta tag i det datastrul som enligt spridda mess lär råda på jobbet. Hur har ni haft det?

Due North

Snart styrs kosan norrut för att bland annat infria ett löfte om att hälsa på Norrlänningens kusin. Han har både ringt och sms:at och erbjudit sig att mygla sig till ledigt. Erbjudit sig att skaffa biljetter till en utställning.

Låtit mer glad att få sällskap än "fan-å-då-måste-jag-städa" på rösten. Han frågar hur länge jag hade tänkt stanna. Jag svarar, kanske två dagar max, tills du blir less på mig. (Jag har annat att göra med.) Han skrattar och svarar att han omöjligt kan bli less på mig på två dagar.

Han frågar vad jag vill göra. Jag svarar att jag vill ha en sigtseeingtur i hans stad med honom som guide. Han skrattar och frågar om jag glömt att han är en sportkille, att han kommer börja med det viktigaste. Arenan och sportbaren.

I övrigt har av honom och av tjejkompis som medföljer första biten utlovats:

* Övernattning på ö
* Surströmmingsskiva
* Vacker natur
* Biljetter till något han vill se och jag tycker kan vara lite kul
* En ny stad och lite minnesmärken att upptäcka. Som jag hitills bara sett från luften.
* Norrlänningar. Rekorderligt folk som pratar sådär tryggt och förtroendeingivande.

Så. Lite osäkert känns det. Jag som har en inbjudan till kompis sommarstuga på västkusten. Kunde varit i de där små trendiga ställena nu. Men ibland ska man våga göra något annorlunda. Så. Detta blir det sista inlägget innan jag ger mig ut i den norrländska vildmarken. Dit där allmän lag eller iaf mobil och nättäckning upphör..

Halvtidsrapport från någonstans i Sverige

* Kaffe. Kaffe hela tiden. Men med olika människor.

* Ett urval av bygdeskrönor om människor i trakten. Samt deras släktingar. Speciellt den påstått sanna gruvliga historien om mannen som är elak mot sina hästar. Som slutar sina dagar med att dras itu av två skenande hästar.

Hörde den som liten men hade faktiskt glömt bort den. Både jag och Storasyster nickar precis som farmor brukar göra, gillande åt sensmoralen; si så går det för folk som är elaka mot sina hästar.

* Erbjudande om att köpa ett litet hus. Med tillhörande ö. Tackade artigt nej. Redan som 11 åring övernattade jag och kompis på den ön sommartid och vet öns avigsidor. Sumpstrand och myggrikedom.

* Roughing it- Generöst lånat ut "mitt" gamla rum till syrran och Systersonen. Sovit i en liten trästuga en bit bort från alla bekvämligheter utom fotogenlampan och vattenkokare. Med underbar utsikt.

* Medsläpad på lokala trädgårdsföreningens gardenparty. Fått idéer. Målbilder. Kommer kicka lite balkongodlarass när jag kommer hem. Om Killkusinen inte dödat alla mina blommor innan dess. Slug som jag är ringde jag hem och påminde honom en sen kväll. Han hade fest. Hade såklart glömt att vattna. Skulle springa över medetsamma. Tror jag vad jag vill om..

* Handlat på Stora Matbutiken strax utanför Hemstaden. Lyckades tråckla mig igenom en snitslad bana av gamla bekanta, comatosa pensionärer, sömngångarlediga och förvirrade utsocknes. Når slutet på butiksbanan bara för att få min vagn snodd av en lokal mansperson som tyckte den såg lämplig ut. När jag muttrade ilsket försökte han flörta sig ur situationen. Eeew.

* Sprungit på klasskompis mamma. Hon som min mamma beskriver som "en riktig dam". Som vi andra beskriver som "lite fin i kanten." Hon som känner mig som sin dotters alltigenom välartade och väluppfostrade kompis¤. Hon kramar om mig och frågar hur länge jag är i Hemstaden och vad jag har för planer här. Jag svarar svävande att jag mest är här för att hälsa på föräldrarana och inte riktigt vet.

Frågar artigt om hennes dotter fast jag vet att hon är kvar i Storstaden. "-Men min yngste son är hemma just nu," tillägger hon förhoppningsfullt och babblar på om hur mycket sommarevenemang som hon visste var på gång just nu. (Yngste son? Tjejkompis lillebror? Den där lille fräknige killen som tonårsrevolterade genom att starta ett rykte om att han var en del i Hemstadsskolans satanistkult¤¤. Innan han rättade in sig i ledet och började plugga samma ämnen som far gjort på högskolan. Den sonen? Varför i helafriden skulle jag vilja gå med honom på något?) "- Jag hör av mig", säger hon och blinkar konspiratoriskt. Det känns inte alls stabilt.

* Har prioriterat att ligga ett par stunder under äppelträdet eller på bryggan istället för att ränna runt på riktigt alla musikfester och träffa alla som jag borde hunnit med. Lite dåligt samvete för det nu.

* Dock varit på "Svartklubb" i grannbyn. Rapport om det kommer...

¤ Jepp. Det är mycket hon inte vet. He,he,he..
¤¤ De hade svarta kläder och lyssnade på suspekt hårdrock. Kanske även spelade lite med. Alla solklara tecken på satanism enligt den lokala Hem och Skola Föreningen.

"Mitt sommarlov...."

Denna vecka och nästa tänker jag ha sommarlov* och det kan bli glest mellan inläggen. Bara i mån av tid, lust och en icke bortåskad uppkoppling kommer det att skrivas här. I övrigt kommer jag att tillbringa så mycket tid som möjligt utomhus. På stranden. Vid smultronstället. Under äppelträdet. På skogsstigar. Målandes liten stuga.På lokala spelningar. Kanske så småningom på väg norrut för att besöka Norrlänningen och hans kusin. Om jag orkar. Vad ska du göra i sommar?



* Ja,ja vissa kallar det semester. Men visst låter sommarlov bättre. Eller iaf längre?

Sista helgen i Storstaden-första semesterhelgen

Såklart den var fulltecknad...
* Ett dop med doplunch som lyckligen avlöpte utan allvarligare incidenter.
* En 30 års fest. Som jag efter viss tvekan tackat ja till då födelsedagsbarnet utmanat ödet genom att bjuda både mr Players hjärtekrossande Storebror och ett av hans ex. Det ex som är min kompis. Utan att gå in på detaljer kan vi konstatera att det finns en del outrett där och att jag vacklar lite mellan hurvida jag fortfarande förutsätts lojalitetshata honom eller om det nu förflutit tillräckligt med vatten mellan broarna för att jag ska få skratta åt hans skämt igen.

Storebror Player är ännu mer pojkaktigt söt än lillebror. Ser ut som några och tjugo fast han är långt över 30. Charmig som tusan och senaste gången jag höll i bordsplaceringen på en fest fick han tjejen brevid att nästan gråta av skratt. Sedan hämtade hon alla sina tjejkompisar och han fick hålla hov en stund. Den typen av kille. Inte alls den typ jag trodde min tjejkompis skulle ta på allvar*.

Naturligtvis kommer Storebror Player ensam till festen. Naturligtvis sätter han sig brevid mig. Jag kastar en "I know he's been a bad boy, but can I please, please, play with him?"-blick på kompis. Hon nickar diskret. Det är tur, det är svårt att hålla sig allvarlig i hans sällskap. Han är som den där killen i klassen som ser så oskyldig ut men i verkligheten är full av bus och galna upptåg. Det blir en kul och smått galen kväll...

Söndag: Infria lördagens löfte att beundra och provrida kompis nyförvärvade häst.
Göra ett allvarligt försök att skrämma Killkusinen till att faktiskt vattna mina blommor under semestern. Inte bara säga att han ska göra det och sedan "råka glömma". Sedan infria löfte att lämna lite grejer och titta förbi och hälsa på kompis-kompis på väg mot Hemstaden. Världens tråkigaste människa med världens tråkigaste pojkvän, boende i en av Sveriges tristaste städer. Grät nästan av lättnad när jag fick åka därifrån till den betydligt vackrare Hemstaden.


*Därför varnade jag henne bara för lillebror, Mr Player. Varpå hon raskt föll för hans Storebror. Och nej, jag skulle aldrig falla för någon i Player familjen.