Lördag i solen

Tillbringa helgen i stan och sakta stekas mot asfalten? Skulle inte tro det. Åka ut till kompis överbefolkade sommarstugeområde och trängas med henne, hennes nya och hans barn? Njae. Men min kompis hade en plan. Planen att packa badkläderna och ta första bäst morgonbåt en bit ut i skärgården. Jag var ute i senaste laget och lyxade och tog en taxi sista biten. Med en chaufför som såg ut som klippt ur en gangsterfilm och som jobbat hela natten. Sen utspelar sig följande konversation:

Han: "-Så du ska åka med båt i skärgården? Härligt. Vilken ö ska du till? Bla bla..."
Jag: (ointresserat) "-Uhm. Jo. Uhm.."
Han: (Kollar in mina bara ben) "-Vad snyggt då kommer du bli riktigt solbränd då. Som mig kanske ? (håller upp sin arm mot min för jämförelse.)
Själv skulle vara ledig efter det här passet, men det skulle bli svårt att sova i den här solen, upplyste han mig.
Jag: (om möjligt ännu mer oengagerat) "-Uhm. Jasså."
Han: "-Men..alltså. Du ska väl inte åka ut i skärgården själv, va?"
Jag: (ler oskyldigt) "-Nejdå. Jag ska åka med min mamma*."
Då blev han med ens märkligt tyst.



Sammanträffar med kompis. Det här var en brilliant plan tyckte vi båda. Tills vi insåg att resten av stan inte alls var någonannanstans på semester utan också skulle med båten. Allihop.

Av ren tur lyckades vi komma med en extrainsatt båt. Fullpackat med folk längs hela vägen. Man anländer till ön. Travar runt . Badar, solar, äter och undrar vad i helafriden folk med egna båtar gör på den här fullpackade ön. Kanske är det jag som är kräsen efter den andra kusten och norrland, men såå otroligt fint var det faktiskt inte. Ordinära stränder och på varje nedsutten grästuva eller klippskreva en människa. Kö för att handla, gå på toa, byta om, för att inte tala om för att komma med båten hem. Som gick antingen två timmar efter det att man anlänt eller många timmar senare på kvällen.

Hela ön full med par. Par med eller utan barn. Tribaltatuerade småbarnspappor som inte fattar hur lite impade alla tjejer i närheten över 5 år blir av deras vattenkonster**. Man ligger i solen. Får färg. Käkar kyckling/quinoa sallad. Går runt några varv och kollar på sjöflygplanet och segelbåtar. Solar tills man får nog och det är dags att börja slåss om de får platserna i halvskugga.

Tycker att det börjar bli en smula enahanda och börjar diskutera hemgångstider med kompis. När kompis går upp för ett sista dopp tittar han upp. Killen i ett sällskap en bit bort. Lite åt Clark Kent hållet. Svaga KTH vibbar och en gullig europeisk accent. Han hade hört oss prata båttider ( ni märker en trend av att folk tydligen tjyvlyssnar på vad jag säger va?) Han ler förtjusande och halar upp en tidtabell. Eftersom han troligen läst ungefär tusen poäng statistik har han inga problem med att tyda den och läsa högt ur den för en blondin samt berätta allt han kan om båtarna. Nästan lite sött sådär.

Vi köar i över en timme för att sen äntligen komma med en färja hem. I stekande sol. Kanske borde jag som jag brukar*** ha något på huvudet. Börjar känna mig matt och när vi travar ombord på färjan känner jag mig helmysko. Lite lätt solsting. Jag har alltså besökt**** två öknar, bott vid medelhavet men lyckats med bedriften att få solsting strandad på en ö i svensk skärgård. Det är banne mig nästan en bedrift.


*Inte riktigt sant men standardsvaret till såna typer o dessutom skulle jag faktiskt träffa henne dagen efter då hon kom förbi stan.
** Typ kullerbytta i det grunda vattnet någons barn förmodligen just kissat i. Inför en audience av mig och några måttligt roade partjejer..
***Orkade inte släpa solhatt, har sällan keps. Måste hitta en ny snygg "hår scarf".
**** Ja, i öknen hade jag något på huvudet. Och var mer noga med att äta och dricka.