Due North

Snart styrs kosan norrut för att bland annat infria ett löfte om att hälsa på Norrlänningens kusin. Han har både ringt och sms:at och erbjudit sig att mygla sig till ledigt. Erbjudit sig att skaffa biljetter till en utställning.

Låtit mer glad att få sällskap än "fan-å-då-måste-jag-städa" på rösten. Han frågar hur länge jag hade tänkt stanna. Jag svarar, kanske två dagar max, tills du blir less på mig. (Jag har annat att göra med.) Han skrattar och svarar att han omöjligt kan bli less på mig på två dagar.

Han frågar vad jag vill göra. Jag svarar att jag vill ha en sigtseeingtur i hans stad med honom som guide. Han skrattar och frågar om jag glömt att han är en sportkille, att han kommer börja med det viktigaste. Arenan och sportbaren.

I övrigt har av honom och av tjejkompis som medföljer första biten utlovats:

* Övernattning på ö
* Surströmmingsskiva
* Vacker natur
* Biljetter till något han vill se och jag tycker kan vara lite kul
* En ny stad och lite minnesmärken att upptäcka. Som jag hitills bara sett från luften.
* Norrlänningar. Rekorderligt folk som pratar sådär tryggt och förtroendeingivande.

Så. Lite osäkert känns det. Jag som har en inbjudan till kompis sommarstuga på västkusten. Kunde varit i de där små trendiga ställena nu. Men ibland ska man våga göra något annorlunda. Så. Detta blir det sista inlägget innan jag ger mig ut i den norrländska vildmarken. Dit där allmän lag eller iaf mobil och nättäckning upphör..