Way up North I

Norrlandsväg. Kusten blir brantare, högre. Åkrarna mindre. Husen en aning annorlunda. Mindre av riktigt stora gamla bondgårdar. Som en påminnelse av att livsvilkoren var en aning tuffare här förut än söderut. Mer sten och skogsbruk än bördig odlingsmark.

Efter diverse stopp på vägen kommer man fram, inte riktigt vid vägs ände. Men bra nära. Middag har utlovats av Norrlänningens kusin. Han har klätt upp sig. Och bokat bord på sin favoritrestaurang i närheten*. Vi anländer utsvultna. Får norrländsk service. Vilket innebär att man får hämta menyn själv.

Igengäld kan man en stund senare stå och diskutera viltrecept med ägarinnan som om man vore en vän till familjen. Inget fjäsk för folk, mer en rak no-bullshit attityd som jag faktiskt saknar ibland i Storstaden. Menyn är vad man i Storstadens finare quartier skulle beskrivits som "rustique-chic". Gemytligt, träbalkar, eldstad, ett halvt zoo på väggarna.

Gillar menyn skarpt. Massor av lokala delikatesser att äta och så kommer man till dryckerna:

Folköl
Starköl

Husets Röda
Husets Vita

Inget fjoll om vin/öl sorter som gör att man måste leka expert**. Bara den viktigaste drycken är uppdelad i femtioelva olika märken-starkspriten. Får in viltgryta tillsammans med förvånande många fräscha grönsaker. Urgott. Fördelen med att gå på restaurang med en kille av typen rejäl hockeyspelare är att man kan äta sig jätteproppmätt och ändå känna sig som en späd liten älva som bara sitter och petar i maten.

Sen hoppar vi in i bilen igen och han tar han mig på en sightseeingtur runt stan. Vi börjar väl med det viktigaste, som min guide säger. Stadion. Sedan vår gemensamma favorithockeyspelares gamla jaktmarker. Han pekar området där han bodde,hans gamla skola, sedan hallen där han började spela. Där stannar vi till lite snabbt och tittar storögt. Jo, tänk hit har han nog cyklat många gånger, säger min guide. Nästan en smula högtidligt.


* "I närheten, bara ett par mil" på norrländska visade sig vara typ 5 mil enkel väg. Tjälskottig norrländsk sådan, men väl värt det.
** Blev ju inte så mycket dricka av just där och då. Goes without saying. Även om jag inte brukar vara så drastisk att jag fryser in folks bilnycklar på fester för att ingen ska få för sig att fyllköra, är jag rätt anti mot sånt.