Jobb först, strand sen

Igår. Oflyt att jobba den här veckan. Verkligen. Man jobbar motvilligt, lägger listigt kundbesök i slutet av dagen, möter upp kompis och ilar iväg till lämplig strand. Lyckas hitta en fin sandplätt där solen ännu inte gått ner och det är lagom lite folk. Folk stojar lagom mycket. Det är i såna lägen fridstörare dyker upp. Igår var det den tyska familjen. Medförandes förtäring i form av sju sorters kakor och bullar. Vilka barnen glada kastar sig över sedan de högljutt anklagat der wasser för att vara zukalt för att bada i.

Sedan kommer de på en ny skojig lek. Ja, vi lockar fram fem miljoner andeländen som vi ger kakor.. Jätteskoj. Verkligen. Tills tyskarna tröttnar och mamman bestämmer sig för att handgripligen knuffa i barnen från bryggan en och en. För att få dem att bada. Jag och kompis suckar och vänder oss på mage och blundar. Friden sänker sig igen. Tills hon skriker till att vi är omringade. Jag öppnar ögonen och ser rakt in i ett gäng opportunistiska änder på jakt efter fler godsaker. En av dem är suspekt nära mina tår med näbben. Vi schasar. Påpekar det uppenbara i att de har en massa vatten fullt med andmat rakt framför näbben och att även om vi hade haft kakor med oss är det inte någon vidare andmat. Det sket anden vid min fot i. Bokstavligen. Även om han var hänsynsfull nog att vagga fram närmare tyskarnas handdukar innan han la en hög.

Då får vi nog och skuttar i vattnet och simmar ut för att kolla på den franska killen som paddlar liten båt fram och tillbaka utanför bryggan.