Fredag: Lugn eftermiddag på jobbet så jag kan smita hem i god tid för att åka hem och göra mig i ordning inför kvällen. Lugnet före stormen skulle det senare visa sig.
Jag är nästan sugen på en lugn hemmakväll men S har kört stenhård övertalning. Vi sitter och njuter på en uteservering när hennes bekant G dyker upp och vi går vidare till hans båt. Av typen flytande plast med fri bar. Inget som imponerar på mig, men det är lite häftigt att se Storstaden från vattensida när det börjar mörkna. Alla lampor och känslan av att befinna sig mitt i stan men ändå lite vid sidan av. Vi kliver av nära Gamla Stan de andra ska vidare. Jag tackar för mig och åker hem. Kändes som om min kvälls kvot med alkohol och passiv rökning var fylld. Jag ville ha en kopp te och min egen säng.
Lördag: Tvungen att åka in till kontoret. På en lördag. Kris och katastrof. Allt tack vare en mindre balanserad motarbetares härjningar på andra sidan Atlanten. Tanken var att hon skulle lägga in lite nya saker för norra Europamarknaden. Inte att hon skulle orsaka oss alla en massa merarbete. Lite kul också att det är just den person som normalt skäller högljuddast på allt och alla som gör den största blundern.
Trevliga Kollegan hade vett att befinna sig på väg hem från långsemestern. Men jag och kollega Z var snabbt på plats. Beväpnade med alla elaka annekdoter vi just nu kunde komma på om folket i det stora landet i väst*, samt lyssnandes på en genuina dissningslåtar tog vi oss an uppgiften att bringa reda i röran.
Z är underbar att jobba med när det är strul. Hon har precis samma svarta humor som mig, är snabb och skärpt. När Mellanchefen sent omsider behagade dyka upp hade vi redan med hjälp av ett annat kontor fått grepp om situationen och satt med änglalika uppsyner och nynnade dissningslåten (utan orden). Mellanchefen tyckte det var så trevligt att vi tog det med en så positiv attityd att han samtyckte till att företaget betalade lunch. Flott värre bara den gesten i hans eget medelålders tycke. Således knappast Riche utan blott Sandywichar. Men alltid något.
* Vilken befolkning kan inte pricka in sitt eget land på en världskarta?
Vilka förstår inte att ett 800-nummer till staterna inte ses som höjden av service av våra kunder?
"Warning. Coffee might be hot"
"Warning. May contain peanuts" (på jordnötspåsen)
"-Hi, I'd like to place a collect call...To Stockholm, Sweden"
"-To where??"
"-Stockholm. Sweden.... Europe "
(tankfull tystnad)
"-Oh.Eeer. Is that like..overseas?"
( Okej. Det Stora Landet i väster har lyckats med mycket bra med. Bland annat en av mina bästa vänner och en hel del annat trevligt folk som är därifrån. Men ibland måste man bara få avreagera sig lite.)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Den där Z dyker upp i din blogg med jämna mellanrum. Verkar vara en riktig babe!
Hoppas du fick grymt med övertid
:-)
Ett 800-nummer är höjden av service? Är det verkligen det?
Trodde amerikanos tyckte höjden av service var ett lokalt nummer till Texas som besvaras i Bangalore med en Indier som pratar sydstatsslang... ;-)
Oh, dear.. Jag har gjort misstaget att rakt i ansiktet kläcka kommentaren att min erfarenhet säger mig att americanos generellt sett är korkade (jag visste givetvis inte att jag pratade med en hitflyttad amerikan - då hade jag kanske varit lite smidigare).. :) Alla regler har sitt undantag, givetvis, men jag kan bara hålla med dig!
kim: Z är en tuff babe. Lite som jag vill bli när jag blir stor..;)
emster: Nehedu. Det nmest irriterande är att det inte tog så många timmar att fixa till det att det blev några pengar att tala om. Var mest det där med att behöva åka in på en helg..
a: Ha,ha nehe. Indiern är alltför lättförståelig. Ska det vara någon sport ska samtalet besvaras av någon lätt förvirrad i Florida vars "engelska" bäst kan beskrivas som en imitation av Manuel i "Fawlty Towers.."
Post a Comment