Saturday, August 30, 2008

Girl meets cowboy

Jo, jag hamnade framför första avsnittet i onsdagskväll. Upplägget var det vanliga i "Bachelor-typen" av dejting program där ett gäng tjejer ska tävla om en kille. Tryck in fyra uppsminkade Storstadstjejer i en limosin och kör ut dem på landet. Kulturkrocka dem sedan lite lagom med lantliga aktiviteter/tävlingar uppblandat med dejter med killen i fråga och lite intriger.

I det här fallet var det en 24 årig* cowboy med misstänkt snygga magmuskler de skulle fightas om. Jag brukar ibland slötitta lite på den här sortens program och le lite snett åt hur uppgjort allt verkar. Men nu kände jag för första gången, det där skulle jag baske mig kunna göra.

Både jag och syrran dagdrömmer ju ibland om just det där. Ett annat liv. Ett fritt ranchliv fullt av hästar och vacker natur. Jag fortsätter att titta övertygad om att jag lätt skulle ha sopat banan med de där brudarna.. Kan inte låta bli att drömma mig bort..

I could so totally do it. Ser framför mig hur jag skulle trippa ur limosinen i snygg kjol och höga klackar med champagneglaset i högsta hugg.I början spela hjälplös kattunge någon släpat ut i skogen, för att invagga de andra i falsk säkerhet. Jag skulle deklarera att jag aldrig förut satt min fot på bonnvischan i Montana eller suttit upp på en western häst**. Självfallet skulle jag flörta till mig lite extra uppmärksamhet och sedan imponera stort genom att svinga mig upp i sadeln och utklassa de andra tjejerna i kapplöpningstävlingen.

Jag skulle vara den som aldrig gnällde och visade entusiasm i alla utmaningar vi tilldelades. Sedan skulle jag såklart charma killen på våra "dejter" genom att droppa små hintar om hur trött jag var på kostymkillarna i stan och hur jag faktiskt kunde tänka mig att flytta ut på landet. Med en /insert menande blick på honom/ riktig man. Sen skulle jag hångla upp honom tills han insåg vilket misstag det skulle vara att inte välja mig.

Så skulle vi leva lyckliga på hans farm i alla våra dagar. Han skulle se ut som om han just klivit ur en Marlboro Classic katalog. Han skulle vara stor, stark och snäll emot djur. Jag skulle lära mig hans mammas hemliga recept på pencannöt paj men fortsätta se ut som om jag aldrig åt någon.

Vi skulle föda upp hästar och ha ett gäng hundar och kanske några köttdjur. Jag skulle berätta exotiska annekdoter om Sverige och svensk allemansrätt. Han skulle skratta gott och lära mig att den amerikanska allemansrätten stavas "Trespassers will be shoot on sight."

Det skulle alltid vara sommar och sol, aldrig snöovädret från h-vetet som sopade igen alla vägar. Vi skulle sitta på verandan med varsin Bud/Budlight** och se solen gå ner. Ibland skulle vi bjuda hem hans lika bredaxlade polare Luke och Brad med familjer på barbecue. Eller åka på logdans på någon grannfarm där de spelade sån här musik. Och sån. Alla tjejer skulle sjunga med i rader som :

"Any man of mine better be proud of me, even when I'm ugly still better love me...I need a man who knows how the story goes..

Any man of mine better disagree when I say another woman's looking better than me...
When I change my mind a million times. I wanna hear him say, 'yeah I like it that way'.."


Och männen, de stora starka och rättrådiga, skulle skratta instämmande och fortsätta bryta arm och kasta kniv eller vad det nu är Marlboro Classic cowboyer gör när de umgås.

Inte skulle vi ha några problem med en småsint byggnadsnämd när vi ville bygga större stall heller. Vi skulle bara behöva bjuda hem honom på en rejäl t-bone steak och diskutera saken. Samma sak med sheriffen. Som helst får vara cowboykillens lite lätt nepotistiska kusin. Så skulle vi leva lyckliga och få ett gäng barn. Barn som inte bara ville spela WOW och flytta till stan. Utan iaf någon som ville ta över gården. Så att vi kunde bo kvar och sitta på backstugans**** veranda och se barnbarnen växa upp..

* Okej jag brukar dra den undre gränsen vid 25 eller hellre ännu närmare 30. Lite mogenhet skadar inte.

** Att jag började rida i "engelsk stil" när jag var 4, hör ju inte riktigt till saken.

*** Jo jag vet. Bud Lite is like making love in a canoe, f...-ing close to water. Skulle såklart introducera europeisk findricka där. Så småningom.


**** Undantag. Mindre stuga man flyttade gamlingar till förut.

Länk till programmet. Och nä just den verkar inte utspela sig just i Montana.

12 comments:

Lilii said...

Då väntar jag mig att få se dig i den svenska versionen sen då :)

Anonymous said...

Hehehe låter som du tänkt på här ordentligt :D

Låter ganska trevligt när du beskriver det faktiskt...

Anonymous said...

Jag har sett trailern och jag gråter nästan.
Lite ranchliv lockar faktiskt. Men låt oss vänta till 40-strecket...

Felicitas said...

Underbart inlägg!!

Peppe said...

Hahaha! Du är sjukt rolig.

Ninde said...

lilii: Nja. En framtid med en LRF kepsad kopojke från Säffle har på nåt sätt inte riktigt samma romantiska skimmer..;)


nini: Du kan ju haffa hans polare Luke så kan vi bo grannar? ;)

kim: Nja. Som tjej känns 40-strecket en aning ålderstiget om man planerar att själv ägna sig åt avelsarbete och skaffa en egen flock mini cowboys/girls. Men som kille kan du ju vänta.. Kanske kan du bo i närheten med..? ;)


felicitas/peppe: Tack/Kiitos! :)

Anonymous said...

Hmmm har Luke en muskulös kropp, ett charmigt leende och en skarp hjärna så är jag så gott som inflyttad!

Ninde said...

nini: Såklart han måste ha det sweetie. Det är väl det minsta man kan begära! ;)

Anonymous said...

Yes, högform. Krävs engagemang och passion för att få på den sådär:) - jag tror du har hittat din framtid som cowgirl?!

Ninde said...

filo: Ha,ha kanske det. Fast i nuläget är det nog mer en korsning mellan "Plan C" och önskedröm..;)

Anonymous said...

Yeah! Vem vill inte ha en cowboy när du beskriver det så där? Jag vill!
När går anmälningstiden ut till nästa omgång av programmet?

Ninde said...

åsa: Ingen aning, tyvärr.

Själv vet jag bara att nästa program är nu ikväll..;)