Det här med kundservice...

Dagens digg:

Tidsbrist i kombination med jakt efter födelsedagspresent drev mig dit jag inte satt min fot på mycket länge. The Store formely known as "Musikaffären/Skivbutiken". Numera med minsta möjliga musikutbud för att tillfredsställa det klientel som av en eller annan anledning inte fixar sin musik över nätet.

Vadar in genom sparkdräkter med hårdrocksmotiv och musik av typen "Best of Svensk Country", "Janne och Lottas", "Ibiza-remix 87". Samtliga expediter i den första affären har den CD jag söker. Hemma. Dock inte i butiken. Jag letar vidare och hamnar på Det stora varuhuset. Där en ursöt kille liksom lyser upp* och glatt springer runt halva varuhuset för att leta reda på vad jag ska ha. Det kallar jag kundservice. Mer sånt.

Dagens diss:

Dataföretag. Jag vet att lagerhållning är fett ute. Färre och färre vill idag stå kostnaden för en massa yta som på pappret inte genererar något. Till viss del förståeligt. Men att det ska ta en vecka att få fram standardprylar till en ny vanligt förekommande modell är bara urdålig kundservice. Ingenting annat. Man mejlar. Får standardsvar. Ringer. Får svaret att Sverigelagret är borttaget och närmaste lager ligger mitt i Europa. Dit Hufvudkontoret förmodligen blundat och pekat med tummen nånstans mitt i kartbilden.

Jag är kund. Jag vill köpa. Inte laga. Jag vill ha en extrasladd om det händer igen. Som back-up. Får jag det? Oh, nejdå det måste beställas. Inte så att det Svenska kontoret kan ha ett litet back-up lager på saker man vet går sönder ofta? Inte då. Det vore ju service. Istället lägger vi på fraktkostnad. För lagret som vi har flyttat. Frågar datasnubben vad det är som tar en vecka när ordern gått in på direkten via mejl.

-Jamen, du vet det ska ju packas och sånt.
-Och det tar en vecka? (och sen skickas det med vad? Ponnyexpressen? )
-(skrattar) Nä, kanske inte. (eftertänksamt) Det var väl egentligen bättre när vi hade Svenskt lager...
Nämen det menar du inte.

Trevlig röst hade han också. Och jag som såå hade sett fram emot att hitta någon att riktigt skälla på. Fan.

* Han liksom såg sådär omotiverat glad ut. Kanske för att det alls kom en kund. Kanske för att det kom en kund som inte var över 65 och skulle köpa "Smurfhits" till barnbarnen.