Avslöjad

Den 9 augusti 2006 började jag blogga. I lite mer än ett år har bloggen varit min säkerhetsventil, avkoppling och roligt tidsfördriv. Ett sätt att träna mig att skriva på svenska, se mönster i mitt eget liv. Jag har lärt känna en samling underbara människor här i bloggbyn, både ni som själva bloggar och ni som bara lämnat en kommentar eller troget läst.

För mig har det varit en frihet att kunna skriva anonymt. Att kunna släppa den där fasaden, den där bilden om hur jag förväntas vara. Att få rum med hela mig själv. Skriva rakt ur hjärtat om än medvetet försiktig med detaljer. Det hände ändå. Igår. Tillfälligheter. Ett ögonblicks oförsiktighet.

Någon som står mig nära snubblade över min blogg. Kände igen. Min första impuls var att stänga ner. Radera. Dra ur kontakten. Jag ska ta mig en ordentlig funderare på om jag kan fortsätta. Alls. Om jag ska sluta blogga. Om jag ska orka börja om någon annanstans. Just nu är jag bara så jävla ledsen. Som en av mina favoritförfattare skulle ha sagt:

"O Tillfällighet, din skuld är stor."