Recap

Another year older. Haft så mycket att göra att det inte hunnit sjunka in än. Firanden och företagsjippon har avlöst varandra. Åsså Killkusinen. Självfallet dök han upp när det vankades tårta. Jag hade inte bjudit honom, han tackade ja via bekanta redan innan jag hann ringa honom.

Han kommer in och det första han gör, kastar en orolig blick på blommorna. En av blommorna blev så chockad av sin nära döden-upplevelse att den brast ut i blom av ren tacksamhet när jag kom hem o vattnade den. Vilket jag naturligtvis talar om för honom. En aning skamsen petar han fram paketet och spelar jättegullig för att få tårta. Vilket han naturligtvis får.

Och hans mamma och mormor är där och han visar glatt upp alla nya fjäskkunskaper han lärt sig på jobbet. Nya jobbet. Med kvinnliga kollegor som han redan smörat in sig hos. Lärt sig av. Verkar som om den lille smilfinken samlat en trogen skara beundrarinnor under fikarasterna.

Började ana oråd när han för ett tag sen plötsligt babblade om att han nu visste hemligheten bakom en perfekt ungsgrillad kyckling. Med tanke på att Killkusinens definition av matlagning är att värma en Billy-pizza i micron är detta ett stort steg. Så på kick-offen för ett tag sen hade det varit aningens svettigt. För han och avdelningens andra unga kille hade varit tvugna att dansa med allt och alla precis hela tiden. Sen tyckte han att han skulle vara smart och se till att lura av närvarande kvinnliga kollegor lite hemligheter. Av typen vad kvinnor vill ha. Egentligen.

Så nu visste han det. Ville liksom bara dubbelkolla med mig. Att tjejer kollade på killars händer hade han ingen aaaning om. Jag skruvar på mig en aning. Undrar försiktigt vad de sagt.. Jo, manikyr å sånt.. Jag andas ut. Svarar självfallet gör vi det. Borde liksom vara självklart. Men när jag får ett halsband i present av nån och han brer på med ett "den där färgen klär dig", kan jag inte hålla mig för skratt och bara måste pika honom för att det hörs var han jobbar. Och med vilka. Samt påminna om att jag inte är en av dem.