Yiipie!

Innan:

Möte framflyttat flera dagar. Min fina tidsplanering åt fanders. Morgonträningen fick offras och träningsschemat spräckt redan v2. Sov dåligt. Vaknade kl03.00. För varmt. För kallt. För lagom.

Går upp, kollar morgontidningen. Somnar om. Drömmer värsta mardrömmen om att jag befinner mig mitt i en levande buskisteater där alla pratar småländska. Där jag försöker övertyga en tjomme i byxor och väst (tänk Emils pappa i buskisvariant) att stället håller på att brinna ner: -"Dä brinner i gräset" (i drömmen pratade jag småländska). "-Va, sa ho? Brinn dä i gräset?" (svammlar han på och vänder sig till publiken för feedback, allt medans gräset brinner på riktigt i drömmen...) *

Vaknar kallsvettig och släpar mig in i duschen där jag försöker övertyga mig själv om att det bara var en dröm. Att jag är proffs. Att det kommer gå jättebra idag. Och går det åt fanders kan jag alltid gå vidare.



EM:

Möte lyckligen avklarat. Makterna voro med mig och jag fann Mr Big Boss vara på gott humör. Log och till och med skämtade lite småtrivsamt kollegialt sådär. Gillade mina idéer. Nu tom i skallen. Trött. Fick beröm. Erkännande av någon vars åsikt och kunnande jag respekterar. Sånt där som är viktigt för en "duktig flicka" som mig. Nu nöjd. Bara efterarbetet kvar.Det slår mig hur himla enkelt det är ibland. Om han är på gott humör kan han ge kanontips och underlätta allt arbete nåt enormt. För vi har lite samma sätt att arbeta på.

Ska unna mig en extra latte idag. Sen ska jag ringa runt och skrämma skiten ur ett antal finniga små datasupportrar samt efterarbeta mötet. Så jag ger sken av att vara så ambitiös som jag vill bli sedd som.

* And for the record. Ja, jag hatar buskis. Stefan o Christer alla andra tröttsamma typer. Däremot hatar jag inte småländska. Alls.