Fredag: Utgång

Jag, E och fem tjejer till i Storstadsnatten. Lite som de där ämnena man inte skulle blanda på kemin för att slutresultatet kunde bli farligt. Trodde tidig utgång skulle innebära kort kö. Så fel jag hade. Trodde att det iaf inte skulle börja regna igen, så jag tog ett halvtrasigt paraply jag kunde "glömma" någonstans om jag behövde. Självfallet började det regna lite. Sedan tyckte jag att kön iaf kunde vara ett bra tillfälle att hinna prata lite med de andra tjejerna en stund till innan vi kommer in på stället. Fel där med.

3¤ Antal minuter i kö utanför utestället innan söt (och faktiskt nykter) pojke dyker upp och artigt erbjuder sig att laga mitt trasiga paraply.
2¤ Antal minuter innan pojke ger upp försöken att laga paraplyet och istället övergår till att bara konversera. Jag anklagar honom för att bara vara ute efter mitt paraply. Han svarar att han inte tror på paraplyer. Att han snarare gått efter teorin att de fulaste paraplyerna brukade dölja de vackraste flickorna.

Sedan:

Sedvanliga kommentarer från E. Men han var väl söt? Han var ju jätteförtjust i dig, gillade du inte honom? Ungefär samma sak som hon alltid säger.

1¤ Antal drinkar jag betalade själv (första drinken)
2¤ Antal gånger jag anklagat en och samma kille för att ha spetsat drinken han ville bjuda på för att sedan motvilligt ta emot den. Slutade med att han provsmakade allting åt mig. Har förmodligen fått rabies istället. (Okej jag kanske var lite väl principfast där. Skämdes en aning efteråt faktiskt.)P2 blir otippat kvällens drink.

* Jag tar tillfället i akt och frågar ut en stackars kontorskille om julklappar min far önskat sig. Han har naturligtvis ingen aning om vad en dremel är. (Jamen, vafan han försökte ju prata golf med mig. Jag blev uttråkad.)

* Glöggvärdinnan hittar ett udda dansgolv. Får ett ryck och vill dansa till en låt som aktiverar kräkreflexen på alla med normal musiksmak. Vi andra uthärdar stoisk en kort stund innan vi flyr.

*Lämnar även E som adopterats av två förtjusande schlagerbögar hon utbyter dansmoves med och går och sätter mig med några andra ur gänget.

Hela tjejgänget hamnar vid ett och samma bord. Får manligt sällskap. Ser honom direkt. Han som någon senare skulle beskriva som "han som liknade Kevin Costner". Intensiva kornblå ögon. Dessutom den där speciella medvetna blicken jag känner igen. Det här spelet som pågår mellan män och kvinnor, han behärskar det väl.

Han möter min blick över bordet. Vänlig nyfikenhet och en fråga i hans blick. Jag möter den en kort sekund. Tittar bort. Han ser att jag vet. Men att jag väljer att inte delta. Han är där med några kollegor och kompisar. Han ligger lågt. Pratar artigt med de av mina kompisar som sitter närmast. Jag hoppas att han ska sikta in sig på henne som är så less på att vara singel. Som trånar efter en ny löveåfherlajf.

* Dansar med en hunkig hantverkare. Jag frågar skämtsamt E om hon behöver hjälp med taket på sommarhuset(hon o hennes syskon har ärvt ett.) Hon tycker gott jag kan vara en schysst kompis och flörta lite med honom. Just in case. Det är ett standardskämt vi alltid kör. E faller alltid för killar som är hopplöst opraktiska och lider ständig brist på handymen i bekantskapskretsen.

2¤ Antal telefonnummer jag ska radera i mobilen så snart jag kommer ihåg vad jag lagt in dem som.

1¤ Antal seriösa inbjudning till middag och bio av söt pojke. Vafan hände med att i första hand försöka få med tjejen med hem och "dricka te" samma kväll?

3¤ Antal pojkar som såg det som sin uppgift att överösa en med komplimanger. (Varav åtminstone två på jakt efter the löveofderlajf.) Lite lagom egoboosting.
Vacker verkar dessutom ha konkurrerat ut söt på komplimangstoppen. Antingen läser alla män samma raggningstips, eller också blir de små liven en aning skumögda när de kommer upp i 30 års åldern.

*Killen från krogkön hittar mig igen. För att tala om för mig hur vacker han tror att jag är. Igen. (Ni ser ett mönster här). Samt se till att jag inte försvinner utan att ha hans nummer. Till slut lägger jag in det. Och lovar att inte ringa.


Före ett får askungen nog och vill lämna festkvällen. Även om hon då kommer att anklagas för att vara tråkig. Det protesteras vilt, E och en tjej till försöker få mig att stanna och sova i samma lilla lägenhet. "För att det skulle vara precis som på den gamla goda tiden." Tyvärr har jag en fest att vara i nån sorts form till att ordna dagen efter. And my feet are killing me. Ska det dansas mer är det risk att jag måste be den hunkige hantverkaren bära mig hem till dörren. Vilken han nog skulle klara galant. Aningens svårare skulle det bli att bli av med honom sedan.

Säger hejdå till mina kompisar när han hejdar mig. Mannen med de kornblå ögonen. "-Ska du redan gå, jag hade hoppats att du skulle stannat."
"-Jasså, varför det?"
"-För att jag tycker du är vackrast här ikväll.."
Jag är fortfarande inte intresserad, men E skulle kunnat vara det. E och jag som alltid tävlat lite med varandra. Och jag vet att vi inte längre är 12 år och simmar ikapp. Att det är barnsligt. Att det är i nattvimlet där folk säger vafan som helst. Men ändå blir jag lite glad att han väljer mig över E, som han dansat men nyss. På ömma fötter men med välsmickrat ego tassar jag ut i natten. Nöjd.