Tuesday, December 18, 2007

Julpynt

Piggade så småningom på mig och kunde ha folk hemma. Killkusinen, hans föräldrar samt ett antal andra människor som det är kul att träffa ungefär en gång om året. Åsså Killkusinens mormor. Som bara är så rar och gullig att hon omöjligt kan vara släkt med Curlingmamman och Killkusinen.

Killkusinens mormor beundrar mitt julpynt. Jag pyser av stolthet när hon noterar att granen har riktiga glaskulor (varför ska man ha plasttjafs när man inte har småbarn. Eller katt?) Sedan frågar hon Killkusinen om hans julpyntning. Han skruvar besvärat på sig. Tillstår att det är dåligt med det i nya egna lägenheten. Rentav obefintligt.

Senare berättar han för mig att han klivit in i fikarummet på jobbet och på frågan av några kvinnliga kollegor avslöjat att han faktiskt inte hade något julpynt hemma. Panik hade utbrutit. Fyllda till bredden av moderskänslor hade de alla gått samman och ordnat fram en kartong med julpynt för honom att ta hem. Han hade artigt tackat, tagit med sig kartongen och ställt den i hallen. Där stod den fortfarande och lägenheten var lika o-julig som innan.

Killkusinen hade dock en teori att det brukade finnas ett samband mellan förekomsten av julpynt och det kvinnliga släktet. Således måste frånvaron av julpynt bero på frånvaron av flickvän. Men om jag pyntade åt honom så skulle han ju ha ett helt år på sig att skaffa en tjej till nästa jul? Jag är snubblande nära att erbjuda mig att julstajla hans lägenhet. Sånt är kul. Men jag har fan inte tid egentligen. Så jag intalar honom att kvällens dejt säkert blir jätteglad om han frågar henne istället. Säljer in idén med den sedvanliga "sånt gillar vi tjejer " vinklingen.

Efter att således ha mutat Killkusinen med tårta* och present** tyckte jag det var läge att med en hoppfull min utröna om han hade något speciellt för sig efter julhelgen. Han som tror att han ska få hänga med mig på någon kul fest bedyrar att han inte har något uppbokat i mellandagarna. Sen ser han mitt förhoppningsfulla leende och muttrar något om: Så du vill att jag ska försöka ta död på dina blommor igen?. Otacksamma slyngel.


* Schwartzwaldtårta. Som är svår att stava till men enkel att sno ihop. Speciellt om man fuskar med färdiga marängbottnar.
**Jo, han blev glad. Nu skulle det läggas upp träningsprogram på datorn och köras hårt. Efter helgerna.

2 comments:

Ängeln said...

Julgran!?! Schwartzwaldtårta?

Highscore i huslighet.. Jag är nästan chockad. Måste vara den norrlänska längtan efter skogen som gjort sig gällande.

Ninde said...

ängeln: Ha,ha så förfärligt norrländsk är jag inte. Inte har jag gått på hushållsskola heller. Men det här med julgranar ser vi allvarligt på i min familj..(kanske blir ett inlägg nångång om det)