Jag skulle ju klippa mig. Men först middag med kompis på restaurang. Nåt nyttigt, sa jag. Annorlunda, sa hon och föreslog en sån där meny där rätterna har namn som låter som läskiga sjukdommar. Tro mig, redan som liten lärde jag mig äta allt från cous-cous till kräftor, få är de maträtter som jag aldrig provat. Jag brukar få vara den som översätter menyn och förklarar vad saker innehåller.
Nu var det alldelles för mycket konsonanter i fel ordning i rätternas namn för att jag ens skulle kunna uttala namnet snyggt. Misstänksamt frågade jag ut kompis om ingredienserna och kände mig som Fru Svensson på charter.
Den är god, sa kompis om en färsrätt med ajvar relish, solrosgroddar, lök och potatiskaka. Det var den. Iallafall i början. Tills jag kom till det röda partiet. Vad du petar i maten, klagar kompis. Är det rödbetor i eller, säger jag och pekar anklagande. Äsch, det är säkert ingen fara, säger kompis. Det är bara upplockat från Ica Maxis golv, ompaketerat och skickat till restaurangen.. Nejdå, jag är mätt, sa jag när servitören frågade om jag inte ville ha mer. Ibland orkar man bara inte klaga.
Med lite tur har jag fått någon liten kaloriätande parasit så att jag kan spendera januari framför en dvd istället för späkning och extratid på löpbandet och ändå bli sjukt smal.
Klippningen blev bra. Guld/rågblond toning för extra glans. Hårbottenmassage, någon annan som tvättar håret åt en. Me like.
************
Nu helg. Som jag egentligen skulle velat spendera framför tv:n. Men jag hade ju lovat saker, påmindes det om. Så det var bara att rusa ut på lunchen och köpa presenter till folk som fyllt år. Och folks barn. Det tar f-n aldrig slut.
Dagens tröstköp till mig själv: "The devil wears Prada- couture edition"
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment