Tja, hem och slänga överblivet mutgodis i en skål och sig själv i säng ungefär. Sedan solig söndag. Orkade inte stressa iväg till elljusspåret så det fick bli en långpromenad istället. Glad i hågen knallade jag ut och powerwalkade i solen på väg till närmsta park. Tyckte det stämde väl in med min nya sundhetsdrive.
Det tyckte jag ända tills blåsten och bildammet skyfflat in större delen av vägbeläggningen i mina andningsvägar. En påminnelse om varför jag ogillar vårvintern i Storstaden och borde befinna mig på någon varm grönskande plats istället för dammhålet som gud glömde. Med tungt lastade flimmerhår rosslade jag hemåt för att sanera mig så gott det gick för att titta på ett nytt litet pyre.
En halvnära kompis fick barn i helgen. Kompis som även Norrlänningen känner. Fick samtalet i lördags. Vore bara kul om jag tittade upp på bb och hälsade på, jag kunde ju ta med mig Norrlänningen. Jag inhandlade det obligatoriska presenterna, som mjukisdjuret att ha med. Jag hade röstat för en liten gullig sak i bebiskramformat. Tyvärr hade jag varit dum nog att rådfråga Norrlänningen som på killars vis snöat in på "ju större dessto bättre".
Sålunda travade vi och "The oversized bunny" in på avdelningen och hittade kompis och bebis bakom en skärm. Pappan hade åkt iväg för att hämta nån släkting.
Allt hade gått bra, mamman lyckligtvis av snitt typen som besparar en de läskigaste detaljerna. Bebin är ursöt och yttepytteliten. Vi dösnackar lite och jag tänker på hur annorlunda det är när någon man är jättenära får barn och när det bara är en kompis man umgås med ibland.
Ändå är jag lite rädd att hålla i bebisen för länge. Finns risk att man börjar tänka konstiga saker då. I stil med "en sån här skulle jag också kunna tänka mig." Biology messing with the brain. Norrlänningen är helcool faktiskt håller det lilla pyret helt rätt, lugn som en filbunke. Barn och djur funkar han hur bra som helst ihop med. Det är bara längre förhållanden han verkar ha svårt för.
Övergår till att diskutera namnfrågan med den nyblivna mamman när en sköterska blötsligt travar in. Tydligen skiftbyte eller något. Åh, jag ser att du har besök säger hon och hejjar glatt på mig. Sedan får hon syn på Norrlänningen och utbrister glatt: "-Och det här måste vara den lyckliga fadern?" Vi dementerar och norrlänningen blir en aning skär om öronen. Mumlandes något om att "hämta kaffe" retirerar han förskräckt iväg ut i korridoren.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
Helt underbart... haha!
En kamrat ska få barn snart. Jag har sett en affär som har Tummen som gosedjur i skyltfönstret, rätt liten och hur gullig som helst. :)
"Ju större desto bättre"? Det trodde jag var allmänt förekommande? Det är ju ändå bara killar med litet paket och Malena Ivarsson som menar att storleken är betydelselös?
Hur bra hade det egentligen sett ut om ni kommit med ett litet sketet penntroll?
Åh denna materialiska värld. :-)
Och sen så vet väl alla att 20 centimeter i en mans värld betyder dryga 8 i resterande delar av världen och enlig tumstockar...
Och Simon, vad är det för fel på penntroll?
ängeln: Indeed ;)
404: Hoppas en tjejkompis då. Annars är det nog bara skendräktighet är jag rädd ;)
Men Tummen tycker jag du ska inhandla och ta med...håller med dig. Hur sött som helst (ja, jag googlade)
simon: Håller med dig i första stycket. Självfallet har den betydelse. Men kanske inte på det sätt du tror..
simon/a: Det var ett himla tjat om penntroll.. vemfan skulle ge ett sånt till en bebis?
Sen behöver ju inte nallen vara dubbelt så stor som ungen...
A> Onej, tala du för dig själv. Jag motsäger aldrig en tumstock.
Och penntroll. Vad är det inte för fel på penntroll? De är anskrämligt fula, av tveksam nytta och korkar dessutom igen halsen på ett litet barn med förvånansvärd effektivitet.
Ninde> Nu är jag rädd att jag tappade dig där. Pratar vi inte om nallebjörnar? ;)
simon: Men just jo..nallebjörnar var det, ha ha ;)
Post a Comment