Wednesday, January 09, 2008

Nyårsafton I

Som i år inte var en fest utan två i enlighet med principen "If you can't choose, do both".

Fest I. Barntillåten: Middag i stugområde. Vanliga dödliga Kuststädsmänniskor och Storstadsbor i exil om vartannat. I år är ett Storstadspar vi inte träffat förr med. Två tjejer som har stuga i närheten. Stolt berättar Kuststadsfolket att tjejerna minsann är ihop. I småstadslogik betyder det att Kuststaden transiterat från fördomsfull avkrok till trendig småstad. Man hänger med, liksom. Fast tänk, säger en Kuststadstjej till mig, det ser de faktiskt inte ut som. När jag frågar vad hon menar med det förtydligar hon: "Ja, alltså om man såg dem en o en skulle man ju inte kunna tro att de var... Ja, alltså de ser ju ut som vilka vanliga normal söta tjejer som helst.." Suck.

Folk hade barn med. Knattar. Elaka dvärgar. Småfolk ni vet. Farsoten småbarnsföräldrar som promt ska släpa telningar överallt och tror att alla ska vara intresserade av deras blöjdiskussioner. Vissa av syrrans kompisar till och med. Vi hatar, eller hur? sa tjejkompis. Absolut sa jag. Förutom systersonen, syrran och systersnubben ska vi ignorera dem. Det tog ju inte lång stund innan den föresatsen gick åt fanders. Bekantas bekantas dotter som får syn på mig och kommer rusande. Av någon anledning har hon blivit förtjust i mig. Tror hon ser mig som någon slags levande Barbiedocka. Hon kommer springandes och sticker en liten saftklibbig hand i min och drar i väg mig o ska visa mig runt. High score för social skills redan, lilltjejen. Jag som är för blödig för mitt eget bästa följer snällt med. Tittar på alla rum. Klappar katt. Klappar medhavd docka. Flätar hennes små blonda hårtestar och låter henne trassla till mitt hår lite. Bonding.

Så kommer han fram till mig. Singlewhitemalewithkid running around here somewhere. Åh, vad söt hon är. Ja, visst är hon, ler jag i tron att han känner föräldrarna. Lika blonda lockar som sin söta mamma säger han och ler fånigt. XX? Säger jag och nämner lilltjejens mammas namn. Nej, du menar jag.. säger han och nickar mot mig och ler förväntansfullt. (Jag? Lika söt som sin mamma? Känner han min mamma? Hinner jag tänka innan den hemska sanningen går upp för mig. Han tror att jag..visserligen är lilltjejen sötare än spunnet socker. Men iaf. Skulle jag se ut som en Mamma- människa? Som om jag kalvat för drygt tre år sedan? Oh. The horror..)

Avvek efter god middag och gick och såg Grevinnan och Betjänten med systersonen istället. För första gången på jag vet inte hur många år. Cherio, miss Sophie, den håller än. Lite raketsmällsövervakande i förtid emedan man ännu är nykter nog. Sedan dags att dra vidare till nästa fest.

5 comments:

Mr K said...

Oj vilken smidig klille ;)

Mr K said...

Och du är utmanad :)

http://elmirak.blogspot.com/2008/01/torsdagsordlshetsavbrott.html

Anonymous said...

Nu är det dags för del 2!

Verbal Kint said...

Apropå trångsynthet: Flatnorm
Skrivet av Manuela.

Det är nåt speciellt med människor som diskuterar blöjor och blöjkonstruktioner. Jag tror det har med människotypen att göra och inte föräldraskapet i sig. Varken jag eller LK har någonsin varit för att prata vare sig blöjor eller våra barns framsteg. Vi har nog skrämt både det ena och andra föräldraparet på flykten de gånger vi varit på sammankomster och visat noll intresse för att diskutera både blöjor och våra barns utveckling. Vi är inte ointresserade av barn, men att prata om sina barn som de vore hundar man födde upp på en kennel ligger inte för oss helt enkelt. Det handlar lika mycket om respekt för andra som det handlar om mina barns integritet.

Ninde said...

mr K : Ja, eller hur? ;)
Ok. Ska fundera på det. Rätt mycket som måste censureras bort först kanske..:)

kim: Done! :)

verbal: Vad fint du resonerar om barn och integritet. Liknelsen med hundkennel är slående faktiskt, he he :)

Flatfjollor? Ha,ha tack för länken... :)