Som det bör se ut när man anländer..

Konferens

Ja, inte den delen som består av statistik och annat tjafs man tvunget måste ha med för att få kalla det konferens. Det där andra. Det väsentliga. Här är rapporten:

* Sängstatus: Godkänd. Affärsklientelmässiga twinbeds. Aptrist sängsort egentligen. Men denna gång fördelen med att Z och jag slapp bygga homofob-barriär med kuddar i mitten för att inte riskera att spoona varandra i sömnen. Vi kunde börja med att slänga oss raklånga på varsin säng och palla upp champagnehinken i mitten och ironiskt nynna på en jobbrelaterad reklamslogan som något ljushuvud i USA tonsatt. Perfa.

* Frisksportsnivå: På behålla snyggsmink nivå. En stunds runtrantande i omgivningarna i lite teambuildande som avslutades med jakt på fånig¤ frågesport som på sin höjd gav lite friskt rosiga kinder. Z och jag var ett grymt team. Tills vi torskade på namnet på en jäkla nördpippi. På latin. Annars hade vi sopat banan med konkurenterna. Nästa gång gör jag som jag brukar på frågesporter med dumma frågor. Tar med mobilen och ringer mamma i smyg. Hon kan fan allt sånt där. Utantill.

* Förtäring: Som brukligt alldelles för mycket. Överaskning på rummet. Som inte bara var två Ramlösa. När vi kom in efter uterundan möttes vi dessutom av fullt utrustat afternoon tea, eftersom Mellanchefen annars fruktat att vi skulle hinna svälta ihjäl innan den relativt sena middagen. Z och jag ratade sötsakerna och högg varsin nybakt scones. Finns inget godare till te. Under dagen hade vi dessutom vår spännande rumsförtäring. Med ost, frukt och choklad. Med champagne. Samma sort som var fördrink till middagen sen på kvällen. Då jag och Z, med spelad snobbism, utbrast unisont: "-Vad? Champagne av samma sort igen, vad säger vi om det?"

* Faciliteter: Fullt godkänd snygg och trevlighetsfaktor på den manliga personalen. Bland annat. Minus för minusgrader på rummet när vi kom. Vilket var optimalt för ostbrickan men inte för oss. Vi ringde receptionen. Tre sekunder senare kom snygg pojke skenande med ett extra element i famnen. Samma som kom och hämtade osten när vi inte ville ha mer. Service kallas sånt.

Kvällens:
Olokaliserade. Sen och misslyckad expedition att försöka bevisa tesen att varje konfa anläggning har en jaccuzzi/spa anläggning. Dom har bara gömt den lite.

Istället hittade vi hemligt lekrum. Med biljard. Där jag på något sätt lyckades hamna i match emot mansperson uppväxt med tre bröder och ett biljardbord hemma i källaren. Själv är jag mer på den nivån att man gärna får förklara reglerna för mig om man ska ha det till nåt mer finlir än att putta ner lite bollar i nåt hål. Det var såldes rätt upplagt för att jag skulle åka på storstryk. Vilket jag också till en början gjorde.

Satsade istället på att försöka förlora på ett sätt som såg snyggt ut iaf. Kritade¤¤ kö käppen ofta och försökte att le tappert samtidigt som han sänkte boll efter boll. Sen bytte jag till en längre kö och sträckte mig lite halvsnyggt över bordet istället för att använda krattan.

Och plötsligt hände det otroliga. Jag började lyckas putta ner de små kloten. Rätt klot till och med. Så till den grad att jag till bådas förvåning faktiskt vann. Vilket jag, som den ödmjuka tös jag är */hm hm insätt ironi här/* upplyste mitt sällskap genom att skadeglatt utropa: "- Hah, jag vann, jag
v a n n över dig. Och jag spelade dessutom i klackar.." Ungefär fyra gånger. Tills killen med ett trött leende medgav sig besegrad. Och löjligt bekvämlighetsskodd.

* Kvällens gjort något jag inte borde göra. Check.
* Sedan fått värktabletter av Z utan att våga fråga vad de innehöll. Check.
* Fått veta hemligt skvaller jag tyvärr inte kan blogga om. Check.

Allt som allt en mycket lyckad konferens.

¤ Fånigheten bestod i att Z och mitt lag kom 2:a. Fel på en fråga således.
¤¤ Ingen aning om hur effektivt det är. Men de vid andra bordet gjorde så och det såg proffsigt ut så jag apade efter. Samt nickade allvarligt och slängde ur mig ett och annat " äh, den tar du och om skruvar den lite och siktar på..." lät liksom proffsigare då. Troligen bara i mina egna öron. Men iaf.

Pausmusik

"För vi ska på konferens.."

Låt oss säga att saker har gått bra. Mer än bra. Folk är nöjda. Belöning utlovad. Efter en smärre existensiell kris igår, då jag först inte lyckades lokalisera mina coolaste solbrillor samt nojjade över förväntad dresscode, är väskan packad. Först konferens och rekretion med kollegor och annat löst folk. Sedan kundbesök på annan ort följt av ett par dagars "husvaktande" i Hemstaden i veckan som följer. Miljöombyte jag verkligen behöver.

But now I'm outta here. Konferens. Jag och Z ska dela rum, så att jag tom ser fram emot att bo på hotell. Planer har gjorts upp. Finns alla chanser att det faktiskt kan bli kul. Har ni tur blir det ett eller annat inlägg med. När jag hämtat mig.

Teologisk diskussion med Killkusinen

Killkusinen, som fortfarande är lite sur för att han inte blev bjuden när S hade våffelkväll härom vecka..

"-Hah, S hade fel om våffeldagen ju, var ju först denna tisdag. "Sen fortsätter han med besserwisserröst...
"-Dessutom är det ju Vår-Fru Dagen. Det där med våfflorna är bara en missuppfattning*. Egentligen.."

Jag: "-Jungfru-Marie bebådelsedag, menar du? Hah, du vet inte vad som hände då iaf. Sådeså.."
Killkusinen: "-Hah. Vet jag visst det. Hm. Jesus..hm dog nånting. Inte det där med rulla undan stenen, va? Nä nu vet jag, det var då ängeln gjorde Maria på smällen, va? "

Jag: "-Eller om det var den Helige Ande. Whatever. "

Killkusinen (räknar månaderna): "-Meeh. När visste hon att hon var på smällen och när blev hon det? Det stämmer ju inte riktigt med nio månader till julafton."

Jag: "-Vetinte. Hm. Var kanske inte så lätt att veta förrän efter några månader på den tiden iaf.."
Jag (med spelad vishet): "- Men en del säger att han var född i oktober egentligen. Fast vi firar ju på julafton för att det var midvinterblot då. "

Killkusinen: "Hm, nu blev det komplicerat.."
Jag: "Äh, vi frågar nån vuxen** istället. Fråga min mamma"
* Hundra spänn på att han just läst det i Metro. Eller möjligen City..
** Nån som är vuxen på riktigt alltså. Istället för oss som bara låtsas.

Okejdå a, bara du slutar tjata...

Killkusinen hade spanade in tjej på kurs. Såg till att "glömma" sin bok en dag och få låna hennes lite snabbt. Lämnade tillbaks den med ett coolt tack. Samt en diskret i boken insmusslad lapp med sitt namn och tfn nr på. Med en uppmaning att höra av sig om hon ville bli bjuden på fika som tack för lånet.. Behöver jag tillägga att hon ringde samma kväll?

Postpåsk II

Ja, det var mer påsk också. Killkusinen som fyllde år. Och påsk och delar av hans släkt plus utlandssvensk på besök. Mat, prat, och en fotbollsentusiast. Mig vara social. Mig smälta in. Mig ha ganska trevligt. Men så den där obligatoriska ingifta medelålders mannen. Guskelov inte gift med nån jag är släkt med. Men som jovialiskt hälsar. Med kram. Som upprepar att jag "ser strålande ut". (..och hur såg jag ut sist vi träffades? Troligen då jag just brutit med Exet? En aning för smal kanske?) "Verkligen fräsch" upprepar han och granskar mig. Under det att han klämmer ingående på min överarm. Som om han försöker göra en alldelles egen BMI mätning. Hands-on. Ovanpå kavajen. What's up with that, people? Och exakt hur förväntas man bemöta det?

Hade jag varit kille hade jag vetat vad jag skulle göra. Då hade jag förhoppningsvis haft en massa svällande armmuskler att spänna och flexa med och säga nåt i stil med "öhö..man lyfter ju lite skrot hö hö.." Nu är jag ju bara en typiskt tjejig tjej. Med normala armar som jag trivs bra med. Och uppenbarligen en aning lost när det gäller gängse hälsningsritualer hos medelålders män.

Postpåsk I

Så for den förbi. Påskhelgen. Första påskhelgen på evigheter som inte tillbringandes i Hemstaden. Istället:

* Äggletning med jobbet. Så utomordentligt fånigt. Gav varsitt påskägg. Innehållande sockerägg. Besviket donerade Z och jag våra till behövande.

* Med Killkusinen till IKEA för att han där skulle få plocka ut sin födelsedagspresent samt ungefär en miljon andra prylar. Jag gratulerade honom med att i ett sedvanligt födelsedagstal¤ försäkra honom om att de glada, bekymmersfria dagdrivardagarna nu var över. Att livet hädanefter skulle bestå av ett enda ansvarstagande, amorterande elände tills det var dags att lämna in..
Killkusinen kontrade med att han i tid med högtidsdagen minsann mognat. Han hade sett till att skaffa ny flickvän. Användandes ett så smart drag att jag för ovanlighetens skull blev imponerad. På riktigt.


*Stoppad på affären av grannar modell äldre. Som bott i huset ungefär sedan dinosarierna gick på jorden. Som såg som sin uppgift att hejda mig mitt i mina blomminköp. Med en sedelärande anekdot upplysa mig om att damen som i begynnelsen ägde min lägenhet "verkligen ogillade gula blommor". Med en bävande känsla av att få en arg poltergeist på mig tog jag dem iaf. Trotsigt.

* En mycket trevlig påsk middag.

* Inget påskägg från mor o far. Inget träffande mor o far överhuvudtaget. Upprörande. Nästan som om de har skaffat sig ett eget liv.

* Ett paket kexifierade mumintroll samt hårsnoddar i present från Systersonen. Oklart varför. Glad blev jag iaf.

¤ Ironiskt tal syrran införde att den marginellt äldre släktingen kunde dra vid yngre släktingars födelsedagar.

Super Chicken - 14-The Easter Bunny

Glad Påskhelg!

Skärtorsdag

Privatkunder, suckar hon, den konferensansvariga jag pratar i telefon med. De har ringt som galningar om påskens specialerbjudande. Hela påskhelgen kommer anläggningen hon arbetar på vara full av dem. Men då ska hon minsann vara låångt borta, anförtror hon mig. För fina kedjan som de numera tillhör ordnar mycket förmånliga dealar om de anställda vill tillbringa en helg på ett annat hotell. "Studiebesök"?, tillägger jag. "Ja, vi brukar kalla det så", skrattar hon.

Själv ska jag rensa skrivbordet och ge Trevliga Kollegan lite av påskgodiset jag fick av en kund. Blir första påsken på massor av år som jag inte kommer tillbringa i Hemstaden. Känns ovant. Har hört oroväckande rykten att de små påskkärringarna i Storstaden har lite attityd. Att de försöker köra med "bus eller godis" även på påsk. Undrar hur mycket godis de tar för att beskydda ens lägenhet när man är hemifrån?

I väntan på påskharen..

Idag har jag tvingats ringa påskjippo ansvarig och på Mellanchefens order ställa kompleterande frågor om "äggletning". För vuxna. Min stolthet ligger under skrivbordet och kvider.

And how would you like your eggs?¤

Såhär i Påsktider, hur vill du helst ha dina frukostägg?

* Kokta: Hårdkokta, löskokta, mittemellan?

* Stekta: Vändstekta eller "sunny side up¤¤"

* Som omelette.

* Ihopscramblade i äggröra.

* Förlorade, Benedictade eller nåt annat märkvärdigt.

* Vegetariskt alternativ, nämligen..



¤ "Unfertilized." Den har väl alla hört vid det här laget, så den droppar vi..

¤¤ Jamen vahettere på svenska, stekta bara på ena sidan. Typ.

30årslördag

Var sådär lagom seg när jag vaknade. Av telefonen. Curlingmamman som ville diskutera sin son, Killkusinens födelsedagsfest¤ en vecka senare, samt gnälla lite i största allmänhet. Sen var dagen ändå förstörd och det var dags att gå upp och spola kalltvatten på ansiktet och piggna till. Dagen var inplanerad.

* Vårklippning och toning hos trevliga klipptjejen jag alltid går hos.
* Upphämtning av present och kompis.

30 årsfest

* Träffa "han den där journalisten". Han som alltid får en att känna sig utfrågad även när han försöker vara social. Som jag står ut med för att hans tjej är trevlig.

* Sedvanliga-paren-som-ska-sätta-bo-pratet. Nu med uttryck som:

Paret:"-Tja, visst är nya lägenheten jättefin. Utsikten, bla bla bla. Vi gruvar oss redan för att flytta därifrån..." *han och hon utbyter menande leenden som svar på våra frågande ögonbryn*
"Ja, alltså..vi kommer ju inte kunna bo kvar där sen. När vi blir flera.." (Sagt av nån som fortfarande är på planeringsstadiet..)
Följt av yada,yada,yada bygga om hemma..."och du är singel?.." (Ja, och när jag hör din snubbe blir jag påmind om hur lyckligt lottad jag är. He,he )

Retirerar en stund till singlar och annat folk som inte är mitt uppe i värsta cocooningen.

Hemstadskompis: "- Åh, alla dessa val man ställs inför i dagens samhälle. Först ska man välja rätt utbildning. Men det räcker inte där. Sen ska man välja rätt elbolag också. Och rätt pojkvän. Man skulle ha varit bonnflicka på 1800-talet istället. Då hade man sluppit alla dessa val.."

Jag:-"Då hade det räckt att inte bli med barn med fel snubbe"

Vi suckar och kontemplerar detta en stund.

Sen skiner hon upp. "-Fast å andra sidan är det ju mycket större urval nu när vi bor här i stan. Iallafall när det gäller pojkvänner..."

¤ Han fyllde nu men firas av familjen då. För det har Curlingmamman bestämt. Jag nöjde mig med att ringa o gratta på själva dagen. Han hade ändå fullt med ohängda polare där hela helgen.

Fredagsvinkväll

S anlände med vinet. Efter att ha ringt bara en gång från affären. Redan när vi la på hade jag onda aningar och ångrade nästan att jag inte bett henne köpa öl istället för sedvanligt vitt vin. Hon tog flaskan med djävulen på. Årgång 2006. Undvik den.

Nja, fel årgång, sa jag. Kanske ska den kylas ännu mer, det stod nåt om det på flaskan, påstod S*. Som i affären drabbats av plötslig dyslexi och blandat ihop orden Chilled och Chile. Mja, sa jag. Drick ett** glas så blir det godare sedan, påstod S hjälpsamt. Så det gjorde vi. Ovanpå väldigt lätt middag. Utan att späda med tillräckligt mycket vatten. Vilket den lilla djävulen på flaskan tog som intäkt för att helt fräckt installera sig i tinningen morgonen efter.


S klagade på sin i hennes tycke oplatta mage (hon har fött barn. Det verkar vara det utseendemässigt sämsta drag man kan göra. Nästan så att man förstår kändisar som inte föder själva..) Frågeställningen hurvida det var rimligt av henne att lägga ner 50.000 för att få en snygg mage igen kom upp. Frågan illustrerades med att S drog upp tröjan blängde anklagande på sin mage.

Jag var på väg att göra likadant för att smågnälla lite och få höra att nåt snällt av den alltid ärliga S. Som att jag minsann skulle hålla käft som hade snygg mage. När det plötsligt slog mig att jag kanske inte tränat så hårt på sistone. Dessutom skulle S inte låta mig hålla andan. Skamset lät jag tröjan vara på och hummade nåt snällt medkännande med henne.

S instämde i min tes i ämnet, att eventuella operationer borde vänta tills man skaffat alla de barn man eventuellt vill ha. Har man sen ingen kropp kvar gäller det att fixa till det fort som fasen. Innan killen drar med den 18 åriga praktikanten från jobbet. Det är det minsta jag kommer kräva innan jag skaffar ett gäng barn med nån.

Så får jag se kort på underverket, killen S träffat. Hockeyspelare, säger S. Lårmuskler säger vi båda samtidigt. Sen blir vi tysta en stund. Nästan lite andäktigt sådär.


* Med rynkade nosar, som de vinkännare vi inte riktigt är. Muttrandes nåt om att Chardonnay ändå alltid är Chardonnay (det hade S just lyckats läsa på flaskan. Inantill)

** Ett, å sen ett till å... Jamen det var inte mitt fel. Hon sa att jag skulle. Även om jag hade tänkt ta det lugnt.

Happy St Patricksday!

Vissa personer har räknat ner i månader. Men idag är den här. Dagen då irländarna dricker grön öl och dansar skorna av sig. Så happy St Patricks Day!

Over You- Chris Daughtry

Disträ

Tydligen har jag lyckats sprida idén om vinkväll hemma hos mig. Ikväll. Vilket på allvar slog mig först igår. Det blir nog bra. Mer allvarligt är att jag tyckt det vara en okej idé att outsourca själva vinköpandet på S. Sist S bjöd på vin var det av den kvalitet man i smyg häller ut i vasken. Hon ringde när jag var mitt i jobb. Jag gav förslag. Som hon aldrig hört talas om. Och nu är jag lite orolig.

Mer lördag

Åter inne i stan. Lite lagom svartklädda för att smälta in hade vi oss att smyga iväg och se en iofs intressant föreläsning ordnad av Fi. Bilda egen uppfattning. Vi går går över spångar. Över trappor. Möter massor av svartklädda kvinnor. Jag känner mig plötsligt väldigt blond.

Going undercover. Going deep, deep undercover, viskar vi till varandra och flinar. Lite sena och spontana är vi. Väntade oss tre sura feminister som skulle sitta i ett hörn. Så var det ju inte. Tyvärr utsålt, sa den trevliga tjejen i kassan. Men vi har biljetter kvar till "Klubb Slick*" om ni är intresserade? Det var vi inte.

Istället går vi och fikar i väntan på nästa evenemang, demonstrationståg med tal. V ger upp och beslutar sig för att åka hem. Sedan hon med ett menande ögonkast deponerat mig hos manlig barista på cafét. Av modell söt och flörtig. Jag dricker enorm kopp latte och bläddrar förstrött i en tidning samtidigt som jag konkluderar att det nog är en feministisk handling att flörta tillbaks. Lite iaf.

Jag avböjer att följa med honom och kolla in melodifestivalen efter hans pass (ja han var hetero, han hade inte sett den förut. Ever) Istället ger jag mig ut på spaning efter nån vettig kvinnorörelse. Ser demonstrationståget tåga sista biten övervakade av ordningsmakten. "Krossa sexismen" och andra slagord hörs. Möjligen går killarna längst bak i tåget och ropar "Vi vill ha sex", men jag kan ha hört fel..

Sen ser jag en sån där sak som gör mig så besviken. En poliskvinna som uppenbarligen blivit inkvoterad p.g.a kön och inte p.g.a lämplighet. Trodde i min enfald att det fortfarande fanns vissa krav på fysisk styrka och kroppsstorlek vid antagningen. Uppenbarligen icke så. Missuppfatta mig inte jag tycker det är jättebra att det finns kvinnliga poliser, inte minst för att hantera kvinnliga brottsoffer/brottslingar. Men borde de inte fortfarande vara personer som är lämpliga för jobbet**?

Jag anser själv att jag inte skulle vara lämplig som polis, just på grund av att jag rent fysiskt är för liten. Den här tjejen var ännu kortare än mig och rätt tunn. Såg ganska patetiskt ut i uniform. Ingav noll respekt ens hos en liten laglydig tjej som mig. Fattar inte vad syftet är, det finns ju polistjejer som ser jätteseriösa ut. Men kanske var hon en del av en ny satsning tänkt att bekämpa huligangäng bestående av anorektiska pygméer, vilka i lönndom hotar ordningen på gator och torg, vad vet jag?

Så tal. Ett gäng utländska kvinnor inleder. Helt okej. Dagen är ju dessutom internationell. Spetsar öronen och bereder mig på att få höra fördömmanden om våldtäkts milisen i Darfur. Om krigsbrott och den alarmerande trenden att föra krig mot kvinnor med hjälp av våldtäkter. Om Italien, EU landet på vår hemmaplan som börjat föra ett korståg emot kvinnans rätt att själv bestämma hurvida hon vill genomgå en graviditet eller inte. Backlash män i Sverige som hävdar att de flesta våldtäkter är hittepå från hämdlystna kvinnor.

Vad fick jag? Jo långrandiga utvikningar om kolonialismens framfart i Syd-amerika.Med brasklappen om att det ju var lite synd om indiankvinnorna som inte fick ha sina fina folkdräkter. Sedan fackföreningarnas kamp att förbättra arbetsvilkoren i New York under industrialismens barndom. Kändes ju himla meningsfullt just den dagen. Verkligen. Kvinnokampen underordnad klasskampen. Jag åkte hem. Besviken.


* I kid you not. Den hette så.
** Det samma gäller alla andra intag, av etniska minoriteter, av män till kvinnodominerade yrken osv. Och ja, jag är emot kvotering.

Lördag: Internationella kvinnodagen

Börjades med att åka hem till tjejkompis V, henne som mitt ex kallade för "den där feministen". Ja, inte så hon hörde det förstås, det vågade inte ens han. För hon har några framträdande drag. Hon är snygg. Hon är en snäll och superlojal kompis. Men hon har ett humör som t om kan få fulla odrägliga killar i köer till uteställen att backa undan i skräck. Nu var hon alltså singel. Igen.


Och den här gången tror jag att hon gjort ett misstag och dumpat en bra kille. En som faktiskt var bra för henne. Vi går långpromenad längs vattnet i solskenet och pratar. För vi dras lite till samma sorts män. De grabbiga. De som hon hävdar är känslomässiga dvärgar. Som jag hävdar bara är analfabeter. Som kan lära sig. Om de vill. Dessutom kan en del prata känslor redan nu. Men kanske inte med ord.

Hon upprepar de där välbekanta replikerna:
"Jag försökte...men han har inte de känslomässiga verktygen. Han kan inte bearbeta saker och ting. Det enda sätt det kommer ut på är aggression"

Fick jag en slant för varje tjej jag hört säga exakt de orden skulle jag vara rik nu..


Sen käkar vi lunch. Jag försöker lyssna. Just let her go through the motions. Hon dejtar igen. Visar kort. Sen går vi in på en dejtingsajt och hånskrattar lite* åt hur fåniga människor det finns. Det får henne faktiskt på lite bättre humör.

Men det är internationella kvinnodagen och jag har liksom en vag känsla av att jag förväntas göra någonting mer av dagen. Så jag lånar en svart kavaj av V för att macha min helsvarta outfit och bereder mig på att åka tillbaks in till stan för uppsöka traditionsenliga aktivitet i någon form.


* Jo vi frågade oss om det inte var lite elakt. Men V konkluderade att killarna nog gjorde samma sak åt tjejernas presentationer. Dessutom hånskrattade vi snällt. Och mest åt texter... Om du presenterar dig själv med en grynig mobilbild i badbrallor och kallar dig för hunk.. nånting får du faktiskt skylla dig själv. Lite.

Förra årets inlägg: http://ninde-blondinensbetraktelser.blogspot.com/2007/03/internationella-kvinnodagen.html

Inför helgen:

Norrlänningen undrade vad som händer i helgen. Jag frågade lätt förebrående om han inte visste om att det var Internationella kvinnodagen i morgon. Dagen då man ska ut och demonstrera*, förtydligade jag med spelat allvarlig min. Då såg han lite orolig ut. Lika roligt varje år, när killar liksom inte riktigt vet om man driver med dem eller inte. Å ena sidan ser jag ju inte ut som en såndär**, men helt säkra kan de ju inte vara.


Men nu fredag och en lätt AW. Förhoppningsvis kan man få tag på en hyfsad capuccino där med.


* Nej, Killkusinens förslag med ett plakat med budskapet "Reinfeldt är ful" kommer icke att bli verklighet.
** Jag har ju varken flickvän, palestinasjal eller horn. Dessutom ser jag blond, snäll och inte alls manshatisk ut.

Utmanad av Simon

Utmaningen löd: " Vad tänder dina cylindrar och får dig att morra som en tiger?"

Hm..Vad är en attraktiv man¤ alltså? Vilket ofta, men inte alltid är lika med de egenskaper man söker hos en tänkbar partner.

Svarade en gång en kompis att "om kärleken knackade på dörren skulle jag nog knappast höra honom i allt larm. Menade han allvar fick han banne mig slå in dörren och bära ut mig. Då skulle jag lyssna. Då. Inte förr." Jag sa det halvt på skämt. Men det ligger nåt i det där med en man som vet vad han vill. Som med ett leende ser en rakt i ögonen och säger, jag har bestämt mig, dig vill jag ha. Även om jag fortfarande är förtjust i blå ögon så är inte färgen avgörande. Det viktiga är att de är varma och intelligenta.

* Humor. Gärna lite galghumor och massor av självironi. Människor som tar sig själva på fullaste allvar går bort. Viktigt att han är en "varm" person.

* Mod och mental styrka. Våga stå för vad han tror på även när det är obehagligt.
Eftersom jag är känslomänniska får han gärna vara den lite lugnare typen om vi inte ska spendera tiden med att kasta tallrikar på varandra à la italienskt drama. Dessutom bör han vara hyfsat mentalt sund. I don't do weirdos. En kille som är beredd att försvara sin tjej i en nödsituation är manlig. En kille som man får dra bort från att "göra upp med" allt och alla i tid och otid är bara jobbig.

* Ha en viss koppling till djur och natur. Nej, han behöver inte ha fil kand i biologi och vara fullfjädrad naturmupp. Men han måste tåla och tycka om djur och att dras med ut på landet ibland.

* Hyfsat välmusklat skulderparti är snyggt. Muskulösa armar och ben är aldrig direkt av ondo. Både praktiskt och snyggt. Men hellre en normal träna-för-att-hålla-mig frisk-kille med ett par kilo för mycket än för lite. Hellre en halvtränad sund än en med jordens magrutor som tillbringar mer tid framför spegeln än vad jag gör. Been there. Done that. Den snyggaste kropp i världen kan inte väga upp ett trasigt inre.

* Längd. Jo, han måste vara klart längre än mig. Som iofs rätt många är, då jag inte är så lång. Men inget under 175 iaf.

* Snygga händer. Typiska killhänder är snyggt. Blekfeta tanthänder på snubbar är det inte. Och även den mest slitna grovarbetarhand kan ha korta välfilade naglar. Den som tycker det verkar fjolligt kan betänka att den som struntar i naglarna troligen inte lär ha en speciellt lycklig tjej..

* Kläder. Tja allt från blåställ till mörk kostym klär en snygg kille. Men uniform, jo det hjälps inte. Och då menar jag inte den där töntiga gröna..
Snygga, välsittande blåjeans och vit t-shirt håller fortfarande med. I vissa fall kan rakad skalle, snyggt tatuerade överarmar och tight t-shirt vara snyggt. Om det sitter på rätt person och av rätt anledning. Bara på godhjärtade badboys.

* Schysst kvinnosyn. Nä han behöver inte förstå oss. Men hatar han alla andra kvinnor utom mamma och tjejen är det dags att se upp. Ska han vara ihop med mig ska han banne mig dyrka marken jag går på och inte nedvärdera mig inför andra. Precis som jag kommer att framhålla honom som den bäste bland män inför mina kompisar.

* Pengar är aldrig en nackdel. Men vill du imponera på mig ska du berätta om din fotvandring i Tibet, att du brukar dra upp egen fisk och laga till eller passa din kompis hund bara för att det är kul..


* Intelligens, lite utmaning vill jag ha. Ju smartare dessto viktigare att han är snäll och har en schysst människosyn och att vi delar vissa grundläggande värderingar. Däremot får han gärna vara lite grabbigt kaxig och stundtals oense med mig. En metrosexuell man som alltid höll med mig i allting skulle tråka ut mig på nolltid. Egna intressen och eget socialt nätverk är också klara pluspoäng.

* Små gester av omtänksamhet. Speciellt när det kommer från en grabbig kille som inte riktigt vet hur han ska göra men liksom inte kan låta bli att försöka.


* Nån vettig sysselsättning. Yrke. Let's not kid ourselves, det spelar en viss roll. Fast det är snarare ett ämne för ett eget inlägg.

Eller glöm allt jag sagt och ge mig en alvkille med magiska krafter och spetsiga öron. Legolas. Jag flyttar direkt.

Jag utmanar A, Ängeln, Kim, 404, Peppe, Filosofia, lilith och Jerry

¤ Tillägg: ja a, som alla andra förstod, man kan bytas ut mot kvinna dårå.

Dåtidens Drömprinslista

Fick en utmaning när jag kom och tänka på nåt en gammal klasskompis påminde mig om. Vi gick i skolan i Hemstaden och hade bilden klar för oss hur En Snygg Kille skulle vara. Vi hade tom enats om en lista med nåt i den här stilen:

* Ålder:
Helst 1-5 år äldre. I undantagsfall lika gammal. Kompis hävdade att 1 år yngre var okej. Vi andra var tveksamma.


Vidare skulle drömprinsen:

* Ha blå ögon.

* Helst kunna spela gitarr (som den där snygga killen i..)

* Ha snygga blå lite slitna jeans (har för mig det var 501:or som gällde, vi hade aldrig hört talas om Acne jeans )

* Se snygg ut i vit t-shirt

* Vara mellan 175-185 cm lång.

* Sen var det nåt med frisyren. Kort killklippning men inte snaggad, helst brunt eller mörkblont hår om jag minns rätt... gärna ljusare slingor o lite rufs.

* Läsa ett språk mer än engelska o svenska (vilket diskriminerade rätt många Hemstadssnubbar redan där, det och att han inte fick snusa.)

* Ha ring i ena örat ( här var det dessutom skitviktigt i vilket öra den satt. Enligt Hemstadsnormer var ring i ena örat tecken på att man var hetero. Det andra på att man var bög. Vilket som var vad rådde det dock delade meningar om.)

* Ha snyggt efternamn. Absolut inte Jönsson.

Dessutom fick killen gärna gilla att resa. Som i att resa bort från Hemstaden efter gymnasiet. Ett plus om han rentav var från Storstaden...

Och nu ska jag fundera på hur dagens Drömprinslista skulle se ut..

Moln på min himmel II

Lördagsmiddag:
Där jag lyckades hamna i en diskussion om straffrätt på en middag med folk som är mer bekanta än vänner. En finkostym och en tjej med vissa åsikter jag har svårt att acceptera. Och bara jag som argumenterade för vad jag tyckte. Bara jag. Kände mig rätt liten. Och arg.

Har alltid umgåtts med väldigt olika typer av människor och man behöver inte vara ense om allt. Brukar välja mina strider och inte ta saker alltför allvarligt. Men ibland, som i lördags måste man säga ifrån. Vissa saker är fan inte okej. Folk som ältar konspirationsteorier som trasiga skivor går bort i min värld. Fetbort.

Jag märker att jag helst av allt skulle vilja ställa mig upp och skrika åt den dumma bruden framför mig. För de är hon som har de värsta åsikterna, han har iaf vett att se generad ut. Men en upprörd tjej är bara en hysterisk brud som ingen lyssnar på, så jag kämpar för att hålla rösten lugn och sansad. Hålla mig trovärdig.

Även om det känns som om jag just fått ett ton tegelsten i magen. Det är inte riktat mot mig personligen och jag borde kunna distansera mig. Jag borde inte ta det personligt, men jag gör det. Mår fysikt illa av ord, av någons åsikt. Minns när jag kände så sist. För ungefär två år sedan.

Nu sitter jag här och hör på dravel igen om än av en annan typ. Men vi håller alla masken och den spända stämningen övergår i annat och de kramar mig när jag går och hejdå vi måste höras snart. Inte alls säker på att jag vill träffa de där två igen.

Men marken gungar lite under mina fötter när jag går, lite lätt chockad faktiskt. Kanske är det jag som är överkänslig, när jag reagerar som jag gör. Så fort det blir söndag ringer jag M för lite realitycheck. Låta storyn processas genom M's eminenta hjärna och hon kommer till samma slutsats; att båda, speciellt tjejen i fråga är helt körd. Sen ger hon ett par tre egna exempel på deras slemmiga karaktär och det känns genast lite bättre.

Sator - I wanna go home

Moln på min himmel

Mamma-dotter samtal.

Syrran var den revolterande som skaffade barn tidigt. Jag var den sportiga, utåt sett skötsamma, utan större problem. Föräldrar informerade endast på need-to-know-basis. Passade mig utmärkt att stå lite i skuggan av föräldrauppmärksamheten just då. Nu däremot är syrran i hamn på alla de sätt men jag är singel.

* Vi väntar väl med Norén uppgörelsen tills efter maten va? (Jag instämmer. Har rätt vaga idéer om vad en Norén uppgörelse ska innehålla. Men vi enas om att det bör innehålla slumpvis utkastade anklagelser från den yngre genrationer emot den äldre sittandes i en svartvit deprimerande miljö. Med samtliga roller spelade av tungt belastade fångar som snart ska rymma.) Klart det kan vänta.

Men såklart mamma undrar. Nu när det bara är vi två för en gångs skull så vi kan ha det där mamma-dotter snacket..

*Du som alltid haft sån tur med pojkvänner.. ( Det är mycket du inte vet mamma. Speciellt om Exet. Bäst så.)

*Ja...barn..bla bla fler barnbarn...*hint hint* vänta inte för länge..
( Kära mamma, jag kan skaffa barn med en gift man i morgon, oavsett om jag vill vara ihop med honom eller inte. Någon du inte vet existerar ens. Nån som tycker det vore perfekt att avla på mig. Det är inte där problemet ligger.Dessutom är det faktiskt första gången hon tar upp det med mig. Hon har inte sagt ett ljud om det när jag och Exet var ihop. Antar att det är för att systersonen börjar bli större och de vill ha nåt litet gulligt igen. Nåt de kan lära allt de kan. Innan de blir gamla och skruttiga.)

* Bla bla bla vi har väl inga outredda saker? Bla bla bla closure...bla bla bla nu när vi ska resa bort...
( Jamen vafint. Direkt från den där psykolog-gone-reklamare kvinnan i bekantskapskretsen du åt lunch med häromdagen. Men orka liksom. Okej om det får dig att känna dig bättre får jag väl hitte på nåt...)

Så jag slänger ur mig nåt lagom okontroversiellt och hon replikerar blixtsnabbt:
"Men jag band er inte i källaren och piskade er med rotting iaf. Eller hur?"
Ok when you put it that way..

Freitag

Mamma i stan. Skynda hem för att lägga sista handen vid mamma-anpassningen av lägenheten samt i all hast färdigställa någon form av kulinarisk höjdpunkt. Brukar försöka glädja moderskapet med nåt jag vet att hon gillar när det för en gångs skull inte är hon som lagar maten.

Först hade jag tänkt köra gratinerad hummer. Det föll på min feghet när det gäller att hantera den. Är inte helt hundra på att den inte skulle vakna ur sin frysta slummer och knipsa av ett par fingrar..

Körde en enkel pasta-kycklingrätt med färsk timjan och la krutet på efterrätten istället. Citronmarängpaj. From scratch. Från ett en aning kortfattat recept. Med instruktioner av typern. "Sätt in i frysen för att stelna. Ta ut ur frysen och baka av pajskalet i en varm ugn"

Underförstått att gradantal och tidsangivelser är för simpla amatörer. Jag är lite småstressad så jag improviserar. Pressar citroner för hand för att jag inte hittar citruspressen. Nema problema.

Tills sista stycket. "Spritsa ut marängen...." Eh..vänta nu, det hade jag inte riktigt räknat med. Wo habe Ich eine Spritz? Rekordsnabb inventering ger vid handen att jag äger tre. Maten halvklar. Vinet på kylning. Ska precis byta om lite snabbt när det ringer på dörren. Alldelles för tidigt. Min mamma och tider.

Alltid i tid till andra. Men nu när jag bor själv är det tydligen okej att dyka upp en halvtimme för tidigt. Byter snabbt från de mjöliga kläderna och ber en tyst bön att det bara ska bli en trevlig kväll. Utan jobbiga mamma-utfrågningar.