Förra veckan: På landet

Det var faktiskt skönt att komma bort ifrån stan lite. Jag behövde det. Passade på att göra lite jobb ute i landet. Tog en avstickare till Hemstaden med. Träffa päronen. Katten. Syrran med familj. Och en del av de där vänner och bekanta jag ibland försummar lite. Veckan bjöd på:

* Pojke som blivit man: Blyga yngre grannpojken. Han som brukade ha kepsen djupt nedtryckt och på sin höjd muttra ett hej när han mötte en. För att all annan kommunikation med yngre varianten av kvinnfolk fick honom att nästan avlida av blygsel. Nu varit ute i världen en vända under kontrakt. Av typen man bär uniform till.

Kom tillbaks med tio kilo muskler mer samt en förbluffande förmåga att prata hela meningar även med tjejer. Jag nästan dog av chocken när han kom över på fika och glatt babblade på hur ombehindrat som helst. Enda gången han skruvade lite generat på sig var när mamma, på mammors vis, förhörde honom om den eventuella förekomsten av flickvänner¤.

Kanske vore en affärsidé där. Skicka tafatta 20 åriga snubbar att utlandstjänsta med mer stabila 30 åriga snubbar som manliga förebilder. Som kan lära dem saker om att vara man som en ensamstående mamma inte kan.
Jag frågar om han har funderingar på att åka ner igen. Han nickar. Jag förstår, men hoppas samtidigt han hamnar i ett mindre oroligt hörn. Han är good people. Inte en kille man vill se ofrivilligt uppdelad av en mina.

* Kräftskiva Med syrran och några gamla vänner. Nygammalt skvaller om vem som vänstrat med och orsakat svallvågor i den lilla ankdam som är Hemstaden.Jag frågar inget om killen på tåget. Nästan säker på att någon vet vem han är och inte säker på att jag vill veta exakt vems kusin han var ihop med i sjunde klass osv. Den stora händelsen att morgontidningen levereras av en huligan till sommarvikarie som lyckas demolera inte bara utdelningsbilen utan även folks staket, brevlådor mm. Den teorin som fått flest anhängare är att han är en 18 årig slyngel som går direkt till jobbet efter en natts idogt dataspelande och således kör sin brutala runda precis innan går och lägger sig på morgonkvisten. Man muttrar. Men klagar det gör man inte. Man får ju trots allt vara tacksam att man fortfarande får någon tidning. Till och med på lördagarna.

* Bärtid. Man plockar kryddor och torkar. Grönsaker på frilandet och vindruvor i växthuset. Länsar körsbärsträdet. Vinbär. Krusbär. Hallon. Både vilda och tama sådana. Sen går man ut i skogen och plockar blåbär. En i munnen, en i korgen i början. I det sista ligger lite prestige. Till folk man räknar som sina vänner säger man: "-Jodå, det visst finns det blåbär i år..." (underförstått; det är bara ni amatörer som inte vet var man ska leta.) Inför maniska bärplockare håller man masken för att slippa konkurrens på sina ställen.: "-Blåbär, njae..det verkar ju vara dåligt med det i år.."
Adligast av alla bär är hjortronen. Hemliga expeditioner norrut företas av förtegna familjefäder. " I could tell you. But then I'd have to kill you" är den rådande attityden. Varje år brukar far och hans kompis försvinna några dagar. Vi vet att de har en kontakt norrut. Hemliga ställen. Det är allt vi får veta. Det och att egen hjortronsylt slår det mesta.

* Intervjuobjekt i lokaltidningen: Han. Som numera är lokalkändis man gör egen profil på där han får svara på allt från sin favoritfilm till vad han tycker om OS. Han lyckas få med både lite gratisreklam för sin musik och i en bisats skjuta in att han är singel just nu. Smart har han alltid varit. Det är det jag gillar med lokaltidningen. Den håller en uppdaterad.

* Klasskompis. Som stadgat sig. Blivit kvar. Lever ett helt annat liv än mig. Hon som inte pratar känslor direkt. Man får läsa mellan raderna. Lite som en kille ur den aspekten. Vi pratar killar. Det som var. Det som är. Hon är ett stöd. Kanske främst för att vi är så olika, vi kompleterar varandra. När jag hade problem med exet försökte hon inte analysera honom in i minsta detalj.

Hon konstaterade bara frankt att han var dum i huvudet. Att ett kok stryk skulle göra honom gott om han fortsatte bete sig så. Att hon mer än gärna skulle stå till tjänst med det.Visserligen hade hon mig veterligen inte spöat någon kille sedan hon golvade elake Erik i åk 5, men det verkade inte bekomma henne. Inte för att hon på något sätt skulle kunnat skada Exet, men jag sa att jag uppskattade omtanken när jag tackade nej. Vi äter middag vid den mysiga fiske restaurangen vid vattnet. Där ägaren pratar franska. Vi går långpromenader. Ner mot vattnet där vi brukade simma som små. Backen vi cyklade åt helsike i. Nostalgitrip. Som överallt i Hemstaden.



¤ Nä, hon frågade inte för min räkning, han är för ung. Hon fattar att han är typen man får storasysterkänslor inför. Hon är nyfiken bara. Som alla i Hemstaden.