Avskedsångest

Skrivet fredag. Men återanvändning av ett gammalt utkast.

Man försöker planera, vara förutseende. Se till att i god tid ro alla båtar i land innan man lämnar kontoret före ledigheten. Så att man skulle kunna kompa ut sista klämdagen innan. Hinna gå ner i varv. Men nädå. Såklart det skulle bli panik och strul in i det sista. Stort projekt jag lagt ner jobb på för en vääldigt speciell kund. Jag rannsakar mig själv och kommer till slutsatsen att jag gjort allt jag kunnat. Allt. Att jag kanske måste lära mig att släppa saker. Fast det är mitt. Fast jag är van att vara deal-closer. Van att prestera.

Jag är på intet sätt oersättlig. Men om jag och Trevliga kollegan båda är på semester nästa vecka skulle jag vara tvungen att överlämna allt i Mellanchefens tassar. Vilket inte är någon bra idé alls. För han och den kunden är på intet sätt två kompatibla enheter. Själv hade jag en "det här kommer gå åt h-lvete känsla i maggropen".Som inte är kul att åka iväg med, även om jag för det mesta kan separera jobb o privatliv.

Men när jag rutinmässigt kollade mobilen igår så hade jag ett gäng meddelanden. Från kundens chef. Som tänkt. Och definitivt tyckte vi skulle avsluta det här innan jag åkte. Ett långt samtal senare var vi överens. Fick gå in och göra pappersarbetet idag. Nu påskrivet. Klart.

Jag är bara så glad o lättad. Nu ska jag gå och göra mig vacker hos proffs...