Wednesday, May 02, 2007

Valborgsmässoafton in Suburbia

Man kunde klätt sig alldelles för kallt och hjälpt kompis valla utländska gäster på Skansen. Kunde man. Fast nä. Så det fick bli fest hos kompis. Suburbia. Medelklassland. Parplanet. Två inkomster, två barn-familjer med cross country eller SUV på uppfarten.

Ångestskapande käck grannsamverkan med brasa. Som vi var så välkomna att joina istället för att åka iväg till den där större majbrasan vi först tänkt. Lät ju bra att ha gångavstånd, framhöll kompis som hade släktingar i det området. Så det blev alltså:

Ingen häxblandning. Rosévin och senare öl. Nästan i smyg hållen för att inte menligt inverka på kommande generationers alkoholvanor. Kvarterets självutnämde hobbypyroman som glatt tömmer bensindunk över brasa, först efteråt blir tvingad av sin fru att dra dit brandslangen.

Vår vän experten. Som står en bit bort och ser på. Varpå han lankoniskt kommenterar alla fel pyromanen gör och vad han borde gjort istället. Som att pyromanen borde använt mer diesel och mindre bensin. Samt exakt hur skojigt kapoff det kan ta eld nu.

Räddar en knatte från att bli griljerad i elden och till tack får jag en sångbok under nosen. Av pedagogisk medelklassmamma som inte lärt sig innebörden av ordet nej. Vi börjar sjunga. Eller vissa sjunger med hög och vacker röst. Vissa andra som sjunger tonrätt men har gigantiska komplex för att sjunga offentligt står tätt tryckta intill den som sjunger bäst och försöker att smälta in.

Överlever "Vintern rasat.." och nån till. Sen tror jag att jag klarat mig med blotta förskräckelsen från att sjunga offentligt. Inte då. "För det där lät ju fint. Vi är ju några stycken så vi kan ju dela upp oss och sjunga i stämmor .." Flyr i panik tillbaks till festen som inte riktigt tar sig. Rosévin och allmänt livsgnäll med tjejkompis. Åker hem efter fyrverkerierna. Kryssandes sista biten mellan tonåringar med karaktärisktiska revirhävdande läten. Ö öa öö.. Ö öa öööö.. Både lättad och saknande att man måste vara vuxen och inte driva runt på stan...

5 comments:

Björnen said...

Varför är det mesta som är ordnat och vuxet samtidigt så himla trist och lätt pinsamt? Borde man inte kunna vara vuxen och cool samtidigt?

Tror detta kan vara den ultimata frågan; frågornas fråga. Lös den så ordnar sig ALLT.

Mr K said...

Ok,det där lät....ganska skrämmande tråkigt faktiskt.
Eftersom jag har lite kopplingar till Waldorf-världen så hamnar jag på tillställningar där man tydligen förväntas sjunga lite då och då.
Jag har blivit en mästare på att säga nej vad gäller sång kan jag säga...

Ninde said...

björnen: Håller med dig där. Det är Frågan med stort F. Livspusslets lösning. Jackpot i vuxenpoäng utan att förgås av tråkighet.

mr k: Det var ganska skrämmande faktiskt.

Jag som trodde Waldorfianerna idkade nån sorts "snäll" pedagogik. Så är de i själva verket lika elakt ute efter att få en att sjunga inför folk som vilken förhärdad Hem och Skola maffia som helst alltså. Skrämmande ;)

Mr K said...

De är snälla,men vääldigt käcka.
Och käckhet är ju av ondo i min värld...

Ninde said...

mr K: I min med, för det mesta :)