I morse på gymet

Då jag tillhör en av gymets trogna besökare och är på hejbasis med Chefen, torde jag mig kunna kräva vissa förmåner. Som att jag inte ska behöva börja sminka mig före inhumant tidiga morgonpasset. Bara glida morgonrufsigt förbi, heja på receptionisten, dra kortet och slinka in till tryggheten i omklädningsrummet. Utan att bli pratad på av nya gymkillen.

Nya småsöta trevliga gymkillen. Som leder passet. Kom ut och pratade på mig. Helt emot reglerna. Som säger att gymkillar i den mån de är hetero, ska vara kaxiga superdryga saker om de ens är halvsnygga. Såna där som möjligen kan bevärdiga en med en nick och två ord. Som man kan vara lika dryg tillbaks emot. In control. Cool. För man bryr sig inte ett jota om de tycker man är trevlig eller inte. Men i morse. Herregud.

Jag frågade receptionisten något dumt som tog henne nån minut att kolla. Försöker förgäves ducka bakom ett ställ med reklamprylar. För sent, han har redan sett mig. Kommer ut i receptionen och babblar glatt på medans jag håller på att sjunka genom jorden. Kan inte sluta tänka på hur hemsk jag måste se ut. Kämpar emot en stark fly-och-fixa-frisyren-instinkt, en jag ska bara fixa en sak, vänta lite- instinkt. Lätt röd om kinderna flyr jag in till tryggheten i omklädningsrummet. Fixade håret. För att sedan gå på det pass han leder. Försöka att ta ut rörelserna ordentligt och samtidigt se sådär snygg och cool ut. Är fan så jobbigt. Vet inte om jag orkar med det såhär tidigt på morgonen.