I lördax

Lördag: Vaknade lindrigt pigg. Inte sådär bakis. Men grymt trött och dagen-efter-förmycket-bubbel-ofokuserad. Hade ställt in mig på en lugn morgon. Läsa morgontidningen, käka frukost i lugn o ro.Så ringer telefonen. Tjejkompis som spenderade gårdagen med en lugn hemmakväll. Som jag trodde jag skulle träffa först på söndag.

Pigg som bara den kvittrandes i andra änden av luren. Det hävdas att det är härligt väder ute. Att jag verkligen bara måste hänga med ut till mysiga hamnen och titta på fina båtar som rejsar. Hon och jag, hennes kille och hans polare. Jag tvekar ett ögonblick.

Min trötta ofokuserade hjärna försöker sortera all information. Söker igenom hjärnarkivet efter bra-ursäkter-som-det-inte-blir-diskussion-om. Kammar noll. Kompis däremot har redan hittat en ny fin idé. Hon kan ta vägen förbi mig och komma upp så kan vi åka gemensamt till marinan. Klar och påklädd som hon är kan hon vara där på en 20 min. Jag, however, är varken påklädd eller särskilt presentabel. Lägenheten ser ut som den bara gör morgonen efter det att man jobbat hela dagen. Komit hem och bytt kläder, provat,förkastat, provat igen. Lägg därtill lite pikanta detaljer som fin handtvättad bh på tork. Den halvätna frukosten framför mig. Och jag själv i behov av en make-over.

Förhandlar fram hennes ankomst aningens senare. Snubblar sedan runt och snabbstädar lite samtidigt som jag med hjälp av en huvudvärkstablett och mineralvatten försöker övertala innehållet i min hjärna att återgå till normal storlek igen. En dusch och lite smink senare är jag nästan okej.

Vi tar bilen till marinan och möter upp hennes kille o hans kompis på mc. Tjejkompis är båtvan. Seglat varje sommar med familjens-båt van. Jag är obildad. Men fascinerad av segellivet.
När killarna pratar båtmotorer med någon snubbe tar vi en promenad längs kajen. Naturligtvis dras vi till den största finaste båten med segel. En sån man kan ha hela konferensen på.

Åh, en sån skulle man ha..säger vi och tittar längtansfullt på båten.
Bäst som vi står där och dregglar och drömmer om seglatser i Västindien, kommer en kille förbi och frågar om vi vill gå ombord och titta på den. Det är min chefs båt, förtydligar han när han ser våra tveksamma miner.

Vi går ombord. Träffar chefen. Kollar hytter och finesser. Tjejkompis slänger ur sig något klyftigt på segelspråk och jag anstränger mig att inte säga något alltför landkrabbigt. Vi provsitter invid vad-det-nu-heter-där-man-styr-båten. Rodret. Känns bra. Iallafall när båten ligger fast förtöjd.

När vi ska gå kommer båtägaren fram till mig och frågar vad vi tyckte. Jag säger att jag gärna skulle ha en sån båt. Men i valet mellan lägenheten o båt väljer jag att ha kvar lägenheten.
Han frågar om vi vill hänga med ut och segla någongång. Självfallet som mina gäster, förtydligar han, då vi utgår ifrån att han hyr ut den till företag ibland.Kompis och jag utbyter skeptisk blick. Får vi ta med två killar också? tillägger hon för säkerhets skull. Nä, bara tjejer, skojar han, fattar precis. Självfallet får ni ta med er killarna, tillägger han. Åk ut till mig så tar vi en sväng någon fin dag, säger han och ger mig sitt telefon nummer.

Fortfarande lätt tindrande med ögonen möter vi upp kompis pojkvän och hans polare för en latte på hamn restaurangen. Berättar att vi fått erbjudande om att åka med och segla. Pojkvännen ser skeptisk ut, tror att båtägaren bara vill få snygga tjejer ombord. Tills jag halar fram telefonnummret. Han håller det länge i sin hand. Ser på honom att han just i det ögonblicket skulle vilja vara en sån som såg snygg ut i bikini. Inte en vanlig svensk kille.

Dagen efter slår det mig. Hjälp, vad har jag gett mig in på? Jag kan ju inte segla. Tänk om jag gör bort mig? Har sönder nåt? Gör något oförlåtligt som att kalla tamp för rep? Frågar H exakt hur mycket man förväntar sig av en blondin man bjuder med att segla på en stor båt?
Inget alls, påstår han.

Hursomhelst det får vänta tills jag är tillbaks från resan. För jag har den magiska lappen med numret.