Sent omsider återuppstånden efter fredagens festligheter gav jag mig på lördag eftermiddag ut för att göra de sista ärendena* samt få en nypa luft innan det återigen var dags att dra på sig festkläder och ställa in sig mentalt på ett helt annat festtema.
Fulllastad med kassar kryssar jag jäktad genom köpcentret på väg att möta upp kompis, då en ung man stoppar mig och på artig engelska ber om min hand. Att få se på den alltså. Lydigt** sträcker jag fram tassarna under hans granskande blick, samtidigt som jag sneglar efter dolda kameran. Sedan börjar han korsförhöra mig om när, var och hur jag brukar applicera det ofärgade nagellack jag bär samtidigt som han berömmer mina naglar och gör sig reda för att pitcha någon sorts fantastisk "nailshine". När han sträcker sig efter Acetonflaskan och ett annat lack ser jag min chans och flyr. Aceton på mina kära små naglar. Aldrig i livet.
Lattefikar med kompis som också ska med. Inser att jag för ovanlighetens skull är lite nervös inför kvällen. Kommer vara en stor fest där jag bara känner några stycken. Vilket brukar vara helt i sin ordning, jag kan snacka för mig. Men ryktetsvägen har jag hört att den här festen kommer innehålla lite för mycket mediafolk för min smak.
* I sista minuten inhandla födelsedags/inflyttningspresent. Jo jag visste vad jag skulle ha. Hade bara inte orkat ta mig dit tidigare.
** Sitter i sen jag var liten och jag tjatade mig till att i likhet med mamma och Storasyster få ha långa naglar. Det fick jag, på ett vilkor-att jag själv skötte dem snyggt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment