Helgen som var

Lite lätt dubbelbokad i valet och kvalet mellan att åka ut på middag och övernattning långt ut i spenaten¤. Eller att åka till en mer stadsnära spenat, umgås med fyrfota hovdjur och hjälpa kompis. Intaga middag närmare stan. Blev de två sistnämda.

Vad tror du..? sa kompis bekymrat och pekade på hästtransporten.
Du behöver någon som kan...instämde jag. Läget var en smula prekärt. En vecka senare skulle häst transporteras. Transporten skulle vara i toppskick. Det var den inte. Vi behövde en man. Inte vilken man som helst utan en som kommer med tillbehör. Som skruvdragare och el-behörighet. En handyman helt enkelt. Vi slog våra kloka huvuden ihop och jag lyckades med konststycket att lura ut en ur bekantskapskretsen.

Han kom. Tog sig en titt på släpet. Muttrade något om klåpare och hemmapulare och att det var ett under att det alls rullat. Men, jo visst skulle han nog kunna fixa det. Vi "hjälpte" naturligtvis till.

Vi tittade beundrande. Räckte över verktyg. Hämtade fler stall tjejer som kunde titta beundrande. På respektfullt avstånd. Ety en handyman i arbete icke bör störas-endast överösas med berömmande kommentarer och kvinnlig beundran.

Temperaturen sjönk. Vi gick in och borstade häst. Gick då och då ut för att fråga om vi kunde hjälpa till med något och få ett nekande svar. Och nej, han sa sig inte frysa (officiellt fryser inga riktiga handymän. Bara kärringar.) Möjligen kunde han tycka att det var förbannat irriterande att fingrarna skulle fara och domna i kylan.

Inte behövde han gå in och värma sig inte. Däremot kunde han låta sig övertalas att bjudas på fika. Om vi ändå skulle ha. Sålunda lurade vi in honom till stallets fikarum för upptining och allmän beundran. Det hela ordnade sig. Kompis lyckades tom backa tillbaks släpet på rätt plats utan att demolera något stort och dyrt på vägen.

Sedan:

* Stiftade bekantskap med Sveriges kanske mest hariga häst. Nästan 500 kg som till och med är rädd för stallkaninen. Minsta vindprassel fodrade ett veritabelt pepptalk för att lugna ner honom.

* Pussad av någon med fyra ben och hö-aktig andedräkt. Sen hem och duscha och svida om.

* Middag på lördagkväll. "Jamen då har vi en dejt då". Sa hon. Kändes inte helt rätt. I slutänden blev vi en kombo av par och singlar. God mat. Och jag hade med mig Beujolais Noveau¤¤ från vinkvällen med jobbet. Juryns utslag blev att den vanliga var drickbar och Village varianten (den lite dyrare) var rent av riktigt god. Lite hallon och vaniljton. Utmärkt med en krämig Camembert.

* Snälla, nästa gång jag tar fram mobilen efter ett par glas vin- stoppa mig. Har lyckats lova mig till utgång kvällen innan min egen fest. Among other things...

¤ Så långt som pendeltågen går. Och sista biten ko-stig. Typ.
¤¤ Årets vinskörd. En tradition jag har med mig ifrån Frankrike tiden. Varje år, tredje torsdagen i november. Brukar snabbt ta slut i butik i innerstaden men finnas kvar längre i ytterområdena där lådvinsfolket dominerar.