Som en fe i fredagsnatten

Skyndade jag mig hemifrån. Jodå det blev lyckat. God mat i ännu godare sällskap. Jag, M och ett antal andra galningar bland den krets vänner jag helst umgås med. Alla för kvällen utklädda i fantasifulla kreationer.

Avslappad atomsfär fylld av så mycket babbel och skratt att serveringspersonalen fick kämpa för att fånga vår uppmärksamhet. Några har fyllt år och det smusslar fram presenter och kramas och flamsas. Och jag tänkte att det är just de här människorna som är mina rötter i Storstaden, som får mig att stå stadigt när det blåser. Som får Staden att kännas som hemma. Sedan:

* Pratar en stund med en kompis lillebror. Den där lilla knubbiga killen som brukade sitta o leka med sina bilar och buttert heja när man hälsade på hans syrra. Han som nu vuxit upp och börjat träna som f-n och nu ser riktigt bra ut. Dessutom har han lärt sig prata. Med tjejer till och med.

Nickar emot bartendern (som är iklädd byxor, bodypaint och svans) frågar vad han o hans polare skulle säga om chefen krävde en sån dresscode. Lillebrodern säger att det vore väl okej..Sen tillägger han sorgset, om man hade haft en sån där platt mage¤. Men vafan ska normalviktiga killar börja viktnojja nu också? Trodde det var vi tjejers uppgift här i livet.

Fylld av dåligt samvete måste jag säga snälla saker och berömma hans träning. Tills han ser lite gladare ut och jag kan återgå till att säga spydiga saker i stil med "ja, det är en bra låt. Fast den var väl före din tid.." Varpå han spärrar upp sina ljusblå och hävdar harmset att han visst minns, att han minsann inte är så många år yngre. Ordningen återställd.

*Det obligatoriska samtalet till de som av diverse mer eller mindre fjantiga skäl uteblivit från kvällen. Som hon som dejtade en kille hon träffat på någon matchmakingsajt. Nu åkt ner för att träffa honom. Eftersom det är allmänt känt att alla¤¤ som smyger runt på Internet är fullblodspsykopater var vi ju tvugna att mobilterra henne tills hon förvissat oss om att han verkade normal och vi inte behövde kapa en taxi och starta räddningsaktion.

* Dans. Mer dans. Diverse galningar och tråknötter¤¤¤ som inte ens klätt ut sig. Note to self: Inte sjunga med i refrängen till Eminem's "Shake that ass". Inte.

* Jag håller på att få en snygg djävul i famnen. Bokstavligen. En söt djävulspojke snubblar till i trappen. Instinktivt sträcker jag ut händerna för att ta emot honom så att han inte ska falla handlöst i det hårda golvet. Man är ju en snäll tjej trots allt.

I sista stund får han tag i ledstången med ena handen o min arm med den andra o återfår balansen. Och ja, han var nykter faktiskt. Självfallet kom han fram och tackade ordentligt. M var förbluffad, grälade på mig för att jag "kunde ju gjort mig illa." Oss emellan var hon nog mest avis för att hon inte kom på det själv.


¤ Nä varken sixpack eller ninepack. Men såg ändå ut som om man skulle kunnat knäckt ett ägg på den utan problem.
¤¤ Present company excluded of course. Alltså inte du. Men alla di där andra..
¤¤¤ Appropå hantverkare. En man som kan hantera en hammare är cool. En rörpulare som envisas med att för helt okända människor berätta i detalj om yrkets "worst case scenarious" är det inte.