Uppemot 70 kor har hittats vanvårdade till döds på en gård i Uppland. Skaffar du djur är det ditt ansvar som djurägare att tillgodose deras behov och se till att de inte lider. Det står dig fritt att sälja, ge bort eller i sista hand låta avliva djuren om du inte kan ta hand om dem. Jag skiter faktiskt i om ditt hus brunnit ner och din familj kidnappats av utomjordingar. Dina djur är fortfarande ditt ansvar.
Hela artikeln:
http://www.aftonbladet.se/uppsala/article1174326.ab
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
10 comments:
Eller att glömma att man bundit sin hund i dragkroken på bilen. För att köra typ 4 km innan man kommer på det. Hunden levde när bilen stannade.
Men inte speciellt lång tid efter. Kom in till veterinären och avlivades omedelbart.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=34007&a=960293&lid=senasteNytt_364117&lpos=rubrik_960293
och jaaa jag vet folk som såg hunden när den kom in till vet.
OCH HÖR SEN!
Håller med dig, men döm inte människor innan du har all fakta.
ängeln: Amen fyfan.. :(
kim: Word!
Deras son och bror dog i sommras och hur skulle du reagera om det hände dig? Du ska veta att dom har haft det skitsvårt, men vad kan man säga?
/Böndernas släktning
Anonym:
1. Inbillar mig inte för ett ögonblick att du på något sätt håller med mig. Jag är den första att beklaga att familjetragedier överhuvudtaget drabbar människor. Det är fördjävligt, hela tillvaron rubbas. Däremot anser jag inte att det rättfärdigar djurplågeri.
2.Frågan är väl om du ens har läst mitt inlägg innan du i affekt krafsade ner ungefär samma försvarstal som du gjort på andra bloggar som fördömmer händelsen.
Hade du gjort det hade du kanske noterat att jag med avsikt avstått från att dömma/spekulera närmare i de misstänkta gärningsmännen och riktade mitt inlägg mer allmänt emot själva gärningen istället. Även om det verkar ha gått dig spårlöst förbi.
Böndernas släkting:
Hur jag skulle reagera? Jag skulle gråta ögonen ur mig, rasa i vikt, tycka allt var meningslöst och orättvist, ligga vaken om nätterna och gå som en zombie i tillvaron. Jo,jag kan stava till tradgedi och jag önskar ingen det. Men aldrig, aldrig i h-vete att jag skulle låta det gå ut över ett djur.
Den dagen jag inte kunde göra det som krävdes skulle jag se till att någon annan gjorde det. Eller i värsta fall avliva. Och ja,jag har visserligen haft andra djurslag men jag har varit med på både gårdslakt och att ringa runt för att hitta någon som kan avliva ett stort djur trots att det är helg. Jag vet att det fan inte är så lätt. Men man måste.
Visst kan man önska att det ibland fanns bättre stödjande nätverk för djurägare som kunde fånga upp signalerna och ingripa i tid när saker går ordentligt snett. Men faktum kvarstår, alla djurägare har ett ansvar. Ett ansvar att inte låta djurs lidande fortgå.
"Vad kan man säga?" Jadu, ord är ofta alltför futtiga för att räcka till vid svåra händelser. Men hur går det med barnen/djuren/firman behöver ni någon praktisk hjälp? Brukar vara det första som slinker ur mig i dylika situationer..
Nu när jag läst inlägget och lite kommentarer så visst är det tragiskt. Men ansvar är ansvar och handlingar eller icke-handlingar får konsekvenser...
Sen jättetråkigt att familjen råkat ut för en tragedi som jag inte önskar någon men likväl. Ingen ursäkt.
Inte så men det FINNS INGA URSÄKTER!!! Det är ditt ansvar som djurägare att ta hand om dina djur. Om du inte klarar av det så får du be om hjälp eller ringa slaktbilen.
Böndernas släkting - Kunde inte ni hjälpa till då? Jag fattar att man i en tragedi blir handlingsförlamad och inte kan hantera vardagen, men kan inte släkten kliva in och hjälpa till då? Eller vänner? Eller grannar??
För djuren kan ju svårligen hjälpa sig själva...
Post a Comment