Hypade möten i Lapplands Väsby. Eskorter och nervösa poliser överallt. Studentflak. Avspärrningar. Och sen maratoniterna* i helgen. Känns som om det är hög tid att sätta sig på ett plan söderut nu. Like it-or leave it, som det heter. Men ha så kul ni andra.
Vart jag ska? Tja, det ligger vid vattnet och där pratas ett helt annat språk. Får jag tillräckligt med egentid för att besöka det jag vill och ta kort ska ni få gissa staden på arkitekturen sedan. Tillbaks nästa vecka.
* Lycka till 404 o alla andra som ska springa. Staden är er.
Wednesday, May 28, 2008
Tuesday, May 27, 2008
Ja jisses...
Det är mycket nu. Dygnet har för få timmar eller jag har för mycket att göra. Det vore inte mer än rätt att låta mig och Z få ett par dagars ledigt för att slinga håret, fixa fransar, solduscha och köpa en helt ny garderob. Slippa göra allt sånt på lunch och kvällar. Hur ska vi annars kunna vara företagets ansikte utåt? Nu när vi snart ska iväg och allting...
Sen var de det här med klädproblemet. Utländsk storstad. Vad man hoppas ska räcka med casual business som ändå kan vara ganska svalt. Man frågar diskret runt. I hemlig desperation konsulterar man till och med "The grand wizard of Google" genom att söka på stadens dresscode. Alla svar är entydiga. Märkeskläder är det som är the shit. Ju dyrare dessto bättre. Känns inte helt stabilt.
Sen var de det här med klädproblemet. Utländsk storstad. Vad man hoppas ska räcka med casual business som ändå kan vara ganska svalt. Man frågar diskret runt. I hemlig desperation konsulterar man till och med "The grand wizard of Google" genom att söka på stadens dresscode. Alla svar är entydiga. Märkeskläder är det som är the shit. Ju dyrare dessto bättre. Känns inte helt stabilt.
Helgen som var i korthet...
"Hemliga rums dagen" på lördagen.
Rum som inte är hemligare än att massorna nu under en dag fick ynnesten att se dem. Min vän Norrlänningen var eld och lågor och övertalade mig att följa med tidigt som sällskap mot löfte om mutbrunch på Skeppsholmen. Det var ingen överdrift att säga att fler fått samma idé. Kön ringlade lång. En brunch senare ännu längre.
Då mitt intresse för gamla bergrum inte är i klass med Norrlänningens passade jag istället på att kolla in gamla Skeppsholmskyrkan som också var öppen. Verkligen synd att den byggnaden ska stå stängd, den skulle under sommaren kunna vara ett centralt beläget rum för meditation och eftertanke nu när den inte längre fungerar som kyrka.
Stallfesten.
Jo, den blev lyckad. Efter mycken eftertanke tog jag faktiskt klänning. Hade jodpurs o jeans i bilen. Avböjde vänligt men bestämt erbjudandet att rida hem..
Det pratas häst. Med de man ridit i samma trakter som reciteras det hästnamn och gamla anekdoter. En medelålders ponnypappa presenterar sig som "hej det är jag som är XX's pappa." Där XX då var namnet på dotterns ponny och inte på dottern. Jag fattade precis, kom ihåg den från en tävling. Hästnamn har jag sjukt mycket bättre koll på än människors . Hamnar brevid ett Storstadspar i trettioårsåldern. Vi diskuterar hur det var då, hur det är nu. Hon red som mig när hon var liten, som alla gjorde och många gör fortfarande speciellt i Hemstaden. Där ridning är som på de flesta håll en folksport och inte en pengasport.
Hobbyhästeri kallas det visst numera av de som satsar. När man rider för att det är kul. Inget fel i det, men det känns som om skillnaderna ökat på senare år. Som om allvaret kommer allt tidigare. Tjejen mittemot berättar om stallgrannen. Föräldrar som satsar stenhårt på SM och köpt ny häst för hundratusen och nu trailer för lika mycket. Till en tolvåring som redan är matchad och klar med förväntningar uppöver öronen att prestera. Mycket är bättre än när syrran och jag höll på. Men hellre en pappa vars målsättning var att vi inte skulle landa huvudstupa i något hinder och att det vore kul om vi fick med oss några rosetter hem, än en som leka coach.
* Eurovisionfestivalen
Gick visst inget vidare för Paljetterelli. Någon som är förvånad, eller är det bara jag och Europa som tyckte låten var kass? Inte för att Ryssland var bättre än t ex Grekland heller. Men iaf.
* Konfirmation.
Kompis lillasyster. Hon var såå fin och duktig att jag helt oväntat greps av stundens allvar. Blev alldelles blödig och fick blinka och svälja en massa. Hade jag valt vattenfast mascara hade jag säkert gett efter och gråtit som smått pinsamma mamma-människor kan göra. Hoppas verkligen att det var ett olycksfall i det hormoniella arbetet och inte tecken på att jag är på väg att förvandlats till en sån där lättrörd sak som ska böla i tid och otid och utbrista hur "fiiina" bebisar/konfirmander/brudpar är.
Ja, den delen som konfirmanderna var med i var fin. Men det var också långt. Som i långtråkigt. Ett sånt där upplägg som är svårt att förstå en dag då man kan ana att många ovana kyrkobesökare trillar in i form av anhöriga. Kanske läge att slänga in några hyfsat låttsjugna psalmer som fler än kyrkfolket faktiskt hört förut. Gärna framförda av en kantor som faktiskt kan spela så att det låter någorlunda. För att avslutningsvis vidare alienera eventuella tidigare kyrkbesökare körde de den hopplösa nyöversättningen av "Fader Vår." Den som förmodligen skrivits ihop av ett gäng glada sjätteklassare med uppenbara läs och skrivsvårigheter. Vilket alla som tvingas traggla sig igenom nyversionen på det utdelade bladet snart också drabbas av.
Brevid mig hade jag bekantas bekanta med en tioårig son som i ännu högre grad än mig höll på att avlida av allmän tristess. Eftersom jag är en så mogen och vuxen person /insert ironi/ beslöt jag att muntra upp honom lite med en diskret imitation av den inte speciellt välspelande organisten. Som tack visade han mig lite små seriefigurer han ritat diskret under tiden. Kanske inte min mognaste minut. Men jag gjorde en liten unge lite gladare och räknar kallt med att Mannen Däruppe får ha överseende med det. Även om hans markpersonal inte skulle ha haft det.
Rum som inte är hemligare än att massorna nu under en dag fick ynnesten att se dem. Min vän Norrlänningen var eld och lågor och övertalade mig att följa med tidigt som sällskap mot löfte om mutbrunch på Skeppsholmen. Det var ingen överdrift att säga att fler fått samma idé. Kön ringlade lång. En brunch senare ännu längre.
Då mitt intresse för gamla bergrum inte är i klass med Norrlänningens passade jag istället på att kolla in gamla Skeppsholmskyrkan som också var öppen. Verkligen synd att den byggnaden ska stå stängd, den skulle under sommaren kunna vara ett centralt beläget rum för meditation och eftertanke nu när den inte längre fungerar som kyrka.
Stallfesten.
Jo, den blev lyckad. Efter mycken eftertanke tog jag faktiskt klänning. Hade jodpurs o jeans i bilen. Avböjde vänligt men bestämt erbjudandet att rida hem..
Det pratas häst. Med de man ridit i samma trakter som reciteras det hästnamn och gamla anekdoter. En medelålders ponnypappa presenterar sig som "hej det är jag som är XX's pappa." Där XX då var namnet på dotterns ponny och inte på dottern. Jag fattade precis, kom ihåg den från en tävling. Hästnamn har jag sjukt mycket bättre koll på än människors . Hamnar brevid ett Storstadspar i trettioårsåldern. Vi diskuterar hur det var då, hur det är nu. Hon red som mig när hon var liten, som alla gjorde och många gör fortfarande speciellt i Hemstaden. Där ridning är som på de flesta håll en folksport och inte en pengasport.
Hobbyhästeri kallas det visst numera av de som satsar. När man rider för att det är kul. Inget fel i det, men det känns som om skillnaderna ökat på senare år. Som om allvaret kommer allt tidigare. Tjejen mittemot berättar om stallgrannen. Föräldrar som satsar stenhårt på SM och köpt ny häst för hundratusen och nu trailer för lika mycket. Till en tolvåring som redan är matchad och klar med förväntningar uppöver öronen att prestera. Mycket är bättre än när syrran och jag höll på. Men hellre en pappa vars målsättning var att vi inte skulle landa huvudstupa i något hinder och att det vore kul om vi fick med oss några rosetter hem, än en som leka coach.
* Eurovisionfestivalen
Gick visst inget vidare för Paljetterelli. Någon som är förvånad, eller är det bara jag och Europa som tyckte låten var kass? Inte för att Ryssland var bättre än t ex Grekland heller. Men iaf.
* Konfirmation.
Kompis lillasyster. Hon var såå fin och duktig att jag helt oväntat greps av stundens allvar. Blev alldelles blödig och fick blinka och svälja en massa. Hade jag valt vattenfast mascara hade jag säkert gett efter och gråtit som smått pinsamma mamma-människor kan göra. Hoppas verkligen att det var ett olycksfall i det hormoniella arbetet och inte tecken på att jag är på väg att förvandlats till en sån där lättrörd sak som ska böla i tid och otid och utbrista hur "fiiina" bebisar/konfirmander/brudpar är.
Ja, den delen som konfirmanderna var med i var fin. Men det var också långt. Som i långtråkigt. Ett sånt där upplägg som är svårt att förstå en dag då man kan ana att många ovana kyrkobesökare trillar in i form av anhöriga. Kanske läge att slänga in några hyfsat låttsjugna psalmer som fler än kyrkfolket faktiskt hört förut. Gärna framförda av en kantor som faktiskt kan spela så att det låter någorlunda. För att avslutningsvis vidare alienera eventuella tidigare kyrkbesökare körde de den hopplösa nyöversättningen av "Fader Vår." Den som förmodligen skrivits ihop av ett gäng glada sjätteklassare med uppenbara läs och skrivsvårigheter. Vilket alla som tvingas traggla sig igenom nyversionen på det utdelade bladet snart också drabbas av.
Brevid mig hade jag bekantas bekanta med en tioårig son som i ännu högre grad än mig höll på att avlida av allmän tristess. Eftersom jag är en så mogen och vuxen person /insert ironi/ beslöt jag att muntra upp honom lite med en diskret imitation av den inte speciellt välspelande organisten. Som tack visade han mig lite små seriefigurer han ritat diskret under tiden. Kanske inte min mognaste minut. Men jag gjorde en liten unge lite gladare och räknar kallt med att Mannen Däruppe får ha överseende med det. Även om hans markpersonal inte skulle ha haft det.
Veckans sporthändelse
Monday, May 26, 2008
The Closest Thing To Crazy - Katie Melua
"This is the closest thing to crazy I have ever been
Feeling twenty-two, acting seventeen,
This is the nearest thing to crazy I have ever known,
I was never crazy on my own…
And now I know that there's a link between the two,
Being close to craziness and being close to you."
Friday, May 23, 2008
Stallfest i helgen
Jag har fått prydlig inbjudan skriven av 15 årig stalltjej. Tid och plats är solklart utmärkt. Med rosa glitter. Dock absolut ingen aning om vad jag ska ha på mig. Ingen. Långklänning och jodpurs?
Thursday, May 22, 2008
Det där med raggning II
Dansgolvet.
* Dansgolvsraggare. Det är okej att ställa sig brevid ett gäng tjejer och dansa. Det är mindre okej att som ensam kille nöjt klämma sig in i mitten, gärna med ett fullt glas i handen och stå kvar där trots att du möts av rätt mild entusiasm. Det är definitivt inte okej att sedan oombedd försöka dansa någon hemsnickrad version av dirty salsa emot allt och alla. Eller bara ta någon du tycker ser lämplig ut i handen och dra iväg med henne trots hennes protester.
Det är definitivt läge att lägga ner när samtliga tjejer antingen ignorerar dig eller bara suckar och himlar med ögonen. Det finns en anledning till att heterotjejer går på bögklubbar och dansar ibland.
* Kvällens hjälte. Upptagen kille som kom fram och frågade om vi behövde hjälp och dansade med oss en stund bara för att vi skulle bli av med en efterhängsen kille. Civilkurage är bara så attraktivt.
* Kvällens vanligaste replik: "Hej-går-du-ofta-hit?" (Nä, och nu undrar jag hur klokt det var att gå hit överhuvudtaget)
* Kvällens platta fall: Hej, ska jag värma dina händer? ( Fattar samtidigt min hand innan jag hinner säga något. Problemet är att jag just dansat i två timmar och mina händer är precis lagom varma.) "Eh, jag trodde du skulle ha kalla händer. Eh. Med all aircondition. Eh".
* Kvällens ovanligaste: "Hej, ursäkta, jo, jag tänkte du är ju tjej..."
(Duh. Strålande observationsförmåga. Verkligen.) Han förklarar att han inte är något äckel utan bara tänkte be mig om hjälp faktiskt. Han hade lyckats glömma manchettknapparna (?) och hade då kommit på att ersätta dem med en säkerhetsnål. Hans kompisar hade förgäves försökt men bara lyckats sticka honom, inte för att han menade att gnälla eller så. Men bara en tjej skulle kunna lösa det hela, det var han övertygad om.
Killen körde hela kittet. Artighet. Hundögon. Bedjande blick. Såklart jag förbarmade mig över honom. Den varianten var åtminstone ny.
* Kvällens snyggaste. Kommer fram när han är för full för att prata speciellt god engelska och bara vill prata Holländska.
Dansar sönder fötterna. Bokstavligen. Medium Rare.
Detta samtidigt som man med alla krafter försöker att inte sjunga med i textrader som skulle kunna misstolkas. Som..
"..You see these shackles
Baby I'm your slave
I'll let you whip me if I misbehave
It's just that no one makes me feel this way¤"
Avviker för att vila ömmande fötter. Hinner inte mer än sätta mig ner. Uppenbarligen på fel ställe för det kommer fram en tjej och tycker att jag ska komma och dansa med henne. Hon ger sig inte. Men mina fötter blöder, protesterar jag och försöker se ynklig ut. Hon ser ut som om jag just kläckt ur mig världens sämsta ursäkt och lommar surt iväg samtidigt som min kompis som sitter brevid håller på att skratta ihjäl sig.
Jag muttrar argt att hon minsan kunde hjälpt mig lite, fått iväg tjejen med ett: "du, hon är med mig bitch." Det tycker kompis är hemskt roligt. Hilarious. Ända tills det kommer fram en annan tjej och pussar henne på kinden och vi på allvar börjar undra om vi nog hamnat i fel hörn av baren. Eller också var det bara ett tag sen jag var ute så sent på natten. Eller tidigt på morgonen. Att jag hunnit glömma hur allmänt desperat det var.
¤Den där jädra Timberlake förståss. Inte ens speciellt bra. Men fastnar lätt.
Så kan vi ta och sluta spela den på uteställen nu tack?!
http://www.youtube.com/watch?v=iAT5ypTjKOI
* Dansgolvsraggare. Det är okej att ställa sig brevid ett gäng tjejer och dansa. Det är mindre okej att som ensam kille nöjt klämma sig in i mitten, gärna med ett fullt glas i handen och stå kvar där trots att du möts av rätt mild entusiasm. Det är definitivt inte okej att sedan oombedd försöka dansa någon hemsnickrad version av dirty salsa emot allt och alla. Eller bara ta någon du tycker ser lämplig ut i handen och dra iväg med henne trots hennes protester.
Det är definitivt läge att lägga ner när samtliga tjejer antingen ignorerar dig eller bara suckar och himlar med ögonen. Det finns en anledning till att heterotjejer går på bögklubbar och dansar ibland.
* Kvällens hjälte. Upptagen kille som kom fram och frågade om vi behövde hjälp och dansade med oss en stund bara för att vi skulle bli av med en efterhängsen kille. Civilkurage är bara så attraktivt.
* Kvällens vanligaste replik: "Hej-går-du-ofta-hit?" (Nä, och nu undrar jag hur klokt det var att gå hit överhuvudtaget)
* Kvällens platta fall: Hej, ska jag värma dina händer? ( Fattar samtidigt min hand innan jag hinner säga något. Problemet är att jag just dansat i två timmar och mina händer är precis lagom varma.) "Eh, jag trodde du skulle ha kalla händer. Eh. Med all aircondition. Eh".
* Kvällens ovanligaste: "Hej, ursäkta, jo, jag tänkte du är ju tjej..."
(Duh. Strålande observationsförmåga. Verkligen.) Han förklarar att han inte är något äckel utan bara tänkte be mig om hjälp faktiskt. Han hade lyckats glömma manchettknapparna (?) och hade då kommit på att ersätta dem med en säkerhetsnål. Hans kompisar hade förgäves försökt men bara lyckats sticka honom, inte för att han menade att gnälla eller så. Men bara en tjej skulle kunna lösa det hela, det var han övertygad om.
Killen körde hela kittet. Artighet. Hundögon. Bedjande blick. Såklart jag förbarmade mig över honom. Den varianten var åtminstone ny.
* Kvällens snyggaste. Kommer fram när han är för full för att prata speciellt god engelska och bara vill prata Holländska.
Dansar sönder fötterna. Bokstavligen. Medium Rare.
Detta samtidigt som man med alla krafter försöker att inte sjunga med i textrader som skulle kunna misstolkas. Som..
"..You see these shackles
Baby I'm your slave
I'll let you whip me if I misbehave
It's just that no one makes me feel this way¤"
Avviker för att vila ömmande fötter. Hinner inte mer än sätta mig ner. Uppenbarligen på fel ställe för det kommer fram en tjej och tycker att jag ska komma och dansa med henne. Hon ger sig inte. Men mina fötter blöder, protesterar jag och försöker se ynklig ut. Hon ser ut som om jag just kläckt ur mig världens sämsta ursäkt och lommar surt iväg samtidigt som min kompis som sitter brevid håller på att skratta ihjäl sig.
Jag muttrar argt att hon minsan kunde hjälpt mig lite, fått iväg tjejen med ett: "du, hon är med mig bitch." Det tycker kompis är hemskt roligt. Hilarious. Ända tills det kommer fram en annan tjej och pussar henne på kinden och vi på allvar börjar undra om vi nog hamnat i fel hörn av baren. Eller också var det bara ett tag sen jag var ute så sent på natten. Eller tidigt på morgonen. Att jag hunnit glömma hur allmänt desperat det var.
¤Den där jädra Timberlake förståss. Inte ens speciellt bra. Men fastnar lätt.
Så kan vi ta och sluta spela den på uteställen nu tack?!
http://www.youtube.com/watch?v=iAT5ypTjKOI
Wednesday, May 21, 2008
Den Helg: Det där med raggning I
Är tydligen inte så lätt. Nu när försvaret ändå ska spara kanske det är något att satsa på som lumpen kurs. Lära killar hur man kommunicerar med det motsatta könet. Eller kanske framför allt-hur man inte gör.
Vi sitter där ett gäng tjejer på restaurangen. Not so quietly minding our own business. In kommer två killar och sätter sig vid ett bord i närheten. Två snyggt klädda, icke helt oävna representatanter för det manliga släktet. Kollar in oss. Säger ingenting. Äter, dricker. Dricker lite till. Viftar tills de får vår uppmärksamhet för att plötsligt halvskrika "Tjena brudar? Har ni kul ikväll?"
Vi skrattar åt dem. Tjejkompis som just jobbat utomlands anmärker att det är så himla typiskt svenska killar. Vågar inte säga ett pip när de är nyktra men när de har druckit lite för mycket ska de plötsligt komma fram och prata.
De är två. Vi är sju. Det går inget vidare för killarna som lommar tillbaks och sätter sig igen och beställer in mer dricka. Sen försöker de ragga på servitrisen. Hon föreslår att de ska dricka kallt vatten ett tag om de inte vill bli utslängda..
Vi sitter där ett gäng tjejer på restaurangen. Not so quietly minding our own business. In kommer två killar och sätter sig vid ett bord i närheten. Två snyggt klädda, icke helt oävna representatanter för det manliga släktet. Kollar in oss. Säger ingenting. Äter, dricker. Dricker lite till. Viftar tills de får vår uppmärksamhet för att plötsligt halvskrika "Tjena brudar? Har ni kul ikväll?"
Vi skrattar åt dem. Tjejkompis som just jobbat utomlands anmärker att det är så himla typiskt svenska killar. Vågar inte säga ett pip när de är nyktra men när de har druckit lite för mycket ska de plötsligt komma fram och prata.
De är två. Vi är sju. Det går inget vidare för killarna som lommar tillbaks och sätter sig igen och beställer in mer dricka. Sen försöker de ragga på servitrisen. Hon föreslår att de ska dricka kallt vatten ett tag om de inte vill bli utslängda..
Mer under den helg...
Fick jag en ny självutnämd kompis. Några och tjugo, blond-mit-silikon och den typ av utseende som lätt skulle passa på framsidan av Café. Hade jag varit kille hade jag säkert blivit stormförtjust när hon skuttar fram och hävdar att vi träffats förut*. Själv blir jag måttligt road och vill mest tillbaks till mina kompisar, men svarar artigt som den snälla tjej jag är.. Hon är däremot glad och lätt promillepladdrig och vill inte riktigt släppa mig. Följande konversation utspann sig:
Hon: -Bla bla bla...föressten är du singel?
Jag: -Ja,(why?) du med eller?
Hon: - Ja. Fast. Tihi. Fast jag har ett förhållande med min chef..
Jag: (ironiskt) - Aha. Smart tjejen... (Han kunde knappast ha valt en mindre diskret "assistent"..)
Hon: (uppfattar inte ironin)-Tihi. Ja. Han är ganska bra i sängen faktiskt...yada yada yada...
När jag försöker gå vill hon ha min mailadress. För jag är ju så trevlig att prata med... Suck.
* Jo, jag vet precis som de flesta i branschen vem hennes chef är. Han ser bra ut. För att vara 40 och gift. Han tycker man ska tillvarata kvinnlig kompetens. På alla sätt tydligen.
Hon: -Bla bla bla...föressten är du singel?
Jag: -Ja,(why?) du med eller?
Hon: - Ja. Fast. Tihi. Fast jag har ett förhållande med min chef..
Jag: (ironiskt) - Aha. Smart tjejen... (Han kunde knappast ha valt en mindre diskret "assistent"..)
Hon: (uppfattar inte ironin)-Tihi. Ja. Han är ganska bra i sängen faktiskt...yada yada yada...
När jag försöker gå vill hon ha min mailadress. För jag är ju så trevlig att prata med... Suck.
* Jo, jag vet precis som de flesta i branschen vem hennes chef är. Han ser bra ut. För att vara 40 och gift. Han tycker man ska tillvarata kvinnlig kompetens. På alla sätt tydligen.
Tuesday, May 20, 2008
Mellanspel
Idag har jag suttit i en taxi via Skeppsbron och Slottet ungefär tre minuter innan allt spärrades av. I sakta mak med nedvevade fönsterrutor, så att vår sjukt entusistiske overseas-visitor skulle få en ordentlig titt på livgardet och MP's en som stod prydligt uppställda längs vägen i väntan på Stadsbesöket. Det var precis så pinsamt som det låter.
Monday, May 19, 2008
Den Helg: Födelsedagsmiddag
Mitt i hem-duscha-byta-kläder-paniken får man ett sånt där trevligt samtal. "Hej, jag tar bilen ikväll, vill du ha skjuts dit?" Det vill man ju. Tills man kommer på varför man sällan samåker med just den kompisen.
För att hon alltid, alltid, är "lite sen". Vilket hon ringer och meddelar just innan Telia bestämmer sig för att lägga ner verksamheten en stund och jag inte kan meddela någon annan något innan jag bytt till Comviq mobilen. Tack för det televerket. Verkligen.
Sålunda begåvad med extratid bestämmer jag mig för att göra det där man inte ska i sista minuten. Byta handväska till den där lilla nya söta saken. Bad move, skulle det sedemera visa sig.
Vi hinner i sista minuten till utestället som (surprise,surprise) har temakväll. Blir framfösta till skattkista och får halsband och nyckel. Sedan upptvingade att gå plankan under det att en söt piratpojke puttar på en med vad vi hoppas är en sabel i ryggen. Sen får vi välja present och kompis blir sur för att jag får mycket skojigare paket. Och för att hon blev uppledd av en tjej. Jag är mest glad att jag lyckats ta mig både upp och ner utan att bryta benen av mig i nya klackarna.
Sen sjungs det. Personalen tvingar på oss skojiga hattar och tar kort. Födelsedagsbarnet firas. Ett annat födelsedagsbarn rings upp på mobilen och besjungs grundligt. Hon som just tagit examen hyllas för sitt flit genom att alla använder hennes blivande titel. Bara. Hon som just karriärat i främmande land pratar jobb.
Tills kompis får spel på att vi låter alldelles för vuxna och seriösa och istället leder in samtalet på i hennes tycke mer lämpliga festkvälls ämnen. Som skillnader mellan män av olika nationaliteter och de klagomål kvinnorna i det land hon nyss besökt har på de inhemska männen. För säkerhets skull avslutar hon varje mening med, "har man ju hört".
För att hon alltid, alltid, är "lite sen". Vilket hon ringer och meddelar just innan Telia bestämmer sig för att lägga ner verksamheten en stund och jag inte kan meddela någon annan något innan jag bytt till Comviq mobilen. Tack för det televerket. Verkligen.
Sålunda begåvad med extratid bestämmer jag mig för att göra det där man inte ska i sista minuten. Byta handväska till den där lilla nya söta saken. Bad move, skulle det sedemera visa sig.
Vi hinner i sista minuten till utestället som (surprise,surprise) har temakväll. Blir framfösta till skattkista och får halsband och nyckel. Sedan upptvingade att gå plankan under det att en söt piratpojke puttar på en med vad vi hoppas är en sabel i ryggen. Sen får vi välja present och kompis blir sur för att jag får mycket skojigare paket. Och för att hon blev uppledd av en tjej. Jag är mest glad att jag lyckats ta mig både upp och ner utan att bryta benen av mig i nya klackarna.
Sen sjungs det. Personalen tvingar på oss skojiga hattar och tar kort. Födelsedagsbarnet firas. Ett annat födelsedagsbarn rings upp på mobilen och besjungs grundligt. Hon som just tagit examen hyllas för sitt flit genom att alla använder hennes blivande titel. Bara. Hon som just karriärat i främmande land pratar jobb.
Tills kompis får spel på att vi låter alldelles för vuxna och seriösa och istället leder in samtalet på i hennes tycke mer lämpliga festkvälls ämnen. Som skillnader mellan män av olika nationaliteter och de klagomål kvinnorna i det land hon nyss besökt har på de inhemska männen. För säkerhets skull avslutar hon varje mening med, "har man ju hört".
Friday, May 16, 2008
Fest och födelsedagstid
Måste precis alla fylla år just nu? Är det inte födelsedag så ska det firas att någon tar examen/dop/konfa/förlovning whatever. Allmanackan är fulltecknad och jag gör inget annat än att handla presenter. Den här årstiden är banne mig som ett u-land, strålande nativitet och ett stort utflöde av alla monetära tillgångar. Nästa gång en ny bekantskap ska införlivas i den närmsta kretsen ska jag börja göra som man gör i Frankrike. Kolla stjärntecken först. Gallra bort alla som förväntar sig att firas just vid den här tiden.
I den allmänt ansträngda budgeten innan lön får man prioritera det nödvändigaste. Min prioritering just nu är:
1. Presenter till de som fyller år och hon som är klar med sin examen (nödvändigt)
2. Utgång för att fira födelsedagsbarnet i helgen och socialisera med de närmaste tjejkompisarna ( mycket nödvändigt)
3. Ny snygg kajal (absolut nödvändigt)
4. Ladda telefonkortet på privatmobilen jag använder vid utgång. Nånstans-mittinatten-utan-fungerande-mobil är ingen hit. Alls.
5. Snabbinpackning för håret (rätt så nödvändigt)
...
...
129. Mat. Mindre nödvändigt. Ett par dagar på havregrynsgröt och morötter har aldrig dödat någon. Dessutom räknar jag med att bli matad så det räcker i helgen.
I den allmänt ansträngda budgeten innan lön får man prioritera det nödvändigaste. Min prioritering just nu är:
1. Presenter till de som fyller år och hon som är klar med sin examen (nödvändigt)
2. Utgång för att fira födelsedagsbarnet i helgen och socialisera med de närmaste tjejkompisarna ( mycket nödvändigt)
3. Ny snygg kajal (absolut nödvändigt)
4. Ladda telefonkortet på privatmobilen jag använder vid utgång. Nånstans-mittinatten-utan-fungerande-mobil är ingen hit. Alls.
5. Snabbinpackning för håret (rätt så nödvändigt)
...
...
129. Mat. Mindre nödvändigt. Ett par dagar på havregrynsgröt och morötter har aldrig dödat någon. Dessutom räknar jag med att bli matad så det räcker i helgen.
Thursday, May 15, 2008
Grubbel
Mycket att fundera på just nu. Både i jobbet och privat. Så mycket att jag vaknade av virvlande tankar i natt. Synnerligen kontraproduktivt i en tid när det händer så mycket. I natt ska här sovas skönhetssömn. Ska bara lösa lite saker först. Som min nästan-dubbelbokning i helgen. Och saker som måste lösas med en viss H.
Fräckis for Snubben
"Två ordentligt berusade damer stannade på vägen hem vid kyrkogården för att kissa, den ena torkade sig med sina trosor, den andra med en gravbukett..
Dagen efter ringer den enas äkta make till den andres:
-Det gick nog vilt till igår! Min fru kom hem utan trosor!
-Klaga inte, min fru kom hem med ett visitkort instoppat i häcken där det stod :
"Vi glömmer dig aldrig! Alla medlemmarna i Metall avdelningen."
Dagen efter ringer den enas äkta make till den andres:
-Det gick nog vilt till igår! Min fru kom hem utan trosor!
-Klaga inte, min fru kom hem med ett visitkort instoppat i häcken där det stod :
"Vi glömmer dig aldrig! Alla medlemmarna i Metall avdelningen."
Wednesday, May 14, 2008
Tisdagsmiddag med barndomskompis
Vi gick i samma klass i Hemstaden. Ingen av oss bor kvar. Jag flyttade till Storstaden och hon flyttade norrut. När vi träffas faller vi genast in i gamla roller, jag är den livliga, sociala. Hon är den lugna, stabila med fötterna på jorden och välgenomtänkta livsval. Jag var den som på något sätt hade det lite lättare för mig då. Idag har hon en högre examen än mig, idag är det henne jag ringer och frågar om råd om fonder och ekonomiska val jag inte ens orkar sätta mig in i.
Det är speciellt med nära barndomskompisar, en speciell jargong. Hon är i stan över dagen för jobb. Innan vi träffas har hon hunnit springa runt på stan och handla lite. Hon halar fram en överaskningspresent, fint inslagna tvålar från en butik hon vet att jag gillar. Jag tackar henne genom att fråga om hon tycker att jag ser speciellt smutsig ut/i behov av tvål? Vi skrattar. Hon bjuder på middagen. Nästa gång kommer jag att ta det. Gör en mental notering om att skicka henne någon kul grej vid tillfälle.
Ingen av oss bor längre kvar i Hemstaden. Men hon bär mer småstadsosäkerhet än vad jag gör. Hon är så duktig på sitt jobb att Storstadsfolket flyger* in henne speciellt för att lära dem. Ändå ursäktar hon sig för att hon är en sån lantis att hon inte vet vad en café cortado** är. Typisk småstadsosäkerhet. Undrar ibland var den kommer ifrån.
Vi babblar på och tiden går som vanligt alldelles för fort. Så fort att vi får damma av den gamla hederliga sportgrenen "spurta till tåget". Hon hinner med tåget men eftersom hon inte hann köpa någon bok tillbringar hon ett par timmar med att spamma inboxen i min mobil med småobscena historier. Sånt jag antar att jag borde bespara era små söta öron ifrån.
* Ja, hon brukar be om att bokas på tåg när det går för att inte flyga i onödan.
** Cortado? Espresso med bara en liten skvätt mjölk i. Så himla avancerat var det..
Det är speciellt med nära barndomskompisar, en speciell jargong. Hon är i stan över dagen för jobb. Innan vi träffas har hon hunnit springa runt på stan och handla lite. Hon halar fram en överaskningspresent, fint inslagna tvålar från en butik hon vet att jag gillar. Jag tackar henne genom att fråga om hon tycker att jag ser speciellt smutsig ut/i behov av tvål? Vi skrattar. Hon bjuder på middagen. Nästa gång kommer jag att ta det. Gör en mental notering om att skicka henne någon kul grej vid tillfälle.
Ingen av oss bor längre kvar i Hemstaden. Men hon bär mer småstadsosäkerhet än vad jag gör. Hon är så duktig på sitt jobb att Storstadsfolket flyger* in henne speciellt för att lära dem. Ändå ursäktar hon sig för att hon är en sån lantis att hon inte vet vad en café cortado** är. Typisk småstadsosäkerhet. Undrar ibland var den kommer ifrån.
Vi babblar på och tiden går som vanligt alldelles för fort. Så fort att vi får damma av den gamla hederliga sportgrenen "spurta till tåget". Hon hinner med tåget men eftersom hon inte hann köpa någon bok tillbringar hon ett par timmar med att spamma inboxen i min mobil med småobscena historier. Sånt jag antar att jag borde bespara era små söta öron ifrån.
* Ja, hon brukar be om att bokas på tåg när det går för att inte flyga i onödan.
** Cortado? Espresso med bara en liten skvätt mjölk i. Så himla avancerat var det..
Monday, May 12, 2008
Skogsmusen Sixsten
Högsommarvärme i Storstaden. Finns bara två rationella saker att göra. Antingen söka tillflykt i någon park inne i stan. Eller så söker man sig ut en bit utanför. Åker iväg till naturområde med fina stigar för att ta långpromenad med kompis. Vi orkade inte ens springa någon längre sträcka i den plötsliga värmen. Det gjorde däremot Sixsten som korsade vår väg i en väldans fart. Det tog tjejkompis M och mig ungefär en sekund att växla ifrån "hjälp-det-var-inte-en-orm-va?" till "nämen-titta-en-liten-skogsmus". "Titta vad sööt han är. Titta på hans små öron. Nu sitter han och tittar på oss. Undrar vad han tänker.."
Förmodligen undrade han varför i allsin dar jag valt glitter varianten av brun utan sol på benen. Och varför vi båda bar rosa när korall är mer inne nu... Tryggt förvissad om att M skulle klara en eventuell attack från gnagaren i fråga på egen hand passade jag på att ta kort. Tyvärr hade jag bara den sämre jobbmobilkameran med.
Högsommarhelg
Helgen i korthet. Jag har...
* Varit mer ute än inne. Fått lite färg.
* Tillsammans med kompis gått långrunda i naturområde.
* Burit tunn sommarklänning och sandaler för första gången i år.
* Solat på filt på filt i park med kompisar.
* Avslutat dagen på en uteservering.
* Pratat norska. Med en finnländare.
* Tackat nej till efterfest.
* Tagit årets första "dopp". ( Vilket bestod av att doppa tårna i vattnet och sedan snabbt som attan dra upp dem för avfrostning.)
* Grillat för första gången i år.
Hemma hos kompisar. Vi var blandat killar och tjejer, det slog mig hur automatiskt uppdelat saker ibland blir. Tjejen i paret hade nogsamt införskaffat köttet efter att ha rådfrågat charken. Hon och jag hjälptes åt att skära det i fina bitar och lägga det och grönsakerna i marinad¤. Vi drog fram grillen. Hällde upp grillkolen. La fram grillbesticken och uppläggningsfat. Sedan tog hennes kille¤¤ över och tände grillen och gjorde en del av grillningen, även om hon ibland fick påminna honom. Vem fick beröm för att köttet smakade bra? Ja, just det. Han hade lyckats bra¤¤¤ med köttet.
¤ Grillad rostbiff med grönsaker, lök, tomat, champinjoner. Kokt potatis och vitlökssås. Smakade precis så underbart som saker gör efter en heldag ute.
¤¤ Som syrran brukar säga. Män gillar att laga mat om det finns den minsta risk att det kan bli farligt, speciellt om det involverar eld och vassa verktyg. Själv funderade syrran ibland på att installera en labil gasspis. För att höja risknivån i köket.
¤¤¤ Norrlänningen som var med stod mest och var moraliskt grillstöd. Ungefär som jag gjorde när jag övertalat honom att byta till sommardäck på min bil.
* Varit mer ute än inne. Fått lite färg.
* Tillsammans med kompis gått långrunda i naturområde.
* Burit tunn sommarklänning och sandaler för första gången i år.
* Solat på filt på filt i park med kompisar.
* Avslutat dagen på en uteservering.
* Pratat norska. Med en finnländare.
* Tackat nej till efterfest.
* Tagit årets första "dopp". ( Vilket bestod av att doppa tårna i vattnet och sedan snabbt som attan dra upp dem för avfrostning.)
* Grillat för första gången i år.
Hemma hos kompisar. Vi var blandat killar och tjejer, det slog mig hur automatiskt uppdelat saker ibland blir. Tjejen i paret hade nogsamt införskaffat köttet efter att ha rådfrågat charken. Hon och jag hjälptes åt att skära det i fina bitar och lägga det och grönsakerna i marinad¤. Vi drog fram grillen. Hällde upp grillkolen. La fram grillbesticken och uppläggningsfat. Sedan tog hennes kille¤¤ över och tände grillen och gjorde en del av grillningen, även om hon ibland fick påminna honom. Vem fick beröm för att köttet smakade bra? Ja, just det. Han hade lyckats bra¤¤¤ med köttet.
¤ Grillad rostbiff med grönsaker, lök, tomat, champinjoner. Kokt potatis och vitlökssås. Smakade precis så underbart som saker gör efter en heldag ute.
¤¤ Som syrran brukar säga. Män gillar att laga mat om det finns den minsta risk att det kan bli farligt, speciellt om det involverar eld och vassa verktyg. Själv funderade syrran ibland på att installera en labil gasspis. För att höja risknivån i köket.
¤¤¤ Norrlänningen som var med stod mest och var moraliskt grillstöd. Ungefär som jag gjorde när jag övertalat honom att byta till sommardäck på min bil.
Friday, May 09, 2008
Torsdagströstshopping
Sålunda nobbad middag* drar jag på stan och tröstshoppar. Korallröd topp, provade en blommig med men det var lite väl långt ut i hippieträsket på den modellen. Sedan en Golden Beauty för benen i en snygg flaska. För säkerhetsskull plomberad så jag kan dubbelkolla att det är samma nyans som jag har hemma. Dessutom lyckas jag charma till mig gratisprov.
Har inga större problem men säger att jag ser trött ut ibland. Vilket iofs kan bero på att jag sovit sådär på sistone. C-vitamin kräm ska tydligen vara the shit, får med mig ett sånt prov. En frukostapelsin på det och jag kommer dansa fram.
Hamnar mittemot två yngre tjejer på tunnelbanan, kanske gymnasieåldern. De försöker äta godis och plugga samtidigt. Det går sådär.
-Ethos, pathos..rabblar den ena. Hm? Det var nåt mer..
-Naxos? Föreslår den andra hjälpsamt.
Jag bläddrar i en Metro och grunnar på om det vore messersmitzigt av mig att bara ge dem svaret**. De bläddrar vilt i sina anteckningar. Så plötsligt hittar en av dem det och blir så exalterad att hon tappar godispåsen rakt i knät på mig.
* Hade jag slagit på mobilen hade jag sett meddelandet från kompis som ville ta en promenad i solen.
** Naxos är en grekisk ö. Ethos, pathos,logos är retoriska begrepp.
Har inga större problem men säger att jag ser trött ut ibland. Vilket iofs kan bero på att jag sovit sådär på sistone. C-vitamin kräm ska tydligen vara the shit, får med mig ett sånt prov. En frukostapelsin på det och jag kommer dansa fram.
Hamnar mittemot två yngre tjejer på tunnelbanan, kanske gymnasieåldern. De försöker äta godis och plugga samtidigt. Det går sådär.
-Ethos, pathos..rabblar den ena. Hm? Det var nåt mer..
-Naxos? Föreslår den andra hjälpsamt.
Jag bläddrar i en Metro och grunnar på om det vore messersmitzigt av mig att bara ge dem svaret**. De bläddrar vilt i sina anteckningar. Så plötsligt hittar en av dem det och blir så exalterad att hon tappar godispåsen rakt i knät på mig.
* Hade jag slagit på mobilen hade jag sett meddelandet från kompis som ville ta en promenad i solen.
** Naxos är en grekisk ö. Ethos, pathos,logos är retoriska begrepp.
Thursday, May 08, 2008
Killkusinen goes moviestar
Åtminstone i hans egna ögon. I alla andras version ska han hjälpa till bakom kameran vid en inspelning. Glad som en gladpackad tomte var han iaf när han ringde och övertalade mig att gå med ut och käka efter jobbet ikväll.
När jag så börjat se fram emot det ringde han och avinbjöd mig. Han hade kommit på att han nog behövde klippa sig just då. Det kunde ju hända att någon upptäckte honom och slängde in honom framför kameran istället. Han tänkte iallafall vara förberedd för det. Divalater säger jag er, divalater.
När jag så börjat se fram emot det ringde han och avinbjöd mig. Han hade kommit på att han nog behövde klippa sig just då. Det kunde ju hända att någon upptäckte honom och slängde in honom framför kameran istället. Han tänkte iallafall vara förberedd för det. Divalater säger jag er, divalater.
Tandis i morse
Jag hatar att gå till tandläkaren. Kroppsligen och plånboksligen. Enda trösten är att de flesta tänder ser snygga ut. Bara samma ställe som strular. Igen. Lagat för nu men kanske måste göra något större där och det är minst sagt ångestframkallande.
Tandläkaren säger att det är roligt att se mig. Jag säger att jag önskar att jag kunde säga detsamma. Sedan frågar jag honom hur det känns att ha ett jobb där folk får ångest bara man visar sig. Han skrattar och säger.."-Tja, du vet. Kan man inte bli älskad eller respekterad för det man gör kan man åtminstone bli fruktad... "
Tandläkaren säger att det är roligt att se mig. Jag säger att jag önskar att jag kunde säga detsamma. Sedan frågar jag honom hur det känns att ha ett jobb där folk får ångest bara man visar sig. Han skrattar och säger.."-Tja, du vet. Kan man inte bli älskad eller respekterad för det man gör kan man åtminstone bli fruktad... "
Tuesday, May 06, 2008
Dagens potentiella skräpmejl
Okej Kostas. Du har till i morgon på dig att skicka en mer uttömmande rubrik innan jag tar bort mejlet oöppnat.
Dagens: Hur korkad får en förälder bli innan det blir olagligt?
Pappa Marcus tycker det är alldelles en ypperlig idé att låta sin 4 åring leka och lite hårdhänt klappa det gulliga pälsdjuret. Som råkar vara en vild bäver som inte alls uppskattar behandlingen och nafsar till allt medan pappan glatt filmar det hela. Snyggt jobbat.
Smart, verkligen smart. Nej, det är inte bäverns eller en fyraårings fel att hon blev biten. Det är du som förälder som har hela ansvaret för att lära dina barn att djur inte är leksaker. Att man varken kutar fram till vilda eller tama djur hur som helst.
Inte alla tamdjur uppskattar barn och vilda djur vill oftast bara bli lämnade i fred. Och framför allt, om olyckan ändå skulle vara framme är det din förbaskade skyldighet att förklara för ditt barn att djuret inte bet för att den var dum. Utan för att den blev rädd och trodde att den behövde försvara sig.
Att sedan slänga ut hela storyn och filmen som en snyftare i Aftonbladet gör ju verkligen att du framstår som dagens pucko.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2399253.ab
Smart, verkligen smart. Nej, det är inte bäverns eller en fyraårings fel att hon blev biten. Det är du som förälder som har hela ansvaret för att lära dina barn att djur inte är leksaker. Att man varken kutar fram till vilda eller tama djur hur som helst.
Inte alla tamdjur uppskattar barn och vilda djur vill oftast bara bli lämnade i fred. Och framför allt, om olyckan ändå skulle vara framme är det din förbaskade skyldighet att förklara för ditt barn att djuret inte bet för att den var dum. Utan för att den blev rädd och trodde att den behövde försvara sig.
Att sedan slänga ut hela storyn och filmen som en snyftare i Aftonbladet gör ju verkligen att du framstår som dagens pucko.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2399253.ab
Monday, May 05, 2008
Helg i Bergmanstil:"Vi ska ha ångest"
Deklarationsångest:
Innan deklarationen: Enkelt. Slänger vi in på nätet lite fint dagen innan.
Under helgen: Vafan? Vaddå räkna ut splitade aktier manuellt? Anskaffningsvärde? Kan vi vara lite mer opedagogiska när vi skriver ut vilken procentsats som ska multipliceras med vad och ifyllas på vilken extrablankett, tack? För det hela är ju rätt enkelt. Egentligen. Och det vore ju synd om folk fattade på en gång.
Men man ska se det från den ljusa sidan. Kommer säkert få kränga alla mina ungefär tre aktier och slippa ta upp det igen ändå. För att bekosta..
Tandångest:
Bitit sönder en tand i helgen. Nu är jag rädd för att det ska bli stort, dyrt och läskigt den här gången.
H ångest:
Jag hörde inte av mig innan han åkte som han ville. Nu kan jag inte nå honom. Även om jag kanske inte hade ringt ändå hade jag velat kunna välja att inte ringa. Fan.
Åldersångest. En tjej som är lika gammal som syrran har några gråa hår. Fatta, så att det syns. Första kom visserligen när hon var 25 och. Men iaf. Någon som jag bara är lite yngre än har börjat få grå strån. Utan att ha fött barn eller ens fått en rynka. Bara gråa strån. Skrämmande utveckling. När ska man bli gråhårig egentligen? Mamma har aldrig haft någon naturlig hårfärg så länge jag känt henne. Men pappa har ju sett likadan ut till ungefär 55. Betyder det att syrran och jag klarar oss dit med?
Jesusångest. Fikar med kompis på söder när vi hamnar mitt i Jesusmanifestationen. Vad demonstrerar de om, undrar Baristan. Det är väl för att det är pingstafton idag, säger kompis trosvisst. Kristihimmelsfärd, rättar jag. Sen blir jag osäker.Å ena sidan är det ju kul om folk knallar runt glatt firar sin tro. I allafall om det är mer kärleksbudskapet än mord på abortläkare de stödjer. Å andra sidan får jag lite rysningar, har varit lite väl mycket fundamentalister som tror att deras väg är den enda sanna på sistone. Av någon anledning kommer jag att tänka på hur det skulle vara om det var ett annat allvar. Om vi levde i en teokrati och mobben utanför caféfönstret skulle varit en stark styrande kraft som demonstrerade emot hädare och syndig klädsel.
Trädgårdsångest: i stadsmiljöversionen. Balkongodlarångest.
Tar en fika med en "gammal" klasskompis. Hennes föräldrar kan det här med odling. Mina med. Vi har krav att leva upp till. Skor att fylla. Vi enas om att vi inte behöver ens försöka leva upp till deras standard än på många år. Jag drar tyst en suck av lättnad. Tills hon frågar mig hur jag hade tänkt balkongen i år, själv hade hon tänkt sig medelhavstema på balkongen i år.
Tema? Måste man ha ett tema? Själv hade jag i vanlig ordning tänkt botanisera på lokala handelsträdgården och plocka ihop något som såg snyggt ut ihop med mina årligen återkommande favoriter*. Så whitetrashigt av mig. Jag inser det nu.
* Blå lavendel för att påminna om Provence och för att det luktar gott. Blomman för dagen och några till brukar också få återkomma.
Innan deklarationen: Enkelt. Slänger vi in på nätet lite fint dagen innan.
Under helgen: Vafan? Vaddå räkna ut splitade aktier manuellt? Anskaffningsvärde? Kan vi vara lite mer opedagogiska när vi skriver ut vilken procentsats som ska multipliceras med vad och ifyllas på vilken extrablankett, tack? För det hela är ju rätt enkelt. Egentligen. Och det vore ju synd om folk fattade på en gång.
Men man ska se det från den ljusa sidan. Kommer säkert få kränga alla mina ungefär tre aktier och slippa ta upp det igen ändå. För att bekosta..
Tandångest:
Bitit sönder en tand i helgen. Nu är jag rädd för att det ska bli stort, dyrt och läskigt den här gången.
H ångest:
Jag hörde inte av mig innan han åkte som han ville. Nu kan jag inte nå honom. Även om jag kanske inte hade ringt ändå hade jag velat kunna välja att inte ringa. Fan.
Åldersångest. En tjej som är lika gammal som syrran har några gråa hår. Fatta, så att det syns. Första kom visserligen när hon var 25 och. Men iaf. Någon som jag bara är lite yngre än har börjat få grå strån. Utan att ha fött barn eller ens fått en rynka. Bara gråa strån. Skrämmande utveckling. När ska man bli gråhårig egentligen? Mamma har aldrig haft någon naturlig hårfärg så länge jag känt henne. Men pappa har ju sett likadan ut till ungefär 55. Betyder det att syrran och jag klarar oss dit med?
Jesusångest. Fikar med kompis på söder när vi hamnar mitt i Jesusmanifestationen. Vad demonstrerar de om, undrar Baristan. Det är väl för att det är pingstafton idag, säger kompis trosvisst. Kristihimmelsfärd, rättar jag. Sen blir jag osäker.Å ena sidan är det ju kul om folk knallar runt glatt firar sin tro. I allafall om det är mer kärleksbudskapet än mord på abortläkare de stödjer. Å andra sidan får jag lite rysningar, har varit lite väl mycket fundamentalister som tror att deras väg är den enda sanna på sistone. Av någon anledning kommer jag att tänka på hur det skulle vara om det var ett annat allvar. Om vi levde i en teokrati och mobben utanför caféfönstret skulle varit en stark styrande kraft som demonstrerade emot hädare och syndig klädsel.
Trädgårdsångest: i stadsmiljöversionen. Balkongodlarångest.
Tar en fika med en "gammal" klasskompis. Hennes föräldrar kan det här med odling. Mina med. Vi har krav att leva upp till. Skor att fylla. Vi enas om att vi inte behöver ens försöka leva upp till deras standard än på många år. Jag drar tyst en suck av lättnad. Tills hon frågar mig hur jag hade tänkt balkongen i år, själv hade hon tänkt sig medelhavstema på balkongen i år.
Tema? Måste man ha ett tema? Själv hade jag i vanlig ordning tänkt botanisera på lokala handelsträdgården och plocka ihop något som såg snyggt ut ihop med mina årligen återkommande favoriter*. Så whitetrashigt av mig. Jag inser det nu.
* Blå lavendel för att påminna om Provence och för att det luktar gott. Blomman för dagen och några till brukar också få återkomma.
Ain't That Just The Way
"Now he's in another place and I can't reach him. And I feel as though I'm guilty of a crime.."
Hur en blondin deklarerar
Kära Skatteverket
Jag trodde vi hade en överenskommelse. Ni skickar blanketter. Jag kastar ett förstrött öga på kontrolluppgifterna och konstaterar att de stämmer. Barnlek. Kakbit.
Men i år. Splitade aktier och extrablanketter. Procentsatser hit och dit och handjaga allt. Men orka. Nu gör vi såhär. Ni tycker ju ändå om att sitta och muppa över uträkningar på små snåriga blanketter, right? Jag bifogar kopior på alla viktiga papper samt en bild på mig tagen på Kreta i slutet på 90-talet. Så att ni själva kan se min blonda, ärliga uppsyn. Sedan fyller ni i alla små blanketter, räknar ut och gör grovjobbet å sen skickar ni tillbaks det till mig så kollar och signerar jag. Bra va?
Jag trodde vi hade en överenskommelse. Ni skickar blanketter. Jag kastar ett förstrött öga på kontrolluppgifterna och konstaterar att de stämmer. Barnlek. Kakbit.
Men i år. Splitade aktier och extrablanketter. Procentsatser hit och dit och handjaga allt. Men orka. Nu gör vi såhär. Ni tycker ju ändå om att sitta och muppa över uträkningar på små snåriga blanketter, right? Jag bifogar kopior på alla viktiga papper samt en bild på mig tagen på Kreta i slutet på 90-talet. Så att ni själva kan se min blonda, ärliga uppsyn. Sedan fyller ni i alla små blanketter, räknar ut och gör grovjobbet å sen skickar ni tillbaks det till mig så kollar och signerar jag. Bra va?
Friday, May 02, 2008
Valborgsmässoafton i Storstaden
Klasskompis jag inte träffat på ett tag kommer över på middag. Vegetarisk tex-mex. Sedan måste vi ju ut och se en majbrasa med. Även om det regnar.
Eld. Körsång. Fint och traditionsenligt. Klasskompis och jag nynnar med, kan texten, vi har sjungit dem på någon avslutning i skolan. Så ska det hållas tal. Långt. Segt. Å naturligtvis ska en av dem tacka Gud. Som klasskompis är rätt sur på just nu. "-Jamen, Jesus, jag fattade väl att det var något lurt med det här.." muttrar hon och skakar på huvudet.
Sedan:
* Unga tjejer med alldelles för mycket smink och för lite kläder huttrar i regnet. Just då var jag är glad att den tiden är passerad faktiskt.
* Slagsmål. Ett gäng unga killar och två som slåss rätt bra. Vi är en bit bort. Hejdar oss. Kollar ifall det är allvar eller bara en typ av yngre manlig umgängesform, sådär som man nästan känner ett ansvar att göra när det är snorungar. Ett ögonblick ser det ut som om den ena är rätt illa ute. Men båda är så fulla att de inte har någon riktig kraft i slagen. Fullt sjå att stå upp och slåss samtidigt.
De dras isär av kompisar. Den ena får tillbaks tröjan den andra slitit av honom. Ruskar på sig. Vill puckla på varandra igen. Exakt som småbaggar i en fårhage. Låter värre än det är. Vi går vidare, undrandes vad det hela egentligen handlade om. Vad som rör sig i deras små hjärnor. Förmodligen samma sak som i fårhagen. Honor eller rangordning. Den ena killen har kollat otillbörligt på den andres tjej eller mopsat sig rent allmänt förmodar jag.
Istället går vi hem och skålar i lättcider¤. Käkar violglass och dricker massor av kaffe. Pratar om livet. Män. Hemligheter. Tjejsnack.
Får sms av en annan tjejkompis som är på ännu en misslyckad första dejt.
Hon är alldelles för kräsen, säger Klasskompis till mig. I samma andetag berättar hon om killen hon träffat några gånger. Som hon inte vill satsa på. Han är ju skåning¤¤. Man kan ju inte ha sex med någon som pratar skånska menar hon. Där går faktiskt gränsen...
Sen kollar vi på romantiska Titanic. Diskuterar hurvida Kate som "Rose" är fet eller kvinnligt perfekt. Hurvida Jack Dawson är perfekt eller inte behöver liksom inte diskuteras. Det är självklart. Lite en sån kille man ibland drömmer om ska komma och rädda en från en tråkig vardag.
Häller i kompis lite extra kaffe eftersom hon insisterar på att köra hem i mörkret. Eftersom det var stökigt tidigare så följs vi åt till bilen en bit bort. Klockan är strax före två och det är lugnt ute. Det har slutat regna och är skönt och friskt i luften. Jag är trots den sena timmen koffeinrastlös. Jag känner att jag bara måste ta en omväg runt hemkvarteret för att kunna sova sedan. Känner lite falsk trygghet av att ha nära hem och kramar nyckelknippan i fickan.
Naturligtvis dyker det upp en kille från ingenstans, tjugonånting. Såpass onykter att han är jobbig, men inte så svajjig att han är ofarlig. Jag måste förbi honom för att komma in på min gata. Jag är så glad att jag är nykter. Att jag har byxor och gympaskor istället för kjol och klack. Borde kunna springa ifrån honom om han inte kommer för nära. Jag ignorerar honom, sneddar över gatan och girar runt honom lite fint. Då han inser att jag är på väg bort kläcker han ur sig:
" -Men tjejen,du, vad sexigt du går.." Ja eller hur. I vita gympaskor. Jag kan inte låta bli att undra om såna repliker någonsin har funkat? Isåfall, hur full var hon då?
¤ Kompis har bilen. Och jag känner för att vara nykter. På en Valborg. Nästan så att jag funderade på att ringa mamma och pappa och berätta. Men de var tydligen bortbjudna på festlig middag. Hmpf.
¤¤ Här vill jag påpeka att jag inte hör till dem som klassar skånska "som danska, fast med mindre talfel.." Finns till och med varianter av skånska som låter riktigt fint. Iallafall i mina öron..
Eld. Körsång. Fint och traditionsenligt. Klasskompis och jag nynnar med, kan texten, vi har sjungit dem på någon avslutning i skolan. Så ska det hållas tal. Långt. Segt. Å naturligtvis ska en av dem tacka Gud. Som klasskompis är rätt sur på just nu. "-Jamen, Jesus, jag fattade väl att det var något lurt med det här.." muttrar hon och skakar på huvudet.
Sedan:
* Unga tjejer med alldelles för mycket smink och för lite kläder huttrar i regnet. Just då var jag är glad att den tiden är passerad faktiskt.
* Slagsmål. Ett gäng unga killar och två som slåss rätt bra. Vi är en bit bort. Hejdar oss. Kollar ifall det är allvar eller bara en typ av yngre manlig umgängesform, sådär som man nästan känner ett ansvar att göra när det är snorungar. Ett ögonblick ser det ut som om den ena är rätt illa ute. Men båda är så fulla att de inte har någon riktig kraft i slagen. Fullt sjå att stå upp och slåss samtidigt.
De dras isär av kompisar. Den ena får tillbaks tröjan den andra slitit av honom. Ruskar på sig. Vill puckla på varandra igen. Exakt som småbaggar i en fårhage. Låter värre än det är. Vi går vidare, undrandes vad det hela egentligen handlade om. Vad som rör sig i deras små hjärnor. Förmodligen samma sak som i fårhagen. Honor eller rangordning. Den ena killen har kollat otillbörligt på den andres tjej eller mopsat sig rent allmänt förmodar jag.
Istället går vi hem och skålar i lättcider¤. Käkar violglass och dricker massor av kaffe. Pratar om livet. Män. Hemligheter. Tjejsnack.
Får sms av en annan tjejkompis som är på ännu en misslyckad första dejt.
Hon är alldelles för kräsen, säger Klasskompis till mig. I samma andetag berättar hon om killen hon träffat några gånger. Som hon inte vill satsa på. Han är ju skåning¤¤. Man kan ju inte ha sex med någon som pratar skånska menar hon. Där går faktiskt gränsen...
Sen kollar vi på romantiska Titanic. Diskuterar hurvida Kate som "Rose" är fet eller kvinnligt perfekt. Hurvida Jack Dawson är perfekt eller inte behöver liksom inte diskuteras. Det är självklart. Lite en sån kille man ibland drömmer om ska komma och rädda en från en tråkig vardag.
Häller i kompis lite extra kaffe eftersom hon insisterar på att köra hem i mörkret. Eftersom det var stökigt tidigare så följs vi åt till bilen en bit bort. Klockan är strax före två och det är lugnt ute. Det har slutat regna och är skönt och friskt i luften. Jag är trots den sena timmen koffeinrastlös. Jag känner att jag bara måste ta en omväg runt hemkvarteret för att kunna sova sedan. Känner lite falsk trygghet av att ha nära hem och kramar nyckelknippan i fickan.
Naturligtvis dyker det upp en kille från ingenstans, tjugonånting. Såpass onykter att han är jobbig, men inte så svajjig att han är ofarlig. Jag måste förbi honom för att komma in på min gata. Jag är så glad att jag är nykter. Att jag har byxor och gympaskor istället för kjol och klack. Borde kunna springa ifrån honom om han inte kommer för nära. Jag ignorerar honom, sneddar över gatan och girar runt honom lite fint. Då han inser att jag är på väg bort kläcker han ur sig:
" -Men tjejen,du, vad sexigt du går.." Ja eller hur. I vita gympaskor. Jag kan inte låta bli att undra om såna repliker någonsin har funkat? Isåfall, hur full var hon då?
¤ Kompis har bilen. Och jag känner för att vara nykter. På en Valborg. Nästan så att jag funderade på att ringa mamma och pappa och berätta. Men de var tydligen bortbjudna på festlig middag. Hmpf.
¤¤ Här vill jag påpeka att jag inte hör till dem som klassar skånska "som danska, fast med mindre talfel.." Finns till och med varianter av skånska som låter riktigt fint. Iallafall i mina öron..
There is no such thing as squeeze day
Och eftersom alla kunder är lediga kan vi ju ha ett eget möte. Oj, vad jag är motiverad. Vad skoj det ska bli. Verkligen.
Subscribe to:
Posts (Atom)