Helgen som var i korthet...

"Hemliga rums dagen" på lördagen.

Rum som inte är hemligare än att massorna nu under en dag fick ynnesten att se dem. Min vän Norrlänningen var eld och lågor och övertalade mig att följa med tidigt som sällskap mot löfte om mutbrunch på Skeppsholmen. Det var ingen överdrift att säga att fler fått samma idé. Kön ringlade lång. En brunch senare ännu längre.

Då mitt intresse för gamla bergrum inte är i klass med Norrlänningens passade jag istället på att kolla in gamla Skeppsholmskyrkan som också var öppen. Verkligen synd att den byggnaden ska stå stängd, den skulle under sommaren kunna vara ett centralt beläget rum för meditation och eftertanke nu när den inte längre fungerar som kyrka.

Stallfesten.
Jo, den blev lyckad. Efter mycken eftertanke tog jag faktiskt klänning. Hade jodpurs o jeans i bilen. Avböjde vänligt men bestämt erbjudandet att rida hem..
Det pratas häst. Med de man ridit i samma trakter som reciteras det hästnamn och gamla anekdoter. En medelålders ponnypappa presenterar sig som "hej det är jag som är XX's pappa." Där XX då var namnet på dotterns ponny och inte på dottern. Jag fattade precis, kom ihåg den från en tävling. Hästnamn har jag sjukt mycket bättre koll på än människors . Hamnar brevid ett Storstadspar i trettioårsåldern. Vi diskuterar hur det var då, hur det är nu. Hon red som mig när hon var liten, som alla gjorde och många gör fortfarande speciellt i Hemstaden. Där ridning är som på de flesta håll en folksport och inte en pengasport.

Hobbyhästeri kallas det visst numera av de som satsar. När man rider för att det är kul. Inget fel i det, men det känns som om skillnaderna ökat på senare år. Som om allvaret kommer allt tidigare. Tjejen mittemot berättar om stallgrannen. Föräldrar som satsar stenhårt på SM och köpt ny häst för hundratusen och nu trailer för lika mycket. Till en tolvåring som redan är matchad och klar med förväntningar uppöver öronen att prestera. Mycket är bättre än när syrran och jag höll på. Men hellre en pappa vars målsättning var att vi inte skulle landa huvudstupa i något hinder och att det vore kul om vi fick med oss några rosetter hem, än en som leka coach.

* Eurovisionfestivalen
Gick visst inget vidare för Paljetterelli. Någon som är förvånad, eller är det bara jag och Europa som tyckte låten var kass? Inte för att Ryssland var bättre än t ex Grekland heller. Men iaf.

* Konfirmation.
Kompis lillasyster. Hon var såå fin och duktig att jag helt oväntat greps av stundens allvar. Blev alldelles blödig och fick blinka och svälja en massa. Hade jag valt vattenfast mascara hade jag säkert gett efter och gråtit som smått pinsamma mamma-människor kan göra. Hoppas verkligen att det var ett olycksfall i det hormoniella arbetet och inte tecken på att jag är på väg att förvandlats till en sån där lättrörd sak som ska böla i tid och otid och utbrista hur "fiiina" bebisar/konfirmander/brudpar är.

Ja, den delen som konfirmanderna var med i var fin. Men det var också långt. Som i långtråkigt. Ett sånt där upplägg som är svårt att förstå en dag då man kan ana att många ovana kyrkobesökare trillar in i form av anhöriga. Kanske läge att slänga in några hyfsat låttsjugna psalmer som fler än kyrkfolket faktiskt hört förut. Gärna framförda av en kantor som faktiskt kan spela så att det låter någorlunda. För att avslutningsvis vidare alienera eventuella tidigare kyrkbesökare körde de den hopplösa nyöversättningen av "Fader Vår." Den som förmodligen skrivits ihop av ett gäng glada sjätteklassare med uppenbara läs och skrivsvårigheter. Vilket alla som tvingas traggla sig igenom nyversionen på det utdelade bladet snart också drabbas av.

Brevid mig hade jag bekantas bekanta med en tioårig son som i ännu högre grad än mig höll på att avlida av allmän tristess. Eftersom jag är en så mogen och vuxen person /insert ironi/ beslöt jag att muntra upp honom lite med en diskret imitation av den inte speciellt välspelande organisten. Som tack visade han mig lite små seriefigurer han ritat diskret under tiden. Kanske inte min mognaste minut. Men jag gjorde en liten unge lite gladare och räknar kallt med att Mannen Däruppe får ha överseende med det. Även om hans markpersonal inte skulle ha haft det.