Fick jag en ny självutnämd kompis. Några och tjugo, blond-mit-silikon och den typ av utseende som lätt skulle passa på framsidan av Café. Hade jag varit kille hade jag säkert blivit stormförtjust när hon skuttar fram och hävdar att vi träffats förut*. Själv blir jag måttligt road och vill mest tillbaks till mina kompisar, men svarar artigt som den snälla tjej jag är.. Hon är däremot glad och lätt promillepladdrig och vill inte riktigt släppa mig. Följande konversation utspann sig:
Hon: -Bla bla bla...föressten är du singel?
Jag: -Ja,(why?) du med eller?
Hon: - Ja. Fast. Tihi. Fast jag har ett förhållande med min chef..
Jag: (ironiskt) - Aha. Smart tjejen... (Han kunde knappast ha valt en mindre diskret "assistent"..)
Hon: (uppfattar inte ironin)-Tihi. Ja. Han är ganska bra i sängen faktiskt...yada yada yada...
När jag försöker gå vill hon ha min mailadress. För jag är ju så trevlig att prata med... Suck.
* Jo, jag vet precis som de flesta i branschen vem hennes chef är. Han ser bra ut. För att vara 40 och gift. Han tycker man ska tillvarata kvinnlig kompetens. På alla sätt tydligen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment