Helg i Bergmanstil:"Vi ska ha ångest"

Deklarationsångest:
Innan deklarationen: Enkelt. Slänger vi in på nätet lite fint dagen innan.
Under helgen: Vafan? Vaddå räkna ut splitade aktier manuellt? Anskaffningsvärde? Kan vi vara lite mer opedagogiska när vi skriver ut vilken procentsats som ska multipliceras med vad och ifyllas på vilken extrablankett, tack? För det hela är ju rätt enkelt. Egentligen. Och det vore ju synd om folk fattade på en gång.

Men man ska se det från den ljusa sidan. Kommer säkert få kränga alla mina ungefär tre aktier och slippa ta upp det igen ändå. För att bekosta..

Tandångest:
Bitit sönder en tand i helgen. Nu är jag rädd för att det ska bli stort, dyrt och läskigt den här gången.

H ångest:
Jag hörde inte av mig innan han åkte som han ville. Nu kan jag inte nå honom. Även om jag kanske inte hade ringt ändå hade jag velat kunna välja att inte ringa. Fan.

Åldersångest. En tjej som är lika gammal som syrran har några gråa hår. Fatta, så att det syns. Första kom visserligen när hon var 25 och. Men iaf. Någon som jag bara är lite yngre än har börjat få grå strån. Utan att ha fött barn eller ens fått en rynka. Bara gråa strån. Skrämmande utveckling. När ska man bli gråhårig egentligen? Mamma har aldrig haft någon naturlig hårfärg så länge jag känt henne. Men pappa har ju sett likadan ut till ungefär 55. Betyder det att syrran och jag klarar oss dit med?


Jesusångest. Fikar med kompis på söder när vi hamnar mitt i Jesusmanifestationen. Vad demonstrerar de om, undrar Baristan. Det är väl för att det är pingstafton idag, säger kompis trosvisst. Kristihimmelsfärd, rättar jag. Sen blir jag osäker.Å ena sidan är det ju kul om folk knallar runt glatt firar sin tro. I allafall om det är mer kärleksbudskapet än mord på abortläkare de stödjer. Å andra sidan får jag lite rysningar, har varit lite väl mycket fundamentalister som tror att deras väg är den enda sanna på sistone. Av någon anledning kommer jag att tänka på hur det skulle vara om det var ett annat allvar. Om vi levde i en teokrati och mobben utanför caféfönstret skulle varit en stark styrande kraft som demonstrerade emot hädare och syndig klädsel.

Trädgårdsångest: i stadsmiljöversionen. Balkongodlarångest.
Tar en fika med en "gammal" klasskompis. Hennes föräldrar kan det här med odling. Mina med. Vi har krav att leva upp till. Skor att fylla. Vi enas om att vi inte behöver ens försöka leva upp till deras standard än på många år. Jag drar tyst en suck av lättnad. Tills hon frågar mig hur jag hade tänkt balkongen i år, själv hade hon tänkt sig medelhavstema på balkongen i år.

Tema? Måste man ha ett tema? Själv hade jag i vanlig ordning tänkt botanisera på lokala handelsträdgården och plocka ihop något som såg snyggt ut ihop med mina årligen återkommande favoriter*. Så whitetrashigt av mig. Jag inser det nu.



* Blå lavendel för att påminna om Provence och för att det luktar gott. Blomman för dagen och några till brukar också få återkomma.