Recap

Det är mycket nu. Börjar känna mig lite lätt trött. Men vi tar det från början.

Lördag: Ut och ta ett glas vin med tjejkompis. Trodde lugn kväll. Och den förste jag springer på är naturligtvis den här killen. Idioten har dessutom fräckheten att fortfarande se bra ut*.

Såpass bra att tjejkompis som inte känner till honom, höjer lätt frågande på ögonbrynet när han drar mig åt sidan för att "prata lite". Ja, han var intresserad av mig en gång i tiden. Men jag valde H och han blev ihop med den här tjejen. Som han sen fick barn med. Och nu vill han lätta sitt hjärta eller nåt. Veta hur jag ser på honom. Jag ids inte. Orkar inte med honom. Orkar inte ens be honom dra.

Så jag säger vad jag inbillar mig att en vuxen person skulle ha sagt. Förklarar att ja, jag är rätt besviken på honom.(Underförstått: För att du teoretiskt sett försatte mig och säkert ett antal andra tjejer i en jävligt knepig situation och förde alla bakom ljuset och jag tror inte ett ögonblick på att du hade berättat sanningen för mig om jag hade följt med dig från den där festen den där kvällen. Vilket jag som väl var inte gjorde och du kan glömma att jag ser dig som på något sätt intressant ever again.) Att det här inte är varken rätt tid eller plats för den här diskussionen. Han hävdar att han vill förklara**


Jag rycker på axlarna. Svarar att han får väl skicka ett mejl eller nåt då. Sen följer ett gäng mejl och sms. På temat att han är fattar att han gjort värsta misstaget*** och förstår om jag har svårt att hitta förtroende för honom igen och att det kanske är straffet han får ta osv. Kräl, kräl. Antar att det är meningen att jag ska tycka synd om honom. Jag tänker bara, ok bra om du lärt dig av dina misstag. Good for you. You've made your bed. Now lay in it. On you're own.

På Hemvägen träffar jag en annan gammal bekant. Som är en trevlig kille. Rolig. Ungefär på samma sätt som klassens roligaste kille är. Åt vars upptåg alla tjejer skrattar och sedan när han frågar chans på någon tror man fortfarande att han skämtar. Ungefär så. Ett riktigt charmtroll. Men bortser man från charmen har man. Just det, ett troll¤. Jag har artigt tackat nej till dejt med honom. Ages ago.

Finkänsligt gjort klart att jag inte var intresserad av honom på det sättet.
Trodde jag. Han pratar en stund med mig o min kompis. Sen får jag ett sånt där sent sms. På temat dejt. Tackar nej så snyggt jag kan. Fick ett till härom dagen. Där han vill att jag ska "förklara hur jag tänker." Men hur fan då? Finns det någon snygg översättning till pojkspråk på "ja, jag tycker du är en trevlig kille. Men eftersom du inte är intresserad av att vara bara vänner och jag hellre skulle dö än att hoppa i säng med dig försöker jag göra dig en tjänst och säga nej redan nu. Vilket jag redan har gjort. Ett par gånger."

Söndag: Träningsvärk. Jobbpapper att gå igenom och annat strul. En stund på årets första julmarknad i Gamla Stan ovanligt tidigt. Gäller att passa på när vi har snö. Lunch med Norrlänningen på Statsmissionen.

* Om Karmalagarna funkade som de skulle borde han ha drabbats av temporär puckelrygg för sina synders skull, eller åtminstone en sån där gullig skendräktig mage som vettiga killar som nyligen blivit pappor kan få.
** Fattar fortfarande inte varför han vill prata med just mig egentligen.
*** Någon mer än jag som tycker att han kör försvarstalet för fel tjej egentligen? Var ju inte mig han var ihop med.
¤ Nej, inte utseendemässigt ett troll. Mer absolut så inte min typ.