Middag och vinkväll med tjejgänget igår

Idag en sån där dag då man får anstränga sig för att övertyga sig själv om att man är pigg och entusiastisk. M var i stan så vi var såklart tvugna att dra ihop ett gäng och gå ut och träffas trots att det var vardagskväll. Prioritera det kvinnliga stödjande nätverkandet. God middag. Vitt vin och drinkar.

På väg från jobbet ringde min mobil. Norrlänningen som har lugnt på jobbet och är sällskapssjuk. Undrar om jag är på väg till gymet eller om jag har lust att hitta på något. Svarar att jag ska ut och äta med tjejgänget. Han detaljfrågar var och jag blir misstänksam på att han inte skämtar när han slänger ur sig att han "kanske kommer förbi och säger hej". Förtydligar att det är tjejsnack.

För säkerhets skull lägger jag till att S kommer vara där och säkert gärna vill planera in nya träningspass med honom**. Ibland är det skönt att vara bara tjejer faktiskt. Är ju lite lättare att prata om killar om vi är bara tjejer än om han eller någon annan kille är med. Blir ju liksom lite mer städat då. Pojköronanpassat.

Börjar seriöst som alltid. Uppdatering av den senaste tidens händelser privat och på jobbet. Sen alltmer uppsluppet vänskapligt gnabb. Vi är alla olika personligheter. Det blir aldrig tråkigt.

M berättar anekdoter från livet utanför Storstaden.
V pratar fortfarande om sitt ex. Han med Stort H. Vad hon än kallar honom märks det att hon är ledsen. Fortfarande. Även om har ny dejt på g.

S anländer sent. Har varit på AW med jobbet. Som hon inte kunde missa. För gratis är ju gott. Hon har ny snygg frisyr. Och just dumpat killen. För att hon insåg att det inte ledde någonstans. Redan ny kille på gång. On hold. Först tyckte hon det var läge att ha lite karenstid och komma över den hon just dumpat. En sådär fem-sex dagar emellan kunde vara lagom anförtror hon mig. Jag blinkar förvånat. Man måste fan beundra henne. Hon får sina smällar, ruskar lite på sig och går vidare. Ältar gör hon inte. Det mesta rinner av henne som vatten på en gås.

Förhör S ett tag om nya killen. Och V om hennes nya dejt.
Funderar på det där vad som gör oss så olika känsliga egentligen. Hur mycket som är arv och hur mycket som är uppfostran/miljö/inställning till livet.

V hävdar att killar över 30 egentligen är biologiskt för gamla. Att de biologiskt har en topp runt och strax efter 20. Sen går det bara utför.. Ingen annan håller med henne. Jag och påpekar ironiskt att hon isåfall kunde ta och svara på den där annonsen om resesällskap som gått ett antal veckor i DN. Den med 20 lumparkillar som optmimistiskt söker tjejer i åldern 18-35 som resesällskap på muckresa till Tallin. Den som jag och M brukade läsa och garvande fråga oss om det på allvar finns tjejer som svarar på. Som är över 20. Det är ju inte direkt så att man kan ha dem till speciellt mycket. Om man inte vill träna barnuppfostran på stora barn som gör sitt bästa för att supa skallen av sig. Typ nåt sånt här föreställer jag mig. Det kan t om V hålla med om.


Jag berättar om att jag tackat nej till en dejt med en viss kille. För han är intresserad men jag tycker bara han är trevlig. Vilket jag finkänsligt förklarat eftersom jag inte vill ge falska förhoppningar. Alla tycker jag agerat moget och vuxet. Utom S som tycker jag har en skruv lös. Att jag gott kunde gått ut och haft lite kul bara.


* Norrlänningen lärde känna M och en annan tjej som var med igår före mig. Även om han umgås mer med mig idag.
** S drog med honom på grymmt pass på sitt gym. Pass han kallade fjantig tjejgympa innan hon tvingade dit honom. För säkerhetsskull hade han kört ett spinningpass precis innan. Som uppvärmning. Var således ganska ledbruten efter pass nr två. Klagade för mig. Påstod sig inte vilja göra om det. Fast verkade ändå ganska belåten. Han hade varit ensam kille på passet. Fått vara i centrum. Känt sig uppskattad. Fått beröm för att han överhuvudtaget kunde hålla reda på sina fötter.
Nu lite av ett internt skämt mellan honom mig och S.
*** Vad hände med "hjääälp Tjejbaciller"? Visserligen har Norrlänningen alltid haft tjejkompisar, men ändå. När ändrades allt och alla killar vill vara med på tjejmiddagar istället för att se tjejer i flock som läskigt tjejpratande? Finns iofs ett par såna killar kvar i bekantskapskretsen. Som bara kommer om andra killar de känner är där. Som de kan sitta tätt intill på fester och prata trygga manliga ämnen med. Som att överdriva sina jobbframgångar, sin nya bil eller hur bra det kommer gå för deras favoritlag nästa säsong.