Tågresa från Hemstaden i Helgen

En Hemstadshelg där jag firat Mamma och andra nära och kära som haft födelsedag i september. Tittat på söta föl. Plockat äpplen, tomater och vindruvor. Ätit söndagsmiddag bestående av Coq au vin och paj med Hemgjord glass är det dags att ta tåget hem till den Stora Stygga Staden.


SJ. Svindyra Järnvägarna. Hamnar brevid Trevlig Tjej som uppenbart också borde jobba. Jag bläddrar förstrött i några papper. Hon slår upp sin jobbdator med den prydliga PP demonstrationen hon håller att författa i stora pedagogiska bokstäver. Behöver inte ens kasta en blick på skärmen för att veta att hon är involverad i något statligt. Aldrig fått security breifing av en småparanoid amerikan som skulle fått ett hysteriskt anfall om han sett henne lämna den bärbara på bordet brevid mig när hon gick för att köpa kaffe. Påslagen.

Hon kommer tillbaks. Krånglar sig längst in och ursäktar sig för sina långa ben (ja,ja skryt lagom. Var faktiskt nån som trodde jag var 167 häromdagen.Sådeså)
Hon ser att jag läser på engelska och passar på att fråga om översättningshjälp. Jag sträcker malligt på mig. Ler lätt överseende och bereder mig på att hjälpa den stackars bortkomna tjejen med lingot. Sen tar det pinsamt lång tid innan jag kommer på den rätta formuleringen. Men det är tydligen inte bara jag som är trött efter helgen.

Hon har tydligen haft en kul helg. Som i lite trött och bakis på söndagen. På måndag ska hon hålla ett föredrag. På utrikiska. I två timmar. För fransmän. Jag tröstar henne med att de förmodligen ändå inte kommer fatta speciellt mycket fina engelska ord. Att hon lika gärna kan hålla det enkelt. Med mycket bilder. Satsa på ytan istället.

Nöjd med mig själv utser jag henne till vakthund över mina mindre värdefulla saker och knatar iväg till restaurangvagnen för kaffe. Artigt som jag är ursäktar jag mig när jag sträcker mig förbi en medelåldring för att nå mjölken. Han blir alldelles förtjust och flörtar ohämmat ända tills jag chockad smiter därifrån. Tänk prydlig lätt tunnhårig ingenjör med mesiga kläder. En gamling. Inte ens typen man på långt håll kan se att han en gång i tiden varit en stilig karl och ha lite överseende med att han liksom ler mot alla av motsatt kön av gammal vana fast han har vett nog att fatta att det är tvärkört. Nä. En vanlig gamling alldelles utan självinsikt till och med i nyktert skick. Eeew. Hoppas det inte är en ny skaffa-lammköttstrend på gång. Känns inte okej. Alls.