Räddningsaktion

Igårkväll. Man kommer hem. Käkar. Packar upp träningskläderna. Passar på att göra en inpackning och lite annat livsnödvändigt. Ser fram emot att dra på mig något bekvämare än jobbklädseln och sjunka ner med en stor kopp te framför tv:n och sedan skönhetssömn inför morgondagen. Bara ha en lugn kväll. Kommer ut ur duschen samtidigt som telefonsvararen går igång. Med Killkusinens lätt panikslagna röst på. Jag kastar mig på telefonen och får ungefär ur honom att: Jag måste komma ner nu nu nu. Han behöver extranycklar. Soprumsnycklar. Alla nycklar. Det är kris och katastrof och bråttom.

Lätt uppskrämd av stundens allvar sliter jag på mig det som ligger närmast, tar nycklarna och ilar nedför trapporna till undsättning. Iklädd grå mjukisdress med Hello Kitty emblem är jag redo att lära vilket ligistgäng som helst att man inte ger sig på min Killkusin ostraffat. (I min skenande fantasi är den mest logiska förklaringen till hans beteende att han skulle ligga skadad och rånad utanför porten. Varför skulle han annars låta helt panikslagen?)


Kommer ner och finner honom oskadd men smått hysterisk och i stort behov av min soprumsnyckel (vi har samma grovsoprum.) Under det att han rotar runt som en jordekorre på speed lyckas jag få ur honom vad problemet är. Han har firat något med jobbet. Kommit hem o lämnat jobbgrejorna och slängt någon förpackning i grovsoprumet på väg ut till det lokala stället. Nu hade han plötsligt inga nycklar. Lägenhetsnycklarna. Jobbnycklarna. Allt borta. Panik. Han hade hoppats att han skulle ha slängt dem av misstag i soporna. Men nada nycklar här.

Jag föreslog försiktigt att han kanske hade glömt dem under den där sista ölen innan hans jobbarpolare vinglade hem. Den på det lokala haket. Då mindes han plötsligt. Han hade visst haft en jacka också. Med nycklar i fickan. Som han hängt på lokala haket. Det som stängde när han och kompisen masade sig därifrån och vars ägare nu troligen satt i bilen på väg till andra sidan stan.

Vad gör man i ett sånt läge? Jo, om man är för snäll för sitt eget bästa så ger man honom hans extranycklar. Sedan följer man med honom upp och tillbringar en alldelles för lång stund med att med hjälp av förnamnet försöka lokalisera ställets ägare via eniro/fejjan osv. Man antastar helt okända människor per telefon i jakt på killen som har stället. Jodå. Killen lokaliserades tillslut. Fick ett sms av Killkusinen nyss. Han fick tillbaks jackan med alla nycklar. Och nejdå Killkusinen är inte fjorton. Utom möjligen mentalt då.