Onsdagskväll i Storstaden

Utgång med Barndomskompis i onsdagskväll. Träffas som vanligt vid Svampen. Säkrast så. Finns nämligen tre ställen här i stan som man säkert vet att tvättäkta lantisar hittar till. Åhléns city (betona stooora ingången för att undvika missöden), Ringen vid T-centralen (betona övre plan för att undvika missöden), samt just under Svampen på Stureplan. Alla andra mötesplatser kan medföra att personen i fråga kanske inte hittar dit. Istället får man ett mobilsamtal där någon med lätt panik i rösten frågar något i stil med "du, det står Bredäng på skylten här. Har jag åkt mycket fel då?*"

Men nu således Svampen. Tjejkompis har flugits in som hastigast pga jobbet och det finns såklart bara ett ställe att gå när hon har en ledig kväll. Stureplan. Äta middag och ta några glas. Skratta åt bratsen och wannabee kostymnissar. Ungefär så långt man kan komma ifrån Hemstaden utan att passera tullen.


Klär upp mig lite mer än vanliga AW klädseln. Tar nya skorna. Med klackar som lätt vill fastna i stenbeläggningen, de som matchar Filippa K klädseln.

Ganska snart känner jag att det ligger något i det där gamla talesättet "om man vill vara fin får man lida pin**". Biter ihop och ler tappert när vi irrar runt på jakt efter den perfekta middagen. "Inte sushi" säger kompis och ser skrämd ut. Inte är hon lika förtjust som mig i små sallader heller. Får bli pasta. Först en tradition oss emellan. Dricka lite bubbel i baren***. Få frågan av svensk kostympojke om jag var från Östermalm. Med nöd och näppe avhålla sig ifrån att skratta sig fördärvad över frågan. Uppenbarligen var hans koll lika dålig som hans förmåga att låtsas vara världsvan.

Sedan middag helt i kompis smak. Italienskt. Snabbt inse att det inte kommer finnas någon rätt utan massor av olivolja eller grädde. Kapitulera. Hänga på kompis i att beställa in vin och vitlöksbröd. Den Stora Fett och Kolhydrats synden. Inse att det är sånt man hamnar i Helvetet för. Fastnitat på ett spinningpass för tid och evighet under ledning av Fredrik Paulun. Skjuta undan dåligt samvete genom att lova sig själv att ta i extra på morgondagens gym-pass och istället njuta av sällskapet.

Kompis för himla rolig. Roat mig ända sedan skoltiden. Nu med anekdoter.Om folk vi känner. Om det senaste från Hemstaden. Återblickar på vansinniga lärare vi haft. Om klasskompisen ingen av oss tål (som kompis trampade hårt på med vass klack en gång. Best thing she ever did.) Denna tjej tycker nu att det skulle vara såå kul om vi kunde träffas igen. Tycker inte vi. Svårt att tro att hon gått ifrån att vara en falsk bitch till någon man vill umgås med. Djupa diskussioner om förhållanden och pojkar.

30 nånting slipskille brevid oss. Med engelsktalande affärsbekant som han underhåller med en engelska med tydlig svensk accent. Som han vill impa på. Genom att bjuda blondiner på en massa dricka. Vi tackar artigt och drar oss hemåt istället. Kompis ska flyga dagen därpå och jag ska jobba. Oroligt följer jag henne mot hotellet. Man vet ju aldrig. Sist gick hon åt fel håll när hon skulle tillbaks.


* Sen förväntas man ge en perfekt GPS beskrivning av hur man tar sig från Bredäng eller nån annan byhåla man själv knappt vet var det ligger. Tegucigualpa vet jag var det ligger. Antananarivo med. Men Bredäng? Sorry..
** Note to self. Inte packa ur tejpen. Nästa gång tejpa fot i förebyggande syfte. As to avoid aj. Fortfarande litet märke på fot.
***Fick bli fusk med mousserande denna gång. Vi var ju principfasta nog att betala för oss själva.