Äntligen!

Går årets Nobelpris i litteratur inte till en svårmodig pretto jag inte har läst utan till någon som verkar vara en skön personlighet jag inte har läst.*

Jean-Marie Le Clézio. Nej, om ni hoppades på att jag skulle göra en litteraturkritisk analys av hur hans tidigaste verk gjorde honom till den nya franska vågens omslagspojke så blir ni besvikna. Jag nöjer mig med att konstatera att jag finner hans referensramar mycket intressanta. Uppväxt i Nice (som jag också har bott i.) Slog igenom med en ökenskildring om Sahara (min faiblesse för öknen ni vet.) Har levt tre år i med indianer i Panamas regnskog ( både impad och lite småavis där.)

Han skriver på franska men är egentligen mer av en nomadisk världsmedborgare (franskt/mauretanskt medborgarskap.)

Heder åt Horace Engdahl som både vägrat fjäska för Staterna och mopsat sig i direktsänding mot självaste Jan Gulliou. Allt på en och samma vecka. Jag har länge tvekat. Men nu bestämt mig för att Horace helt klart är en cool snubbe.

Självfallet var det väntat att det skulle gnällas från mindre bildat journalisthåll om årets Nobelpristagare. Det borde ju ha varit en aamerikaan. Detta eftersom svenska journalister i gemen ofta har så kassa språkkunskaper att det enda utländska språk de klarar av att läsa i orginal är just modern engelska. Men Joyce Carol Oates blir ju jämt förbisedd? ( Att man är favorit i Oprah Winfreys bokklubb och fått vara med i hennes talkshow betyder inte med automatik att man får Nobelpriset. Sorry. )


Lisa Bjurwald tycker att Nobelpriset skulle ha gått till Philip Roth (am. författare.) För det har hon läst i The Guardian (engelskspråkig tidning) att det är ett mysterium att han inte har fått.

"Horace Engdahls pinsamma brister i den litterära bildningen visade sig tyvärr inte vara en rökridå. Svenska Akademin menar tydligen allvar i sitt fortsatta förringande av amerikansk litteratur."
Ur dagens DN,sid 2

Ja,du Lisa. Jag förstår att det suger att Svenska Akademin hade mage att välja något som inte kom ifrån det jänkarcentrum som resten av världen kretsar kring. För det har vi ju sett på film. Att alla aliens landar i Staterna. Alla huvudpersoner pratar engelska.

Sen är det ju jobbigt läge att du måste kunna franska för att plöja författaren på orginalspråk . Om du vill verka sådär insatt och kunnig som de flesta av oss vanliga dödliga kanske felaktigt inbillar oss att man borde vara om man skriver om Nobelpriset för en av Sveriges största morgontidningar.

Sedan fläskar hon på med vilken antiklimax det är för stackars Roth och en utläggning om kopplingen mellan Roths privatliv och hans fiktiva privatliv.
Om den man som i verkligheten fick årets Nobelpris har hon ingenting varken positivt eller negativt att säga. Inte en rad.

Om någon här visar "pinsamma brister i den litterära bildningen" är det knappast Horace Engdahl.




* Ska det fasen bli ändring på omgående. I ett år har jag stått och velat mellan The Golden Notebook och The Grass is Singing utan att kunna bestämma mig om det kan räknas som "borde ha läst litteratur" eller inte och isåfall vilken. Nu kan jag strunta i det och läsa två av årets istället om jag gillar den första. Jo,jag vet. Det var svagt av mig att skippa fjolårets Nobelpristagare. Den som alla äldre bibliotekstanter väntat så länge på. Snudd på whitetrashigt och Claes Ohlsson katalogigt. Men i år ska det bli bot och bättring.


SVD's artikel