Julfesten

Hos tjejkompis. Små söta lax och veg-snittar. Pepparkakor med grönmögelost. Cupcakes. Och ett gäng glöggsorter. Varav jag misstänker att den 21%-iga inte alls bara ingick med "lite" i den alkoholhaltiga versionen*. Snyggaste killen är naturligtvis någons pojkvän. Säger att han kommer ihåg mig med från en annan fest, jag kommer ihåg honom med. Undrade redan då om han hade någon tvillingbror som var singel. Inte heller denna gång lyckades jag bli tillräckligt modig (läs onykter) för att våga fråga.

Tjejkompis har gjort misstaget att tro att man utan problem kan sätta teknik i händerna på alla manliga varelser. Även kulturvetarvarianten. Att Y kromosomen magiskt skulle få honom att åtminstone kunna sköta en ordinär stereo. Slutade med att vi fick lyssna på samma CD på repeat i en evighet**. När han väl hade lyckats lokalisera repeat knappen ville han inte genast äventyra saken genom överkurs som att byta musik utan påstod att just den CD:n dög bra. Tre gånger på raken.

Festdeltagarna kan i huvudsak delas in i två kategorier. Dels de vars största diskussionsämne är hurvida de ska åka en vända till och backpacka/volontära ett par månader direkt efter jul. Eller om de borde stanna hemma och ta den där C uppsatsen nångång och kanske flytta tillbaks i den just nu uthyrda lägenheten.

Dels de som kommit längre på väg in i vuxenlivet. Som diskuterar arbetslivet och bostadsmarknaden. Räntesatser. Vuxenprat. Och så jag då. Som hör hemma i båda lägren. Och ingenstans. Undrar egentligen varför jag slutade engagera mig ideelt. Varför jag inte drog till en forskningsstation i regnskogen och jobbade ett år. Jag vet svaret. Jag var någon flickvän. Någon som tyckte tågluff på sommaren var äventyr nog. Och nu när jag är singel igen har jag plötsligt vant mig av vid att bo i flyttkartonger. Vant mig vid fast inkomst. Klädkonto. Att slippa leva på nudlar. Blivit bekväm.

Hamnar brevid nåns kompis kompis som tillhör de sistnämda. En alfamale i gentlemannatappning. Beklagar sig över att han jobbar för mycket. Funderar på att köpa en annan typ av företag nästa gång. Nåt där han kan jobba lite mer hands-on med verksamheten***. Inte för att han egentligen skulle behöva ett företag till för pengarnas skull, poängterar han. Men det kunde ju alltid vara kul med en annorlunda verksamhet där man fick engagera sig mer praktiskt.

Det är lätt att prata med honom. Bara koppla på autopiloten. Däremot blir jag inte sådär värst imponerad. Förrän han tar till det tunga kortet. Drar till sig nötskålen. Frågar vad jag vill ha. Knäcker ett par nötter med bara händerna****, och räcker mig. Då måste jag faktiskt erkänna att jag blev lite impad¤. Sedan försöker han med jämna mellanrum mata mig med nötter under kvällen. Bafatt liksom.

Idag mycket nöjd med beslutet att packa i lugn och ro och inte köra till Hemstaden förrän i morgon. Känns moget på något sätt. Vuxet.

* När vi nu är inne på alkoholhaltiga drycker. Ta det lugnt med spriten i jul folks. Remember, det är först på nyårsafton som det kan ingå i traditionen att supa skallen av sig.
** Enligt regeln "den som sitter närmast blir musikansvarig". Jodå vi teg och led. Hänsynsfullt. Ett tag iaf. Innan en annan av killarna diskret smög fram och bytte.
*** Modeller vill visa att de inte bara är yta. Teoretiker vill jobba med händerna. Hantverkare att de faktiskt kan läsa.
**** Jo, det fanns en nötknäckare där från början. Som mystiskt försvann under kvällen. Tillsammans med två av tre korvskurvar.
¤ In a "hoppas verkligen att han inte är typen som knäcker annat än nötter när han blir arg på någon" -kinda way.