Hann med en sen-säsongig tur i el-ljusspåret med i helgen. Lite lätt och fint sådär. Varva ner. Stutsa fram i sina egna små tankar, inte störa någon, inte bli störd. När stigen plötsligt spärras av en massa människor à la förvirrad fårskock. Jag går åt sidan och tar mig nästan förbi när jag blir stoppad av en man. Av modell gubbe*. Som först skämtsamt deklarerar att mig tänker han då rakt inte släppa förbi. Jag ler besvärat artigt och avstår från att fråga om han vet vad allt folk håller på med ute i skogen. Vill ju bara ta den där sista biten och åka hem. Inte prata. Vara ifred. Men nädå. Jag har ju långt blont hår också. I flätor dessutom.
Gubben kan inte låta bli att kommentera mitt blonda utseende. Med flätor och allt**. Och hur han minsann bra gärna skulle vilja dra lite i dom osv..hö hö. (Och från vilken jävla sten kröp du fram ifrån då gubbe? Det där är fan inte okej. Alls.) Känner hur jag bara får nog. Nog av att vara tjejigt trevlig och smidig jämt. Vad får man för det? Knappast vara ifred iaf. Ger honom min bästa okej, du rör-du dör, valet är ditt, blick och inskärper lugnt att han nog gör bäst i att låta bli det. Han backar. Mumlandes att han skulle bra gärna vilja, skulle göra det, om han bara vågade.. och en massa annat dumt.
Jag springer vidare. Ilsket undrande vad det är som får vissa män att tro att det är okej att stoppa en vilt främmande person i el-ljusspåret bara för att hon är en yngre tjej. Får man inte skoja lite då? Jodå. Jag är rätt avslappad och kan slänga käft med de flesta om det är någon jag känner, är det en helt annan sak. Men där. Han vet inte vem jag är eller vad som pågår i mitt liv. Det är såna gånger jag önskar att jag vore kille. Helst axelbred och 1.90. Med suspekta tatueringar och skinnväst med märken som antyder att jag kanske inte uppskattar hans humor och att han gör bäst i att hålla käft om han inte har något respektfullt att säga. Skulle han betett sig på samma sätt då? Knappast. Skulle han haft några hela ben i kroppen om han försökt? Hardly.
* Tänk sån där som blir gubbe redan tidigt, men tycker det å så kul att skoja med jäntor hö hö. Nu 55+. Vattniga blå ögon. Illasittande fritidskläder. Fullt med töntiga klubbmärken på jackan. Moranisse stavar i händerna som han ställt ifrån sig.
** Ja, jag har långt blont hår. I form av hästsvans eller flätor när jag tränar. Och visst är det gulligt när man är hemma hos någon med ett litet pyre på några månader som fascinerat sträcker ut sin lilla knubbiga hand och ska grabba tag. Skitgulligt. Dock inte gulligt när en gubbe försöker göra samma sak. Inte ett dugg.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
Men vad ÄR det med kombinationen blond tjej och medelålders gubbe?? Jag blir så förbannad. Efter min senaste konferensupplevelse där det var väldigt mycket gubbslem funderade jag på om jag skulle färga håret. Innan jag nästan blev ännu argare av att jag ens tänkte tanken, det är ju inte jag som är ett pucko och skulle behöva ändra på mig.
Aldrig mer bara en arg blick. Lova det. De hajar inte arga blickar, gubbväldesgubbjävlarna. Man måste ryta till. Minst.
Men gu sicken typ!
Skärpning!
Jag hade aldrig anat att du har flätor. Jag trodde du hade så där haövlångt rakt hår. "Skandinaviskt fint", som det brukar heta. :)
Du får väl hyra in en Bodysork.
Some people .. allvarligt vem får för sig nåt sånt?
Verkar creepy. En av anledningarna till att jag mycket sällan går ut ensam kvällstid. Man vet aldrig vad det är för kufar ute..
*småskrattar åt att jag får skriva "Delstol" för att publicera denna kommentar*
Mycket udda fenomen - kan det vara någon form av förhoppning om att charmen och attraktionskraften fortfarande finns där?
Fast det låter ju högst osannolikt när man hör din beskrivning.
Mia: Har också märkt det. Det dägs ju att blondiner ser yngre ut än brunetter. Kanske är det en jakt på något ungt och (in their dreams) lagom korkat för att falla för dem?
Finns tillfällen då jag också funderat på att färga håret (blond av naturen). Men håller med dig, är ju knappast du och jag som ska anpassa oss efter puckon..
emster: Mja, sa ifrån fast med så kortfattat (läs manligt) språk som möjligt. Typ "nähädu" och "det är nog bäst att du låter bli det" och sedan blängde ilsket. Har man tur kan de bli osäkra då. Som han blev. Även om det kliade i mig att skälla ut honom. Avreagera mig.
Stod lite i valet och kvalet där. Men man får liksom välja om man tycker det är värt att lägga energi och tid av sitt liv med att tjafsa med en sån idiot..
Vissa tycker dessutom det är lite spännande att provocera fram en reaktion. Blir man då tjejigt upprörd blir det bara skoijigt för dem..."överspända tjejer hö hö" och det vill jag inte bjuda på om jag kan undvika.
Men visst. Hade han inte lagt av hade jag nog exploderat.
Kim M: Har väl rätt typiskt blont "Skandinaviskt" hår. Antar att det just nu är mer långt än halvlångt dock. Inte spikrakt, lite självfall. Flätor eller hästsvans har jag när jag tränar. Knappast på krogen..;)
Sork: Jo, får väl nästan göra det snart..:)
Miss Baglady: En viss typ av män över 50? Jo. Men samtidigt är det ju lite sjukt att du och jag ska behöva begränsa våra liv pga det..vore jag kille skulle jag lätt springa ensam i eljusspåret på kvällen. Nu gör jag inte det när det är mörkt.
Mr K: Eller också helt enkelt en maktgrej. För att de kan.
Finns på något sätt en stor skillnad mellan de som bara är lite extra "socialt trevliga" och påträngande äckel som han i spåret.
Inte alltid vad som sägs utan hur det sägs också, om de visar respekt för en som människa.
De trevliga är ofta män som sett bra ut och bara vill vara sociala men aldrig är obehagliga. Som fortfarande är artiga. De man kan ha lite medlidande med.
Äckel däremot vill på något sätt demonstrera sin makt på någon annans bekostnad...
Post a Comment