Men Gud

Eller kanske inte just han. Inte tomten heller. Men precis allt och alla andra. På jobbet. Hur mycket som helst dagar. Sådär så att jag kommer på mig själv med att bli nästan irriterad när jag blir bjuden på traditionsmässig jullunch av favoritkund. Förvisso trevligt*. Men det är en av veckans luncher som går bort. En lunchtimme då man hade tänkt springa som ett litet skållat troll och trängas med övrig panikpöbel i julhandeln.

Plötsligt har folk i bekantskapskretsen börjat skaffa knoddar. Som ska ha julklappar. Det blir plötsligt dyrt.Det blir svårt. Inte med de närmaste man känner väl. Men de där man bara vill ha med något litet till. Utan att ha koll på vad de redan har. Utan att lägga ut 799.90 styck på lite rosa/blå plast. Något som är kul. Utan att vara direkt livsfarligt.

* Den kunden ger alltid samma sorts julklapp. Inte vin. Inte choklad. Inte julgrupp. Utan olika sorters delikatesssenap. Ingen aning om varför men lite kul. Definitivt en egen julklappsnisch.