För att göra en lång historia kort så tyckte jag att jag varit tillräckligt social fredag och halva lördag och avvek sedan från gruppen. Litade på att de klarade av att ta båten hem själva utan att trilla i. De hade ju Z och Trevliga Kollegan med. Själv passade jag på att tillbringa resten av helgen i sällskap med bästaste öboende kompis. Mer om det senare. Kan avslöja att jag har grym träningsvärk iaf.
Dessutom är jag på jakt efter ett schysst recept på vakteläggsomelett.
Monday, September 29, 2008
Fredagskick-off
Med de vanliga dårarna. De man umgås med på arbetstid. Och vid särskillda tillfällen. Som i helgen då det skulle kickoffas.
Uppstigning i ottan. Samling för gemensam transport ut till gutarnas ö. Redan där börjar det likna vuxendagis:
Några måste absolut ha eskort till bankomat innan det åks till färjan (för det finns ju inga bankomater på ön eller så.) En annan måste promt hitta en toa på terminalen "ifall det är kö sen". Nån vill veta när vi ska äta. Jag och Trevliga Kollegan suckar och utbyter blickar. Z slår över till reseledarmode och försöker samla trupperna genom att påpeka att det vore fördelaktigt om vi boardar så snart som möjligt. Innan det där stora mc gänget som ska med samma båt.
Vi lyckas ta oss ombord och Mellanchefen som håller i trådarna drar upplägget igen. Redan där kommer första besvikelsen. Mitt och Trevliga Kollegans förslag har bytts ut mot en mer mesig lagstafett. Vi ska således inte få teambuilda genom att få se Mellanchefen dratta på ändan i ett vattenfyllt grottsystem. Big disappointment. Huge.
Hållit mig lagom nykter och inte varit orsaken till några skandaler - Check
Lyckats ta mig igenom helgens övningar som en god lagspelare utan att flippa ur på någon eller påtala fånigheten i vissa floskler- Check
Genomlidit den obligatoriska statistiken utan att vare sig somna eller gäspa käkarna ur led- Check
Måste bara innebära sjukt mycket vuxenpoäng.
Upplevt inte helt nykter manlig kollega* ge vad han säkert själv skulle inbillat sig var "positiv feedback" till mig och kollega Z mycket sent på fredagskvällen. - Check
Ringmuresightseeing och andra aktiviteter med kollegor- Check
God mat- Check
Fått tillfälle att lära känna kollega från annan avdelning bättre- Check
Hon den där nya försagda saken på ekonomin jag teamades ihop med. Efter lite vin var hon inte lika försagd. Nästan trevlig trots att hon jobbar på fiendesidan. Sen kände jag att vi bondade under ett litet båtligt missöde med. Vi hade lyckats slutföra vår uppgift och var på väg tillbaks till de andra när hon plötsligt tar mig i armen och pekar förskräckt.
Ett helt gäng med fjantiga västar och läderkläder har plötsligt parkerat sig ungefär där resten av jobbet borde sitta. Jädra ligister. Komma här och tro att de kan sno våra stolar och bete sig hur som helst bara för att de har fula tatueringar och vuxenmoppe. Vi rådslår lite snabbt. Kommer överens om att man inte bör vika sig för såna idioter. Speciellt som deras västar inte tillhör någon respektingivande indrivningsföretag. Dessutom har de några brudar med. Det värsta som kan hända är väl att vi får lite stryk. Vi morskar upp oss. Exempel bör statueras.
Naturligtvis står hälften av dem i gången och snackar med den andra hälften som sitter. Vi puffar oss fram och muttrar arga "ursäkta", till höger och vänster. Snubbarna tittar förvånat. De hårdspacklade MC bitcharna som står här och var blänger på oss med en min som om de vanligen åt tjejer som oss till frukost. Vi blänger tillbaks. Det är inte förrän vi hunnit ungefär halvvägs igenom MC flocken som vi inser att något inte stämmer**. Att vi råkat gå till fel båtände...
* Inte Trevliga Kollegan. Han är aldrig det minsta pinsam. Hans tjej kan vara stolt över honom.
**Den officiella förklaringen var att "vi passade på att gå ut och ta lite frisk luft". Sånt kan ju hända vem som helst enades vi om. Ge mig en skog med myrstackar och södertallar att orientara mig med. Men en båtjäkel. Såklart man blir desorienterad.
Uppstigning i ottan. Samling för gemensam transport ut till gutarnas ö. Redan där börjar det likna vuxendagis:
Några måste absolut ha eskort till bankomat innan det åks till färjan (för det finns ju inga bankomater på ön eller så.) En annan måste promt hitta en toa på terminalen "ifall det är kö sen". Nån vill veta när vi ska äta. Jag och Trevliga Kollegan suckar och utbyter blickar. Z slår över till reseledarmode och försöker samla trupperna genom att påpeka att det vore fördelaktigt om vi boardar så snart som möjligt. Innan det där stora mc gänget som ska med samma båt.
Vi lyckas ta oss ombord och Mellanchefen som håller i trådarna drar upplägget igen. Redan där kommer första besvikelsen. Mitt och Trevliga Kollegans förslag har bytts ut mot en mer mesig lagstafett. Vi ska således inte få teambuilda genom att få se Mellanchefen dratta på ändan i ett vattenfyllt grottsystem. Big disappointment. Huge.
Hållit mig lagom nykter och inte varit orsaken till några skandaler - Check
Lyckats ta mig igenom helgens övningar som en god lagspelare utan att flippa ur på någon eller påtala fånigheten i vissa floskler- Check
Genomlidit den obligatoriska statistiken utan att vare sig somna eller gäspa käkarna ur led- Check
Måste bara innebära sjukt mycket vuxenpoäng.
Upplevt inte helt nykter manlig kollega* ge vad han säkert själv skulle inbillat sig var "positiv feedback" till mig och kollega Z mycket sent på fredagskvällen. - Check
Ringmuresightseeing och andra aktiviteter med kollegor- Check
God mat- Check
Fått tillfälle att lära känna kollega från annan avdelning bättre- Check
Hon den där nya försagda saken på ekonomin jag teamades ihop med. Efter lite vin var hon inte lika försagd. Nästan trevlig trots att hon jobbar på fiendesidan. Sen kände jag att vi bondade under ett litet båtligt missöde med. Vi hade lyckats slutföra vår uppgift och var på väg tillbaks till de andra när hon plötsligt tar mig i armen och pekar förskräckt.
Ett helt gäng med fjantiga västar och läderkläder har plötsligt parkerat sig ungefär där resten av jobbet borde sitta. Jädra ligister. Komma här och tro att de kan sno våra stolar och bete sig hur som helst bara för att de har fula tatueringar och vuxenmoppe. Vi rådslår lite snabbt. Kommer överens om att man inte bör vika sig för såna idioter. Speciellt som deras västar inte tillhör någon respektingivande indrivningsföretag. Dessutom har de några brudar med. Det värsta som kan hända är väl att vi får lite stryk. Vi morskar upp oss. Exempel bör statueras.
Naturligtvis står hälften av dem i gången och snackar med den andra hälften som sitter. Vi puffar oss fram och muttrar arga "ursäkta", till höger och vänster. Snubbarna tittar förvånat. De hårdspacklade MC bitcharna som står här och var blänger på oss med en min som om de vanligen åt tjejer som oss till frukost. Vi blänger tillbaks. Det är inte förrän vi hunnit ungefär halvvägs igenom MC flocken som vi inser att något inte stämmer**. Att vi råkat gå till fel båtände...
* Inte Trevliga Kollegan. Han är aldrig det minsta pinsam. Hans tjej kan vara stolt över honom.
**Den officiella förklaringen var att "vi passade på att gå ut och ta lite frisk luft". Sånt kan ju hända vem som helst enades vi om. Ge mig en skog med myrstackar och södertallar att orientara mig med. Men en båtjäkel. Såklart man blir desorienterad.
Thursday, September 25, 2008
30 årsfesten II
Jag brukar säga att jag kan konversera med vem som helst om vad som helst. Men Exil-Norrlänningen började debattera hockeystjärne återväxten i en jämförande analys mellan olika norrländska städer med mig. Sen räknade han upp ett antal spelare jag aldrig hört talas om.
Då kom jag faktiskt på mig själv med att flacka lite osäkert med blicken och undra vad i helafriden som fått honom att tro att jag skulle vara rätt person* att dryfta dylika spörsmål med. Nog för att han växt upp på en ort med kraftigt kvinnounderskott och noll konversationskurser. Men ändå. Jag gjorde mitt bästa iaf.
Anförde hockeytraditionens betydelse i respektive stad. Han la fram motargument. Jag bytte taktik. Hävdade tvärsäkert att det var ett geologiskt fenomen. Hade med jordmånen/gruvmalmens sammansättning att göra. ( Tyckte själv att jag fick till det lagom diffust och bra där. Lite lätt kvasivetenskapligt sådär som sig bör då man dillar om något man har vag koll på.) Antar att det var en vild teori han aldrig hört förut. För han nickade liksom tankfullt gillande iaf.
Sen frågade han ut mig i detalj om Hemstaden. Kommenterade gillande det faktum att det inte var så illa att jag var från Storstaden. Att jag bara hade oturen att bo där.
Jag och Killkusinen hade satt ett klockslag då vi skulle åka hem. "Inte en minut över" hade vi högtidligt lovat varandra. Det blev det inte heller. Istället blev det en timme över. Igengäld var Killkusinen i sitt esse. Det skulle stannas på mackar (okej jag köpte kaffe med.) Det skulle kommenteras:
Killkusinen: "-Whoa, kolla nu när vi passerar inflygningen. Kolla, kolla hur de tar ut landningsbanan med hjälp av vägen...."
Jag: "-Mmm. Du jag kör.." (Som jag alltid får göra för att du inte får el häcko ur vagnen och tar körkort nångång.)
Killkusinen:"-Du?..Det är ingen risk att de tar fel på vägen och landningsbanan va?"
Jag: (sarkastiskt) "-Marginellt mindre risk än att du tar körkort snart. Alltså typ obefintlig.."
Killkusinen: "-Men alltså kolla,kolla på det här planet som kommer nu. Rakt emot oss. Ska vi köra chicken race och ser vem som viker av först? Kolla nu kommer han närmare....Whoa, såg du han vek av. Såg du, såg du, såg du? Hah. Vilken chicken..."
Sen övergick han till att be mig om råd med hans livsproblem. Hurvida han skulle donera några utländska landslagströjor till polare eller behålla dem och invänta eventuellt samlarvärde. Höll mig vaken ända hem iaf.
*Hockeyspelare jag kan. Foppa. Sundin. Och nån till. Öh. Eh..Youngblood?
Då kom jag faktiskt på mig själv med att flacka lite osäkert med blicken och undra vad i helafriden som fått honom att tro att jag skulle vara rätt person* att dryfta dylika spörsmål med. Nog för att han växt upp på en ort med kraftigt kvinnounderskott och noll konversationskurser. Men ändå. Jag gjorde mitt bästa iaf.
Anförde hockeytraditionens betydelse i respektive stad. Han la fram motargument. Jag bytte taktik. Hävdade tvärsäkert att det var ett geologiskt fenomen. Hade med jordmånen/gruvmalmens sammansättning att göra. ( Tyckte själv att jag fick till det lagom diffust och bra där. Lite lätt kvasivetenskapligt sådär som sig bör då man dillar om något man har vag koll på.) Antar att det var en vild teori han aldrig hört förut. För han nickade liksom tankfullt gillande iaf.
Sen frågade han ut mig i detalj om Hemstaden. Kommenterade gillande det faktum att det inte var så illa att jag var från Storstaden. Att jag bara hade oturen att bo där.
Jag och Killkusinen hade satt ett klockslag då vi skulle åka hem. "Inte en minut över" hade vi högtidligt lovat varandra. Det blev det inte heller. Istället blev det en timme över. Igengäld var Killkusinen i sitt esse. Det skulle stannas på mackar (okej jag köpte kaffe med.) Det skulle kommenteras:
Killkusinen: "-Whoa, kolla nu när vi passerar inflygningen. Kolla, kolla hur de tar ut landningsbanan med hjälp av vägen...."
Jag: "-Mmm. Du jag kör.." (Som jag alltid får göra för att du inte får el häcko ur vagnen och tar körkort nångång.)
Killkusinen:"-Du?..Det är ingen risk att de tar fel på vägen och landningsbanan va?"
Jag: (sarkastiskt) "-Marginellt mindre risk än att du tar körkort snart. Alltså typ obefintlig.."
Killkusinen: "-Men alltså kolla,kolla på det här planet som kommer nu. Rakt emot oss. Ska vi köra chicken race och ser vem som viker av först? Kolla nu kommer han närmare....Whoa, såg du han vek av. Såg du, såg du, såg du? Hah. Vilken chicken..."
Sen övergick han till att be mig om råd med hans livsproblem. Hurvida han skulle donera några utländska landslagströjor till polare eller behålla dem och invänta eventuellt samlarvärde. Höll mig vaken ända hem iaf.
*Hockeyspelare jag kan. Foppa. Sundin. Och nån till. Öh. Eh..Youngblood?
30 årsfesten I
Börjar närma oss och får gira undan för en lätt förfriskad granne på cykel. Som Killkusinen naturligtvis ska prata med eftersom han tror det är den legendariske fiskargubben Arne. Mannen som ingen av oss någonsin mött men kan alla historier om. Som en förvirrad harang senare varken visar sig vara Arne eller nån som på något sätt har med festen att göra. Festen då...
* Fullt godkänd alkoholfri drink. Av en lätt överentusiastisk hobbybartender som solklart favoriserade festens kvinnliga gäster.
* Folk som det är genuint kul att träffa igen. Och några som artigheten kräver att man kallpratar lite med så att de kan förhöra en saker de absolut inte har med att göra. Som hurvida man fortfarande är singel eller inte. Dessutom bör man svara så diplomatiskt att skvallervärdet håller sig lagom lågt och fint.
* Ett tjej med kärlekssorg. Som inte orkade vara kvar när exets storebror dök upp. Killkusinen aningens besviken där när hon gick.
* Hästsnack med tjejens storasyster. Som är en sån där rak "no-bullshit" människa som jag alltid tyckt bra om. Däremot tyckte jag kanske det var en aning överloppsgärning av Killkusinen att bjuda henne till Hemstaden nästa sommar. Å mina vägnar. Antar att han hoppas att hon ska ta med sig sin lillasyster.
* Mat. Superhungrig. Mycket lätt lunch och macken på vägen hade bara gröna bananer och oätliga saker som suspekta skinkmackor. Mycket glad att få lax med hovmästarsås. Hamnar mellan Hästtjejens kille och en Exil-Norrlänning vid maten. Hästtjejs kille mycket trevlig. Vettig liksom. Trots att han är kille. Exil-Norrlänningen inte otrevlig alls. Väldigt pratsam och en smula smågalen sådär. Har träffats förut. Misstänker att han har ett gott öga till mig sen tidigare.
* Hobbybartendern får skäll av mansperson som anser sig ignorerad. Hobbybartender tröttnar och säger upp sig. Går och sätter sig bland födelsedagsbarnets tjejkompisar som han just demonstrativt erbjudit av en nyöppnad XO.
* Den inbitne ungkarlen. Ärke-singeln. Han vars interaktion med det motsatta könet i nyktert tillstånd mest består av ett besvärat flin. Nu har han övergått till "grundat med flytande mod i baren tillståndet." Rotat i förådet. Hittat handduk att slänga över armen och suspekt flaska från det Stora Landet i öst som han envisas med att benämna champagne och gå runt och försöka truga på folk. Det går inte sådär jättebra.
Killkusinen petar mig i sidan och hånskrattar diskret. Hävdar att killen är det mest patetiska han någonsin sett. Blir sur när jag skämtsamt påpekar han ska vara lagom skadeglad. Att han rentav kan sluta sådär själv om ett antal år. Om han envisas med att göra slut med tjejer efter typ två veckor lär han ha betat av utbudet i Storstaden ungefär i den åldern.
* Fullt godkänd alkoholfri drink. Av en lätt överentusiastisk hobbybartender som solklart favoriserade festens kvinnliga gäster.
* Folk som det är genuint kul att träffa igen. Och några som artigheten kräver att man kallpratar lite med så att de kan förhöra en saker de absolut inte har med att göra. Som hurvida man fortfarande är singel eller inte. Dessutom bör man svara så diplomatiskt att skvallervärdet håller sig lagom lågt och fint.
* Ett tjej med kärlekssorg. Som inte orkade vara kvar när exets storebror dök upp. Killkusinen aningens besviken där när hon gick.
* Hästsnack med tjejens storasyster. Som är en sån där rak "no-bullshit" människa som jag alltid tyckt bra om. Däremot tyckte jag kanske det var en aning överloppsgärning av Killkusinen att bjuda henne till Hemstaden nästa sommar. Å mina vägnar. Antar att han hoppas att hon ska ta med sig sin lillasyster.
* Mat. Superhungrig. Mycket lätt lunch och macken på vägen hade bara gröna bananer och oätliga saker som suspekta skinkmackor. Mycket glad att få lax med hovmästarsås. Hamnar mellan Hästtjejens kille och en Exil-Norrlänning vid maten. Hästtjejs kille mycket trevlig. Vettig liksom. Trots att han är kille. Exil-Norrlänningen inte otrevlig alls. Väldigt pratsam och en smula smågalen sådär. Har träffats förut. Misstänker att han har ett gott öga till mig sen tidigare.
* Hobbybartendern får skäll av mansperson som anser sig ignorerad. Hobbybartender tröttnar och säger upp sig. Går och sätter sig bland födelsedagsbarnets tjejkompisar som han just demonstrativt erbjudit av en nyöppnad XO.
* Den inbitne ungkarlen. Ärke-singeln. Han vars interaktion med det motsatta könet i nyktert tillstånd mest består av ett besvärat flin. Nu har han övergått till "grundat med flytande mod i baren tillståndet." Rotat i förådet. Hittat handduk att slänga över armen och suspekt flaska från det Stora Landet i öst som han envisas med att benämna champagne och gå runt och försöka truga på folk. Det går inte sådär jättebra.
Killkusinen petar mig i sidan och hånskrattar diskret. Hävdar att killen är det mest patetiska han någonsin sett. Blir sur när jag skämtsamt påpekar han ska vara lagom skadeglad. Att han rentav kan sluta sådär själv om ett antal år. Om han envisas med att göra slut med tjejer efter typ två veckor lär han ha betat av utbudet i Storstaden ungefär i den åldern.
En onsdagskväll i Storstaden
Ger man sig iväg ifrån den. Men först hasta hem något försenad. Upptäcka Killkusinen sittandes i trappen utanför lägenheten. Som man i ett svagt ögonblick sagt kunde åka med. Som vanligt hade han glömt koden men blivit insläppt av grannen vi kallar "Den Pratsamme".
Den pratsamme hade pratat på honom. Länge. Fått ur honom att vi skulle på 30årsfest mitt i veckan. Erbjudit sig att köra oss till festen. Dragit tillbaka erbjudandet när han blev upplyst om att festen skulle hållas utanför stan. En bra bit utanför. Först då lommat in till sig.
Lastar av kassarna och lägger sista handen vid presenten samtidigt som jag skyndar mig att göra mig i ordning. Allt medan Killkusinen bläddrar igenom mina dvd:er på jakt efter något att låna. Sen övergår han till att snoka runt i mitt kylskåp. Ställa dumma frågor. Som varför jag har parfym i kylskåpet men ingen mandelmassa han kan sno.
Baxar in den personligt utformade presentkorgen i baksätet och drar iväg. Så långt radiotäckningen på någon form av vettig station räcker. And beyond. Det är först då det blir uppenbart vilket misstag det var att låta Killkusinen bidra med musik till den sträckan. Tror inte ett ögonblick på att Russian Lullaby bara råkade komma med av misstag.
Den pratsamme hade pratat på honom. Länge. Fått ur honom att vi skulle på 30årsfest mitt i veckan. Erbjudit sig att köra oss till festen. Dragit tillbaka erbjudandet när han blev upplyst om att festen skulle hållas utanför stan. En bra bit utanför. Först då lommat in till sig.
Lastar av kassarna och lägger sista handen vid presenten samtidigt som jag skyndar mig att göra mig i ordning. Allt medan Killkusinen bläddrar igenom mina dvd:er på jakt efter något att låna. Sen övergår han till att snoka runt i mitt kylskåp. Ställa dumma frågor. Som varför jag har parfym i kylskåpet men ingen mandelmassa han kan sno.
Baxar in den personligt utformade presentkorgen i baksätet och drar iväg. Så långt radiotäckningen på någon form av vettig station räcker. And beyond. Det är först då det blir uppenbart vilket misstag det var att låta Killkusinen bidra med musik till den sträckan. Tror inte ett ögonblick på att Russian Lullaby bara råkade komma med av misstag.
Wednesday, September 24, 2008
I'm off for today
Partytajm. Bjudmat. Kylda drycker.
Känns som om jag tjänat ihop till lite avkoppling efter de senaste dagarnas strul.
Känns som om jag tjänat ihop till lite avkoppling efter de senaste dagarnas strul.
Dagens Hemskt
Skolmassakern i Finland. Ofattbart. Igen. Stackars anhöriga. Det är egentligen inte mindre hemskt när människor blir skjutna i mer avlägsna länder. Men eftersom Finland är ett grannland blir det plötsligt så nära. Så verkligt. Plötsligt kan man inte distansera sig och tänka att sånt händer i USA men inte här i trygga Norden. Snarare den där känslan av att det kunde ha varit här. Det kunde ha varit vi.
Tuesday, September 23, 2008
Att hitta den rätta
-Jag kommer aldrig att finna någon ny värd att satsa på, suckar jag.
-Kommer du visst det, säger Trevliga Kollegan tröstande. Tids nog.
-Ingen som har allt som min förra säger jag missmodigt. Jag hoppas verkligen att det här går att reparera. För egentligen vill jag inte ut på den där marknaden och leta någon ny.
-Jag vet hur du känner det, inskjuter Trevliga Kollegan. Det är klurigt det där med att hitta den rätta. Förut jagade jag runt överallt. Skaffade en ny en gång i halvåret. Sen tröttnade jag och bytte.
Ständigt på jakt efter något nyare och fräschare. Jämförde min med andras. Var aldrig nöjd. Men sen jag hittade min senaste har jag faktiskt inte sett åt något annat håll på ett helt år. Äntligen har jag hittat den enda som kan leva upp till alla mina krav. Det känns som om jag har hittat hem nu, som om sökandet äntligen är över. Säger han och smeker ömt sin mobiltelefon.
-Kommer du visst det, säger Trevliga Kollegan tröstande. Tids nog.
-Ingen som har allt som min förra säger jag missmodigt. Jag hoppas verkligen att det här går att reparera. För egentligen vill jag inte ut på den där marknaden och leta någon ny.
-Jag vet hur du känner det, inskjuter Trevliga Kollegan. Det är klurigt det där med att hitta den rätta. Förut jagade jag runt överallt. Skaffade en ny en gång i halvåret. Sen tröttnade jag och bytte.
Ständigt på jakt efter något nyare och fräschare. Jämförde min med andras. Var aldrig nöjd. Men sen jag hittade min senaste har jag faktiskt inte sett åt något annat håll på ett helt år. Äntligen har jag hittat den enda som kan leva upp till alla mina krav. Det känns som om jag har hittat hem nu, som om sökandet äntligen är över. Säger han och smeker ömt sin mobiltelefon.
Monday, September 22, 2008
Trasseldag
En sån där dag. Då man utömt all jobbenergi redan tidig eftermiddag. Då man på allvar funderat hur det skulle kännas om vissa saker var comme il faut i svenskt arbetsliv. Som om det var helt accepterat att bara lägga sig ner och ner på golvet sparka och skrika en stund som en godisnekad unge i en ICA butik. Få ut lite frustrationer. Sen resa på sig, borsta av dammet och fortsätta jobba som om ingenting hade hänt.
Eller på det där som en äldre man i samma bransch en gång berättade.
Att när han för ungefär 100 år sen började sitt första jobb hade det företaget en huggkubbe i källaren och lite ved. Trots att vedpannan inte användes längre. Men för att den som haft en dålig dag med jobbiga kunder skulle kunna gå ner och avreagera sig lite. Vi har skämtat om en 2.0 version av samma sak på nån AW. En säck att boxa lite på i konferensrummet. Dagar som denna känns idén inte helt främmande...
Eller på det där som en äldre man i samma bransch en gång berättade.
Att när han för ungefär 100 år sen började sitt första jobb hade det företaget en huggkubbe i källaren och lite ved. Trots att vedpannan inte användes längre. Men för att den som haft en dålig dag med jobbiga kunder skulle kunna gå ner och avreagera sig lite. Vi har skämtat om en 2.0 version av samma sak på nån AW. En säck att boxa lite på i konferensrummet. Dagar som denna känns idén inte helt främmande...
Friday, September 19, 2008
Sen kan man typ dö
På lunchen. Lite småstressad. Smiter in på ett sandwichställe med Trevliga Kollegan. In dråsar ett gäng tonåringar. Några tjejer och en kille.
Tjej1 till killen: "-Om jag slår dig nu. Typ jättehårt. Skulle du försöka slå tillbaks då?"
Han: "-Ja. Krax. Öhh.. Typ."
Tjej 1: "-Meeh. Looser. Då hämtar jag min pappa så kommer han slå dig massor. He he"
Tjej 2: "-Men asså hörrni. Hörde ni att det typ dog en lärare på våran skola?"
Tjej 3: "-Ja, fast det gjorde väl inget, eller öh jag menar var inte hon typ gammal eller så ändå?"
Killen: "-Vad menar du med gammal? Typ år eller så?"
Tjej 2: "Javettinte. Typ 40 eller 50 eller så. Kanske"
Killen: "Jamen när blir man gammal, egentligen?"
Tjej 2: "-Vid 20?"
Tjej 3: "-Ja, till 20 kan man leva. Sen kan man typ dö eller nåt."
Tjej1 till killen: "-Om jag slår dig nu. Typ jättehårt. Skulle du försöka slå tillbaks då?"
Han: "-Ja. Krax. Öhh.. Typ."
Tjej 1: "-Meeh. Looser. Då hämtar jag min pappa så kommer han slå dig massor. He he"
Tjej 2: "-Men asså hörrni. Hörde ni att det typ dog en lärare på våran skola?"
Tjej 3: "-Ja, fast det gjorde väl inget, eller öh jag menar var inte hon typ gammal eller så ändå?"
Killen: "-Vad menar du med gammal? Typ år eller så?"
Tjej 2: "Javettinte. Typ 40 eller 50 eller så. Kanske"
Killen: "Jamen när blir man gammal, egentligen?"
Tjej 2: "-Vid 20?"
Tjej 3: "-Ja, till 20 kan man leva. Sen kan man typ dö eller nåt."
Thursday, September 18, 2008
Dressdown Friday
Idag har jag mina nya jeans. Z har redan kommenterat. Trevliga Kollegan har nickat instämmande. En möte ifrån att ha överlevt en riktig strulvecka. Resten av dagen hoppas jag kunna ägna åt att gå förbi spegeln i kapprummet, kolla in jeansen och flina nöjt. Samt noja om hurvida jag borde tacka ja eller nej till något i morgon.
Söndagen II
Sen söndagkväll får jag en sån där riktigt dålig idé influerad av ett av de obligatoriska söndagssamtalen. Jag slår på datorn och kollar på återvisningen av Idol. Ja, det där eländet som leds av en Peter Jihde som springer runt likt en liten trivsel tomte* och kramar allt och alla hela tiden. I det avsnittet jag såg i söndags hade han dessutom en gammal t-shirt och sunkig hoodie på sig och såg allmänt sliten ut. Först trodde jag bara han var bakis och glömt av att han skulle jobba.
Sen kom jag på att det naturligtvis bara är en del i en noga genomtänkt plan att empatiskt nog sänka sig till de tävlandes nivå och få dem att slappna av lite. Skulle han klä upp sig och sluta se ut som en lodis kunde det ju hända att folk började tycka att han såg okej ut och bli nervösa. Få tunghäfta redan innan de snavade in till juryn.
Sen är ju frågan om majoriteten av deltagarna ändå bara är b-skådisar som medvetet sjunger falskt och spelar usla. Eller om flertalet som auditionerar bara vill ploja till sig sina 15 minuter i rampljuset. Att folk som sjunger sämre än de sångbegåvade delarna i min släkt glatt ställer upp kan jag förstå. Men att folk som sjunger sämre än vad jag gör inte fattar det vill jag bara inte tro. Har självinsikt helt utgått som egenskap? Nä man borde inte titta. Men vad kan jag säga. Det är som en trafikolycka. Man vet att man inte borde. Att det är föga konstruktivt. Men ibland kan man bara inte låta bli även om det är hemskt att se andras olycka.
Sen somnar jag och drömmer mardrömmar om Peter Jihde**. Att han jagar mig och vill tvinga mig att sjunga. Att jag springer för livet. Att jag sedan upptäcker att han inte förföljer mig längre. Men att en läskig rödbrun överkammad Jihde peruk flugit av och nu jagar mig....
Dagen efter får jag ett mejl från hans självutnämnda fanclub med en länk till att han gift sig. Känns fint något sätt. Då behöver jag inte längre känna att om jag mot förmodan sprang på honom i verkliga livet så borde det enda rätta vara att kidnappa honom och ta honom till min duktiga frisörtjej och bara släppa honom mot att han lovat att inte visa sig offentligt i vare sig hoodie eller gubbkofta igen. Hoppas kunna försöka släppa den automatiska tanken nu. Är nån annans ansvar nu.
* Förutom hoodien väldigt likt en vaktmästare vi hade i gymnasiet. Han som kom och släppte in oss i klassrummet när läraren var sjuk och de inte fått tag på nån vikarie. Honom kunde man också mygla till sig att rucka lite på reglerna. Som att låta oss få gå och "läsa resten hemma."
** Ska jag tolka drömmen som att det är viktigt att skilja på person och frisyr? Att det är teoretiskt möjligt att han är trevlig privat. Eller åtminstone inte helt genomond. Att det logiska är att fortsätta hata frisyren men inte personen den sitter på?
Sen kom jag på att det naturligtvis bara är en del i en noga genomtänkt plan att empatiskt nog sänka sig till de tävlandes nivå och få dem att slappna av lite. Skulle han klä upp sig och sluta se ut som en lodis kunde det ju hända att folk började tycka att han såg okej ut och bli nervösa. Få tunghäfta redan innan de snavade in till juryn.
Sen är ju frågan om majoriteten av deltagarna ändå bara är b-skådisar som medvetet sjunger falskt och spelar usla. Eller om flertalet som auditionerar bara vill ploja till sig sina 15 minuter i rampljuset. Att folk som sjunger sämre än de sångbegåvade delarna i min släkt glatt ställer upp kan jag förstå. Men att folk som sjunger sämre än vad jag gör inte fattar det vill jag bara inte tro. Har självinsikt helt utgått som egenskap? Nä man borde inte titta. Men vad kan jag säga. Det är som en trafikolycka. Man vet att man inte borde. Att det är föga konstruktivt. Men ibland kan man bara inte låta bli även om det är hemskt att se andras olycka.
Sen somnar jag och drömmer mardrömmar om Peter Jihde**. Att han jagar mig och vill tvinga mig att sjunga. Att jag springer för livet. Att jag sedan upptäcker att han inte förföljer mig längre. Men att en läskig rödbrun överkammad Jihde peruk flugit av och nu jagar mig....
Dagen efter får jag ett mejl från hans självutnämnda fanclub med en länk till att han gift sig. Känns fint något sätt. Då behöver jag inte längre känna att om jag mot förmodan sprang på honom i verkliga livet så borde det enda rätta vara att kidnappa honom och ta honom till min duktiga frisörtjej och bara släppa honom mot att han lovat att inte visa sig offentligt i vare sig hoodie eller gubbkofta igen. Hoppas kunna försöka släppa den automatiska tanken nu. Är nån annans ansvar nu.
* Förutom hoodien väldigt likt en vaktmästare vi hade i gymnasiet. Han som kom och släppte in oss i klassrummet när läraren var sjuk och de inte fått tag på nån vikarie. Honom kunde man också mygla till sig att rucka lite på reglerna. Som att låta oss få gå och "läsa resten hemma."
** Ska jag tolka drömmen som att det är viktigt att skilja på person och frisyr? Att det är teoretiskt möjligt att han är trevlig privat. Eller åtminstone inte helt genomond. Att det logiska är att fortsätta hata frisyren men inte personen den sitter på?
Söndagen I
Du är ungefär min gamla storlek va? Sa tjejbekant och granskade mig ingående sist vi träffades hemma hos gemensamma vänner. Ehum? Svarade jag förhoppningsfullt frågande och sträckte på mig. Jag är ju faktiskt mycket längre. Hela två centimeter.
Tjejbekant har bra jobb. Jobb som kräver minst casual business. Köpt på sig en del på resor. Lite väl mycket och lite väl litet tydligen. Nu hade hon däremot gått upp. Precis som hon skulle köra värsta svältkuren upptäckt att hon var gravid. Innan hon kunde ha dem igen skulle de vara omoderna. Sambon hade anbefallt garderobsrensning. Ville jag kanske ha något?
Drar mig snabbt till minnes hennes senaste outfits. Ganska säker på hennes smak och tidigare storlek. Det där med någon annans kläder kan lätt bli halvpinsamt annars. Jag tar en sväng förbi hennes boning på söndagen. Tar med mig Norrlänningen jag lovat ta en fika med sedan. Ifall jag behöver bärhjälp. Tror inte han sett en över 3.5 mille lya av den typen förut heller. Kan ju vara nyttigt för honom. Ska jag vara ärlig hoppas jag halvt om halvt att han ska bli bästa kompis med tjejens kille med. Vore onekligen ett praktiskt sätt att dra med honom i den delen av bekantskapskretsen.
Känner henne någorlunda via bekanta men vi är inte supernära. Hade nån sorts föreställning om att jag skulle få prova och sen komma ut och catwalka lite möjligen. Hade inte anat att jag omväxlande skulle knalla runt i hennes sovrum i bara underkläder. Omväxlande snurra på komando så att hon med kännarmin fick kolla om byxorna satt snyggt över häcken. Hade jag vetat det hade jag nog slängt på mig lite brun utan sol kvällen innan. Och definitivt inte tagit de mest fjortisaktiga dagen-innan-tvättstugan- strumporna med små katter på.
Men eftersom hon är några år äldre och tuffare gjorde jag som hon sa. Inte speciellt nojjig egentligen. Sen bondar vi lite genom att bicha en smula om X och Y som både är jättelånga men igengäld superplatta. Får med mig några snygga ombyten varav ett helt oanvänt. Propsar på att betala men hon vägrar. Säger att det räcker med att jag hade mutgodis med. Att jag kan ringa när jag tröttnat på kläderna och höra om hon mot förmodan skulle ha krymt ihop tillräckligt, innan jag skänker dem till barnen i Afrika. Åker därifrån nöjd. Speciellt med ett par snygga jeans och en kort svart klänning.
Efteråt åker jag ut till friluftsområde med Norrlänningen. Så att han kan få vara i sitt riktiga element igen. Förhör honom om senaste dejten när vi går långpromenad i skogen. Tar en kaffe på det där stället med utsikt över vattnet.
* För mig är den summan definitivt en hästgård på landet. Med skog och betesmark. Inte en lägenhet utan hiss...
Tjejbekant har bra jobb. Jobb som kräver minst casual business. Köpt på sig en del på resor. Lite väl mycket och lite väl litet tydligen. Nu hade hon däremot gått upp. Precis som hon skulle köra värsta svältkuren upptäckt att hon var gravid. Innan hon kunde ha dem igen skulle de vara omoderna. Sambon hade anbefallt garderobsrensning. Ville jag kanske ha något?
Drar mig snabbt till minnes hennes senaste outfits. Ganska säker på hennes smak och tidigare storlek. Det där med någon annans kläder kan lätt bli halvpinsamt annars. Jag tar en sväng förbi hennes boning på söndagen. Tar med mig Norrlänningen jag lovat ta en fika med sedan. Ifall jag behöver bärhjälp. Tror inte han sett en över 3.5 mille lya av den typen förut heller. Kan ju vara nyttigt för honom. Ska jag vara ärlig hoppas jag halvt om halvt att han ska bli bästa kompis med tjejens kille med. Vore onekligen ett praktiskt sätt att dra med honom i den delen av bekantskapskretsen.
Känner henne någorlunda via bekanta men vi är inte supernära. Hade nån sorts föreställning om att jag skulle få prova och sen komma ut och catwalka lite möjligen. Hade inte anat att jag omväxlande skulle knalla runt i hennes sovrum i bara underkläder. Omväxlande snurra på komando så att hon med kännarmin fick kolla om byxorna satt snyggt över häcken. Hade jag vetat det hade jag nog slängt på mig lite brun utan sol kvällen innan. Och definitivt inte tagit de mest fjortisaktiga dagen-innan-tvättstugan- strumporna med små katter på.
Men eftersom hon är några år äldre och tuffare gjorde jag som hon sa. Inte speciellt nojjig egentligen. Sen bondar vi lite genom att bicha en smula om X och Y som både är jättelånga men igengäld superplatta. Får med mig några snygga ombyten varav ett helt oanvänt. Propsar på att betala men hon vägrar. Säger att det räcker med att jag hade mutgodis med. Att jag kan ringa när jag tröttnat på kläderna och höra om hon mot förmodan skulle ha krymt ihop tillräckligt, innan jag skänker dem till barnen i Afrika. Åker därifrån nöjd. Speciellt med ett par snygga jeans och en kort svart klänning.
Efteråt åker jag ut till friluftsområde med Norrlänningen. Så att han kan få vara i sitt riktiga element igen. Förhör honom om senaste dejten när vi går långpromenad i skogen. Tar en kaffe på det där stället med utsikt över vattnet.
* För mig är den summan definitivt en hästgård på landet. Med skog och betesmark. Inte en lägenhet utan hiss...
Tuesday, September 16, 2008
Lördag: Sista kvällen med M'et.
M kommer över till mig och vi gör citronkyckling i ugn. Medtagandes vin för att dränka våra sorger. M ska flytta från stan. M som varit den som rotat sig och stannat kvar i Storstaden när vi andra flugit och farit hit och dit. Nu har hon egentligen redan i stort sett flyttat. Fick nog av en labil chef och Storstadsstress. Jag tycker hon gör rätt.
Är glad för hennes skull. Har sagt att jag tusen gånger hellre vill att hon sitter nån annanstans och är lycklig än här i stan och är olycklig. Även om jag kommer att sakna henne som tusan. Liksom vant mig vid att ha hennes sjukt smarta hjärna som back-up till min egen inom lunchningsavstånd. Visst kommer vi hålla kontakten och hon kommer hit ibland i och med jobbet. Men inte på samma sätt som nu.
S har å sin sida deklarerat att hon inte för sitt liv kan fatta hur nån kan vilja flytta ut från stan. Frivilligt. Att M är en svikare som lämnar henne just nu när hon ska leva livet och fler och fler skojiga singelkompisar förvandlas till aptrista sambos. Med en avslutande harang på temat; Hur det nu snart bara fanns en vettig person kvar att umgås med /nick mot mig/ och att hon nu hoppades att jag tog mitt ansvar och inte hittade på några dumheter som att fly stan, skyndar S vidare på nån jobbfest. Jag och M går till det lokala vattenhålet istället. Där han som vi känner lite jobbar.
Han hejjar. Nickar mot musiken och påstår att han ju har sagt till tjejen som sjunger den att han ska ha royalties. "-Ja..hör ni inte? Hon sjunger ju om mig ju:" "You've got the sweetest ass in the world.." nynnar han och snurrar runt så att vi verkligen kan beskåda hans jeanshäck. Jo, han är allt bra kaxig nu. Har nytt självförtroende i form av en tio år yngre tjej. En som just gått ut gymnasiet och tycker det är skithäftigt att han har både jobb och hyfsad bil. Hans nästan 30 åriga killkompisar måste vara gröna av avund. Hoppas tjejen har tillräckligt med skinn på näsan för att ta ner honom på jorden lite innan han blir alldelles odräglig bara.
Är glad för hennes skull. Har sagt att jag tusen gånger hellre vill att hon sitter nån annanstans och är lycklig än här i stan och är olycklig. Även om jag kommer att sakna henne som tusan. Liksom vant mig vid att ha hennes sjukt smarta hjärna som back-up till min egen inom lunchningsavstånd. Visst kommer vi hålla kontakten och hon kommer hit ibland i och med jobbet. Men inte på samma sätt som nu.
S har å sin sida deklarerat att hon inte för sitt liv kan fatta hur nån kan vilja flytta ut från stan. Frivilligt. Att M är en svikare som lämnar henne just nu när hon ska leva livet och fler och fler skojiga singelkompisar förvandlas till aptrista sambos. Med en avslutande harang på temat; Hur det nu snart bara fanns en vettig person kvar att umgås med /nick mot mig/ och att hon nu hoppades att jag tog mitt ansvar och inte hittade på några dumheter som att fly stan, skyndar S vidare på nån jobbfest. Jag och M går till det lokala vattenhålet istället. Där han som vi känner lite jobbar.
Han hejjar. Nickar mot musiken och påstår att han ju har sagt till tjejen som sjunger den att han ska ha royalties. "-Ja..hör ni inte? Hon sjunger ju om mig ju:" "You've got the sweetest ass in the world.." nynnar han och snurrar runt så att vi verkligen kan beskåda hans jeanshäck. Jo, han är allt bra kaxig nu. Har nytt självförtroende i form av en tio år yngre tjej. En som just gått ut gymnasiet och tycker det är skithäftigt att han har både jobb och hyfsad bil. Hans nästan 30 åriga killkompisar måste vara gröna av avund. Hoppas tjejen har tillräckligt med skinn på näsan för att ta ner honom på jorden lite innan han blir alldelles odräglig bara.
Lördag: Jurkyrkogården
Mycket tankar som behöver rensas, jobb och annat. Rastlös. Tar med M ut och springer under Kungliga Djurgårdens stora lövträd. Tar en annorlunda avstickare och M måste absolut kolla vad det är vi skymtar mellan träden. Visar sig vara en djurkyrkogård. Sånt där man egentligen ska springa förbi om man vet sitt eget bästa. För det påminner en så om fyrfota djur man behövt skiljas ifrån.
Ändå är det fascinerande och rörande på något sätt med en djurkyrkogård.Hört talas om att de finns men inte sett en på riktigt. Sånt som inte finns i Hemstaden där alla döda djur krasst räknas som slaktavfall och man tvingas stå och diskutera den hanteringen med veterinären. Vi går igenom välskötta små gravar och jag klarar mig nästa ända igenom innan jag blir alldelles tårögd över ett slitet tuggben på en välskött hundgrav. Vi skyndar därifrån. Muntrar upp oss med en alldelles utsökt Mulligatawnysoppa till lunch.
Ändå är det fascinerande och rörande på något sätt med en djurkyrkogård.Hört talas om att de finns men inte sett en på riktigt. Sånt som inte finns i Hemstaden där alla döda djur krasst räknas som slaktavfall och man tvingas stå och diskutera den hanteringen med veterinären. Vi går igenom välskötta små gravar och jag klarar mig nästa ända igenom innan jag blir alldelles tårögd över ett slitet tuggben på en välskött hundgrav. Vi skyndar därifrån. Muntrar upp oss med en alldelles utsökt Mulligatawnysoppa till lunch.
Monday, September 15, 2008
Service your customer
Ja, alla kan göra fel. Till och med klanta till det riktigt ordentligt. Har hänt alla nån gång. Man ber om ursäkt. Tar eventuell utskällning. Löser problemet och kompenserar kunden. End of story.
Vad man inte gör är att skylla ifrån sig. Ge kunden ett betalnummer till en stackars underleverantör som inte har ett dugg med saken att göra och återhänvisar kunden. När kund ringer igen lova att ansvarig chef snarast ska ringa upp med en lösning. Sedan inte höra av sig som utlovat.
Snyggt jobbat idioter. Verkligen. När det här är löst vet jag någon som ska författa ett litet fint mejl uppåt i hierarkin med detaljerad info om er för oss tidskrävande, icke existerande service och förslag på vilka vi kan byta ut er emot. *Fräs*
Vad man inte gör är att skylla ifrån sig. Ge kunden ett betalnummer till en stackars underleverantör som inte har ett dugg med saken att göra och återhänvisar kunden. När kund ringer igen lova att ansvarig chef snarast ska ringa upp med en lösning. Sedan inte höra av sig som utlovat.
Snyggt jobbat idioter. Verkligen. När det här är löst vet jag någon som ska författa ett litet fint mejl uppåt i hierarkin med detaljerad info om er för oss tidskrävande, icke existerande service och förslag på vilka vi kan byta ut er emot. *Fräs*
Thursday, September 11, 2008
Who ya gonna call?
Om du drar ut i för att pröva på vildmarksliv. Och du sen får påhälsning av själva vildmarken i form av en björn som är mycket intresserad av din medhavda mat. Du har ingen aning om hur du ska hantera situationen. Du sitter i tältet och skakar tänder men har mirakulöst nog mobiltäckning. Vem är den första du ringer till? En erfaren jägare eller nån annan med viltvana? Pappa? Nån annan vettig person i närheten?
Nä. Vi ringer polisen. Ja, det blir bra. Nu var norrlands alla två tjänstgörande poliser tydligen upptagna med att söka efter den där 10 åringen på fieldtrip i fjällen. Men ändå. Vad hade de tänkt att polisen skulle göra? Arrestera björnbusen? Män med uniform och handbojor i all ära. Men såvida inte polisen dubblerar som björnexperter är de väl knappast i tjänst för att skramla med kastruller?
Hela artikeln
Nä. Vi ringer polisen. Ja, det blir bra. Nu var norrlands alla två tjänstgörande poliser tydligen upptagna med att söka efter den där 10 åringen på fieldtrip i fjällen. Men ändå. Vad hade de tänkt att polisen skulle göra? Arrestera björnbusen? Män med uniform och handbojor i all ära. Men såvida inte polisen dubblerar som björnexperter är de väl knappast i tjänst för att skramla med kastruller?
Hela artikeln
Wednesday, September 10, 2008
Poison radio?
Rockfarfar Alice goes radiopratare och sällar sig därmed till den växande gruppen av åldrade ex-rockers som måste sno ihop till en hygglig pension genom ett sista dödsryck i offentligheten. Arbetslinjen ni vet..
"Poison"
"Poison"
I söndags
Umgås med systersonen. Jag är rastlös så jag vill passa på att ta en joggingtur och systersonen beslutar sig för att hänga på. Fylla lungorna med frisk luft och lyssna på ljudet av skorna mot regnvåt väg. Ner till havet och en bit runt området. Ett sånt där ögonblick då allt släpper och man bara känner sig så väldigt levande. Så väldigt närvarande i nuet. Som om alla måsten inte fanns och livet inte behövde vara mer komplicerat än såhär.
Klipulver, pekar systersonen på nyponbusken vi springer förbi. Känns som om jag snart har lärt honom allt jag kan. Blir riktigt mosterstolt när jag hör honom resonera. Det är mycket g-krafter och hur fort saker kan gå och snurra just nu. Saker som ska testas. Pojkprat. Lite smickrande att han fortfarande diskuterar sånt med moster. Sen går vi och pallar* äpplen. Röda, perfekt mogna saftiga äpplen. En kopp kaffe senare och jag måste motvilligt börja dra mig hemåt. Mot staden. Verkligheten. Och det där måndagsmötet.
* Okej, ska vi vara riktigt ärliga hade det tydligen uttalats att vi fick ta äpplen där då sommargästerna inte skulle komma tillbaks förrän vid jul och tyckte det var okej om någon tittade till stugan då och då. Men plocka äpplen låter betydligt tråkigare än palla.
Klipulver, pekar systersonen på nyponbusken vi springer förbi. Känns som om jag snart har lärt honom allt jag kan. Blir riktigt mosterstolt när jag hör honom resonera. Det är mycket g-krafter och hur fort saker kan gå och snurra just nu. Saker som ska testas. Pojkprat. Lite smickrande att han fortfarande diskuterar sånt med moster. Sen går vi och pallar* äpplen. Röda, perfekt mogna saftiga äpplen. En kopp kaffe senare och jag måste motvilligt börja dra mig hemåt. Mot staden. Verkligheten. Och det där måndagsmötet.
* Okej, ska vi vara riktigt ärliga hade det tydligen uttalats att vi fick ta äpplen där då sommargästerna inte skulle komma tillbaks förrän vid jul och tyckte det var okej om någon tittade till stugan då och då. Men plocka äpplen låter betydligt tråkigare än palla.
Tuesday, September 09, 2008
Helgen II
Hon beundrar mina naglar. Jag ler och anförtror henne att de är resultatet av att jag har lättat en smula på mitt hårdnackade motstånd mot allt utöver sporadiska Berocca-shots. I've crossed over to the dark side. Beträtt kosttillskotts djungeln. Nu när jag dragit ner på latte konsumtionen blir det lite lite mjölkprodukter så jag tar Kalcium tabletter vilket direkt ger snyggare naglar. Klappra-uppfodrande-när- folk-tar-tid-på-sig-längd.
Hon nickar gillade över tilltaget, själv har hon ett fler kosttillskott än apoteket i kylskåpet. Är helnöjd nöjd med mig själv ända tills hon tillägger "-Men du kompletterar väl med magnesium?" Fan. Jo jag vet att Kalcium och Magnesium är parhästar och påverkar varandra. Men jag hade någon sorts naiv bild av att Magnesium:et i kosten skulle täcka upp det. Trodde jag hade gjort något duktigt. Var rent av nöjd med mig själv ett tag där.
Vad sjutton nu det var som innehöll mycket magnesium. Gurka? Kiwi? Potatis? Cal-Plus för hästar? Nån som har en "Näringslära för Högskolan" liggandes och skräpandes hemma kanske? Och jag som tyckte jag varit så cleaver. Kompis är i sitt esse nu när hon för en gångs skulle får prata kosttillskott. Jag tar en djup klunk av den hemgjorda mojiton innehållande ett suspekt omyntaliknande blad och försöker leda in samtalet på något annat. Allt för att försöka mota bort bilden av hur jag kommer att rasa ihop i en liten urkalkad hög som straff för min okunnighet.
I övrigt lärde jag mig:
* Att få ljud i en bastuba är inte svårt. Men tungt.
* Om man inte är någon stjärna på snowboard ska man hålla sig långt ifrån wakeboards med. Långt ifrån.
* Att jag någongång måste lära mig texten till den andra versionen av Bamsevisan med. Den barntillåtna.
* Att det borde finnas någon begagnade kläder allergi som gör det okej att tacka nej utan pinsamheter och omsvep när någon frågar om du vill ha de där kläderna de själva inte kommer i mer. De där som du hellre skulle gå naken än ertappas offentligt klädd med.
Hon nickar gillade över tilltaget, själv har hon ett fler kosttillskott än apoteket i kylskåpet. Är helnöjd nöjd med mig själv ända tills hon tillägger "-Men du kompletterar väl med magnesium?" Fan. Jo jag vet att Kalcium och Magnesium är parhästar och påverkar varandra. Men jag hade någon sorts naiv bild av att Magnesium:et i kosten skulle täcka upp det. Trodde jag hade gjort något duktigt. Var rent av nöjd med mig själv ett tag där.
Vad sjutton nu det var som innehöll mycket magnesium. Gurka? Kiwi? Potatis? Cal-Plus för hästar? Nån som har en "Näringslära för Högskolan" liggandes och skräpandes hemma kanske? Och jag som tyckte jag varit så cleaver. Kompis är i sitt esse nu när hon för en gångs skulle får prata kosttillskott. Jag tar en djup klunk av den hemgjorda mojiton innehållande ett suspekt omyntaliknande blad och försöker leda in samtalet på något annat. Allt för att försöka mota bort bilden av hur jag kommer att rasa ihop i en liten urkalkad hög som straff för min okunnighet.
I övrigt lärde jag mig:
* Att få ljud i en bastuba är inte svårt. Men tungt.
* Om man inte är någon stjärna på snowboard ska man hålla sig långt ifrån wakeboards med. Långt ifrån.
* Att jag någongång måste lära mig texten till den andra versionen av Bamsevisan med. Den barntillåtna.
* Att det borde finnas någon begagnade kläder allergi som gör det okej att tacka nej utan pinsamheter och omsvep när någon frågar om du vill ha de där kläderna de själva inte kommer i mer. De där som du hellre skulle gå naken än ertappas offentligt klädd med.
Monday, September 08, 2008
Helgen I
Lämnar Storstan för en helg i kuststaden. Inte ens det faktum att det omedelbart börjar spöregna innan jag ens lämnat tullarna förmår dämpa min entusiasm.
Lördag:
God middag i goda vänners lag. Grillat kött och fransk potatisgratäng, gott rött vin. Alla glada och trevliga. Fast jag råkar ha en bit forntidshistoria där. Killen som det absolut kunde ha blivit någonting med om vi hade varit singlar. Då. Vatten under broarna nu och jag gillar verkligen hans nuvarande tjej och jag skulle aldrig. Även om det märks att han fortfarande har ett gott öga till mig. Ett väldigt gott öga.
Idag är jag glad att det inte blev någonting, han är lite för smart, lite för kontrollerad som typ för mig. Men jag uppskattar honom som människa. Och naiv som jag är hoppas jag att det är så han uppskattar mig också, numera. För det mesta funkar det smidigt att umgås med honom och hans tjej. Men ibland gör han lite udda saker. Som i lördags. Mindre fest. Goda vänners lag. Han har ny kamera. Ny hightech kamera med jätteobjektiv. Sådär så att jag nästan skulle tro att det kompenserade för något annat om hans tjej inte hade hintat i mindre nyktert skick om hans finesser inom vissa områden.
Naturligtvis ska det fotas. Inget fel i det. Jag ler snällt och han får knäppa hur mycket han vill. Så länge det är andra människor med på bilden. Men när han zommar in mig när jag står själv lite vid sidan av känns det inte lika stabilt. Kanske är jag överkänslig när det gäller just honom. Fattar inte vad han ska med en massa kort på mig*. Att slänga in på nån skum internetsajt som idkar vit slavhandel? Att ta med och visa för sina jobbarpolare? Eller..? Nä, jag vill nog inte veta. Maybe I'm just beeing paranoid. Men lite skumt känns det just eftersom det är han.
Dagens låt: "Wicked Game"
* Nä, jag hade kläder på mig. Såklart.
Lördag:
God middag i goda vänners lag. Grillat kött och fransk potatisgratäng, gott rött vin. Alla glada och trevliga. Fast jag råkar ha en bit forntidshistoria där. Killen som det absolut kunde ha blivit någonting med om vi hade varit singlar. Då. Vatten under broarna nu och jag gillar verkligen hans nuvarande tjej och jag skulle aldrig. Även om det märks att han fortfarande har ett gott öga till mig. Ett väldigt gott öga.
Idag är jag glad att det inte blev någonting, han är lite för smart, lite för kontrollerad som typ för mig. Men jag uppskattar honom som människa. Och naiv som jag är hoppas jag att det är så han uppskattar mig också, numera. För det mesta funkar det smidigt att umgås med honom och hans tjej. Men ibland gör han lite udda saker. Som i lördags. Mindre fest. Goda vänners lag. Han har ny kamera. Ny hightech kamera med jätteobjektiv. Sådär så att jag nästan skulle tro att det kompenserade för något annat om hans tjej inte hade hintat i mindre nyktert skick om hans finesser inom vissa områden.
Naturligtvis ska det fotas. Inget fel i det. Jag ler snällt och han får knäppa hur mycket han vill. Så länge det är andra människor med på bilden. Men när han zommar in mig när jag står själv lite vid sidan av känns det inte lika stabilt. Kanske är jag överkänslig när det gäller just honom. Fattar inte vad han ska med en massa kort på mig*. Att slänga in på nån skum internetsajt som idkar vit slavhandel? Att ta med och visa för sina jobbarpolare? Eller..? Nä, jag vill nog inte veta. Maybe I'm just beeing paranoid. Men lite skumt känns det just eftersom det är han.
Dagens låt: "Wicked Game"
* Nä, jag hade kläder på mig. Såklart.
Friday, September 05, 2008
På gymet..
Jag brukar försöka att se något positivt hos alla. Inte störa mig på folk i onödan. Men en människa som envisas med att gå på just ett av de pass som jag tänkt skulle bli en del av min nya träningsrutin.
Det är inte det att hon envisas med att stå så jädra nära. Inte det att hon gör hälften av rörelserna helt fel. Inte ens hennes uppfattning om vad som är acceptabel träningsklädsel. Allt sånt skulle jag kunnat svalt och haft överseende med. Om det inte vore för att hon var en sån stroppig kossa utan folkvett. I vägen är hon också, många på passet såhär i början på terminen innan veklingarna tacklar av, det krävs att alla är någorlunda samspelta.
Ilsket försöker jag ta ut rörelserna och nästan hoppas att jag ska "råka" träffa henne med en kick. Känns inte som om jag kan ta ut mig tillräckligt när jag måste hålla koll på folk som hon, plus en halvkass vikarie som ledare. Funderar allvarligt på att byta träningstid när jag smiter ut för en liten avrundning på löpbandet. Måttligt mild till sinnes.
Går och fyller på min vattenflaska när någon hejjar på mig. Någon som visade sig vara en inte alls oäven representant för det manliga släktet. Sen ler han så sött att jag inte kan låta bli att le lite tillbaks. Jag går iväg till löpbandet. Han kommer och ställer sig på bandet brevid. Småjoggar några minuter innan han börjar småprata lite halvflörtigt sådär. Sådär så att jag nästan börjar fundera på att ge den här träningstiden en chans till.
Det är inte det att hon envisas med att stå så jädra nära. Inte det att hon gör hälften av rörelserna helt fel. Inte ens hennes uppfattning om vad som är acceptabel träningsklädsel. Allt sånt skulle jag kunnat svalt och haft överseende med. Om det inte vore för att hon var en sån stroppig kossa utan folkvett. I vägen är hon också, många på passet såhär i början på terminen innan veklingarna tacklar av, det krävs att alla är någorlunda samspelta.
Ilsket försöker jag ta ut rörelserna och nästan hoppas att jag ska "råka" träffa henne med en kick. Känns inte som om jag kan ta ut mig tillräckligt när jag måste hålla koll på folk som hon, plus en halvkass vikarie som ledare. Funderar allvarligt på att byta träningstid när jag smiter ut för en liten avrundning på löpbandet. Måttligt mild till sinnes.
Går och fyller på min vattenflaska när någon hejjar på mig. Någon som visade sig vara en inte alls oäven representant för det manliga släktet. Sen ler han så sött att jag inte kan låta bli att le lite tillbaks. Jag går iväg till löpbandet. Han kommer och ställer sig på bandet brevid. Småjoggar några minuter innan han börjar småprata lite halvflörtigt sådär. Sådär så att jag nästan börjar fundera på att ge den här träningstiden en chans till.
Wednesday, September 03, 2008
Mysteriet med den osignerade inbjudan del II
Efter en kombination av dektektivarbete i Mina Vänner böcker och uteslutningsmetoden var jag slutligen en lösning på spåret. Man ringer upp:
-Hej, bla bla bla...har du möjligen skickat mig ett inbjudningskort nyligen?
-Ja?
-Du glömde signera.
-Gjorde jag?
-Och sen hade du adresserat det till min gamla adress.
-Hade jag? Ojdå. Men du kommer väl?
Och jag som trodde Jungfrur var ordningsamma...
-Hej, bla bla bla...har du möjligen skickat mig ett inbjudningskort nyligen?
-Ja?
-Du glömde signera.
-Gjorde jag?
-Och sen hade du adresserat det till min gamla adress.
-Hade jag? Ojdå. Men du kommer väl?
Och jag som trodde Jungfrur var ordningsamma...
Igår
Drog igång dagen med gymet på morgonen innan jobbet. Hög tid att komma in i rutinerna nu. Och det är hon som leder passet. Min livs levande målbild. Sådär som jag också hoppas se ut när jag blir äldre. Än vad jag är nu. Hon känner igen mig och hejjar glatt. Försöker alltid pricka in nåt av hennes pass. Blir bara så glad av hennes ledarstil. Hon har den där genuina rörelseglädjen som folk som älskar att träna har och det är smittsamt.
Sedan går jag och jobbar. Stannar kvar en stund på sent möte. Inget världsomstörtande. Lite småsegt och struligt. Frustrerande väntan på svar som dröjer.
Kommer hem och upptäcker att jag är småirriterad och rastlös trots morgonens träning. Får syn på mina träningshandskar och paddar när jag letar något annat. De där jag köpte när jag var så frustrerad på exet. Paddarna hånflinar glatt. Som om de ville säga att det var länge sen sist. Som om de bara bad om en omgång. Får ett infall och plockar fram dem igen. Vrider upp volymen med några gamla Offspringlåtar. Drar på mig en träningstopp och står och leker lite boxercise. Tar ut min frustration. Över jobbsaker. Över fan och hans moster och allt möjligt annat. Och en hårslinga som envisas med att falla ner i ansiktet. Slår tills jag blir trött. Och lugnet och koncentrationen återvänder och jag kan fokusera på väsentligheter igen. Känns skönt efteråt. Brukar slå mesiga tjejslag. Slog nog lite argare än vad jag brukar igår. Känns så i händerna idag iaf.
Sedan går jag och jobbar. Stannar kvar en stund på sent möte. Inget världsomstörtande. Lite småsegt och struligt. Frustrerande väntan på svar som dröjer.
Kommer hem och upptäcker att jag är småirriterad och rastlös trots morgonens träning. Får syn på mina träningshandskar och paddar när jag letar något annat. De där jag köpte när jag var så frustrerad på exet. Paddarna hånflinar glatt. Som om de ville säga att det var länge sen sist. Som om de bara bad om en omgång. Får ett infall och plockar fram dem igen. Vrider upp volymen med några gamla Offspringlåtar. Drar på mig en träningstopp och står och leker lite boxercise. Tar ut min frustration. Över jobbsaker. Över fan och hans moster och allt möjligt annat. Och en hårslinga som envisas med att falla ner i ansiktet. Slår tills jag blir trött. Och lugnet och koncentrationen återvänder och jag kan fokusera på väsentligheter igen. Känns skönt efteråt. Brukar slå mesiga tjejslag. Slog nog lite argare än vad jag brukar igår. Känns så i händerna idag iaf.
Tuesday, September 02, 2008
I helgen: Babyshower
En kompis som fått barn. En Glamour girl. Då bjuder traditionen att man åker dit och fikar, gullar och beundrar. Medtagandes present. Helst ska man sno åt sig ungen en stund och bräcka varandra i prestigefajt över vem som har bäst hand med barn medan man ber en tyst bön att den nyblivna moderna inte ska avskräcka oss andra med alltför läskiga detaljer från själva nedkomsten.
S tycker det hela är lite småfånigt amerikanskt säger hon när hon ringer för att kolla om jag ska gå. Samt muttra om vad hon anser om det där med att döpa stackars barn till saker i stil med Jacqueline*. Däremot kan hon inte låta bli att gå. Alla ska ju dit. Plus att hon är nyfiken.
Men hon hittar inte så jag måste lova att möta upp henne. Kommer vara hela tjejgänget plus en del av Glamour Girls andra kompisar där. Alltså tjejig combat gear dvs. klä upp sig lite extra som gäller. Bafatt. Tar nya underkläder och den där toppen med snygg urrigning. Får skjuts av en kompis från en annan grej och kommer tidigt. Eftersom jag dels måste guida S, dels hatar när folk kommer tidigt till mig beslutar jag att slinka in på sju-elva för en kaffe. Börjar misstänka att jag tagit i lite för mycket då killen bakom disken är lite väl trevlig. Kommer förbi och erbjuder en tidning under det att jag väntar osv..
S dyker upp. Vi traskar in i hightech lägenheten till det typiska innerstadsparet. Numera med knodd av modell söt. Med en mamma som mått kanon hela graviditeten. Som kunnat fortsätta med allt utom kick-boxing och dykning. Gått upp pyttelite och gått ner allt utom typ två kilo såhär strax efter.
Tvåtimmarsförlossning med happy ending. Inga läskiga skador. Precis sådär som jag har bestämt mig för att det måste gå till om jag någongång ska skaffa barn**. Det stolte fadern möter oss i dörren och dryper sedan diskret av. Sedan först han ställt fram pajerna han bakat åt oss.
* S tycker det är pretentiösa fjanterier. Jag tycker det kan vara snyggt om man har ett efternamn som kan matcha.
** Hur var det nu Marian Keyes uttryckte det i en intervju? "Visst kan jag tänka mig att skaffa barn. Men jag ska banne mig ha heroin när jag föder dem."
S tycker det hela är lite småfånigt amerikanskt säger hon när hon ringer för att kolla om jag ska gå. Samt muttra om vad hon anser om det där med att döpa stackars barn till saker i stil med Jacqueline*. Däremot kan hon inte låta bli att gå. Alla ska ju dit. Plus att hon är nyfiken.
Men hon hittar inte så jag måste lova att möta upp henne. Kommer vara hela tjejgänget plus en del av Glamour Girls andra kompisar där. Alltså tjejig combat gear dvs. klä upp sig lite extra som gäller. Bafatt. Tar nya underkläder och den där toppen med snygg urrigning. Får skjuts av en kompis från en annan grej och kommer tidigt. Eftersom jag dels måste guida S, dels hatar när folk kommer tidigt till mig beslutar jag att slinka in på sju-elva för en kaffe. Börjar misstänka att jag tagit i lite för mycket då killen bakom disken är lite väl trevlig. Kommer förbi och erbjuder en tidning under det att jag väntar osv..
S dyker upp. Vi traskar in i hightech lägenheten till det typiska innerstadsparet. Numera med knodd av modell söt. Med en mamma som mått kanon hela graviditeten. Som kunnat fortsätta med allt utom kick-boxing och dykning. Gått upp pyttelite och gått ner allt utom typ två kilo såhär strax efter.
Tvåtimmarsförlossning med happy ending. Inga läskiga skador. Precis sådär som jag har bestämt mig för att det måste gå till om jag någongång ska skaffa barn**. Det stolte fadern möter oss i dörren och dryper sedan diskret av. Sedan först han ställt fram pajerna han bakat åt oss.
* S tycker det är pretentiösa fjanterier. Jag tycker det kan vara snyggt om man har ett efternamn som kan matcha.
** Hur var det nu Marian Keyes uttryckte det i en intervju? "Visst kan jag tänka mig att skaffa barn. Men jag ska banne mig ha heroin när jag föder dem."
Monday, September 01, 2008
Lite elakt..
Du som skickade mig ett fint inbjudningskort med posten. Där du berättar hur himla välkommen jag är på "Öppet Hus" en viss tid och ett visst datum, förtäring bla bla. Att jag inte behövde ha med någon present men att det vore jättekul om jag kunde komma. Det var ju snällt av dig, det är alltid kul att bli bjuden. Ännu snällare hade det varit om du hade bifogat ditt namn, så att jag hade haft nån aning om vem det var som ville bli firad. Och nu är jag sjukt nyfiken.
Subscribe to:
Posts (Atom)